Helt Perfekt Glob

Rambo av J

John J. Rambo (Sylvester Stallone) har dragit sig tillbaka och lever nu mer ett stillsamt liv i Thailand. En grupp missionärer tar kontakt med honom för att få hjälp att ta sig in i grannlandet Burma – som är en krigszon – med medicin och sprituell hjälp. Efter att först ha nekat dem går han med på deras förfrågan och tar dem in i det krigshärjade landet.

Han blir några dagar senare kontaktad av missionärernas uppdragsgivare och får då veta att gruppen har blivit tillfångatagna av militära styrkor i Burma och blir ombedd att ta en grupp legosoldater in i landet för att frita dem.

Den fjärde Rambo filmen är – för mig – den andra bästa Rambo filmen. Den är extremt grafisk och påvisar sådant våld som skulle sätta morgonkaffet i halsen på censuren under 80-talet i Sverige. Folk skjuts i småbitar, kroppsdelar flyger åt alla möjliga håll och det blir gigantiska hål i de som skjuts. Filmens action är så långt ifrån nedtonad det bara går att komma och slår nog faktiskt andra actionfilmer med extremt våld lite grann på fingrarna än idag.

Rambo från 2008 är en jävligt bra och jävligt våldsam actionfilm – som också, i allt våld, doppade tårna lite grann i verkligheten. Rekommenderas.

Läs gärna H’s tankar om filmen också.

Circle av J

Femtio personer vaknar upp i ett mörkt rum i en cirkel. De har ingen aning om varför de är där eller hur de kom dit, men inser snart att de har ett betydligt större problem att ta itu med än att försöka få svar på dessa två frågor. Om de försöker att lämna cirkeln eller rör någon av de andra kommer detta resultera i deras död tack vare en elektrisk våg av energi som skickas ut ur mitten av rummet, samtidigt som de varannan minut måste välja ut någon som ska dö…

Jag hörde om Circle i något av The Hysteria Continues’ poddavsnitt för ganska länge sen nu och tyckte att konceptet lät intressant så jag införskaffade den och har nu således äntligen sett den. Om jag ska beskriva Circle med tre ord skulle jag välja följande; oförutsägbar, spännande, underhållande. Jag älskar hela idéen om att ingen av karaktärerna i filmen är säker och att det är nästintill omöjligt att förutse vem som står på tur för att plockas av pinn, vilket håller intresset uppe och tristessen på avstånd.

Har du missat Circle tycker jag att du ska ta dig en titt då den definitivt är värd din tid. Rekommenderas.

The Boondock Saints (Blu-ray) & The Boondock Saints II: All Saints Day av H

Det är konstigt ibland. ”The Boondock Saints” från 1999 är en film jag hållit koll på för att köpa när den släpps på svensk blu-ray. Verkligen hållit koll på alltså. Trodde jag. Vid en resa till MediaMarkt hittar jag den i en hylla, och tänker ”jaha, den har kommit ut nu!” men tycker att priset är lite för högt. En snabb scanning av streckkoden med Prisjakts mobilapp visar att den finns att köpa på CDON för endast 59 kr. Och anledningen till att den är så billig är att den släpptes i december. För ett halvår sen alltså. Verkligen hållit koll på, som sagt.

Nåväl, en CDON-beställning senare kan jag sätta mig och se filmen igen. För er som missat denna finfina actionrulle, så är handlingen ganska enkel: Två irländska bröder i Boston (Sean Patrick Flanery och en annan snubbe) bestämmer sig för att ta kål på maffiafolk för samhällets bästa. Efter sig får de FBI-agenten Smecker (Willem Dafoe) som visserligen har alla hästarna hemma, men tyvärr är de inte helt friska.

Filmen är underhållande och storyn är smart strukturerad. Regissören Troy Duffy fick dock inte göra någon mer film trots framgången, ryktesvis för är han en pain the ass att jobba med. Tio år senare lyckades han med mycket pina finansiera en uppföljare.

Storyn i tvåan är att bröderna lever med sin far som fåraherdar i Irland. I Boston kliver en ung man in och mördar en präst i brödernas stil, för att locka dem tillbaka till platsen. Frågan är vem som gör det och varför. Till händelserna kommer också FBI-agenten Eunice (Julie Benz) som jobbat ihop med Smecker.

Tvåan funkar inte lika bra. Mest för att det är lite upprepningar av ettan, och att Eunice mest är en överdriven karaktär som stör mer än nåt annat. Man har också tagit de coolaste och mest uppfinningsrika bitarna ur ettan, missat poängen totalt och hamnat i nån töntig slowmotion-orgie som mot slutet faktiskt lyckas få mig att tappa koncentrationen totalt. Istället satt jag och tänkte på lite musik.

Kvalitén på blu-rayen är hyfsad. Det är inte en imponerande bildkvalité, men det kanske kan härledas till filmens låga budget. Ljudet är mycket bra, men extramaterialet (korta bloopers, långa bortklippta scener) är överflödigt.

Slutsats: Se ettan (igen) och se inte nödvändigtvis tvåan.

George Of The Jungle 2 av J

Fem år har gått sedan Ursula Stanhope (den här gången spelad av Julie Benz) lämnade civilisationen och gifte sig med George (den här gången spelad av Christopher Showerman) – den älskvärde men klantskallige Kungen av Djungeln. Dessvärre är inte allting frid och fröjd för George då han både måste väga upp sin plikt som konung av djungeln och sin roll som fader till George Junior (Angus T. Jones) och make till Ursula. Som om inte det vore nog har Ursula’s moder Beatrice (den här gången spelad av Christina Pickles) slagit sig ihop med Ursula’s f.d fästman Lyle (Thomas Haden Church) för att ta allt som George håller kärt ifrån honom.

Jag vet ärligt talat inte vart jag ska börja med George Of The Jungle 2. Helt ärligt, jag vet inte vart jag ska börja. Hela filmen är fel. F-E-L. FEL. Showerman (vilket jävla efternamn) ser mest efterbliven ut och är helt fantastiskt töntig, med noll charm som Brendan Fraser hade i första filmen. Benz gör en av sina sämsta prestationer och ger tittaren en rejäl avsmak av någonting.. slibbigt. T. Jones är knappt med någonting, men vad i helsike han gör i något sånt här skräp förstår jag inte riktigt. Pickles är helt värdelös och är filmens klichéekärring, hela vägen ut. Haden Church spelar över något fruktansvärt och är inte alls lika småkomisk som i den första filmen.

Michael Clarke Duncan och John Kassir (tydligen) lånar ut sina röster till två korta roller och.. Clarke Duncan gör väl sin vanliga prestation – mörk och brummande röst – och Kassir, vet jag inte.. jag vet inte ens vilken karaktär han spelade. Så pass mycket koncentrerade jag mig på filmen. Nåja. Utöver Haden Church återvänder även John Cleese, som lånar ut sin röst till En Apa Kallad ”Apa” (som bara heter Ape i den här filmen), och Keith Scott, som Berättaren. Cleese gör en hyfsad prestation (bortsett ifrån ett sjukt stelt och ointressant ”sång””uppträdande”) och Scott låter mest desperat efter att få någon att skratta åt de torra och sönderanvända klichéeskämten som de prackat på honom.

Storyn är klichée rakt igenom och om man nu inte blivit lobotomerad så bör man kunna räkna ut precis vad som ska hända och hur skiten kommer att sluta. Effekterna är vedervärdigt gräsliga och ser ut som att de pröjsat en första års elev på mediagymnasiet för att fixa de helt graciöst usla CGI-effekterna.

”Skämten” och ”humorn” i filmen är, som jag redan påpekat, inte ett dugg kul. Skämten går mestadels ut på att försöka återskapa de roliga elementen ifrån den första filmen och det blir ren efterapning av den första filmen. Senare i filmen försöker de sig istället på att parodisera andra, större, filmer (så som King Kong, Indiana Jones etc). Detta failar givetvis stenhårt och för varje ”skämt” som dyker upp suckar jag tungt och skakar på huvudet. Filmens titel berättar faktiskt hur många roliga skämt som är med i filmen; två stycken – och båda är relaterade till Brendan Fraser, i den första filmen.

Okej. Visserligen förstår jag att de gjorde George Of The Jungle 2 enbart för att försöka suga ur några fler korvören ur klantig-djungelman-svingar-in-i-träd-konceptet, men för i helvete.. de kunde väl ha ansträngt sig LITE JÄVLA MER ÄN SÅ HÄR?! Nä. Gillar du ettan? Bra. Se om den igen då. Skippa den här. Har du inte sett ettan? Bra. Då har du en bra film att se – stå över den här, för guds skull!

Dexter: Säsong 4 av H

Dexter har det jobbigt. Han har en fru och en familj som kräver hans tid, och frustrationen över att inte hinna ut och mörda folk tär på honom. Som tur är kommer Debras ex Lundy tillbaka på jakt efter en ritualmördare som han tror är i Miami. Dexter tar upp jakten på egen hand, men kommer snart i kontakt med en helt annan person än han tänkt sig…

Säsong 4 av Dexter är toppenbra. En del kanske reagerar negativt då ”komediskådisen” John Lithgow dyker upp och mördar folk, men vi som sett honom i annat än Tredje Klotet Från Solen myser bara. Han är som klippt och skuren i det här fallet. (Har du sett säsongen så vet du att det snarare är ”klubbad” och ”skuren” i det här ”fallet”. Fattar du? Hahahaha!)

Har du ännu inte sett Dexter är det bara du börjar från början nu direkt. Har du sett första säsongen så behöver jag inte säga nåt, för då är du garanterat redan framme här redan.

Dexter: Säsong 3 av H

När Dexter som vanligt en kväll ger sig ut för att ta ihjäl en knarklangare dyker en oväntad man upp i langarens hus, och i handgemänget som följer har Dexter ihjäl den okände mannen. Langaren, Freebo, kommer undan. Mannen Dexter mördat visar sig vara Oscar Prado, bror till välkände åklagaren Miguel och polisen Ramon. Eftersom Freebo kan identifiera Dexter, måste han hittas innan Miguel och Ramon gör det. Dexter hittar Freebo, dödar honom.. men på väg ut ur huset möter han Miguel i full färd med att göra detsamma…

Säsong 3 av Dexter är helt klart ett steg upp från säsong 2. Några nya intressanta karaktärer, de kända karaktärerna utvecklas. Storyn är spännande och så när som på lite svaga stunder kring Dexter och Ritas stundande barn och bröllop, och ett något abrupt slut i sista avsnittet så är det helt enkelt Mycket Bra TV.

Dexters tredje säsong visas troligen på Canal+ inom kort, och i USA har man redan förra året förlängt serien med två (!) säsonger till.

Saw V av J

Har man inte sett de fyra föregående Saw filmerna kan man sluta läsa min blogg per omgående, för jag tänker inte recensera de tre första filmerna, åtminstone inom den kommande framtiden. Fjärde filmen är recenserad här hur som helst.

Efter att ha råkat ut för en av Jigsaws fällor, men överlevt, blir polisen Peter Strahm sjukskriven och får lov att släppa Jigsawfallet. På egen hand fortsätter han dock att rota i det hela och han kommer kollegan Mark Hoffman, som var den tredje parten i Jigsawgruppen, på spåren. Samtidigt försöker fem stycken främlingar att ta sig igenom flera ”lekar”, som går bland annat ut på teamwork.

Jag vet inte riktigt vart Saw V tar vid egentligen, men jag skulle tro att det är strax efter Saw IV. Dock blandar Saw V in en hel del flashbacks från första, andra och tredje filmerna, samt fjärde givetvis. Detta medför ju självklart att man måste ha sett de tidigare filmerna för att begripa något, what so ever.

Skådespelarna är bra och Tobin Bell gör bra ifrån sig som vanligt som Jigsaw. Effekterna och fällorna/lekarna är lika bra och brutala som i de övriga filmerna i serien.

Filmen i sig är bra, men den har brister. Jag tycker det är alldeles för mycket hattande mellan dåtid och nutid vilket resulterar i att det hela blir ganska sulligt att begripa. Flashbacksen används dock mycket till att förklara lösa trådar som lämnats i de tidigare filmerna, vilket är bra. Slutet var en jävla cliffhanger, men det är ju tack vare att det är en sjätte film på gång och släpps troligtvis lagomt till Halloween (som de övriga filmerna.

I min mening är den femte filmen bra, men det är också den svagaste filmen (hittils) i serien då den envisas med att använda flashbacks vilket resulterar, som tidigare nämnt, i ett jävla hattande samt att det hela tiden skiftar mellan de två handlingarna; polis är polis på spåren och grupp måste överleva fällor. Detta medför att filmen blir halvjobbig att titta på.

Nu är det bara invänta Saw VI.

Sevärd och godkänd film, om än den brister i kanterna.

http://www.imdb.com/title/tt1132626/

Rambo av H

Rambo har en båt i Thailand och hjälper några missionärer (bl.a. Julie Benz från Dexter och Angel) att ta sig in i grannlandet Burma med medicin och sprituell hjälp. De tas till fånga av… ja, det vet jag faktiskt inte. Tydligen så pågår det rena massmord dagligen i Burma, men vem som gör det och varför förklaras inte. Ett gäng legosoldater skickas i alla fall in och Rambo får stå till tjänst när skiten träffar fläkten.

Jag har väl egentligen bara ett ord för att beskriva den här filmen: Brutal. Man tonar verkligen inte ner på våldet när hela byar slaktas. Kroppsdelar kapas av, blodet forsar, och barn mördas. Det är inga små vapen som används, och folk som blir skjutna går i småbitar. Folk som exploderar slits i röda stycken som flyger åt alla håll.

Folkmorden i Burma är verklighet. Synd bara att filmen inte ger oss någon egentlig information om det hela. Faktum är att större delen av filmtittarna kommer att anta att det hela är påhittat.

Nåväl. Som actionfilm sett är det helt klart en rejäl dos våld. Brutaliteten kan nog vara lite för mycket för gemene man. Själv sa jag ”Oh. Shit.” flera gånger till mig själv under filmen gång. Jag vill påpeka att jag sett arbetskopian som läckt ut på nätet, som kan skilja sig från den slutliga versionen, kanske med trimmat våld. Klippet man visade ur filmen på Letterman var definitivt trimmat, men troligen för att de inte vill visa folk med pilar genom huvudet på TV.

Dexter: Säsong 2 av H

Den något kortare än säsong 1 säsong 2 är nu slut. Eller ja, det är två avsnitt kvar att visas i USA, men än en gång kom internät-piraterna till vår räddning och tillgängliggjorde förhandskopior till oss alla.

Ett par dykare upptäcker Dexters dumpningsplats för likdelar, och polisen samt FBI startar en stor operation för att fånga ”Bay Harbour Butcher”. Rita konfronterar Dexter om sin ex-makes död, och det slutar med att Dexter ljuger om att vara narkoman och börjar gå till möten för anonyma narkomaner. Där möter han sin stödperson, Lila, som börjar styra honom åt oväntade håll.

I stort är Dexters andra säsong lika bra som den första, om än bara hälften så lång. Mitt största problem är att karaktären Lila är så irriterande. Jag har alltid problem med att orka se på folk som jag tycker är dumma i huvet (vilket är anledningen till att jag tokhatar The Office). Men Lila är högst nödvändig för berättelsen, utan henne skulle inte Dexters resa aldrig ens starta och det är ju den vi vill se.

Dexter: Säsong 1 av H

Dexter Morgan jobbar med polisen som blodstänksexpert, han kommer alltså till brottsplatser och tar reda på vad som hänt genom att undersöka blodet där. Han är mycket duktig på sitt jobb, men han är samtidigt en känslokall psykopat som mördar folk på sin fritid – men bara såna som förtjänar det förstås.

Under hela sin uppväxt har hans fosterfar lärt honom att kontrollera sina drifter att döda. Att arbeta osedd, spårlöst och vara säker på att inte skada någon oskyldig. Hans fostersyster vet ingenting om detta, och jobbar som polis i samma avdelning som Dexter.

En dag dyker ett lik upp, perfekt styckat och fint paketerat. Dexter blir imponerad av mördarens stil, och upptäcker snart att mördaren börjar kommunicera med honom med flera lik, något som Dexter blir högst förtjust av, och en lek uppstår mellan den okända Isbilsmördaren och polisexpertens hemliga alter ego…

Troligen årets bästa tv-serie (och säsong två kommer nästa år) kommer från betal-kanalen Showtime (vilket innebär lite mer blod, naket och svordomar). Det är en riktigt skruvad variant på alla polisserier du sett, och är föredömligt kort med bara 13 avsnitt. Inget dras ut på för länge, vi tilldelas ledtrådar i alldeles lagom takt. Den har lite udda stil och karaktärer, och Michael C. Hall (Six Feet Under) i huvurollen är perfekt. Vi ser också Julie Benz (Darla i Buffy/Angel) i rollen som Dexters flickvän.

Jag kan rekommendera serien helt utan reservation, men vad ni än gör – gå inte till seriens sida på Wikipedia där man skoningslöst avslöjar slutet nästan helt utan varning!