| Subcribe via RSS

RoboCop (2014) av J

januari 3rd, 2015 | Postad i Action, Film, Sci-Fi

RoboCop (2014)Året är 2028 och det multinationella storföretaget OmniCorp står i centrum för robotteknologi. I flera år har militära styrkor använt sig av deras robotar utomlands, vilket har lett till intäkter på flera biljoner. Nu vill OmniCorp lansera deras kontroversiella teknologi på hemmaplan och de ser ett gyllene tillfälle när Detroit polisen och familjefadern Alex Murphy (Joel Kinnaman) blir allvarligt skadad i ett attentat.

De lyckas skapa en robotpolis med mänskliga aspekter tack vare den skadade Murphy och deras vision är att kunna införa en ”RoboCop” i varje stad för att kunna sopa hem ännu fler biljoner till deras aktieägare. De hade emellertid inte räknat med en sak; att det fortfarande finns en man inuti maskinen som strävar efter rättvisa.

Det var kring 15 år sedan jag såg originalet av RoboCop från 1987 och jag minns bara korta bilder ur den filmen (till exempel scenen där Murphy blir skjuten) och att den var förbannat bra. Uppföljarna har jag aldrig brytt mig i att se, mest tack vare deras usla rykte. Remaken från förra året hade jag ärligt talat inga som helst planer på att se, mestadels för att jag oftast tycker att remakes är skit. Nu har jag i alla fall sett den…

Nån klassiker lär det knappast bli och så där värst actionfylld var den inte heller. De actionscener som är känns snabbt överstökade och vi tittare får gott nöja oss med en massa snack. Det känns lite som att potentialen för en hård actionfilm har blivit utkastad genom fönstret och utbytt mot en massa långdraget snack istället. Skådespelarna är överlag bra, så när som på Joel Kinnaman som ser mest ut som att han har en käpp i röven större delen av filmen (även innan han blir RoboCop). Effekterna är som alla andra storfilmer nu för tiden, CGI. Finns inte så mycket mer att tillägga där…

Jag tycker hur som helst att RoboCop remaken är okej, även om den inte är i närheten av originalet. De hade dock gott kunnat tryckt in lite mer action och valt någon annan än Kinnaman i huvudrollen.

1 Comment

A Nightmare On Elm Street (2010) av J

oktober 31st, 2010 | Postad i Film, Skräck/Rysare

En grupp med vänner har våldsamma mardrömmar som alla innehåller ett gemensamt element; en kraftigt sönderbränd man med en handske med knivar på sin högra hand. När flera i gruppen börjar att dö i sömnen inser två av vännerna, Nancy (Rooney Mara) och Quentin (Kyle Gallner), att de måste hålla sig vakna och försöka ta reda på sanningen kring mannen i drömmarna – innan de somnar för gott…

A Nightmare On Elm Street remaken var från början menad att bli designad som Platinum Dunes’ andra remake (Friday The 13th remaken), där författarna tog de bästa elementen ifrån originalfilmerna och skapade en story av dem. De beslutade emellertid att använda sig av Wes Craven’s original story och att försöka göra en mer skrämmande film. De bestämde sig för att ta bort den one-liner hånande Freddy – som blivit mindre läskig och mer komisk under årens gång – och ta tillbaka den mörkare sidan av honom. Det blev också beslutat att Freddy’s fysiska utseende skulle få sig en uppdatering igenom att få honom att likna ett riktigt brandoffer och med hjälp av datorgenererade effekter i vissa delar av Jackie Earle Haley’s ansikte få det att se ut som riktiga brännskador.

Så. Hur är filmen då? Mja, jag är rätt kluven kring filmen faktiskt. Å ena sidan tycker jag att filmen är helt okej, å andra sidan inte. Det som jag tycker var bra med filmen var dess effekter, till större delen; exempelvis hur de gjort med omgivningarna som ändras ser bra ut och Haley’s makeup är riktigt snygg, och påminner (till och från iaf) om ett riktigt brandoffer. Storyn är helt okej och har man sett originalfilmen känner man bitvis igen sig (men detta är också ett av filmens problem). Skådespelarna varierar mellan att vara helt okej och totalt värdelösa. De två personerna jag tittade extra mycket på var Haley och Mara (mest tack vare att de bar rollerna ifrån originalfilmen). Haley gör en bra prestation som Freddy (och jag gillar det mörka konceptet) – men jag känner att jag saknar Robert Englund (detta är nog mycket tack vare att jag har vuxit upp med Robert’s Freddy). Mara gör ett hyfsat jobb som den nya Nancy, men är verkligen ingen Heather Langenkamp. Ett extra plus i kanten är att de har fått med Freddy-ramsan från de äldre filmerna.

Men sen har vi ju – som sagt – filmens baksidor. Filmen är sjukt klichéefylld och förutsägbar och har du sett någon av de tidigare Nightmare filmerna, då kan du också förutsäga vad som kommer hända och du kommer även kunna förana när det är en drömsekvens på gång. Detta medför att det känns lite som att filmen är riktad mot kidsen som inte sett originalserien och att vi som sett originalserien kan sätta oss och glo på någonting annat (en av anledningarna till att jag skriver detta är att de faktiskt har snott drömsekvenser, repliker och vissa sekvenser direkt ur de tidigare filmerna). Filmen är dessutom inte speciellt mycket läskigare än originalfilmerna, även om den är mörkare och dystrare – detta beror givetvis mycket på att filmen är alldeles för förutsägbar. Och så har vi ju givetvis också de där skådespelarna som egentligen inte hade någonting framför kameran att göra. Och.. så är det en del därtill, fast det orkar jag inte skriva.

Jag har sett helvetes mycket sämre remakes än det här iaf, men å andra sidan; bara idéen om att göra en remake på ett sådant koncept som A Nightmare On Elm Street låter som ett skämt och att inte inkludera Robert Englund som Freddy låter som ett desto större skämt. Slutresultatet blev okej, ifrån min synvinkel iaf. Och precis som Friday The 13th remaken kommer även en uppföljare till den här remaken – och det om två år. Vi får väl se hur den blir…

2 Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud