Klarky (Brandon Routh) återvänder till Metropolis efter att ha varit i Tibet i fem år. Samtidigt återvänder Superman till Metropolis efter att ha varit till platsen där Krypton fanns i fem år. Ingen ser sambandet. Klarky upptäcker att Lois Lane (Kate Bosworth) gift sig och skaffat barn, varpå han blir lite putt. Hon älskar egentligen fortfarande Stålis, även fast hon vunnit Pulitzerpriset för artikeln ”Varför Världen Inte Behöver Stålmannen”. Samtidigt tar sig Lex Luthor (Kevin Spacey) in i Supermannens hemliga isfort till synes genom att bara promenera in. Väl därinne vet Lex av nån anledning allting om denna hemliga plats och dess kristaller, varpå han plockar med sig dom hem. Kristallerna kan tydligen… öhm… växa? Nåt sånt. Dom växer och tar efter det som finns runt omkring iallafall, och Lex’ plan går ut på att bygga en jättestor ö där USA (dvs världen) är – och bygga den av kryptonit. Resultat! Nåväl, Lois med bihang hamnar i knipa såklart och Stånken får försöka fixa det hela.
Superman Returns är en jättelång film. Närapå sju timmar tror jag. Trots ett par fina actionscener så går allting bara för segt. Det är lätt att räkna ut vad som kommer att hända, och ibland tar man i lite väl mycket med häftiga kameravinklar och ”oj titta vad vi kan göra med datorerna”. Visst kan det funka när man går helt överstyr med effekterna (se The Island), men då krävs att hela filmen är lite utanför verkligheten. Jaja, visst är det en serietidningsfilm, men man håller ändå en, ska vi säga realistisk ton. Då sticker det ut lite för mycket.
Man skulle lätt kunna rycka minst en halvtimma från filmen. Jag tycker det mest känns som man slängt in Lex bara för att han ”ska” vara med. Hade man hittat på nån mer fyndig skurk med en plan som var åtminstone liiiite häftig så hade det varit mycket bättre. Kul att se Kal Penn (Harold & Kumar Go To White Castle) som en av Lex’ hantlangare, men det måste suga att vara med massor av scener i en enorm storfilm och inte ha en enda replik.