Helt Perfekt Glob

Life av J

De sex astronauterna ombord på rymdstationen International Space Station (ISS) har mottagit prover ifrån ytan av Mars och är i full färd med att studera dem med hopp om att hitta bevis om utomjordiskt liv på den röda planeten. De finner snart att proverna innehåller en stor, encellig organism – det första tecknet på liv bortom Jorden. Men glädjen övergår snart till ren fasa då besättningen inser att livsformen de hittat besitter betydligt högre intelligens än vad de till en början trott och att den utvecklas extremt snabbt samtidigt som den utgör ett mycket stort hot mot dem själva – och Jordens befolkning…

Jag hade egentligen ingen tanke på att gå och se Life på bio – eller ens överhuvudtaget. Hur som helst så blev det så då den film jag och några polare hade tänkt se inte visades den kvällen. Nu i efterhand måste jag ju säga att det var ett klokt val av oss att faktiskt gå och se Life då den visade sig vara förbannat bra. Den har några långsammare delar och några grejer som inträffar i filmen är ganska klyschiga men filmen håller trots det ett ganska jämnt tempo och är överlag hyfsat spännande. Slutet var dock troligtvis filmens höjdpunkt och jag blev så jävla glad att de valde att ta den vägen de gjorde.

Skådespelarna (däribland Jake Gyllenhaal, Ryan Reynolds och den svenska skådespelerskan Rebecca Ferguson) håller hög klass även om deras karaktärer är stereotyper för den här typen av film. Effekterna ser givetvis riktigt bra ut och det brummade på ganska ordentligt inne i biografen när en del av dem användes.

Jag kommer utan tvekan att köpa hem Life på bluray och se om den i framtiden. Det är inte en ny Alien, men det är å andra sidan en underhållande sci-fi skräckis som kan liknas vid ett sockerrus; den är hyfsat snabb och den är över innan man vet ordet av. Rekommenderas starkt.

Nightcrawler av J

Louis Bloom (Jake Gyllenhaal) är en ensamvarg som är arbetslös och ägnar sig åt att stjäla och sälja av koppartråd, stängsel och i stort sett allting han lyckas lägga vantarna på. När han en sen kväll snavar över en olycka som blir filmad av frilansjournalisten Joe Loder (Bill Paxton) tror han sig ha hittat någonting han kan bli bra på. Han skaffar sig en billig videokamera och polisradio och spenderar snart sina nätter med att jaga de senaste heta scoopen i form av bilolyckor, eldsvådor, mord och annan förödelse. Han utvecklar snabbt ett arbetsförhållande med Nina Romina (Rene Russo), en redaktör på en lokal Los Angeles TV-station.

Allt eftersom kvalitén på hans videoinspelningar blir bättre desto mer ökar hans arvode varpå han hyr in Rick (Riz Ahmed), en arbetslös yngling, för att få hjälp med sitt arbete. Men ju mer framgångsrik han blir desto mer står det klart att Louis kommer att göra vad som helst – vad som helst – för att få de bästa vinklarna och inspelningarna från brotts- och olycksplatser.

Nightcrawler är nog en film jag troligtvis inte hade ens tänkt tanken att se om det inte vore för att jag blev tipsad om den i en Facebook grupp där jag är med i, där det diskuteras filmer av olika slag och former. Jag ångrar hur som helst inte att jag sett den, tvärtom. Nightcrawler är utan tvekan en förbannat bra film och kanske en av 2014 års bästa filmer? Skildringen av den ensamme nattugglan som inte riktigt klickar socialt med andra människor och som lever sitt liv under nätterna framför datorn påminner mycket om mig själv. Jag tycker inte om sociala tillställningar och människor överlag och jag känner bitvis igen mig i en del av det som händer i filmen (inte för att jag är ett narcissistiskt rövhål som Jake Gyllenhaal’s karaktär är i filmen, utan för att jag föredrar att jobba och fördriva mitt liv under nattetid).

Hur som är Nightcrawler välspelad (Jake Gyllenhaal gör i synnerhet en suverän prestation här), intressant och underhållande rakt igenom. Har du missat den tycker jag att du ska ta och införskaffa och se den snarast. Jag ger den en stor tumme upp och en solklar rekommendation.

End Of Watch av J

De två Los Angeles poliserna Brian (Jake Gyllenhaal) och Mike (Michael Peña) är partners i South Central distriktet och är inte bara ”bröder”, utan även två våghalsiga cowboys som gör allt för att upprätthålla lag och ordning under ett maktspel mellan ett latinamerikanskt gäng och ett afroamerikanskt gäng. Brian och Mike lyckas träffa jackpot några gånger vilket resulterar i ett par stora knark- och människohandelsrazzior, vilket snabbt börjar irritera en mexikansk kartell som i sin tur vill se de två poliserna döda.

Jag minns inte vart jag såg titeln för End Of Watch men jag bestämde mig i alla fall för ett tag sedan att införskaffa den och se den. Nu har jag gjort det och jag är väl inte direkt besviken, även om den var lite annorlunda mot vad jag hade förväntat mig att den skulle vara.

Innan jag såg End Of Watch fick jag veta av någon på Facebook att det skulle vara en found footage film och med tanke på att jag gillar genren överlag blev jag lite nyfiken på hur en film där vi får följa poliser i deras arbete skulle bli i form av en found footage film (found footage är ju i regel skräckfilmer, vilket inte det här är). När jag väl satte mig och såg filmen insåg jag snabbt att filmen var en regelrätt spelfilm, med found footage bitar inbakat i den. Det blev så klart en mindre besvikelse, men filmen i sig är absolut inte dålig. Nej, End Of Watch är en bra film som levererar en intressant story med hyfsat intressanta karaktärer och bra skådespelare, även om filmen i sig inte är helt spännande hela tiden. Då och då blir det ganska segt och det känns lite som transportsträckor mellan händelserna helt enkelt. Med det sagt; End Of Watch är överlag en riktigt bra film, men förväntar man sig blytung action från början till slut lär man bli rätt besviken. Jag gillade den hur som helst och ger den en rekommendation.

Jarhead av J

När jag var på fest för ett par månader sedan såg jag de tio första minutrarna av filmen Jarhead då den gick på TV och tyckte den påminde lite grann om Full Metal Jacket. I tron om att jag skulle få se en film i samma stuk, där drama och krig blandades med en nypa svart komik, fixade jag hem filmen. Filmen är baserad på en självbiografi från 2003 av ex-marinkårssoldaten Anthony ”Swoff” Swofford (som gestaltas av Jake Gyllenhaal i den här filmen) och berättar om hans upplevelser i träningslägret, under hans vistelse i Saudi Arabien under Operation Desert Shield och under Operation Desert Storm i Kuwait. Och herrejävlar vilken långsam och trög film.

Filmen är i runda slängar 2 timmar lång och under dessa timmar händer det inte nämnvärt mycket intressant överhuvudtaget. Det snackas mest en massa och det hela mynnar ut i ett långdraget drama som i slutändan känns ganska ointressant till större delen, även om filmen har sina stunder här och där som håller intresset uppe sådär. Skådespelarna är emellertid förbannat bra, men får lov att arbeta med ett så jävla tråkigt manus att det hela blir nästan olidligt i slutändan.

Sätter man sig för att se ett krigsdrama blir man, likt mig, troligtvis ganska besviken på Jarhead. Se om Full Metal Jacket istället.

Prince Of Persia: The Sands Of Time av J

Under ett anfall mot den heliga staden Alamut i det persiska gränsområdet lägger en av de persiska prinsarna – Dastan (Jake Gyllenhaal) – vantarna på en mystisk dolk. Dastan, som struntade i sin äldre broders order och anföll staden på egen hand med sina män, blir hyllad som en hjälte av den persiska armén och när de anländer till det persiska palatset tar deras fader emot dem med stor glädje. Men glädjen blir kort då kungen blir mördad och Dastan blir utpekad som attentatsman. Dastan flyr och tar med sig i flykten Alamut’s prinsessa, Tamina (Gemma Arterton), som de tillfångatog efter segern i Alamut.

På flykt från den persiska armén upptäcker Dastan att dolken han fick tag i Alamut besitter gudomliga krafter och kan backa tiden, för att göra saker ogjorda samtidigt som han inser vem som förrått hans familj och vad han måste göra.

När Prince Of Persia: The Sands Of Time kom brydde jag mig inte i den speciellt mycket. Jag hörde ett tag efter att den släppts att den var rätt bra, men det tog ytterligare ungefär ett år innan jag införskaffade den – och nu har jag alltså slutligen sett den. Mitt tycke är som följer:

Som en äventyrsfilm (lite i stuk med Mumien filmerna som kommit sista 13 åren) är Prince Of Persia: The Sands Of Time riktigt bra. Det är lite segt i början innan det börjar röra på sig ordentligt, men det flängs runt, det är svärdfighter, slagsmål och till och med lite blod här och där, även om det är en Disney produktion. Men som en film baserad på det första Sands Of Time spelet (det finns fyra och jag har spelat igenom alla, yes) så kraschlandar den stenhårt. Filmen har inte ett dyft med spelet att göra mer än att den handlar om en dolk och tidens sand, utöver det skiljer sig filmen och spelet avsevärt och personligen blev jag grymt besviken när jag insåg att filmen bara var löst baserad på första spelet.

För det första hade filmen troligtvis blivit mer intressant om Gyllenhaal hade slagits mot sandsoldater i sin kamp om… eh.. att fixa det han ska fixa. Så att säga. För det andra var plottwisten en sån stor klyscha att man egentligen rätt snabbt kan räkna ut den, bara man sett lite film i sin dar.

Nåja. Filmen har iaf en bra skådespelarensamblé och jag tycker att Gyllenhaal är suverän i titelrollen. Effekterna i filmen är så klart påkostade och det fläskas på med den ena effekten efter den andra och hela filmen är (så klart) en ren effektfilm (likt Mumien filmerna, igen). Storyn är okej, men känns ändå bortkastad; de hade kunnat göra så mycket bättre – som sagt.

Har man ingen erfarenhet av Sands Of Time spelen är nog filmen bättre än om man har det. Men samtidigt som jag tycker filmen faller ganska platt (storymässigt) jämtemot spelen så är det ändå en rätt okej äventyrsfilm – även om den inte riktigt passar de minsta tittarna.

Source Code av H

Ah, jag gillar internetpiraterna. Det är tack vare dem som jag inte behöver vänta till augusti innan jag får betala 400 kronor för att se filmen på bio. Nej, allt man behöver är att koreansk pay-per-view har visat filmen, så kan jag sitta hemma i soffan och se filmen i HD gratis. Hade jag kunnat klicka fram den på min digitalbox i motsvarande kvalité för, säg, 40-50 spänn så hade jag lätt gjort det, men det gick inte. Nåja.

Jag får börja den här recensionen som alla andra har gjort: ”Source Code” är en blandning mellan ”Måndag Hela Veckan” och ”De 12 Apornas Armé”.

Jake Gyllenhaal är en soldat som ofrivilligt placerats i det hemliga projektet Source Code. Där transporteras han upprepade gånger tillbaka till 8 minuter före en tågexplosion för att hitta bomben och lura ut vem som lägger den där.

Fin popcorn-scifi med god underhållning och enorma logiska luckor som man inte ska tänka på. Rekommenderas.

Småspoilers nedan (inget avslöjande direkt, men om du inte vill veta nånting om filmen innan du ser den.. så kanske du inte skulle läst så här långt ens. Jaja)

Filmens enda problem är egentligen slutet. Sista kvarten sitter man och väntar på den sista spännande vändningen och den sista adrenalinpumpande sekvensen… som aldrig infinner sig. Istället knyter man fint ihop hela storyn lite lugnt. Först tänkte jag ”aha, det var ju lite originellt att göra såhär. Pluspoäng för att inte falla för blockbuster-trycket” men när jag låtit filmen stuva lite grann i huvet så kommer jag fram till att nej, här borde det ha smällt rejält istället. Bra film, inte så bra slut.

Zodiac av H

Från regissören av Se7en kommer nu ett relativt segt drama om mördaren som hade ihjäl lite folk i San Fransisco i slutet av 60-talet. Mördaren, som aldrig fångades, kallades liksom filmen för Zodiac, och nu vet ni hur filmen slutar så slipper ni nära 2½ timme av dramatiserat polisarbete.