| Subcribe via RSS

Evil Dead Rise av J

maj 20th, 2023 | Postad i Film, Skräck/Rysare

När hon har fått veta att hon är gravid beger sig gitarrteknikern Beth (Lily Sullivan) hem till sin syster Ellie (Alyssa Sutherland) och hennes tre barn i ett försök att finna stöd i sin situation. Efter att ett jordskalv skakat den fallfärdiga lägenhetsbyggnaden bildas ett hål i husets garage som leder ner till ett gammalt bortglömt kassavalv. Ellie’s son, Danny (Morgan Davies), klättrar ner i utrymmet och finner tre gamla dammiga vinylskivor – och en mystisk bok.

Danny tar med sig skivorna och boken upp i lägenheten i tron om att de kan vara värdefulla så att han kan sälja dem och hjälpa sin mor komma på fötter igen ekonomiskt. Men efter att ha lyssnat på de två första vinylskivorna bjuder han ovetandes in en ondskefull kraft som legat begravd under huset sedan 1920-talet.

När jag hörde att en ny Evil Dead film var under produktion för ett par år sedan vart jag försiktigt opptimistisk i och med att det var ett bevis att det fortfarande finns liv i franchisén, även efter den tredje och sista säsongen av Ash vs Evil Dead. Det jag förväntade mig av filmen var att den antagligen skulle vara i stil med 2013 remaken, skippa slapstick humorn från de äldre filmerna och TV-serien och högst troligen även följa i remakens blodiga spår och på snudd sadistiska stil. Jag hade till en viss del rätt.

Evil Dead Rise är Evil Dead… i en lägenhetsbyggnad. Blodet sprutar, skvätter och flödar till den grad att det blir komiskt och även om humorn inte skrivs på näsan på tittaren så finns den definitivt där (eller är det bara jag som är helt sjuk i huvudet?). Filmen är så klart menad att vara en regelrätt skräckfilm som ska vara läskig (vilket den inte är, i min personliga åsikt), men som blir så pass absurd i dess våld och gore att jag hade väldigt svårt att inte sitta och skrocka gott när jag satt och tittade på den – i synnerhet när Evil Dead II referenserna började komma inflygandes från alla håll och kanter.

Filmens karaktärer kanske inte var speciellt intressanta eller minnesvärda, men jag gillade å andra sidan att de inte tog vägen som hade passat ”den moderna publiken” som jag vart lite orolig att de skulle ta kort efter att flera av karaktärerna hade blivit introducerade. Jag skulle inte säga att de gjorde narr av just den karaktären jag tänker på, men det kändes ändå lite som ett långfinger till idioter som skriker om att filmer – som dessutom inte har något som helst politiskt budskap överhuvudtaget – är sexistiska.

Hur som helst så gillade jag Evil Dead Rise. Faktiskt mer än remaken från 2013 (som jag gav en väldigt hård recension på, men som jag efter några omtittar har omvärderat en aning). Den är blodig, äcklig, rolig och har en alldeles lagom speltid – och en final som får den i remaken att blekna bort. Rekommenderas.

Läs gärna mina recensioner på Ash vs Evil Dead säsong 1 och säsong 2 & 3.

No Comments

Dementia 13 av J

juli 27th, 2018 | Postad i Film, Skräck/Rysare

För sju år sedan drunknade den unga flickan Kathleen Haloran (Barbara Dowling) i dammen intill hennes familjs irländska slott och varje år har hennes mor och bröder genomfört en minnesstund på årsdagen för hennes död. I år tycks dock någon vilja störa minnet, beväpnad med en yxa…

1963, nio år innan han regisserade den första delen i den legendariska Godfather / Gudfadern trilogin, regisserade Francis Ford Coppola den lilla svartvita amerikansk-irländska proto-slasherfilmen Dementia 13 – eller Nattens Skräcknäste (som även användes som undertitel till 1981 års The Nesting i Sverige) – för Roger Corman och hans produktionsbolag.

Dementia 13 var ärligt talat inte riktigt vad jag trodde att den skulle vara. Jag förväntade mig en spökhusfilm men fick istället en proto-slasher som på sina ställen var förvånansvärt våldsam för att vara en film från 1963. Skådespelet var ganska cheesigt och fick mig att skratta till ett par gånger då jag inte kunde ta dialogen och skådespelarnas agerande på något större allvar, i alla fall fram tills det att filmen började komma igång ordentligt. Filmen får en tät atmosfär ungefär halvvägs in och även om filmen aldrig blir läskig så finns det i alla fall ett uns av spänning där. Även om jag blev lite förvånad över hur abrupt slutet var så gillade jag det. Man fick allting förklarat inom loppet av tjugo sekunder av en karaktär och sen började sluttexterna.

Jag gillade Dementia 13. Det är knappast ett gore-athon och filmen är en riktig slow burn, men den lyckades ändå fängsla mig på något mystiskt sätt. Filmen är dock så pass gammal att det är svårt att rekommendera den till en modern publik, men är man filmälskare och gillar att utforska filmer från en sedan länge försvunnen tid är det här en helt okej film att bänka sig framför.

No Comments

The Hallow av J

februari 8th, 2018 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Efter att miljövårdaren Adam (Joseph Mawle) och hans fru Clare (Bojana Novakovic) flyttat från London med deras nyfödde son till den irländska landsbygden för att han ska undersöka traktens mark och dess möjligheter för framtida bebyggelser blir paret kontaktade av grannen Colm Donnelly (Michael McElhatton), som varnar dem för att beträda den intilliggande skogen. Adam struntar hur som helst i varningarna och fortsätter sitt arbete, men inser snart att han kanske borde ha lyssnat på dem ändå då han omedvetet lyckats störa skogens urinvånare…

The Hallow är en engelsk-amerikansk-irländsk samproduktion från 2015. Filmen är en take på de klassiska vandringssägnerna om troll och skogsfolk, fast berättelsen är placerad i modern tid. Hur som helst fungerar filmen okej. Effekterna ser väldigt bra ut och filmen är välspelad, men jag blev aldrig direkt engagerad i den. Den kändes väldigt ”by the numbers” och mest som en axelryckning än något jag skulle vilja se igen.

Det finns säkert de som skulle kunna se den här filmen i en loop, jag är dessvärre inte en av dem. Filmen är inte dålig, utan fungerar som en engångstitt – i alla fall för mig. Helt okej underhållning, skulle jag säga.

No Comments

Dreams Of A Life av J

augusti 13th, 2017 | Postad i Dokumentär

Dreams Of A LifeVem var Joyce Vincent? Antagligen ställde sig den brittiska filmskaparen Carol Morley sig den frågan då hon spårade upp och intervjuade ex-pojkvänner, ex-kollegor och vänner till Joyce för att försöka kartlägga och pussla ihop hennes liv fram till hennes död i December 2003. I Dreams Of A Life är det just intervjuerna och dramaturgiska ”rekonstruktioner” av händelser i Vincent’s liv vi får beskåda.

Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig när jag slog igång den här dokumentären. Jag tror jag hade hoppats på att det skulle pratas mer om hennes död och efterföljderna (exempelvis utredningen om hennes död) än om hennes liv och vem hon var. Hur som helst väckte inte dokumentären något större intresse hos mig. Det är inte en dålig dokumentär, det är bara det att jag finner hennes död betydligt mer intressant (och kuslig) än hennes liv. Varför? Jo, det som gör fallet med Joyce Vincent så speciellt är det faktum att hennes kvarlevor inte hittades förrän den 25 Januari, 2006 – med TVn fortfarande påslagen och med inslagna julklappar spridda runt henne…

Man brukar ju säga att det alltid finns anhöriga som bryr sig om en person – jag skulle säga att Joyce Vincent är ett bevis på motsatsen, oavsett om det var medvetet eller ej.

Vill du läsa mer om Joyce Vincent kan du klicka här.

No Comments

Grabbers av J

juli 9th, 2017 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

GrabbersPolisassistenten Lisa Nolan (Ruth Bradley) anländer till den lilla irländska ön Aran Island från Dublin för att vikariera för en av de lokala polisinspektörerna i två veckor. I samma veva spolas döda valar upp på stranden och kort därefter börjar lokalbefolkningen att försvinna under mystiska omständigheter. Tillsammans med några av ortsbefolkningen och hennes alkoholiserade kollega Ciarán O’Shea (Richard Coyle) upptäcker de att två utomjordiska och blodtörstiga vattenvarelser kraschlandat strax utanför ön – och lokalbefolkningen står på menyn. Med en annalkande storm barrikaderar sig poliserna och lokalbefolkningen inne i den lokala puben då de lyckats luska ut ett säkert försvar mot de blodtörstiga varelserna; höga halter alkohol i blodomloppet.

Grabbers är en brittisk-irländsk samproduktion som följer ungefär samma formel som Tremors. Det blir alltså aldrig direkt läskigt men är å andra sidan skojigt och underhållande under majoriteten av speltiden. Skådespelarna är bra och jag kunde inte hjälpa att tänka på Brad Dourif när jag såg Richard Coyle. En något yngre Brad Dourif alltså. CGI-effekterna i filmen ser förvånansvärt bra ut och i vissa sekvenser påminner de väldigt starkt om praktiska effekter.

Vad mer finns det att säga om Grabbers? Umm… inte mycket tror jag. Den lär knappast bli en klassiker som Tremors är, men den underhåller gott under dess speltid och är absolut värd åtminstone en titt. Rekommenderas.

No Comments

Stitches av J

september 12th, 2015 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

StitchesAvtrubbade Richard ”Stitches” Grindle (Ross Noble) är den sjaskigaste clownen i branschen, vars jobb är att underhålla på barnkalas runtom på Irland. Till ett av dessa firanden anländer han lite för sent, hans timing är helt borta och de bortskämda ungarna är en total mardröm som driver med honom och hans enfaldiga nummer. Men deras hån av Grindle leder till att han faller baklänges rakt på en sylvass kökskniv och dör strax därpå.

Sex år senare är det återigen dags för en födelsedagsfest för den blivande sextonåringen Tom (Tommy Knight), som inte haft någon fest sedan sin tioårsdag då den olyckliga olyckan inträffade som dessutom har satt djupa spår i honom. Dessvärre för Tom och hans kompisar har en ondskefull clownkult genomfört en ceremoni vilket gör att Stitches återuppstår från de döda för att söka hämnd på alla de som är ansvariga för hans död.

När jag gjorde en raid på Ginza under deras utförsäljning av skräckfilm kom jag bland annat över Stitches för en tio, femton kronor någonting och då jag är lite av en sucker för clown-skräckisar slängde jag med den i paketet. Ärligt talat hade jag inga som helst förväntningar på den här filmen. Clown-subgenren inom skräck brukar oftast vara ganska sunkig eller löjlig, men Stitches lyckas till större delen hålla sig ifrån fallgroparna och är överlag en väldigt underhållande skräck/komedi. Filmen har ganska gott om blod och slafs kombinerat med några sköna gapskratt (som till större delen levereras av standup-komikern Ross Noble i rollen som Stitches).

Stitches är inget mästerverk, men den är samtidigt en underhållande film som smiter förbi utan några större bekymmer (om man står ut med flera irriterande karaktärer that is). Jag gillar den hur som helst och ger den en rekommendation.

1 Comment

Strength And Honour av H

november 7th, 2010 | Postad i Drama, Film

Ännu en recension av mig på DVDKritik.se: Strength And Honour.

”…summan av det hela är ett mellanbra drama som inte kommer att stanna kvar i dina tankar särskilt länge efter att sluttexterna rullat klart.”

Andra recensioner jag gjort på DVDKritik och glömt att länka här:

Älska mig till döds
Din morsa också!
Skötsam gift man söker kvinna
Adam

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud