Helt Perfekt Glob

Never Sleep Again: The Elm Street Legacy av J

Som jag utlovade i min recension av den första Nightmare filmen; här kommer Never Sleep Again: The Elm Street Legacy, dokumentären om Nightmare serien och Freddy Krueger – och vilken dokumentär.

Teamet bakom His Name Was Jason: 30 Years Of Friday The 13th återvänder med den här dokumentären och upplägget är hyfsat likt Friday dokumentären – man går igenom filmerna i kronologisk ordning och intervjuar skådespelare, regissörer, manusförfattare, specialeffektsteam osv. som berättar och pratar om filmerna i serien (samt Freddy vs. Jason) och TV-serien Freddy’s Nightmares (vilket jag blev lite förvånad över) – men inte remaken. Det känns som att teamet har lyckats fånga upp de flesta bakom filmerna, men avsaknaden av Johnny Depp (Nightmare 1 och 6) och Frank Darabont (en av manusförfattarna av Nightmare 3) existerar där och det är lite snopet att dessa två herrar inte intervjuats.

En stor skillnad mellan Friday och Nightmare dokumentärerna är speltiden och hur ingående de är i Nightmare i jämförelse med Friday. Friday ligger på ca 90 minuter och går ganska grundligt in på Friday filmerna, medans Nightmare dokumentären ligger på närmare 240 minuter och djupdyker i filmserien och vi får en ganska bra inblick bakom kulisserna – vilket täcker det mesta – i en välstrukturerad och effektiv jargong (som i Friday dokumentären).

Exempelvis berättas det om att Nightmare 5 blev kraftigt redigerad innan dess biorelease (vilket jag berättade om i min recension) och vi får även se de oredigerade klippen snabbt under dokumentärens gång. Det berättas även att det förekom väldigt dålig stämning under inspelningarna tack vare bland annat brist på tid och ett färdigt manus, då man under flera av Nightmare produktionerna påbörjat filmningen innan ett fullständigt manus funnits till hands.

Hur som helst är Never Sleep Again: The Elm Street Legacy dokumentären en guldgruva för den nyinvigde Freddy-anhängaren och hardcore-fanet och speciellt besviken lär ingen bli som gillar Nightmare och Freddy Krueger.

Men vi är inte klara än! Precis som Friday dokumentären kommer även Nightmare dokumentären i en 2 disc edition och disc 2 är självfallet fullproppad med extramaterial.

Extramaterialet består av följande:
Förlängda intervjuer som inte fick plats i dokumentären. Här pratas det även kort om remaken. En förhandstitt på Heather Langenkamp’s kommande dokumentär I Am Nancy. Vi ser även personer som tillverkar Freddyhandskar, Freddyfans och deras samlingar, en grovt redigerad version av Angry Video Game Nerd’s recension av A Nightmare On Elm Street NES-spelet (och nyinspelade kommentarer av James Rolfe), Nightmare-konceptet som serietidningar och böcker, en kortare video med kommentarer ifrån kompositörerna och låtskrivarna i Nightmare filmerna en kort dokumentär om filmernas affischer, där deras skapare Matthew Joseph Peak berättar om sina skapelser och om hur originalmålningen till första filmen höll på att gå förlorad för alltid.

Utöver allt detta får vi även en teaser av själva dokumentären, ett tio minuter klipp där skådespelarna från Nightmare filmerna läser upp utvalda repliker och således agerar varje film under 10 minuter samt en kortare video med Horror’s Hallowed Grounds där teamet åker till flera av de platser där de spelade in den första Nightmare.

Never Sleep Again: The Elm Street Legacy lämnar inte mycket kvar att önska sig och det är en väldigt intressant dvd som täcker mer eller mindre allt som kan vara av intresse angående Nightmare filmerna och Freddy Krueger. Mycket bättre eller informativt än så här kan det nog faktiskt inte bli.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt1510985/

A Nightmare On Elm Street Part 2: Freddy’s Revenge av J

Fem år har gått sedan de ohyggliga morden inträffade i den lilla staden Springwood och Jesse Walsh (Mark Patton) och hans familj har nu flyttat in i Nancy Thompson’s gamla hus på Elm Street. Det dröjer dock inte länge förrens Jesse börjar få våldsamma mardrömmar om samma sönderbrända man, med knivar på höger hand, som Nancy och hennes vänner drömde om – Freddy Krueger (Robert Englund), som i sin tur börjar att sakta men säkert ta över Jesse’s kropp för att kunna komma åt ”sina barn”.. oavsett om de sover eller är vakna.

Jag minns rätt väl hur besviken jag blev på den andra filmen om Freddy Krueger när jag såg den i klippt hyrversion för över 10 år sedan för första gången. Jag avskydde den som pesten och det tog många, många år innan jag faktiskt satte mig och tittade på den för andra gången – och visst, den är sämre än första filmen men den är inte helt värdelös.

Det största problemet med Nightmare 2 är att Freddy är knappt med. Under de ca 87 minutrarna filmen rullar på dyker allas våran Freddy upp i ca 13 av dem (källa; Trivia på IMDB), vilket gör att filmen bitvis känns rätt seg, utdragen och cheesig även om det inträffar saker filmen igenom som är menade att skapa spänning eller rent av skrämmas.

Skådespelarna är hyfsade (bortse givetvis från Englund som återigen gör en klockren insats som Freddy), men känns inte alls som personerna framför kameran i den första filmen. Effekterna höjer dock betyget lite grann och vissa av dem är en fröjd att titta på, medans andra är snarare åt det andra hållet. Storyn och idéen bakom den styr Nightmare-konceptet åt ett annat håll än den första filmen och i slutändan känns filmen hyfsad – det är helt enkelt inte Freddy’s stil.

Nightmare 2 är en okej uppföljare, även om den brister i många avseenden och är så långt ifrån originalet den mer eller mindre kan komma. Personligen klassar jag den som en av de svagaste delarna i Nightmare-serien, även om det inte är den sämsta av dem.

http://www.imdb.com/title/tt0089686/

Feast III: The Happy Finish av J

Kort efter att jag recenserade Feast II: Sloppy Seconds släpptes faktiskt den tredje filmen. Här kommer recensionen på den. Recension på första filmen hittar ni här.

Filmen tar vid minutrarna innan andra filmens avslutning. Överlevarna på hustaket tar sig in i polisstationen efter att en främling rammat dörren. Efter flera, lagomt bisarra, händelser kommer överlevarna i kontakt med den underlige profeten Shot Gus Bus, som verkar ha en förmåga att styra monstrena.

Tillsammans med Shot Gus Bus beger sig överlevarna ner i kloakerna för att ta sig till en större stad. På deras väg genom kloakerna möter de Jean-Claude Segal, en karatesparkande ung kille som förlorat sin familj till de vedervärdiga monstrena. Med enade krafter försöker de att ta sig ur kloakerna och undan monstrena en gång för alla, men givetvis stöter de på mer problem än vad de räknat med.

Den tredje och troligtvis sista delen bjuder på våld, blod och en del humor. Som föregångarna. Den är inte lika grisig som andra filmen men det våld och blod som erbjuds duger nog bra för splatterfantasterna.

Många av de skådespelare och karaktärer som var med i den andra filmen var även med i den här filmen. Vilket är typ.. bra. Effekterna var ganska lika första filmens, utöver några få scener där det användes usla datoreffekter. Storyn funkade, fastän den var lite tunn och krånglig att förklara. De återanvänder även de komiska ”informationerna” kring karaktärerna, som de gjorde i första filmen. Vilket är ett plus.

Ett stort minus i filmen är mot slutet av filmen då de har valt att trycka in en irriterande sekvens där de använt sig av stroboskopeffekten. De rör sig men det ser ut som allting hackar. Och flera delar av sekvensen stannar de upp och det ser mer ut som någon tagit ett fotografi. Detta medför att man ser i princip inte ett skit vad som händer i filmen. Irriterande.

Lite trivia, vad jag vet iaf, är att den andra och den tredje filmen spelades in mot varandra. Men den tredje filmen släpptes alltså inte förrens ett tag efter att tvåan hade premiär.

Jag gillade den här filmen bättre än den andra hur som helst, bortsett ifrån den där irriterande sekvensen. Gillar man de två tidigare gillar man säkerligen den här.

Sevärd, omän sämre än originalet.

http://www.imdb.com/title/tt1104836/

Feast II: Sloppy Seconds av J

De köttätande varelserna som attackerade puben (i den första filmen) var inte de enda. Dagarna efter attacken mot puben blir en intilliggande liten stad attackerad av samma sorts varelser. Efter att ha hittat bartendern sticker bikergänget Bleeders, ledda av Biker Queen, till den lilla staden där de ganska snabbt hittar några få överlevare. Tillsammans måste de slåss mot monstrena. Men allting går inte alltid som man tänkt sig..

Jag har vetat om att den här filmen var på väg och mina förhoppningar var ju givetvis mycket höga då jag verkligen älskade den första filmen, tack vare att den hela tiden levererade en massa oväntade grejer. Den här filmen föll i glömska, fram tills det att min irc-kompis J nämde den. Jag blev entusiastisk direkt och rotade givetvis reda på den per omgående.

Nu har jag alltså sett den och mitt tycke är som så att den inte når ända fram. Effekterna var emellanåt riktigt bra (ungefär som i den första filmen) och emellanåt användes datorgjorda effekter som verkligen såg ut som ren skit.

Det bjöds på rejält med våld, som i första filmen, och några riktigt gapskrattiga scener. Men filmen kändes inte lika experimentell som den första och var självklart inte lika förvånande. Flera scener var helt onödiga (bland annat en ”romantisk” scen som var helt obegriplig, som de dessutom försöker skoja till och slänger in likmaskar och annat äckel). Dessutom var slutet ganska obegriplig och var ett ”Jaha?”-slut. Filmen erbjuder, utöver våld och humor, några riktigt äckliga scener, exempelvis en scen där flera av karaktärerna spyr och filmen ”stoppas upp” och zoomar in. Ja, ni fattar nog.

Skådespelarna är helt ok och flera av dem fick vi se i första filmen. Bland annat regissören John Gulager’s pappa Clu Gulager som återvänder som bartendern. Jenny Wade återvänder i sin roll som Honey Pie.

Utöver de usla datoreffekterna, de onödiga scenerna och det obegripliga slutet har jag bara en sak att gnälla på. Filmen innehåller våld mot barn, vilket är något jag inte accepterar någonstans. Inte ens i en splatterfilm. De försöker även skämta till scenen då barnet blir, bokstavligt talat, slaktat. Jag rörde inte en min.

Men i långa led är det en ok uppföljare. Den når inte ända fram till ettans twistiga kvalité eller humor. Men våld finns det gott om. Nu är det bara att invänta den tredje filmen.

Endast för de magstarka.

http://www.imdb.com/title/tt1104835/

Feast av J

En trevlig liten film.

En snubbe kommer instormande på en pub mitt ute i ingenstans och säger att de måste barrikadera stället för inom loppet av några minuter kommer helvetet bryta lös där inne. Några få moment senare bryter helvetet lös och människorna som fortfarande är i livet måste slåss tillsammans för att överleva natten mot en ny, och okänd, ras av köttätande varelser.

Det här är film det här. Att den blivit producerad av Matt Damon och Ben Affleck förvånar mig dock, men att Wes Craven har haft ett finger med i spelet fick mig bara att fundera om filmen var värd att se egentligen, med tanke på allt skit Craven har lagt sina fingrar i senaste åren.

Filmen är en riktig smäll på käften, rent utsagt. Det är no bullshit, och straight action. En del scener är dock helt pajade pga vingel på kameran… ok, rent utsagt, dom slänger den förbannade kameran så man blir nästintill åksjuk. Detta gäller dock inte alla actionscener. Våldet har dom inte sparat ett dugg på, utan ungefär 5 minuter in i filmen (om det ens var det) så kommer det första blodet, och jag jublade förstås.

Dessutom har filmskaparna tryckt in en hel del riktigt sjuk humor, så man får sig ett rejält skratt också utöver allt våld.

Så, gillar man ultravåld, en hel del sjuk humor och något så när duktiga skådisar, så go for it! Om inte, se den ändå.

http://www.imdb.com/title/tt0426459/

The Return Of The Living Dead av J

Vad sägs om en liten klassiker?

Två idioter som jobbar på ett sorts lager går ner i källaren och hittar ett par tunnor, som dom av misstag råkar öppna och en dödlig gas tar sig ut. Snart vaknar ett lik uppe i ett av frysrummet till liv och börjar härja runt. Dom tillkallar chefen som kommer på stört och dom hackar upp liket i smådelar. Dom går över till det intilliggande krematoriet och bränner kroppsdelarna. I samma veva hänger ett gäng ungdomar på en kyrkogård som ligger precis intill lagerlokalen och krematoriet. Av likdelarna sprider sig nu en dödlig rök, som väcker dom döda till liv.. och dom är redo att festa loss!

Det här är ett stycke skräck/komedi-historia! Den är både rolig som fan och samtidigt smått våldsam. Att zombierna talar känns bara urlöjligt och man skrattar åt det (ja, alltså dom pratar inte som oss människor.. utan säger enbart enstaka ord som t ex ”Braaaaiiins”.. osv).

Jag läste lite om den här filmen förut, innan jag såg den första gången (jag har sett den här väldigt många gånger), och om jag inte minns fel så läste jag något om att den här filmen både var en parodi men samtidigt en hyllning till George A. Romero’s gamla klassiska zombieskräckis Night Of The Living Dead ..

Iaf, vill ni ha ett gott skratt men samtidigt se en riktigt bra zombiefilm, se den här!

Braaaaaaaaiiiins…

http://www.imdb.com/title/tt0089907/