Helt Perfekt Glob

Sin City: A Dame To Kill For av J

Marv (Mickey Rourke) vaknar upp på en motorväg omgiven av kroppar utan något som helst minne av vad som har hänt varpå han börjar att pussla ihop vad han har gjort sedan han lämnade Kadie’s bar i Basin City. Tidigare under kvällen steg den kaxige spelaren Johnny (Joseph Gordon-Levitt) in på Kadie’s bar och lyckades utan några större problem få jackpot på två av spelautomaterna där för att sedan spela poker med den mäktige Senator Roark (Powers Boothe). Han vann spelet men fick betala konsekvenserna för sin arrogans. Privatdeckaren Dwight (Josh Brolin) blir kontaktad av sin ex-älskarinna Ava (Eva Green) som ber honom att möta henne på Kadie’s bar. Ava ber om hans förlåtelse för att hon lämnade honom och gifte sig med den snuskigt rike Damian Lord (Marton Csokas),  men hennes avsikter är emellertid av en helt annan natur än att bli förlåten av Dwight. Samtidigt håller strippan Nancy (Jessica Alba), som jobbar på Kadie’s pub, på att koka ihop en plan för att utkräva hämnd på Senator Roark för John Hartigan’s (Bruce Willis) död.

Jag vill minnas att Sin City: A Dame To Kill For var planerad att släppas redan 2007 (då under titeln Sin City 2) men åren gick och vi fick aldrig någon film – förrän 2014. Jag vet inte vad andra tycker om uppföljaren till 2005 års Sin City men jag själv gillar den, till en viss del i alla fall. Huvudstoryn kring Dwight och Ava är tyvärr långdragen på sina ställen och emellanåt tappade jag fokuset lite grann på filmen. Det är inte jätteintressant hela tiden och berättelsen känns väldigt klyschig och återanvänd. De kortare berättelserna före och efter som knyts ihop med huvudstoryn är emellertid top notch och väldigt actionfyllda, vilket lyfter ganska ordentligt.

Jag hade inte räknat med att Sin City: A Dame To Kill For skulle vara lika bra som sin föregångare och fick ungefär det jag trodde att jag skulle få. Hade de kortat ned huvudstoryn lite grann och förlängt de andra hade nog filmen faktiskt hamnat jämsides med sin föregångare – men icke. Det är hur som helst en bra film och jag tycker att man gott kan se filmen om man har sett den föregående filmen (vilket på sätt och vis nästan är ett måste). Rekommenderas.

300: Rise Of An Empire av J

Jag blev ganska förvånad när nyheten om att en ny 300 film (som jag nu i efterhand fått veta var från början en spin-off av den filmen) var under produktion och skeptikern inom mig skrek så klart ”SKRÄP!”. Nu när den skulle gå på bio i hålan intill där jag bor så frågade en arbetskompis om vi inte skulle gå och se den. Som den gode vän och entusiast av våldsfilm som jag är följde jag så klart med och såg den – och vilken jävla film!

Blodet skvätter över skärmen, soldater dör på löpande band och stridsscenerna är massiva med en hel del specialeffekter och action, vilket får föregångaren att blekna i jämförelse. Det är helt enkelt jävligt underhållande. Vad anbelangar skådisarna kände jag inte igen en käft, bortsett ifrån någon enstaka från den förra filmen men som jag inte sett i något annat efter det.. vad jag vet iallafall. Några få från föregångaren återvänder i sina respektive roller och vi får till större delen se nya skådisar och karaktärer, däribland Eva Green i en av skurkrollerna – som visar sina kvinnliga delar i en scen.

Storyn är inget märkvärdigt egentligen; medan Leonidas (Gerard Butler i 300) och hans 300 män strider i Eldporten mot den persiske gud-konungen Xerxes (Rodrigo Santoro) och hans överlägset stora armé av persiska soldater utkämpas en annan strid ute på det Egeiska havet mellan den atenska armén, ledda av general Themistokles (Sullivan Stapleton), och Xerxes’ persiska flotta, ledda av hans kommendör Artemisia (Eva Green).

Det som gör storyn intressant dock är att filmen inte är en renodlad uppföljare, utan är till en viss del en prequel som ger en bakgrund till Xerxes och hans motiv till varför han vill krossa Grekland. Filmen går därefter över till att utspela sig samtidigt som den första filmen och ger en annan synvinkel på kriget mellan Grekland och Persien, för att sedan runda av alltihop med vad som hände efter föregångaren – och lämnar slutligen dörren vidöppen för ytterligare en film.

300: Rise Of An Empire är ca 100 minuter God Underhållning och en värdig uppföljare till 300; den är större, den är blodigare och den är mer episk än den första. Rekommenderas.

Casino Royale av H

Bond, poker, parkour och ett måndagsexemplar av en defibrillator. Bra action och klart bättre än all Bond de senaste tio åren – eller fler. Jag säger det om fler och fler filmer nuförtiden – det kanske snarare säger nåt om mig än om dagens filmproduktion – men Casino Royale är ungefär en halvtimma för lång. Man behöver inte fylla ut filmer med lugna sekvenser för att inte ta udden av all action (se Crank), och mycket riktigt är det också den längsta Bond-filmen hittills (144 minuter, tidigare rekord hölls av I Hennes Majestäts Hemliga Tjänst på 140 minuter).