Helt Perfekt Glob

A Thousand Words av H

Eddie Murphy spelar en snabbsnackande (såklart) bokpublicist som får i uppdrag att skaffa rättigheterna till en bok skriven av en indisk guru. Han lyckas, men får på köpet ett träd som mystiskt dyker upp i hans trädgård. Det visar sig att för varje ord som han säger, så faller ett löv från trädet. När alla tusen löv fallit, så dör trädet och därmed Eddie. Givetvis får han lära sig att spara på orden och växa som människa.

”A Thousand Words” är en hyfsat rolig film. Eddie får dra lite sjuka miner och svära lite grann som skön motvikt till alla barnfilmer han gjort på sistone. Tyvärr är förstås storyn ganska förutsägbar och det blir ganska långdraget ibland. Om man skulle saxat ner filmen lite och ökat tempot så hade det kanske blivit en rekommendation.

Beverly Hills Cop III av J

Under ett tillslag mot en bilslakt blir Axel Foley’s (Eddie Murphy) chef, inspektör Douglas Todd (Gilbert R. Hill), skjuten till döds. Gärningsmännen kommer undan, men lämnar spår efter sig som leder Axel till nöjesparken Wonder World i Los Angeles. Väl där dröjer det inte länge förrän Axel upptäcker att någonting skumt finns under den glada nöjesparkens yta.

Beverly Hills Cop III är den del som troligtvis de flesta avskyr. Varför förstår jag inte riktigt. Visserligen är det den svagaste delen i trilogin, men den är ändå väldigt underhållande. Till skillnad från de två första filmerna känns den tredje mer som en regelrätt actionfilm än en action/komedi, även om humorn finns till en viss del kvar. Det känns helt enkelt som att manusförfattaren/manusförfattarna har lagt mer krut på actiondelen än humordelen. Ja, ni fattar.

Karaktärerna är fortfarande kul att titta på, men skurkarna känns rätt stereotypiska och plottwisten känns inte lika genomtänkt som i de två första filmerna – även om vissa saker var rätt uppenbara även där. Skådespelarna är fortfarande bra, men Eddie ser ganska trött ut och iaf jag får intrycket att han bara vill ha filmen överstökad för att ge sig på nästa projekt. Hans karaktär, Axel, är inte alls lika uppkäftig och slängd i truten som i de två tidigare filmerna, vilket var en del av det komiska med BHC-filmerna. Judge Reinhold har dock några roliga scener även om han inte har så fruktansvärt mycket speltid.

Tempot i filmen är lite högre än de två tidigare filmerna och filmen känns, som sagt, mer koncentrerad på snabb och spännande action än humor och slutsekvenserna (ni vet när Eddie spöar skurkarna) är betydligt längre än slutsekvenserna i de två första filmerna.

Nåja. Beverly Hills Cop III är helt klart den svagaste delen i trilogin, men är samtidigt en underhållande actionfilm om man kan ta att den skiljer sig smått ifrån de två första filmerna. Men om den tredje filmen förblir den sista filmen får vi se, då det ryktas om i ett par år nu att de har funderingar på att göra en fjärde film i serien. Huruvida det kommer gå återstår att se. Iaf jag hade älskat att se Eddie och gänget i full fart igen i en ny film om Axel Foley.

Beverly Hills Cop II av J

Polisen i Beverly Hills står handfallna inför en ny brottsvåg kallad ”Alfabetsbrotten” och efter att poliskapten Bogomil (Ronny Cox) kommit brottslingarna på spåren blir han utsatt för ett mordförsök. När Detroit snuten Axel Foley (Eddie Murphy) får nys om det hela beger han sig till Beverly Hills för att ta reda på vem som står bakom ”Alfabetsbrotten” och mordförsöket på Bogomil. Väl i Beverly Hills slår han sig ihop med sina två gamla kamrater Taggart (John Ashton) och Rosewood (Judge Reinhold) för att finna de ansvariga.

Likt den första filmen har jag rätt lite att skriva om Beverly Hills Cop II. Det är en bra action/komedi som flyter förbi väldigt snabbt utan några som helst problem och är troligtvis den jag tycker bäst om i trilogin, även om de två andra filmerna också är suveräna. Eddie Murphy är top-notch och levererar riktigt många gapskratt och filmens action är lite mer utbredd än i den första filmen, där mycket av filmens action koncentrerades till slutet av filmen. Övriga skådespelare, som till en stor del var med i den första filmen, är även de suveräna och jag kan inte låta bli att garva åt Judge Reinhold’s karaktär som flippar ur mer och mer ju längre filmen går.

En suverän action/komedi som levererar det den ska och som, iaf jag, kan se om hur många gånger som helst – likt den första filmen. Rekommenderas.

Beverly Hills Cop av J

Detroit snuten Axel Foley (Eddie Murphy) får en glad överaskning när han kommer hem efter ett misslyckat undercover jobb, som han genomförde på eget initiativ; hans gamla barndomskompis, tillika smågangster, Mikey Tandino (James Russo), som bor i Beverly Hills, är på besök. Det dröjer dock inte länge förrän två torpeder dyker upp och har ihjäl Mikey, men låter Axel leva.

Efter att ha fått nobben av sin chef om att ta fallet kring Mikey’s död begär Axel ut semester för att kunna åka till Beverly Hills – och försöka luska ut vem som hade ihjäl Mikey och varför.

Vad finns att säga om Beverly Hills Cop som inte sagts ungefär en miljard gånger redan? Inte speciellt mycket skulle jag tro. Jag, som så många andra, tycker att det är en suverän film som fortfarande håller stenhårt, nästan 30 år efter dess release. Skådespelarna (speciellt Eddie Murphy) är suveräna, humorn är bra och musiken är typiskt 80-tal, för att inte tala om temat som troligtvis är ett av de mest igenkända och remixade teman som någonsin har gjorts.

Har du inte sett Beverly Hills Cop – eller Snuten I Hollywood som den hette i Sverige – så har du missat någonting riktigt bra. Rekommenderas.

Tower Heist av H

Ben Stiller jobbar i ett lyxlägenhetshotell. Lyxliraren i topplägenheten (Alan Alda) har tagit hand om alla anställdas pensioner och fipplat bort dem, men eftersom han känner alla höjdare i stan så går han fri. Stiller och hans polare räknar ut att han har 10 miljoner nånstans i sin lägenhet och bestämmer sig för att bryta sig in och ta tillbaka pensionspengarna. Ledtråd: pengarna är på samma ställe som i ”Blåst på 20 miljoner”. Casey Affleck visar återigen att han är en helt värdelös skådespelare med en enda min, Eddie Murphy är Eddie Murphy och Matthew Broderick är Matthew Broderick. Inte särskilt rolig och högst försumbar film.

Shrek Forever After + Scared Shrekless av H

Klämde fjärde Shrek-filmen ihop med den nyligen tv-visade Halloween-specialen och det var ju rätt kul. Några fina garv (betydligt fler än i trean) och en kul variant på ett klassiskt tema.

Shrek börjar bli trött på att vara ett älskat och ofarligt familjetroll och vill bli fruktad av alla för bara en dag till. Han skriver ett kontrakt med den i Sverige hyfsat okände Bullerskaft (Rumpelstiltskin) som på klassiskt djävulsmanér tar mer än han ger i det finstilta. Shrek finner sig tillbaka som monster i skogen och njuter av att skrämma skiten ur alla han ser, tills han upptäcker att Bullerskaft tagit en mycket specifik dag i utbyte – dagen då Shrek föddes.

Bullerskaft har tagit över kungariket och använder häxor som en armé. Inga av Shreks vänner känner igen honom och Fiona har blivit ledare för trollens motståndsrörelse. Värst av allt: när dagen är slut kommer Shrek sluta att existera eftersom han aldrig blivit född. Det enda som kan stoppa allt är förstås den sanna kärlekens kyss, vilket blir klurigt eftersom Fiona inte ens vet vem han är.

Halloweenspecialen är en kortis på 20 minuter som troligen är hyfsat läbbig för väldigt små barn, och biten med pepparkaksmannens fru är riktigt underhållande. Kort sagt är det helt okej underhållning, men jag behöver nog inte en Shrek 5.