Helt Perfekt Glob

A Very Harold & Kumar 3D Christmas av H

Den andra uppföljaren till höjdarrullen om Harold och Kumar följer trenden och är förstås ytterligare lite sämre än sin föregångare. Kumar lever fortfarande sitt stonerliv medan Harold skaffat tjej och hus och en karriär. Det är jul och Harolds tjejs familj kommer för att hälsa på, med skräckinjagande pappan Danny Trejo i frontlinjen. Trejo gör klart att julgranen de tagit med är en högt aktad släktklenod och måste hanteras extremt försiktigt, annars börjar han ta ihjäl folk. Givetvis dyker Kumar upp och granen går åt helvete direkt. Nu måste de hitta en ny gran innan familjen kommer hem från midnattsmässan.

Filmens stora behållning är som tidigare Neil Patrick Harris som återigen är helt oxtokig. I övrigt är det mest ganska menlöst, men det duger väl som underhållning en söndagseftermiddag. Filmad för 3D och man leker en hel del med formatet på ett kul sätt. Recensioner av del 1 här och del 2 här.

Death Race 2 av J

6 månader efter ett misslyckat bankrån blir flyktbilsföraren Carl ’Luke’ Lucas (Luke Goss) förflyttad till Terminal Island Penitentiary för att avtjäna ett livstidsstraff. Dessvärre är Terminal Island platsen för ett grymt underhållningsprogram kallat Death Match – där fångarna ska slåss på liv och död för att underhålla allmänheten. Men när tittarsiffrorna är som högst känner en av programmets skapare, September Jones (Lauren Cohan), att programmet behöver en fräsch idé för att dra fler tittare och behålla de gamla. Då fängelseön har en stor del oanvänd mark sätts hennes plan i verket; ett race – Death Race.

Death Race 2 – som egentligen är en prequel och inte en uppföljare – är ganska sisådär. Det är några bra namn i rollistan, så som Ving Rhames, Danny Trejo, Sean Bean och Robin Shou (som återvänder i sin roll som 14K ifrån Death Race), samtidigt som det är en bunt mindre kända namn i listan också. Paul W.S. Anderson (som producerade, skrev manus och regisserade den första Death Race) producerade och skrev manus och enligt creditsen i Death Race 2 medverkade även Roger Corman (som var inblandad i Death Race 2000 och Death Race) som producent, men om man sedan kikar på IMDB (vars storybeskrivning av filmen spoilar en stor del av den) står det absolut inte ett skit om att Mr. Corman medverkat i det här projektet. Hm.

Är man dessutom uppmärksam (och har sett de två tidigare Death Race filmerna) så kan man faktiskt skymta förbi Death Race 2000 i en snabb sekvens under filmens gång. En annan trivia är att Rhames’ roll, Weyland, är ägare till Weyland Corporation – som är lite av en flört till Alien-filmerna, där Lance Henriksen’s rollkaraktär är ägare av Weyland-Yutani Corporation. Ja, ni fattar…

Death Race 2 är hur som helst sisådär, som jag skrev här ovanför. Största anledningen till det är att man har valt att göra det här till en prequel, vilket drar ut på storyn – vi vet ju redan vad Death Race är, så varför då göra en hel film om dess uppkomst? Det tar närmare en timme innan racet faktiskt ska komma igång och även om det är en del action innan det så känns filmen ändå seg – I want to see some race damn it! Själva racing-sekvenserna är inte så värst imponerande heller; det exploderar lite, det är lite skottlossning, ett par stycken dör osv., men det blir aldrig riktigt spännande på något sätt.

Missförstå mig rätt, Death Race 2 är inte usel men den är sämre än både Death Race 2000 och Death Race och känns, till större delen, ganska onödig. Hade de försökt sig på en direkt uppföljare istället hade de nog kunnat lyckats lite bättre. Eller nåt. Hyfsad rulle, även om jag föredrar dess två föregångare.

Läs gärna mina recensioner av Death Race 2000 och Death Race också.

Spy Kids 3-D: Game Over av J

Spoilervarning. Juni (Daryl Sabara) har sagt upp sig ifrån OSS och Spy Kids-programmet och arbetar nu mer ensam som privatdetektiv. Detta vänder dock då han blir kontaktad av OSS, som förklarar för honom att Carmen (Alexa Vega) har försvunnit under sitt senaste uppdrag; att infiltrera och stänga ner det nya spelet Game Over, som är skapat av den ondskefulle Leksaksmakaren (Sylvester Stallone). Juni tar på sig uppdraget att hitta sin syster, rädda henne och stänga av Game Over en gång för alla – innan det är för sent.

Jag börjar med rollistan (bortsett ifrån Sabara, Vega och Stallone): Antonio Banderas, Carla Gugino, Holland Taylor, Matt O’Leary, Emily Osment, George Clooney, Steve Buscemi, Tony Shalhoub, Alan Cumming, Danny Trejo, Cheech Marin och Bill Paxton. Vad har alla dessa personer gemensamt? Alla har varit med i minst en tidigare Spy Kids film – och i den här tredje filmen har de också roller, men otroligt små. Vi fortsätter: Ricardo Montalban, Salma Hayek och Mike Judge. Vad har de här personerna gemensamt? De har större roller än personerna nämda här ovan. Dessutom har både Montalban och Judge medverkat i en respektive två tidigare Spy Kids filmer. Och.. ehum.. slutligen har vi Elijah Wood i en löjligt kort roll mot slutet av filmen. Han är med i ca 10 sekunder, eller nåt.

Meneee… hur är filmen då? Ptja, mjae. Hyfsad. Bättre än tvåan, men sämre än ettan. Den här tredje installationen känns lite mer sammanhängande och inte lika flängig som den andra filmen, men den lider precis som sina föregångare av utdaterade CGI effekter som ser rätt töntiga ut i dagens läge och framkallar mer gapskratt än flämtningar. Att många av de gamla karaktärerna utelämnats till större delen tycker jag är rätt snålt också. Jag får helt enkelt känslan av att.. eh.. att Spy Kids 3-D: Game Over inte är en Spy Kids film när jag tittar på den. Den hade lika gärna kunnat heta Game Over och det hade passat ungefär lika bra. Varför? Enkelt; man tappar den röda tråden till de tidigare filmerna titt som tätt och då och då hajar jag till och funderar vilken film det egentligen är jag tittar på.

Men som sagt; den tredje filmen är bättre än den andra, men sämre än den första. Dessutom tycker jag att det här inte är någonting som ligger i toppskiktet på Robert Rodriguez karriär – eller någon av de andra som var inblandade. Så. Slutdomen blir; urmjölkning, men helt okej rulle. Den är nog mer underhållande för den yngre publiken, skulle jag tro.

Spy Kids 2: Island Of Lost Dreams av J

Spoilervarning. Carmen (Alexa Vega) och Juni (Daryl Sabara) har nu blivit värvade till OSS byrå och ingår i Spy Kids-programmet. Efter att en kupp inträffat mot OSS blir Juni utpekad som den som gjorde så att förövarna hade en chans att genomföra det hela och blir därmed sparkad. Men när uppdraget som går ut på att hitta den ansvarige för kuppen går till två andra Spy Kids syskon bestämmer sig Carmen och Juni för att sno uppdraget ifrån dem och ta reda på själva vem som står bakom det hela – och rädda jorden.

Spy Kids nummer 2 är inte alls lika bra som den första filmen. Dels för att storyn känns ganska osammanhängande på flera punkter och det hela blir ganska hattigt och flängigt en bit in i filmen. Och dels för att filmen är en CGI-bomb utan dess like, som dessutom är helt fantastiskt utdaterad. I stora delar av filmen finns det CGI-effekter och greenscreens som ser skrattretande ut och jag får känslan av att filmen borde egentligen ha blivit producerad ett par år efter sitt produktionsår – med en bättre och mer sammanhängande story så klart.

I rollistan utöver Vega och Sabara ser vi återkommande ansikten så som Danny Trejo, Cheech Marin, Antonio Banderas, Carla Gugina, Tony Shalhoub och Alan Cumming i både stora och små roller. Holland Taylor (Evelyn Harper i Two And A Half Men), Christopher McDonald och Bill Paxton gör gästframträdande och Steve Buscemi gör en hyfsat liten, men ändå viktig roll. Och Robert Rodriguez står för både manus och regi även den här gången.

Ehum. Spy Kids 2: Island Of Lost Dreams är rätt överflödig, onödig och känns mycket som en urmjölkning av konceptet. Å andra sidan kanske den är bättre för de yngre tittarna. Vad vet jag? Okej film som inte är i närheten av den första hur som helst. Nästa.

Spy Kids av J

9 år efter att de dragit sig tillbaka ifrån spionage, tack vare att de fått barn, blir ex-spionerna Gregorio (Antonio Banderas) och Ingrid Cortez (Carla Gugino) inkallade återigen. När deras gamla kollegor, några av världens mest formidabla spioner, börjar försvinna en efter en blir Cortez paret tvungna att rycka in för att stoppa den teknologiska gurun Fegan Floop (Alan Cumming) och hans högra hand Minion (Tony Shalhoub), som verkar vara de ansvariga för försvinnandena. Men när det obegripliga inträffar och de också försvinner finns det bara två personer kvar som kan rädda dem…. deras barn Carmen (Alexa Vega) och Juni (Daryl Sabara).

När det kommer till Robert Rodriguez kan man inte tänka sig att denne herre skulle kunna göra någonting som kan klassas för barnvänligt – åtminstone om man ska se i hans filmografi (Planet Terror, From Dusk Till Dawn, Machete osv.) – men det har han ju, faktiskt. Spy Kids från 2001 är skriven och regisserad av Rodriguez och flera namn som han har arbetat med flitigt i andra filmer dyker upp även här – exempelvis Banderas, Danny Trejo (som framträder som Machete för första gången) och Cheech Marin. Vi ser även Robert Patrick (T1000 i Terminator 2) och George Clooney i en liten, liten roll i slutscenen av filmen.

Hur fasen är filmen? Joho då, den är bra, underhållande och blåser förbi utan några större problem. Skämten är skojiga och hyfsat barnvänliga, samtidigt som effekterna är något föråldrade och får – iaf mig – att gapskratta då det är sjukt uppenbara CGI-effekter, som kanske var imponerande 2001, men som faller väldigt platt i jämförelse med dagens effekter. Och även om filmen är uppbyggd mycket på effekter så går det att acceptera att effekterna ser ut som skit tack vare att den har (i skrivande stund) 10 år på nacken.

Nåväl. Den första Spy Kids filmen är en bra, underhållande och skojig rulle som fungerar utmärkt än idag. Filmen fick två uppföljare 2002 och 2003 och (enligt IMDB) ska det komma en fjärde film i år. Vi får väl se hur den blir… senare.

Predators av J

Ett gäng av utvalda elitmördare vaknar upp mitt i ett fritt fall för att i nästa stund landa mitt i en djungel – som visar sig vara belägen på en avlägsen planet. De förstår dock snart att de inte är ensamma och deras egenskaper, kunskaper och erfarenheter sätts på prov till det yttersta då det står klart för dem att de är jagade av betydligt dödligare jägare än dem själva…

Tycka vad man vill om Predators, men jag tycker det är en helt okej action-rulle. Visst, storyn har vi sett en miljon gånger innan och samma klichéer och förutsägbara moment återanvänds på hög och har man sett någon av de tidigare Predator-filmerna (eller ens en action-film i samma anda) så vet man exakt vad som kommer hända. Men jag tycker det är helt okej underhållning en slö Lördag med en påse snacks och en flaska läsk till hands.

Har man dessutom koll på den första Predator-filmerna så känner man igen ett par repliker som återanvänds ifrån den – samt att en av karaktärerna snackar om händelserna ifrån den filmen. Tvåan verkar de ha glömt helt (eller så sket de bara i den). Vill ni ha lite mer att läsa om Predators kan ni checka in H’s minisågning av filmen här. Jag själv upprepar det jag skrev ett par rader ovanför här; helt okej underhållning en slö Lördag.

Machete av J

Nu har jag – så som H – spanat in filmen som gjorde sin debut som en påhittad trailer i Robert Rodriguez’ och Tarantinos Grindhouse-projekt. Och.. ja.. jag säger bara två ord: holy shit. Med sina ca 100 minuter dundrar Machete på och underhållningsvärdet ligger i topp nästintill konstant och det hela påminner smått om Rodriguez’ Planet Terror (även om Machete inte når ända fram till den filmens top-notch, men samtidigt skräpaktiga stil). Och som om inte det vore nog är rollistan breddad till det yttersta med stora och sjukt bra namn.

Filmens story är simpel – jag citerar ur H’s excellenta recension; De Niro är en rasistisk senator som jobbar hårt för att få bygga en elektrisk mur mot Mexiko för att stoppa alla invandrare. Hans medhjälpare, Jeff Fahey, hyr in en mexikansk “gästarbetare” från gatan för att skjuta De Niro för att piska upp sympati för hans parti. Synd bara att han valde Machete, en stenhård ex-federale…

Och därefter öser ovannämnda underhållningsvärde igång med både överdriven och stenhård ultravåldsaction och en stor skopa svart humor som vi sett i tidigare Rodriguez’ rullar – och vi som filmtittare kan bara luta oss tillbaka och bli.. ptja.. underhållna. Machete är definitivt en redig actionrulle med stålballar som inte skäms för att visa varken halvtaskiga effekter, slask eller avsmaklig humor som skulle få vilken moralkärring som helst att sätta morgonkaffet i strupen. Well.. fuck yeah – rekommenderas varmt.

Predators av H

Jag är verkligen inte på humör att skriva en recension (speciellt inte efter att ha genomlidit Predators) så här kommer en liten minisågning:

Predators är helt onödig. Storyn är så jävla gammal och usel att man inte orkar bry sig. Några one-liners finns det verkligen inte, och med tanke på att det första utkastet till manuset skrevs för över 20 år sen så finns det helt enkelt ingen ursäkt. Folk släpps ner i en djungel på en annan planet. Predators jagar dem. De dör en efter en. Man repeterar repliker från Predator. I slutet kanske nån klarar sig. Whatever.

Machete av H

Äntligen har jag sett den. Filmen som började sitt liv som en påhittad trailer i Robert Rodriguez’ och Tarantinos Grindhouse-projekt.

Först av allt: Regisserad av Robert Rodriguez. Och sen, smaka på den här rollistan: Danny Trejo, Robert De Niro, Jessica Alba, Steven Seagal, Michelle Rodriguez, Jeff Fahey, Cheech Marin, Don Johnson, Lindsay Lohan och Tom Savini. Läs den gärna en gång till.

Storyn är enkel. De Niro är en rasistisk senator som jobbar hårt för att få bygga en elektrisk mur mot Mexiko för att stoppa alla invandrare. Hans medhjälpare, Jeff Fahey, hyr in en mexikansk ”gästarbetare” från gatan för att skjuta De Niro för att piska upp sympati för hans parti. Synd bara att han valde Machete, en stenhård ex-federale…

Det är med stor glädje jag kan meddela att Machete är en riktig röjarskiva. Visst stannar det av lite ibland och rent handlingsmässigt är det inget att förvånas över, men när actionscenerna dundrar igång så åker macheten fram och folk huggs i småbitar och skjuts ihjäl så det verkligen skvätter om det.

Som med Planet Terror har man medvetet fått filmen att se billig och sliten ut. En stor del av humorn ligger i just att härma en sorts trashig, superhård och överdriven actionrulle som egentligen inte existerar mer än vår fantasi och i falska minnen av gamla B-rullar i sketna biografer på den dåliga delen av stan.

Machete är 100 minuter ren jävla underhållning. Nu väntar vi på Hobo With A Shotgun.

The Hidden av J

Efter att den hederlige medborgaren Jack DeVries (Chris Mulkey) plötsligt börjat råna banker, dödat ett antal och skadat desto fler får han hela polisstyrkan efter sig – under ledning av kriminalaren Tom Beck (Michael Nouri). De lyckas fånga honom svårt skadad, varpå han blir skickad till ett sjukhus där han får dela rum med en viss Jonathan Miller (William Boyett). FBI agenten Lloyd Gallagher (Kyle MacLachlan) dyker upp på polisstationen och frågar om DeVries och blir satt på att jobba med Tom. När de anländer till sjukhuset är DeVries död.. och Jonathan borta.

Våldsamt rolig action/skräckis från 87 som fick en uppföljare 93 – som inte verkar ett dugg intressant – och som får en remake eller uppföljare (IMDB verkar ha svårt att bestämma sig om det) nästa år. Originalet levererar iaf en hel del fina gapskratt och fnissningar kombinerat med en del skottlossning och våld – vilket resulterar i en underhållande rulle alldeles i min smak. Korsa detta även med bra skådisar och hyggliga effekter för att vara från årgång 87 så har du/ni en fin film för en tråkig lördagkväll.

Läs gärna Helt Perfekt’s korta gagg om filmen också.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0093185/