Helt Perfekt Glob

The Cabin In The Woods av J

I och med att jag har på tok för bristfällig fantasi för att skriva en beskrivning av vad The Cabin In The Woods handlar om citerar jag helt enkelt det H skrev i sin recension av filmen: ”Ett gäng collegeungdomar är på väg för att festa en helg i en stuga ute i skogen. Men nej, nej, nej – det här är inte en vanlig tonårsslasher, och filmen försöker inte låtsas vara det heller. Redan innan filmens titel visas får vi veta att stugan är riggad på något sätt, och ett stort antal personer arbetar i en topphemlig kontrollbunker för att styra det hela. Men varför? När ungdomarna når stugan luras de förstås ner i källaren, och där börjar spelet…”

Efter att ha läst ovannämnda recension av The Cabin In The Woods införskaffade jag så klart filmen då nyfikenheten tog överhand. Men i vanlig ordning fick jag inte fingrarna ur häcken och såg den förrän flera månader efter att jag läst H’s recension. Stort misstag säger jag nu, efter att ha sett filmen. Den satte en hel del myror i huvudet på mig och jag undrade flera gånger vad som egentligen försiggick i filmen, men underhöll och fängslade samtidigt hela tiden. Å andra sidan är inte The Cabin In The Woods en film man ska läsa om, utan se. Vilket jag absolut tycker att du ska göra. Nu. Rekommenderas.

The Cabin In The Woods av H

Ett gäng collegeungdomar är på väg för att festa en helg i en stuga ute i skogen. Men nej, nej, nej – det här är inte en vanlig tonårsslasher, och filmen försöker inte låtsas vara det heller. Redan innan filmens titel visas får vi veta att stugan är riggad på något sätt, och ett stort antal personer arbetar i en topphemlig kontrollbunker för att styra det hela. Men varför? När ungdomarna når stugan luras de förstås ner i källaren, och där börjar spelet…

Regissören Drew Goddard gör här sin debut, efter att ha jobbat som producent och manusförfattare på bl.a. ”Lost” och ”Alias”. Han skrev ”Cloverfield” också men försök att inte tänka på det. När Joss Whedon (The Avengers, Buffy, Firefly) skriver ett filmmanus vet man att det kommer att ha vissa kvaliteter. Han kommer att leka med dina förväntningar, han kommer att veta exakt hur han ska hålla dig fängslad och han vet exakt hur han ska få in ett garv när du minst anar det.

”The Cabin In The Woods” är utsökt underhållning från början till (precis före) slutet. Man har kul och sitter på helspänn nästan hela tiden. Fingertoppskänslan är som på en blind snabbläsarmästare. Slutklämmen och ”hemligheten” är svaga och känns nog sämre än vad de egentligen är när det börjat så bra, men på grund av just det så förlåter jag filmen allt. En solklar rekommendation.

The Avengers av H

Dags att bränna av ett gäng recensioner igen lite snabbt för att försöka komma ikapp… ”The Avengers” är den senaste stora Marvel-rullen och visst är det bra. Det är underhållande, effekterna är toppen och det är härligt dunder och brak mest hela tiden. Om du inte hängt med i de tidigare serietidningsfilmerna så kan det bli lite rörigt, men den viktigaste filmen att ha sett innan är väl ”Thor”. Kanske ”Iron Man” samt ”Captain America”.

Regissören är Joss Whedon, och vet ni inte vem det är så kan ni väl sluta läsa min blogg direkt. Hej då! Han visar att det går att göra enorm stadsdestruktion utan att kasta runt med kameran som en idiot (I’m looking at YOU, Chris Nolan och Michael Bay) men om jag måste klaga – och det måste jag ju – så får jag väl säga att jag saknar en av Whedons största förmågor: den att plötsligt krossa hela ditt hjärta när du minst anar det. I övrigt: tjacka upp dig på en packe öl/cola och hugg in på popcornen.

Firefly / Serenity / Browncoats av H

Det tog ett tag, men nu har jag slutligen sett om ”Firefly” och ”Serenity”, nu från bluray. Jag har nämnt denna tv-serie tidigare. Medan Joss Whedon och Tim Minnear ägde varje genrefan med de parallellt löpande serierna ”Buffy the Vampire Slayer” och ”Angel” drog de igång en ny serie på sidan om. TV-kanalen Fox misshandlade serien bäst de kunde, och visade avsnitten i total oordning och på olika sändningstider nästan varje vecka. Sen klagade de på att ingen följde serien, fast även de mest inbitna fansen hade svårt att hålla rätt på den, och lade ner allt utan att ens visa alla inspelade avsnitt.

Vi får följa kapten Malcolm Reynolds och hans besättning och passagerare som far runt i skeppet Serenity som är av firefly-typ, därav namnet förstås. Malcolm försöker tjäna pengar på diverse transporter, ibland olaglig smuggling, och hamnar i diverse knipor. Ett par av passagerarna, syskonparet Simon och River, är på flykt undan en speciellt elak del av rättvisan vilket komplicerar saken.

Ja, de åker runt i rymdskepp, men här finns inga robotar och laserpistoler. Faktum är att själva rymd- och scifi-elementet är ganska sekundärt, detta kan bättre beskrivas som en westernserie. Det är roligt och spännande med engagerande karaktärer, och i bästa Joss Whedon-stil kan det plötsligt bli riktigt känslosamt.

Det är svårt att i text riktigt framhäva hur bra det här är. Att den svenska visningen av serien är begränsad till en halvdold sväng på TV400 för fem år sen är patetiskt. Jag kan bara reservationslöst rekommendera serien till precis alla.

Skådisarna var då ganska okända, men flera av dem har efteråt gått vidare till andra stordåd. Kaptenen spelas av Nathan Fillion som vi sett i ”Buffy” (säsong 7), ”Dr. Horrible’s Sing-along-blog”, ”Desperate housewives” och numer i sin egen tv-serie ”Castle”. Summer Glau dök upp som en terminator i ”Sarah Connor Chronicles”, och Alan Tudyk var med i en av årets bästa filmer, ”Tucker & Dale vs Evil”.

När ”Firefly” sen släpptes på DVD blev den stor succé, och var länge den bäst säljande TV-DVD:n någonsin. Detta gav skaparna chansen att få göra biofilmen ”Serenity”, som blev en medelmåttig framgång. Idag har vi i princip ingen chans att se en filmad fortsättning även om många fans fortsätter att kämpa för det. Det finns böcker och serietidningar med fler historier, men sånt ger mig ingenting.

Fans har även gjort sin egen film, ”Browncoats”, vilket är namnet på den sida av ett gammalt krig som hjältarna stod på. Den var hysteriskt dålig så jag stängde av efter tio minuter.

Dr. Horrible’s Sing-Along Blog av H

Dr. Horrible ska ta över världen. Han vill gå med i The Evil League Of Evil, och är hemligt kär i tjejen som tvättar samtidigt som honom i tvättstugan. Hans plan att stjäla drivmedel till sin frysstråle blir nästan stoppad av den självgode och ytlige superhjälten Captain Hammer, men Hammer lyckas istället ragga upp tjejen till Horribles förtret. Han får dock chansen att gå med i Evil League Of Evil – allt han behöver göra är något riktigt elakt, till exempel döda Captain Hammer…

Dr. Horrible’s Sing-Along Blog presenteras i tre akter, delvis i form av Dr. Horrible’s egen videoblogg. Neil Patrick Harris (från Harold & Kumar-filmerna och How I Met Your Mother) i huvudrollen och Nathan Fillion (från Firefly) som Captain Hammer är båda helt perfekta i huvudrollerna. Vi ser även Simon Helberg från Big Bang Theory i rollen som miniskurken Moist, vars elakhet består i att han är väldigt fuktig. Det hela är c:a 50 minuter långt och gavs ut gratis på nätet i somras. Givetvis fick bara amerikaner tillgång till det hela, men nu har DVD:n kommit ut så alla kan njuta av den.

Joss Whedon slår till igen. Ni som redan är fans behöver inte tänka en enda sekund till – se det här direkt. Ni som inte är fans kan dra åt helvete. Det är roligt och det skulle ju inte vara Joss Whedon om han inte skruvade till det lite oväntat på slutet. Sa jag att det är en musikal? Det är en musikal. De flesta sångerna funkar även om jag inte är ett musikalfan, fast när man tittar på extramaterialet går det inte lite överstyr.

DVD:n (som bara finns att köpa från amerikanska Amazon) innehåller en räcka med just extramaterial. Förutom de osedvanligt svårtåtkomliga eastereggsen får vi 20 minuter om skapandet (något för kort), 30 minuter av videoansökningar till Evil League Of Evil i sångform (otroligt tråkigt), ett normalt kommentarsspår och Commentary! The Musical som är ett en hel musikal om kommentarsspår i form av ett kommentarsspår. Jag lyssnade ungefär 5 minuter för jag har verkligen svårt för musikaler. I väntan på Dollhouse duger dock detta att se på ett par tre sjutton gånger.