Helt Perfekt Glob

Death Ship av J

Den vresige kapten Ashland (George Kennedy) gör sin sista resa ombord på det kryssningsfartyg som han har kommenderat i flera år tillsammans med sin ersättare, Trevor Marshall (Richard Crenna), som tagit med sin familj ombord. När fartyget gör sig redo att återvända till sin hemmahamn dyker plötsligt ett svart fraktfartyg upp och kraschar in i dem och lämnar bara nio överlevande.

Efter att gruppen med överlevande har drivit omkring på en livbåt, tillsynes ohjälpliga, i timmar dyker plötsligt det svarta fraktfartyget upp igen. Gruppen kliver ombord och tror sig ha blivit räddade, men inser snart att de svävar i livsfara då fartyget de precis bordat användes som ett tortyrfartyg av nazisterna under andra världskriget – och det vill ha mänskligt blod.

Death Ship från 1980 tillhör en av de filmer som jag väntat längst med att se, tror jag. Jag har haft den i mitt medvetande sedan mitten av tonåren och det har alltid varit en film jag velat spana in – antagligen mest för att jag alltid gillat skräckfilmer som utspelar sig på fartyg. Isoleringen från omvärlden ombord på ett fartyg mitt ute i ingenstans är en perfekt setting i mina ögon för en skräckfilm, likt ett rymdskepp eller dylikt (som i exempelvis Alien). Men även om en skräckfilm har en bra setting betyder ju inte det automatiskt att den fungerar – eller ens är bra. Dessvärre faller Death Ship in i det facket.

Death Ship är en av de mest bisarra skräckfilmer jag har sett på väldigt länge. Dess handling är förvisso rak och inte speciellt svår att hänga med i, men det som händer i filmen är bitvis så pass märkligt att jag satt och kliade mig i huvudet och undrade vad fan det var som pågick. I en scen teleporteras en karaktär från ett rum ut till fraktutrymmet på båten bara för att han stirrar på ett vitt, starkt ljus och i en annan scen springer två karaktärer i slow-motion efter en tredje karaktär, som springer i vanlig hastighet. Dessutom får vi otaliga bilder på maskinrummet på fartyget – vilket i sig inte tillför någonting alls till handlingen egentligen. Filmen är extremt osammanhängande bitvis och det känns ärligt talat som att vissa sekvenser i filmen är enbart där för att fylla ut speltid.

Skådespelarna gör väl vad de kan, antar jag. George Kennedy ser ut som att han inte vill vara där till en början, men blir fantastiskt underhållande att titta på senare i filmen då han i stort sett springer runt och tuggar på dekorerna. Richard Crenna är väl den som gör bäst prestation här, men han har å andra sidan inte supermycket att jobba med heller. Filmens effekter ser helt okej ut, även om de använts hyfsat sparsamt.

Death Ship är inte en bra film på något som helst vis, men trots att den är osammanhängande och bitvis smått obegriplig så hade den ändå någon form av charm. Den var inte så dålig att den blev bra (eller rolig för den delen), men den hade ändå någonting som drog in mig – vad vet jag inte riktigt. Skulle jag rekommendera den? Absolut inte, såvida man inte gillar ultra-trashiga skräckfilmer från tidigt 80-tal…

Naked Gun 33 1/3: The Final Insult av J

Den klumpige kriminalaren Frank Drebin (Leslie Nielsen) har gått i pension sedan ett halvår tillbaka när han plötsligt blir kontaktad av sina gamla kollegor Ed (George Kennedy) och Nordberg (O.J. Simpson). De vill att han ska infiltrera ett fängelse för att ta reda på vad den välkände terroristen Rocco’s (Fred Ward) nästa terrormål är när han har rymt därifrån. Det här ser ut att bli hans hittills tuffaste och farligaste uppdrag.. och med honom följer kaoset.

Naked Gun 33 1/3: The Final Insult (dessa titlar….) är inte fullt lika rolig som de två första filmerna. Visst finns gapskratten där, absolut, men jag skrattade inte lika frenetiskt som jag gjorde under de två första filmerna och filmen känns lite ansträngd på sina ställen. Att de försöker lite för mycket helt enkelt. Ett par skämt sullas dessutom bort tack vare att det är en massa annat som händer under tiden som distraherar (i alla fall mig). Med det sagt; den här tredje (och sista) filmen är inte dålig, bara lite mindre rolig än de två första. Den får dock en rekommendation, även om den kanske inte är lika solklar som för de två första filmerna.

The Naked Gun 2½: The Smell Of Fear av J

När den välkände forskaren Dr. Meinheimer (Richard Griffiths) ska till och publicera sin rapport om hur energiutbudet kan förändras i framtiden och användas på ett betydligt bättre sätt ser det inte ljust ut för de traditionella leverantörerna; olja, kol och kärnkraft. För att rädda deras företag kidnappar leverantörerna Meinheimer och byter ut honom mot en dubbelgångare med en betydligt mer gynnsam rapport. Det de inte vet är att den klantige kriminalaren Frank Drebin (Leslie Nielsen) är dem på spåren och att fullständigt kaos väntar.

Jag såg The Naked Gun 2½: The Smell Of Fear (återigen lite lång titel eh?) för första gången för över tio år sedan. Varför jag inte tittade på ettan och trean begriper jag inte ens själv då jag älskade den här filmen – och gör det än idag. Det är en jävligt rolig film och Leslie Nielsen är återigen klippt och skuren i rollen som den vandrande Tjernobylkatastrofen Frank Drebin. Bara åsynen av honom får mig att gapskratta.

Det enda problemet jag har med tvåan är att jag har sett den för mycket. Jag minns så väl hur jävla rolig jag tyckte den var första gången jag såg den och nu, efter att ha sett den minst hundra gånger, så skrattar jag visserligen men det är absolut inte på samma villkor eller sätt. Dock, har du inte sett den tycker jag absolut att du ska se den (om du har sett den första givetvis, för du är väl inte lika korkad som mig och ser tvåan före ettan?). Rekommenderas.

The Naked Gun: From The Files Of Police Squad! av J

Kriminalaren Frank Drebin (Leslie Nielsen) är en klumpig polis i Police Squad, en division hos Los Angeles polisen, som precis har kommit hem till L.A. efter en semester i Beirut enbart för att finna att hans partner och bästa vän, polisen Nordberg (O.J. Simpson), blivit nedskjuten under ett infiltrationsuppdrag. Frank’s undersökningar kring mordförsöket på Nordberg leder honom till att bli misstänksam mot den välkände affärsmannen Vincent Ludwig (Ricardo Montalban), som han snart upptäcker har planer att lönnmörda Drottning Elizabeth som är på besök i L.A. under hennes amerikanska turné. Det Vincent inte hade räknat med är att Frank är en vandrande katastrof.. en katastrof som är på väg rakt mot honom.

Hör man namnet Leslie Nielsen vet man direkt vad det handlar om; urblåst och genomdum komedi – och jag fucking älskar det. The Naked Gun: From The Files Of Police Squad! (som inte bara är en spin-off på komediserien Police Squad! utan är även en bedrövligt lång titel) är en av de roligaste filmerna jag någonsin har sett. Allting är sjukt överdrivet och sjukt roligt i den här första filmen utav tre och gapskratten finns nära till hands när vi får följa den fumlige Frank Drebin. Det här var första gången jag såg den första The Naked Gun (eller Den Nakna Pistolen som den hette i Sverige) och det är absolut inte den sista. En solklar rekommendation.

Just Before Dawn av J

Fem campare bestämmer sig för att bege sig ut i vildmarken för att undersöka en mark som en av dem har köpt. När de anländer blir de varnade av skogsvaktaren Roy McLean (George Kennedy) att folk som har begett sig upp i bergen oftast inte kommer tillbaka. Gänget struntar i McLean’s varningar och fortsätter längre in i skogen för att slå läger – och det dröjer inte länge förrän de börjar försvinna, en efter en…

När jag satt och tittade på Just Before Dawn började jag fundera varför i helsike de gjort filmen så jävla lång för. Min version ligger på 101 minuter och filmen innehar en hel del dödtid som bara förlänger filmens speltid, men som inte fyller ut den med någonting intressant – utan mest en massa snack, folk som vandrar runt i skogen och helt ointressanta nakenbadsscener. Nu i efterhand när jag kollade upp versionen jag har inser jag vilket jack ass jag är. Originalversionen (som troligtvis är den vanligast förekommande versionen) ligger på 90 minuter i speltid, den jag såg var en ihopklippt version som inte bara innehåller scener ifrån originalet, utan också ifrån den sällsynta alternativa UK disken och det amerikanska Paragon bandet för att skapa den längsta, mest oklippta versionen av filmen. Jeez…

Nåja. Det förklarar ju faktiskt en hel del varför filmen kändes så långrandig bitvis, men samtidigt undrar jag hur lite dödtid som finns i originalversionen ändå, då större delen av den första halvan går åt på att visa (som jag skrev ovanför) folk som pratar, vandrar runt i skogen och helt ointressanta badscener (som möjligtvis vart bortklippta, vad vet jag..). Den här förlängda versionen på 101 minuter är otroligt långdragen hur som helst och bitvis börjar det klia något enormt i spola-fingret.

Skådespelarna är rätt bra, men George Kennedy har en på tok för liten roll i min mening, då han bara syns till i kanske 6, 7 minuter sammanlaggt under hela filmens gång. De få effekter som syns till ser bra ut och en och annan grej imponerar rent utav. Manuset är rätt klyschigt och det är inte så där värst svårt att lista ut vad som komma skall för den slasher-vane – eller nåt.

Just Before Dawn är inte direkt en dålig film, bara det att jag troligtvis såg en version man ska se om man är ett fan av filmen. Eller nåt åt det hållet, antar jag. Personligen tyckte jag att den här förlängda versionen var väldigt seg och inte speciellt underhållande, även om filmen är välgjord och säkerligen är bättre i 90 minuters versionen. Eller nåt. Helt okej film hur som helst.

12 Fördömda Män av H

(1967) Hårdingen Lee Marvin får i uppdrag att samla ihop 12 livstids- eller dödsdömda fångar och ge dom en sista chans. De ska bli expertsoldater och bege sig till ett tyskt slott för att nita så många officerare som möjligt. De som överlever blir benådade. En klassisk krigsfilm med Charles Bronson, Telly Savalas, Donald Sutherland, Jim Brown, George Kennedy och Ernest Borgnine. Remake kommer 2008…