Helt Perfekt Glob

Fast X av J

För tio år sedan krossade Dominic Toretto (Vin Diesel) och hans team den brasilianske knarkbaronen Hernan Reyes (Joaquim de Almeida) och hans imperium i Rio De Janeiro, ovetandes om att hans son, Dante (Jason Momoa), överlevde deras kupp och har sedan dess förberett och planerat sin hämnd. En hämnd som inte bara kommer sätta deras förmågor som förare på prov, utan som även kan krossa dem en gång för alla.

Så. Då är vi snart vid vägs ände med Fast & Furious franchisén med Fast X som den nästsista filmen i serien – eller del ett av två, som filmskaparna vill kalla det. Att de delat upp den här sista berättelsen på två filmer skulle jag nog säga var en klok idé med tanke på hur mycket som händer i den här första halvan, samtidigt som den bygger upp för den stora finalen i nästa halva – som vi vackert får vänta två år på.

Hur som helst så är Fast X precis vad du kan förvänta dig av en senare F&F film; högljudd, bombastisk, toköverdriven action med plattan i mattan från början till slut med några kortare stunder för att andas ut. Jason Momoa som den nya skurken är briljant och är kanske det bästa med hela filmen (det märktes också att han måste ha haft jävligt kul när han gjorde rollen som Dante). Ett litet steg upp från föregående film är att den här filmen inte känns fullt lika flamsig och idiotisk till den punkt att dumheterna som händer i den tar mig ut ur filmupplevelsen, vilket F9 ärligt talat gjorde ett par gånger (även om jag också gillade den filmen).

Mycket mer än så finns det väl egentligen inte att säga om Fast X. Förväntar man sig att få en film med något djupare budskap än biljaktsscener och överdriven action har man antagligen inte sett de tidigare filmerna i serien – eller så hoppas man på någonting som inte kommer uppfyllas hur gärna man än vill det. Jag hade kul när jag såg Fast X och dess speltid på nära två och en halv timmar flög förbi och jag ser grymt mycket fram emot upplösningen. Rekommenderas.

Länkmaffian:
Mina recensioner på 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 och Hobbs & Shaw spin-offen.
H’s recensioner på 4, 5 och 6.

F9 av J

Dom (Vin Diesel) och Letty (Michelle Rodriguez) har dragit sig tillbaka och lever nu mer på en enslig gård tillsammans med Dom’s son. Deras lugna tillvaro vänds dock upp och ned när deras gamla gäng dyker upp och visar dem en inspelning av ett meddelande Mr. Nobody (Kurt Russell) skickat dem; en nödsignal om att en av hans agenter har bytt sida och att flygplanet han befinner sig på blivit kapat – samma flygplan som hans agentur transporterar superhackern och deras gamla fiende Cipher (Charlize Theron) på. Dom, till skillnad från sitt gamla gäng, tvekar till att blanda sig in i det hela, fram till att han inser vem som ligger bakom det hela; hans egen bror Jacob (John Cena).

Tyckte du att de senaste fem Fast & Furious filmerna var överdrivna och idiotiska filmer? Då kanske du ska låta F9 gå förbi osedd isåfall. F9 kan vara den dummaste blockbuster actionfilmen jag har sett på flera år och den klår samtliga tidigare filmer i serien, med råge. Det är bombastiskt, det är högljutt, det är så jävla dumt att klockorna stannar bitvis och vissa element i filmens handling är rent av dragna ur arslet bara för att få saker och ting att gå ihop – och ja, jag gillar det.. även om jag tappade räkningen på hur många gånger jag utbrast ”Bullshit!” under filmens gång.

F9 var dum som en säck med hammare och överdriven in i absurdum (mer än sina föregångare, som sagt), men vägde å andra sidan upp det med så många absurda och verklighetsfrånvända actionscener att jag inte kunde göra något annat än att skratta och mysa till det spektaklet som pågick på bioduken.

F9 bjuder inte på någonting nytt och har man sett de tidigare filmerna i serien vet man precis vad som väntas här. Är du ett fan av Fast & Furious filmerna kommer du antagligen redan ha bestämt dig för att se filmen, ni andra behöver nog inte ens tänka tanken då filmen kräver att man har sett majoriteten av de föregående filmerna – sort of. Hur som helst; jag gillade den och ger den en rekommendation.

Länkmaffian:
Mina recensioner på 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 och Hobbs & Shaw spin-offen.
H’s recensioner på 4, 5 och 6.

The Fate Of The Furious av J

Dom (Vin Diesel) och Letty (Michelle Rodriguez) är på deras smekmånad och Brian och Mia har lämnat det galna livet bakom ratten bakom sig. Deras gäng har lösts upp och har fått en tillstymmelse till ett normalt liv. Men när en mystisk kvinna (Charlize Theron) dyker upp och tvingar Dom till att förråda den familj han kämpat så hårt att skapa och hålla ihop får gänget lov att slå sig ihop med agenten Mr. Nobody (Kurt Russell) och motvilligt också Deckard Shaw (Jason Statham) för att hämta hem den man som gjorde dem till en familj…

The Fate Of The Furious (eller Fast & Furious 8 i Sverige) fortsätter med samma höga tempo de senaste installationerna haft och blåser på med orealistiska actionsekvenser och popcornunderhållning som förnöjer den actionsugne. Jason Statham har en större roll här och har fått betydligt mer att göra än i föregående film och hans samspel med Dwayne Johnson är flera av filmens höjdpunkter (med det menar jag att jag gapskrattade under deras uppkäftiga dialoger). Charlize Theron har samma ansiktsuttryck igenom hela filmen och gör en bra prestation som skurk, även om hon inte har extremt mycket att göra mer än att prata hotfullt till Vin Diesel under de flesta scenerna hon är med i.

Om man – som mig – kan acceptera att The Fast & The Furious har tagit vägen in i ren adrenalinaction istället för att koncentrera sig på snabba bilar och gaturacing i form av välspelade och snabba thrillers så faller troligen The Fate Of The Furious (och de senaste fyra filmerna i serien) i ens smak. Det här är God Underhållning, även om filmen i sig är dummare än en säck med stenar och ungefär lika realistiskt som ett TV-spel. Är man ute efter pumpande action är det här definitivt rätt val. Rekommenderas.

I väntan på film nummer nio i serien kan du läsa mina recensioner på de tidigare filmerna i serien; 1, 2, 3, 4, 5, 6 och 7. Och när du ändå håller på kan du ju ta dig en titt på H’s recensioner av film nummer 4, 5 och 6 (som han skrev för DVDKritik) också.

Mad Max: Fury Road av J

År har gått sedan kärnvapenkriget som slutligen förvandlade Jorden till ett gigantiskt ökenlandskap och kollapsade civilisationen inträffade. Den före detta polisen Max Rockatansky (Tom Hardy) är fortfarande i livet och strövar fortfarande omkring ute i ödemarken, ensam, förföljd och plågad av minnena av sin döda familj. När han blir överrumplad av en grupp War Boys, den tyranniska Immortan Joe’s (Hugh Keays-Byrne) armé, och fraktad till Joe’s citadell blir han designerad som en universell blodgivare, fängslad och används som en ”blodpåse” åt en sjuk War Boy kallad Nux (Nicholas Hoult).

Samtidigt skickas Imperator Furiosa (Charlize Theron), en av Joe’s löjtnanter, iväg i hennes bepansrade tankbil till Gas Town för att hämta bränsle. Men när hon plötsligt väjer av från den utsatta rutten inser Joe att hans fem fruar – kvinnor som blivit utvalda att användas till fortplantning – är borta och beger sig efter henne med hela sin armé, däribland Nux som knyter fast Max på sin bil. Efter ett misslyckat anfall mot Furiosa’s tankbil korsas hennes och Max’s vägar och även om de till en början inte litar på varandra inser de snart att de måste samarbeta för att komma undan Immortan Joe och hans armé av War Boys.

Mad Max: Fury Road var i utvecklingshelvetet i många år. Förproduktionen av filmen började så tidigt som 1997 och flera försök till att spela in filmen genomfördes 2001 och 2003, men sköts upp tack vare 11 September attackerna och Irak Kriget. 2007, efter att ha fokuserat på Happy Feet året innan, bestämde sig George Miller för att ta upp produktionen av filmen igen. Han funderade ett tag på att göra filmen datoranimerad men övergav det konceptet i förmån för en live-action film. 2009 meddelade Miller att inspelningarna skulle börja tidigt år 2011. Tom Hardy fick rollen som Max i Juni 2010, med tanken att produktionen skulle påbörjas i November samma år. Inspelningsstarten blev uppskjuten ännu ett par gånger innan den påbörjades i Juli 2012 och var klara i December samma år, men ytterligare material spelades in i November 2013. Filmen hade slutligen världspremiär den 7 Maj 2015 på TCL Chinese Theatre biografen i Hollywood och släpptes den 14 Maj 2015 till resterande världen.

Med allt det sagt; Mad Max: Fury Road är en suverän actionfilm även om jag hade fått intrycket av att filmen skulle ha balls to the wall action från första till sista bildruta utan några som helst lugna stunder, vilket är helt fel. Filmen har rejält med ruskigt bra action men har även några lugnare stunder där tempot vrids ner lite i ett par minuter inför nästa actionscen. Det är inget fel med det egentligen men jag blev lite förvånad över hur filmen dippade i tempot emellanåt även om den aldrig blir speciellt tråkig.

Det finns inte så mycket mer att skriva egentligen. Jag antar att de flesta redan sett filmen och att jag som vanligt är en eftersläntrare men jag ger den hur som helst en stor tumme upp och en rekommendation. Nästa Mad Max uppföljare är under produktion redan också, när den kommer får vi nog se ganska snart.

Prometheus av J

År 2089 finner en grupp forskare grottmålningar i Skottland som antyder vart våra skapare har begett sig. År 2093 har besättningen ombord på rymdskeppet Prometheus nåt sitt mål; en planet 327 biljoner kilometer ifrån planeten Jorden, där de tror sig kunna finna svaren på sina frågor.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om Prometheus egentligen. Jag tycker inte det är en film som förtjänar hypen den fick innan den kom och under premiären av den. Alla vändningar och händelser i filmen går att förutse 10 år innan de inträffat och på det stora taget är filmen förbannat seg. Det är på tok för utdraget och händelselöst i den första timmen, medans den andra timmen öser på med lite mer effekter och action (om man nu vill kalla det så).

Men det är inte heller mitt största problem med Prometheus. Mitt största problem är att filmen, långt innan den ens blev släppt, ryktades om att vara en helt ny Alien film (en prequel till den första Alien filmen för att vara närmare bestämd) – och som det Alien-fan jag är blev jag så klart stormglad över att jag äntligen skulle få se de slemmiga stora monstrena igen, i en egen film. Men nä. Någon gång under produktionens stadium ändrades idéen om en Alien prequel och blev istället nån sorts spin-off på Alien filmerna, med små anknytningar till den första filmen.

Jag tänker inte fördjupa mig speciellt mycket i Prometheus och lämnar den här filmen bakom mig med det här; jag är besviken.

Läs gärna H’s lite hårdare sågning av filmen.

Prometheus av H

Hahahahaha, nej nej nej nej! Hahahahaha! Noomi Rapace pratar engelska som Björk, och MediPod-scenen kommer att hånas i tiotals år framöver! Jag skrattade högt under hela scenen. Jag gillade den här filmen när den hette Alien och kom ut 1979, och även ett par av de andra filmerna den skamlöst snor rakt ur. Ridley Scott regisserar som Spielberg och telegraferar varje vändning tio mil i förväg. Betyg: 0 av 5.

Bonushumor: MediPod får mig att tänka på sketchen om MediBot från ”Look Around You”, och en av skådisarna i Prometheus, Benedict Wong, är han som sköter MediBot i sketchen! Cirkeln är sluten!

North Country av H

Charlize Theron Oscarskådespelade i North Country för fem år sen, och det är en historia baserad på en sann händelse (Instant Oscar!) om en kvinna som började arbeta i en mansdominerad gruva på 80-talet för att försörja sin familj och sen stämde skiten ur dem för sexuella trakasserier och förändrade hela landets könsdiskriminationslagar. Hyfsat bra film.