Helt Perfekt Glob

The Expendables 2 av J

I vanlig ordning är jag seg med att se film jag borde ha sett för länge sen och som troligtvis de flesta redan sett, men nåja.. nu har jag alltså äntligen fått fingrarna ur häcken och sett den efterlängtade The Expendables 2 – och jag är sjukt nöjd, igen. I Expendables 2 möter vi återigen större delen av det gamla hårda gänget ifrån den första filmen, som den här gången får i uppdrag att leta reda på ett hemligt objekt som inte får hamna i fel händer – vilket det så klart gör. En i teamet blir dödad och resten av gänget bestämmer sig för att ge styggingen på nöten och stoppa hans planer. Eller nåt sånt. Jag var lite för upptagen med att observera alla actionscener och one-liners som levereras filmen igenom för att direkt bry mig i storyn eller ens om filmen var speciellt logisk.

Hur som helst; är du ett actionfan är The Expendables 2 det absoluta valet för en skön filmkväll. Rekommenderas

Läs gärna min recension av den första filmen och H’s recensioner av ettan och tvåan också.

Code Of Silence av H

Chuck Norris är en polis som anger en av sina egna som vid ett tillslag av misstag skjuter en ung kille och planterar en pistol på denne för att hävda självförsvar. Eftersom man inte gör så enligt ”code of silence”, så hjälper inga av de andra poliserna Chucken när han tar sig an en bunt knarklangare. Däremot får han hjälp av roboten ”Prowler”. Det är inte så töntigt som det låter.

Tjaa… vad säger man? ”Invasion USA” från samma år tävlade i one-man-army mot ”Death Wish 3”, ”Commando” och ”Rambo” och trots att de två sistnämnda egentligen är de minst brutala filmerna så var det de som vann popularitetstävlingen. Chucks output har väl varit lite mer ojämn, och ”Code of Silence” är inte en särskilt bra film. Däri ligger nog hans myt om den hårdaste killen, även om hans filmer sällan slagit några publikrekord. Den här rullen behöver ni i alla fall inte se. Chuck är kall och hård, men det är ganska billigt och blir ibland lite långtråkigt.

The Expendables 2 av H

Kommer du ihåg Expendables 1? Glöm den. Allt som den filmen gjorde fel, gör man nu rätt i film nummer två. Det är mer action i öppningsscenen, innan filmtiteln ens visas, än det är i första filmen eller för den delen nästan vilken annan actionfilm som helst. Våldet är i Rambo 4-klass och blod och kroppsdelar flyger och folk får stora hål i sig. Jet Li ger folk på nöten med stekpannor, Van Damme gör grymma hoppsparkar och Scott Adkins (Undisputed 2 & 3) slåss med Jason Statham. Det skjuts, slåss och exploderar allteftersom one-liners kastas ut.

Det blir snabbt överdrivet och direkt löjligt, men det är ju det som är poängen. Storyn… vem bryr sig? Logik är inte viktigt här. Det blir lite för mycket referenser till de gamla rävarnas klassiska filmer, men whatever. Pang boom krasch, bara. Nu väntar vi bara på trean som Nic Cage tydligen redan skrivit på för. Let’s go.

Delta Force / Delta Force 2: The Colombian Connection av H

En dubbelrecension av Chuck Norris’ äventyr som Scott McCoy i kampen mot elakingar (1986/1990). Delta Force 3 finns, men Chuck Norris är inte med, så who cares? Dessutom fick filmerna heta ”Styrka Delta Force” i Sverige – dvs ”Styrka Delta Styrka”.

Tyvärr är det någon månad sen jag såg ettan, så jag minns faktiskt nästan inget av den. Det kanske är en recension i sig? Jag minns slutscenen då Chuckan åker ifatt ett flygplan på en kulsprutebestyckad motorcykel. IMDb berättar att filmen rör en Libanesisk flygkapning vilket ringer nån svag klocka, men i allmänhet bara följer Chuckans klassiska ”terrorister är mänskligt avskräde och bör avrättas, heja Amerika”-stil. Lee Marvins sista film – kanske inte det bästa sättet att tacka för sig.

Film nummer två hanterar det mänskliga avskrädet ”sydamerikansk knarkkung” och är handlingsmässigt lika lam som väntat. Chuck själv är dock i högform och levererar mycket bra fightingscener. Man måste dessutom förundras av knarkkungens beslut att bygga in en gaskammare i anslutning till vardagsrummet hemma.

Sammanfattningsvis är de båda filmerna Chuck Norris på rätt hög standardnivå. Inget att skriva hem om, men duglig söndagsunderhållning. Statens Biografbyrå (dvs filmcensuren) hade röjarskiva och gjorde 8 klipp (3 min 58 sek) ur ettan och 2 klipp (2 min 48 sek) ur tvåan.

Missing In Action, Missing In Action II: The Beginning & Braddock: Missing In Action III av H

Först har vi alltså Missing In Action, i vilken Chuck Norris är i Vietnam. Han vet att den Vietnamesiska regeringen ljuger och att de fortfarande har kvar amerikanska krigsfångar i läger. Han ger sig ut att leta rätt på dem, och på vägen har han ihjäl en massa folk. Vietnamesiska soldater är förstås inget annat än mänskligt avskräde som bör mördas. I slutet kliver han in till regeringarnas förhandlingar med fångarna han hittat, och visar vilken otrolig amerikansk hjälte han är.

Sen har vi då Missing In Action II: The Beginning, i vilken Chuck Norris är i Vietnam. Eftersom filmen är en prequel, så handlar den om att han sitter i ett fångläger tillsammans med några andra amerikanare. I en rent vidrigt parodisk version av Bron Över Floden Kwai visar Chuck Norris vilken obeveklig amerikansk patriot han är när han vägrar böja sig för fånglägrets tortyr, även på bekostnad av sina kamrater. Till slut hittar han sin väg ut, och har ihjäl en massa folk. Vietnamesiska soldater är förstås inget annat än mänskligt avskräde som bör mördas. Chuck Norris är en amerikansk hjälte.

Till sist kom Braddock: Missing In Action III, i vilken Chuck Norris är i Vietnam. Han tror av misstag att hans vietnamesiska fru har dött, men får tolv år senare reda på att hon lever och att de har en son. När Chuck Norris sen kommer för att rädda dem, blandar sig den vietnamesiska armén i och frun dör. Sonen, tillsammans med en busslast föräldralösa barn tillfångatas och Chuck Norris ger sig in för att rädda dem. På vägen ut har han ihjäl en massa folk. Vietnamesiska soldater är förstås inget annat än mänskligt avskräde som bör mördas. I slutet leder han allihop över landsgränsen och Chuck Norris hyllas som en amerikansk hjälte.

Ja, vad säger man? Chuck Norris är hård, obeveklig och flerfaldigt totalförbjuden och censurklippt. Inte undra på, den här typen av ultrapatriotiskt exploativt lågbudget-övervåld har nästan inget som helst existensberättigande. I vanliga fall är Chuck Norris åtminstone underhållande i sin omisskännliga stil, och jag är knappast den som säger nej till våldsam action helt utan anledning – men här är det faktiskt inte så mycket som händer. När folk väl får lite spö är det ganska kul, men jag är verkligen intresserad av vad verklighetens Chuck Norris faktiskt har för politiska åsikter.

An Eye For An Eye av H

Chuck Norris polispartner blir skjuten i en knark-bust och partnerns flickvän som är reporter som undersöker samma sak blir också mördad. Chuckan blir fobannad, spöar lite folk och blir sparkad från poliskåren, varefter han letar upp skurkarna ändå och spöar dom. Actionscenerna är väl inte något speciellt, men Chuck Norris kör med samma fina stil som vanligt.