Helt Perfekt Glob

Insidious: Chapter 2 av J

Medan polisen undersöker deras hus efter de makabra händelserna som ledde till en persons död involverande en av sönerna har familjen Lambert tillfälligt flyttat in till Josh’s (Patrick Wilson) mor, Lorraine (Barbara Hershey). Det dröjer dock inte länge förrän underliga saker börjar inträffa även i Lorraine’s hus och Renai (Rose Byrne) börjar se mystiska skepnader i huset samtidigt som Josh börjar bete sig underligt.

Lorraine bestämmer sig för att ta kontakt med Elise Rainier’s (Lin Shaye) gamla medhjälpare, Specs (Leigh Whannell) och Tucker (Angus Sampson), för att försöka finna svar. De kommer snart i kontakt med Carl (Steve Coulter), en gammal kompanjon till Elise som kan vara den ende som kan leda dem till svaren…

Insidious: Chapter 2 är en klar förbättring sedan den sega första filmen. Redan från början av filmen börjar det att röra på sig och det rullar på nästintill rakt igenom och majoriteten av filmen har en kuslig atmosfär över sig, så när som på någon enstaka dödstund. Filmen har en hel del plottwists (likt tidigare filmer James Wan och Leigh Whannell varit involverade i, exempelvis Saw filmerna) i sig också, vilket gör det hela lite mer intressant. Det enda jag inte direkt gillade med filmen var slutet. De lämnade helt enkelt dörren vidöppen för ytterligare en uppföljare, även om de tog den chansen när de gjorde trean och slängde ut den genom fönstret…

Jag rekommenderar Insidious: Chapter 2 faktiskt, men man lär dessvärre ha sett den tröga första filmen innan man ser den här tyvärr.

Insidious av J

Läraren Josh (Patrick Wilson) och hans fru Renai (Rose Byrne) har nyligen flyttat till ett nytt hus tillsammans med sina tre barn. Medan en av pojkarna i familjen, Dalton (Ty Simpkins), undersöker vinden efter att ha hört underliga ljud därifrån ramlar han ner ifrån en stege och slår sig ganska ordentligt. Morgonen därpå har Dalton plötsligt fallit i koma.

Tre månader går och läkarna finner inga som helst förklaringar till Dalton’s tillstånd. Renai börjar uppleva fler och fler mystiska händelser i huset, vilket Josh är skeptisk till. Renai bestämmer sig slutligen för att tillkalla hjälp i form av Elise Rainier (Lin Shaye), ett medium med lång erfarenhet av den här sortens problem, och det visar sig snart att det inte är huset i sig som är hemsökt…

I och med att den tredje filmen nyligen hade premiär på bio bestämde jag mig äntligen för att se Insidious och dess uppföljare. En arbetskompis nämnde under vårt besök av Jurassic World att Insidious var en riktig snarkfilm och jag är beredd att hålla med honom till större delen. Filmen är otroligt långsam och det tar närmare en timme innan det börjar röra på sig ordentligt och det är väl ungefär här det börjar bli bra, men det är samtidigt inte tillräckligt för att jag ska tycka att filmen är bra. Nu händer det förvisso saker under den första timmen av Insidious, men majoriteten av dem är förutsägbara och oläskiga. Detta leder till att Insidious trillar ner i hemsökta-hus-klyschan och återanvänder det trötta gamla konceptet att visa minimalt med grejer förrän mot slutet (vilket också är höjdpunkten i hela filmen). Det finns de som skulle säga att ”det man inte ser är läskigare än det man ser” och att Insidious är således perfekt. Jag köper inte det snacket. Händer det nästintill ingenting igenom en hel film blir jag ointresserad och vill se något annat. Punkt.

Skådisarna är i alla fall bra och de effekter som förekommer funkar, hade det inte varit för det sega manuset hade jag kanske gillat filmen mer. Idéen bakom filmen är det ju inget större fel på egentligen, utförandet är det stora problemet här (som det oftast är när det kommer till den här typen av filmer). Vilket är synd, då uppföljarna gjorde ett så mycket bättre jobb…

Furious Seven av J

Efter att ha stoppat den internationella terroristen Owen Shaw (Luke Evans) och sett till att han har hamnat i koma bestämde sig Dominic Toretto (Vin Diesel) och hans gäng för att gå skilda vägar och lämna det kriminella livet bakom sig. Deras förflutna kommer emellertid ikapp dem i form av Deckard Shaw (Jason Statham), Owen’s storebror, som har för avsikt att eliminera Toretto och hans gamla gäng som hämnd.

Furious Seven (eller Fast & Furious 7 i Sverige) är ungefär som de två tidigare uppföljarna; högljudd, actionpackad och snabb. Kort sagt; God Underhållning. Allting är sjukt överdrivet och det är inte många scener där det inte är action och högt tempo. Detta må vara Paul Walker’s sista film, men han gick i alla fall ut med ett BANG. Det är givetvis en hel del biljakter (det återkommande elementet i de här filmerna) och en del skjuta och explosioner, allt i ett högt tempo filmen igenom.

Furious Seven är utan tvekan en bra fortsättning på serien (även om jag tycker att den lika gärna kunde ha varit den sista) och är man ett fan av de tidigare filmerna kommer den här utan tvekan att falla dig i smaken. Vill du ha något mer sofistikerat att titta på får du leta någon annanstans. Likt de flesta andra i den här serien rekommenderar jag den.

Länkmaffian slår till igen! Recensioner på 1, 2, 3, 4, 5 och 6 av mig finner ni på respektive siffra. H’s recensioner på 4, 5 och 6 (som han skrev för DVDKritik) finner ni också på respektive siffra.

Vila i frid, Paul Walker.

Annabelle av J

John (Ward Horton) har hittat den perfekta presenten till sin havande fru Mia (Annabelle Wallis); en vacker, gammaldags docka i en äkta vit bröllopsklänning till Mia’s samling. Samma kväll bryter sig två medlemmar i en satanisk kult in i deras hem och attackerar paret. Dagarna efter börjar underliga saker att inträffa och det dröjer inte länge förrän det står klart för paret att kultmedlemmarna inte bara lämnade blod och rädsla efter sig…

Efter att ha sett The Conjuring (recenserad här) väntade jag med spänning på spin-off prequelen Annabelle och mina förhoppningar var väl att den skulle vara ungefär som den filmen. Ack så fel jag hade. Annabelle är en långdragen, förutsägbar och skittråkig ”rysare” vars jumpscares går att förutse tusen år innan de inträffar och frågan är om inte filmen är till för att söva tittarna istället för att skrämma dem.

Annabelle är utan tvekan ett av 2014 års största fiaskon och troligtvis den tråkigaste filmen vi fick det här året. Den som blir rädd för den här filmen måste vara fruktansvärt hispig till vardags och har säkerligen igenspikad ytterdörr. Skippa.

The Conjuring av J

Paret Carolyn (Lili Taylor) och Roger Perron (Ron Livingston) flyttar tillsammans med sina fem barn in på en gammal Rhode Island farm. Det dröjer dock inte länge förrän underliga saker börjar inträffa i huset som snabbt eskalerar ifrån smågrejer till ren terror. I ren desperation kontaktar Carolyn de uppmärksammade paranormala undersökarna Ed (Patrick Wilson) och Lorraine Warren (Vera Farmiga) och ber dem komma och undersöka deras hus för att få svar på vad som egentligen står på. Kort efter deras ankomst inser paret Warren att familjen Perron svävar i livsfara då en ondskefull kraft härskar på ägorna – och som inte kommer släppa greppet om dem…

Jag hörde av någon att The Conjuring skulle vara bra och ganska läskig, så jag hade väl hoppats på att i alla fall få rysa lite grann. Men nä. Inte ett skit. Filmen är dock inte speciellt dålig egentligen. Den är lite långdragen i början (mest för att de ska bygga upp storyn i filmen och så vidare) men när det väl börjar röra på sig är det ganska underhållande.. och säkert läskigt för de som tycker såna här filmer är läskiga.

Det mest intressanta med filmen är nog dock att den är baserad på verkliga händelser och att filmens regissör, James Wan (en av skaparna av Saw serien), fick rådgivning av de riktiga Lorraine Warren och Andrea Perron (ett av barnen till Carolyn och Roger) under inspelningens gång. Filmen ska tydligen också stämma ganska exakt överens med vad som verkligen hände familjen Perron. Och så vidare.

Nåja. Inte för att jag tyckte The Conjuring var läskig eller så, men den var klart sevärd och gillar man spök/demonskräckisar så är det nog ett givet val. Uppföljare kommer nästa år och en spin-off, kallad Annabelle, kommer senare i år.

Saw 3D (VII) av J

Bobby Dagen (Sean Patrick Flanery) har skrivit en bok om sina upplevelser efter att ha genomgått en Jigsaw-fälla och överlevt.. iaf vad han själv säger. Sanningen är den att han bara hittat på alltihop och har således skaffat sig en karriär tack vare sina lögner. Dessvärre för honom utsätts han för det ultimata provet då han faktiskt hamnar i ett riktigt Jigsaw-spel och måste nu ta sig igenom för att rädda både sig själv och sina närmsta. Samtidigt är Hoffman (Costas Mandylor) ute efter hämnd på Jigsaw’s (Tobin Bell) änka, Jill Tuck (Betsy Russell)…

Jag har nu (äntligen) sett Saw 3D och.. mja, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Det är en bra avslutning på en bra filmserie och den håller sig ganska enkel storymässigt – man behöver inte komma ihåg precis allting som hänt i de tidigare filmerna för att hänga med i vad som försigår. Vissa frågetecken som funnits (till och med sedan den första filmen faktiskt) besvaras också och knyter ihop säcken på ett rätt snyggt sätt i slutet.. även om teamet bakom serien faktiskt kan trycka ur sig ytterligare filmer, bara de vill. Och tack och lov håller de tillbaka rätt mycket på de löjliga 3D-grejerna och endast ett fåtal 3D-klipp inträffar här och där filmen igenom (som är knappt märkbara bitvis). En värdig avslutning helt enkelt.

Läs gärna H’s recension av filmen här.

Saw VI av J

Den sjätte filmen i Saw serien är nu alltså sedd. Om ni har missat mina tidigare recensioner av filmerna finner ni dem här, här, här, här, och här. Recension av spelet finner ni här.

Specialagent Strahm (Scott Patterson) är död och kriminalaren Hoffman (Costas Mandylor) har trätt fram som den självklare efterträdaren till Jigsaw’s (Tobin Bell) arv. Men när FBI börjar närma sig sanningen om Hoffman tvingas han köra igång ytterligare ett spel involverande en direktör för ett livförsäkringsbolag – William Easton (Peter Outerbridge) – som måste genomgå flera tester för att rädda sig själv och sin familj..

Den sjätte filmen i serien är en klar förbättring sen den halvsunkiga femte delen. Istället för att filmen består till större delen av flashbacks från de tidigare filmerna får vi faktiskt se någonting nytt – och vi behöver inte komma ihåg precis allting från de tidigare filmerna för att fatta filmen överhuvudtaget, lyckligtvis.

Personligen tycker jag att Saw VI är en bra film. Mer eller mindre. Filmen är lagomt lång på ca 90 minuter och besvarar en del av de frågor som inte blivit besvarade ännu. Händelseförloppet är spännande till och från, men bjuder inte på några direkta överaskningar eller vändningar förrens i slutet – som för övrigt är riktigt nice.

Jag har inte så mycket att skriva om Saw VI faktiskt. Det är en bra film för att vara den sjätte filmen i en filmserie, mer eller mindre. Någon direkt klassiker lär det inte bli, men det är (som H brukar skriva) God Underhållning. Gillar man de övriga filmerna i serien lär man också gilla den här – skulle jag tro.

Mycket sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt1233227/

Saw III av J

Kriminalaren Eric Matthews är spårlöst borta. Likaså är Jigsaw. Lynn, en duktig kirurg med äktenskapsproblem, blir emellertid kidnappad av Jigsaw’s lärling – Amanda. Anledningen är att Jigsaw ligger inför döden med en tumör i huvudet och Lynn måste hålla honom vid liv tills ytterligare ett av hans dödliga och sjuka spel är över: en man vid namn Jeff konfronteras med de personer som bär ansvaret till hans sons död. Kan han lära sig att förlåta?

Den tredje filmen i serien utvecklar storylinen ytterligare och ger svar på en del frågetecken de två föregångarna lämnade efter sig, samtidigt som fler frågtecken dyker upp – varpå det nu har kommit 3 uppföljare till efter den här. Men det vet ju alla.

Saw III är sämre än sina föregångare, men det betyder inte att den är dålig. Tvärtom. Det är en bra film, men stundtals blir filmen ganska gaggig då det inte händer speciellt mycket mer än att de bara pratar (och fyller igen alla frågetecken). Filmen har spänning, men inte alls av den nagelbitande varianten.

Storyn twistas återigen lite grann och första gången man ser filmen lyfter man lite på ögonbrynet och tycker det hela är ganska smart upplaggt.

Mer än så har jag inte att säga. Jag tycker Saw III är en bra film, men de två föregångarna (speciellt den första) är bättre. Den är hur som haver godkänd.

Nu när de tre första Saw-filmerna är överstökade kan ni också läsa mina recensioner (som är lite längre) på fyran och femman i serien.

Sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt0489270/

Saw II av J

Efter att ha hittat en tjallare död i en av Jigsaw’s spel finner polisen Eric Matthews’ kollega – Kerry – spår som leder han och hans team till Jigsaw. Men vid konfrontationen med Jigsaw upptäcker Eric att hans son och sju personer till är insyltade i en av Jigsaw’s sjuka lekar.

Det finns nog inte så mycket att säga om den andra filmen i Saw serien heller, egentligen. Visst är tvåan en bra film, men efter att ha sett den första gången var jag lite besviken då den tar en helt annan väg än vad dess föregångare gjorde. Min åsikt kvarstår i ungefär samma läge än idag.

Tvåan bjuder återigen på ett smart manus med en rejäl twist i slutet, bra skådespelare (däribland Tobin Bell och Shawnee Smith från första Saw, samt Donnie Wahlberg, Emmanuelle Vaugier och Dina Meyer), en del snygga effekter och lite gore på det. Att de utvecklar storylinen lite grann är även det ett plus (även om detta förkommer i samtliga uppföljare, typ).

Filmen är bra, men den nådde aldrig fram till den första filmen – och kommer aldrig att göra det, tyvärr.

Mycket sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt0432348/

Saw av J

Nu när den sjätte filmen i Saw serien – och ett spel – har släppts tänkte jag göra en återblick på de tre första filmerna. Vi börjar givetvis med filmen som startade allting. Någon djupare storybeskrivning behövs nog inte, skulle jag tro.

Två män vaknar upp i ett gammalt skitigt badrum, fastkedjade i fötterna i varsitt hörn av rummet. De har ingen aning om hur de kom dit eller varför de är där, men de begriper snart att de är med i ett spel upplaggt av en seriemördare endast känd som Jigsaw…

Jag har rätt lite att säga om den första Saw filmen, som inte redan har sagts. Så jag tänkte bara skriva kort om vad jag tycker om den.

Saw är.. en jävligt bra film, och är definitivt den bästa i serien – även om man har sett sönder den 20 gånger och kan hela filmen innan och utan. Det är en bunt bra skådespelare framför kameran, snygga effekter och ett otroligt smart manus som delar ut twist efter twist.. men allt detta vet ju alla redan, inte sant?

Det som fick mig att se den första filmen för runt 5 år sedan var tack vare att en polare som nyligen hade sett den rekommenderade den. Jag såg den. Och jag älskade den. Även om jag har sett sönder filmjäveln så tycker jag fortfarande den är lika smart och snyggt upplaggd som den dagen jag såg den för första gången.

Jag har inte speciellt mycket mer att tillägga om filmen än så. Det är en jävligt bra och smart film, helt enkelt – och Tobin Bell är sjukt bra som Jigsaw (som han även fortsatte vara i uppföljarna). Länge leve Jigsaw!

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0387564/