Helt Perfekt Glob

Haunter av J

Jag var tveksam till att se den här filmen överhuvudtaget efter att jag läste H’s recension i början på 2014. Ett par år senare hittade jag den för en struntsumma hos Ginza och slängde med den i ett av mina stora filmpaket på tio till femton filmer som jag brukade göra då och då ifrån deras ”realåda”. Jag brukar ofta hålla med H i hans tycke om filmer men är tvungen att gå åt motsatt riktning när det gäller Haunter. Jag gillade den riktigt mycket.

Jag saxar H’s beskrivning av filmens story – mest för att jag är lat och att jag inte kommer på en bättre beskrivning: Lisa (Abigail Breslin) har en taskig dag. Om och om igen. Likt ”Måndag hela veckan” tvingas hon genomlida en vanlig, tråkig dag hemma. Ute är det tjock dimma så kan inte ta sig någonstans. Det är alltid macaroni & cheese till lunch och det är samma avsnitt av ”Mord och inga visor” på tv. Plötsligt börjar saker ändra på sig, och hon hör röster och ser figurer. Hon tror att det kanske är spöken, men kommer snart fram till att det är tvärtom…

Jag vet inte varför men jag gillar när de tar konceptet ifrån Groundhog Day/Måndag Hela Veckan och stoppar in det i en skräck- eller actionfilm – likt Happy Death Day eller Edge Of Tomorrow – och Haunter är inget undantag. Ja, det är en slow burn och ja, filmen är inte ett dugg läskig på något som helst sätt men mysteriedelen av filmens berättelse var fängslande och även om jag kunde förutse vissa saker en halvtimme innan de avslöjades så höll filmen upp mitt intresse rakt igenom.

Haunter har sina brister och är knappast felfri, men jag gillar som sagt konceptet och hur de tagit ”hemsökt hus”-genren och vänt på den. Hur som helst får den en rekommendation från mig.

Haunter av H

Vincenzo Natali har gjort ett gäng riktigt bra filmer. Klassikern ”Cube” förstås, den underskattade ”Cypher”, den ganska okända ”Nothing” och för några år sen den bisarra ”Splice”. När han äntligen får ur sig en ny spelfilm, fyra år senare, är det klart man kastar sig över den.

Lisa (Abigail Breslin, ”Zombieland”) har en taskig dag. Om och om igen. Likt ”Måndag hela veckan” tvingas hon genomlida en vanlig, tråkig dag hemma. Ute är det tjock dimma så kan inte ta sig någonstans. Det är alltid macaroni & cheese till lunch och det är samma avsnitt av ”Mord och inga visor” på tv. Plötsligt börjar saker ändra på sig, och hon hör röster och ser figurer. Hon tror att det kanske är spöken, men kommer snart fram till att det är tvärtom…

”Haunter” är verkligen en skitfilm. Den rör sig i ett otroligt segt tempo, historien är egentligen superenkel men berättas på ett mycket onödigt invecklat sätt, och stil över substans kanske kan funka när man har någon faktisk stil att visa upp. Halva filmen spenderar jag med att skrika åt folk att sluta gå så inåt helvete långsamt hela jävla tiden, och slutet doesn’t make any sense whatsoever. Skippa den här dyngan, och surprise – David Hewlett är med.

Splice av H

Några experter på genforskning (Adrien Brody och Sarah Polley (Dawn of the Dead)) har skapat några varelser genom att kombinera de bästa generna från flera olika djur. Syftet är att skapa ett protein som kan användas för att tillverka nya mediciner. Forskarna vill fortsätta genom att skapa fler och bättre varelser, men ekonomiavdelningen tycker att det är dags att gå till fas två, där man bara arbetar med de varelser man redan har för att skapa mediciner och proteiner. Brody och Polley smyger därför iväg och i hemlighet korsar sitt special-DNA med en människa…

Jag satte mig för att kolla på en monsterskräckis, men istället fick jag en hyfsat sjukt skruvad rulle med bra stämning och hyfsat oväntade händelser. Inga direkta skrämseleffekter eller större blodbad, istället förlitar man sig på ”vanlig” spänning. Ni vet, sånt där som filmmakare verkar glömt bort.

Det var tur att jag medvetet valde att inte läsa några recensioner eller texter om filmen i förväg, för det verkar som om andra tycker att man behöver avslöja vad som händer två tredjedelar in i handlingen för att skapa intresse. Så icke jag. En helt okej rulle att spendera en popcornkväll med (kanske inte en förstadate om du inte satsar på att inte få ligga) även om slutet är förvånansvärt svagt.

Cube, Cube 2: Hypercube & Cube Zero av H

I det att jag nu kommer recensera Vincenzo Natalis senaste film ”Splice” så fyller jag på med en recension av filmtrilogin om Cube som han påbörjade 1997. På en helt död blogg någon annanstans skrev jag följande för länge sedan:

—-

1997 gjorde Vincenzo Natali (som trots sitt namn är amerikan) en film vid namn Cube. En smart och budgeterad scifi-thriller med en till synes enkel premiss, som blev en kultklassiker. I rollerna ser vi bl.a. David Hewlett (Stargate: Atlantis) och Nicole de Boer (tv-serien Dead Zone).

7 främlingar vaknar upp instängda i ett fyrkantigt rum med sex dörrar, en på varje sida av rummet. Varje dörr leder till ytterligare ett identiskt rum. De måste lura ut vad de gör där, och hur man hittar ut – utan att dö i någon av alla gömda fällor…

2002 kom straight-to-video-uppföljaren Cube 2: Hypercube, som innehåller ungefär samma premiss men ökar på effekterna och krånglar till problemet lite extra. Enligt mig även detta en bra film som lyckas hålla intresset uppe trots att storyn är mer en variant av ettan än nånting annat.

2004 drog man i bästa Ringu-stil till med uppföljaren Cube Zero, men det är inte en vanlig prequel. Istället för att bara slänga in ytterligare ett gäng folk i en labyrint av rum med fällor så får vi istället följa med bakom kulisserna. Det är dessutom mer av en komedi än nånting annat. De flesta recensioner av filmen du kan tänkas ha läst sågar friskt, förmodligen mestadels för att de inte väntat sig detta. Själv tycker jag det är skitkul att man vågar snedstega på det här sättet och göra en kul avslutning på filmserien.

Jag vill rekommendera alla tre dessa filmer till dig egentligen, men jag förstår om du nöjer dig med att se ettan – för det bör du göra.

—

Ni kan också läsa J:s recensioner av filmerna här på bloggen: Cube, Cube 2, Cube Zero

Elevated av H

Innan regissören Vincenzo Natali blev känd för filmen ”Cube” så gjorde han en liten kortfilm vid namn ”Elevated” i vilken tre personer i ett höghus blir terroriserade av ett monster medan de försöker ta sig upp eller ner i en hiss. Rätt bra och spännande kvart, men som väntat blir slutet lite av en besvikelse. Som vanligt är David Hewlett förstås med.

Här kan du se hela filmen – tyvärr textad på fransken, men av nån anledning finns den bara utlagd med text på nätet. Vill du se den otextad så finns den typ på en svåråtkomlig spansk DVD-utgåva av Cube samt på diverse olaliga torrentsiter.