Helt Perfekt Glob

Tank Girl av J

Har ni någonsin fått en rekommendation på en film där personen/personerna ifråga som rekommenderar säger ”Ja, men den där filmen är svinbra.” och när ni har sett den själva så var den inte där värst egentligen? Ja, självklart har ni varit med om det. Tank Girl är just en sån film för min del. Den är inte dålig eller så, men den är inte så där värst bra heller. Filmen är baserad på en brittisk serie som började släppas 90 och som genom åren släpptes lite titt som tätt. En av skaparna, Jamie Hewlett, gick senare vidare med att skapa Gorillaz tillsammans med Damon Albarn från gruppen Blur. Men det är en annan historia…

Tank Girl är en typisk sci-fi/postapocalyptisk historia och utspelar sig år 2033. Efter att en komet kraschade in i planeten Jorden ödelades mer eller mindre hela planetens yta och förvandlade den till en öde öken där vatten är en bristvara. Rebecca (Lori Petty) och hennes vänner är några av de få kvarvarande civila som fortfarande bor ute i ödemarken och kämpar dagligen för att överleva bristen på vatten, som styrs av företaget/regeringen Water & Power – som är ledda av den ondsinte Kesslee (Malcolm McDowell). Water & Power kommer emellertid på Rebecca och de övriga med att ”sno” ”deras” vatten och intar deras hem, för att arrestera dem – och döda de som gör motstånd.

Rebecca blir arresterad och förd till Water & Power’s anläggning, där hon blir satt i slavarbete och senare träffar mekanikern Jet (Naomi Watts). Under deras flykt lyckas de sno ett jetplan och en pansarvagn, i syftet att slå tillbaka mot Water & Power, samtidigt som en oväntad hjälp är på väg…

Karaktären Tank Girl är visserligen en sån där karaktär som ska spelas över och vara flamsigare än andra hjältar/huvudkaraktärer i den här typen av film, men jösses vad jag stör mig på Lori Petty. Hon är inte ett dugg rolig under de tänkta roliga scenerna och får mig mest att känna avsky och irritation mot karaktären i sig. Naomi Watts ser ut som en geek med sina överdimensionerade bågar på brillorna och känns mest som en sidokaraktär som bara finns där för att Petty ska ha någon att stödja sig mot. Malcolm McDowell är helt otroligt helt okej i rollen som styggingen, även om det spelas över lite här och där. Vi ser även Ice-T i en roll som vi aldrig sett honom tidigare, Iggy Pop i en snabb biroll som pervers pedofil och för regin stod ingen mindre än A Nightmare On Elm Street filmernas producent Rachel Talalay.

Som jag nämde här ovanför är humorn i botten. Det märks väldigt fort att de försöker vara roliga och få en att skratta, men istället lyfter jag på ögonbrynet och tycker enbart att det är löjligt. Jag garvade till ungefär hela två gånger under hela filmen och jag är helt enkelt inte nöjd på den punkten. Actionbitarna var lite bättre – när de väl inträffade. Det är ganska långt mellan actionbitarna och filmen börjar visserligen bra, men fiser sedan ur sig tack vare en massa trist dialog där ”humorn” tryckts in. Ett plus de ska ha är emellertid makeupen karaktärerna, som kommer in senare i filmen, har. Den ser faktiskt förvånansvärt bra ut för att vara en B-rulle från 95, konstigt nog. Filmen i sig är hyfsat klyschig dessutom och bjuder inte på några som helst vändningar. Vi har sett den här storyn så pass många gånger (både före och efter filmens release) att storyn blir automatiskt ointressant och förutsägbar.

Nä. Tank Girl blev en besvikelse för mig som hade hyfsade förhoppningar på den. Å andra sidan kanske man ska se den tillsammans i ett sällskap för att få ut full effekt av den? Vad vet jag.

The Other Guys av H

Toppsnutarna Dwayne ”The Rock” Johnson och Samuel Jackson krossar ett halv kvarter när de fångar några småbrottslingar. De hyllas av alla trots att de är historiens drygaste puckon som förstör för mångmiljonbelopp för att stoppa stölden av typ en handväska.

Will Ferrell är ekonomipolis och paras ihop med Marky Mark som blivit degraderad efter att ha skjutit ett baseballproffs av misstag. Marky Mark vill helst av allt ut och ta hand om de stora fallen, medan tönten Ferrell helst sitter och nynnar vid sin dator.

En dag slår det helt över i skallen på The Rock och Sam Jackson, som hoppar till sin död från en skyskrapa för att förfölja en rånarliga. Nu när de är döda gäller det att kliva fram och bli de nya toppoliserna – något Marky Mark gärna vill men inte Ferrell.

Ja, alltså, det är ungefär en vanlig helsjuk Will Ferrell-film men ändå inte. Marky Mark har aldrig gjort en så vrickad rulle, och det är kul att se honom i något så urbota dumt som detta. Ferrell är lika jävla urblåst som vanligt och vissa vändningar och händelser i filmen är nästan rekordvrickat även för honom. Jag hade nog väntat mig mer av en vanlig buddyfilm och blev lite paff när filmen spejsar ut totalt (vilket är ganska ofta) så jag ska nog se om filmen när jag är mer på rätt humör för det är egentligen skitkul. Det här är vad ”Cop Out” borde ha varit, som jag stängde av efter ungefär 10 minuter.

Ricochet av H

Att John Lithgow som skurk skulle varit övertygande för 17 år sen är sjukt svårt att förstå i denna post-tredje-klotet-era vi lever i. Ungefär som att Leslie Nielsen en gång varit seriös skådis, eller att Ed O’Neill som spelade Al Bundy har svart bälte i Jiu-jitsu. Sant är det dock, men jag kan bara konstatera att jag vet att jag tyckte det när filmen var ny, för nu… nu ser jag bara Dr. Dick Solomon.

Ice-T:s titellåt till Ricochet rockar dock fortfarande sjukt hårt.