Helt Perfekt Glob

In Time av H

Tyckte väl lite bättre om den än J, men det är ju ingen rulle man rekommenderar direkt. Även biroll av Johnny Galecki från Big Bang Theory, yay.

In Time av J

Genom att konstruera om den genetiska formen inom människosläktet har forskare lyckats göra så att det mänskliga släktet slutar åldras vid 25 års ålder – men det finns en hake: varje individ får ett år till att leva efter att 25 års sträcket passerats, såvida man inte fyller på med mer tid, genom att exempelvis köpa eller få… eller stjäla.

Will Salas (Justin Timberlake) är en av de som bor i slummen och måste varje dag kämpa för att inte hans tid ska ta slut. När han en kväll är på krogen tillsammans med en polare lyckas han rädda en, för honom, okänd man som besitter över 100 år i tid ifrån ett gäng gangsters. Mannen, som vill få ett slut på sitt liv, ger Will sin tid. Will, i sin tur, blir utpekad som mördare och tjuv och blir tvungen att ta dottern till en affärsman, Sylvia Weis (Amanda Seyfried), som gisslan och försöka undkomma lagens långa arm – allt medans han försöker att krascha systemet.

Som en sci-fi action film är In Time en jävligt mjäkig film. Det skjuts på tok för lite och någon enstaka biljakt och krasch är inte tillräckligt för att hålla tempot uppe under de nästan 2 timmarna filmen rullar på under. Som thriller fungerar den lite bättre, men jag får titt som tätt en avsmak av drama under filmens gång och kan allt som oftast inte låta bli att känna att de borde ha försökt göra filmen lite mer.. eh, röjigare. Konceptet är det ju absolut inget fel på, utan det är händelseförloppet som blir väldigt utdraget bitvis och jag börjar känna hur rastlösheten börjar komma efter en stunds tittande.

Skådespelarna är riktigt bra och den som imponerar mest är nog faktiskt Justin Timberlake, som jag aldrig sett som någon större kändis egentligen utan mer som ett bihang bland alla stora kändisar ifrån USA – även om herrn har lyckats prestera en del, vad jag har förståt det som. Amanda Seyfried kanske inte så många känner igen vid namn, men när man ser henne kan man kanske känna igen henne ifrån exempelvis Mamma Mia! och ett avsnitt ifrån säsong 1 av House M.D. Andra kändisar som dyker upp framför kameran (som jag kände igen iaf) är också Cillian Murphy (från Batman Begins, bland annat) och Olivia Wilde (som medverkade i nån säsong av House M.D., som karaktären 13).

Effektmässigt ser det bra och välgjort ut, men samtidigt så står inte effekterna speciellt mycket i fokus egentligen – om man bortser ifrån klockorna alla har på armarna – vilket också gör att filmen inte känns så där värst sci-fi aktig. Iaf inte effektmässigt.

In Time är inte en dålig film egentligen, men med en speltid på närmare 2 timmar där det är på tok för många utdragna dialogscener där det inte händer något speciellt gör iaf mig sjukt rastlös och gör att jag önskar att jag tittade på något som är lite mer.. fartfyllt. Nåja. En okej film som får passera, men det är ingenting jag direkt rekommenderar.

Bad Teacher av H

Du kanske såg ”Bad Santa” och tyckte att den var bra? ”Bad Teacher” är inte den filmen. Cameron Diaz och den där killen från ”How I met your mother” kör några bakfylleskämt och röker på lite grann medan de river av några trötta golddiger-klyschor och tänjer på några töntiga amerikanska linjer som leder till en unrated-stämpel. Justin Timberlakes helyllesnubbe är den enda sevärda här. Skippa.

Southland Tales av H

Det är så mycket jag skulle kunna skriva om Southland Tales. Jag ska försöka hålla det kort, men det kommer att bli svårt.

När Richard Kelly gjorde Donnie Darko 2001 (ja, det är så länge sen) hände något jag tycker är en underbar speciell händelse, en sån som händer ibland utan att någon kan förutse det. Det är när en liten film kommer från ingenstans och bara tar över och penetrerar allt. När de gjorde filmen trodde man nog inte att Tears For Fears skulle bli tokrika på royalties, att Jake Gyllenhaal skulle gå vidare till megablockbusters, och att kaninen Frank skulle bli någon folk klädde ut sig till en masse på Halloween. Men så blev det.

Trots att ingen egentligen fattade filmen ordentligt. Kelly fick göra en director’s cut med bättre förklaringar, och ett kommentarsspår tillsammans med Kevin Smith där allt verkligen förklarades. En del såg det som onödigt – att bristen på förklaring var en del av poängen med filmen – men faktum var ju att Kelly själv ansåg att bioversionen var fullt förståelig. Meningen var ju att folk skulle förstå.

Några år senare påbörjades arbetet med Southland Tales. En flippad historia som inte ens skådisarna sade sig fatta. En inte helt färdig version av filmen visades på Cannes-festivalen 2006, och ingen fattade något. Folk lämnade visningen, och andra sågade den. Kelly började redigera om filmen. I slutet av förra året fick dock filmen slutligen premiär – om än högst begränsad sådan – och kommer nu ut på DVD.

Storyn? Är det ens någon idé? Nej, jag tycker inte det. Jag tänker inte säga nåt om den. Ni vill ju ändå bara veta en sak: Hur blev det? Och jag är mycket glad över att säga att Southland Tales helt enkelt är skitbra. Gud, ja.

Vad säger man om rollistan? Dwayne ”The Rock” Johnson. Sarah Michelle Gellar. Seann William Scott, Bai Ling, Amy Poehler, Justin Timberlake och Kevin Smith sminkade till oigenkännlighet, JON FUCKING LOVITZ och för Guds skull till och med Christopher Lambert, samt en hel rad med folk som man känner igen från allt möjligt men inte vet namnet på.

Jag erkänner att jag under filmens gång ofta tänkte: ”Jag har ingen aning om vad filmen egentligen handlar om. Jag är bara underhållen och intrigerad”, men jag ville ju så gärna älska filmen. Jag var tvungen att se hur det slutar, se om allt får en förklaring. Och jag vill bara säga: Jag är nöjd.

Visst behöver man nog se filmen igen, men det kan jag knappt inte ens vänta på att göra.

Och så innehåller soundtracket flera av mitt livs mest älskade musikstycken av Moby. Bara en sån sak.

Edison av H

I staden Edison kliver två hemliga poliser från specialgruppen F.R.A.T. in i ett cracknäste. Där skjuts en av knarkarna, och man lägger skulden på den andra knarkaren, samtidigt som poliserna beslagtar en stor mängd knark och pengar som finns där. I rättegången mot ”mördaren” noterar en journalist hur polisens vittnesmål verkar lite udda, och bestämmer sig för att försöka utreda det hela.

Jag undrar varför den här filmen inte blivit mer känd. En välskriven thriller som tyvärr luktar lite straight-to-video. Det kanske är för att en av poliserna spelas av LL Cool J, och journalisten spelas av Justin Timberlake – men sen har vi Kevin Spacey, Morgan Freeman, Cary Elwes, Dylan McDermott (Advokaterna/The Practice) och John Heard (Du har sett honom i tusen filmer och tv-serier). I vilket fall så var den ganska bra, om än något förutsägbar, och den duger gott att se på.