Helt Perfekt Glob

Underworld: Blood Wars av J

Lycans är nära att vinna kriget och vampyrerna är på gränsen till att bli utrotade. Den ambitiösa vampyren Semira (Lara Pulver) lyckas övertala den högt ansedde vampyren Thomas (Charles Dance) att vädja till Cassius (James Faulkner) och resten av rådet vid den östra vampyrförsamlingen att förlåta den skickliga Selene (Kate Beckinsale), som nu mer är utstött och jagad, för att träna deras nya Death Dealers inför en kommande Lycansoffensiv. Allting är emellertid inte vad det verkar vara och Selene blir, tillsammans med Thomas och hans son David (Theo James), snart förrådda och måste återigen fly. Samtidigt är Lycans nya ledare, Marius (Tobias Menzies), Selene på spåret då han behöver henne för att hitta den enda rena hybriden, vars blod kan sätta stopp för kriget en gång för alla…

Storyn i varje ny Underworld film blir bara rörigare och rörigare att förklara utan att spoila, men spelar samtidigt ingen jättestor roll i sig då filmerna går ut på en sak; att tittaren får se vampyrer och varulvar ha ihjäl varandra i nittio till hundratjugo minuter. Hur som helst…

Underworld: Blood Wars (vars arbetstitel var Underworld: Next Generation, vilket hade varit en rätt skitdålig titel) röjer vidare som den femte installationen i serien och även om storyn i filmen är så basic det bara går att få i den här typen av film så fungerar den bra. Det är bra action, det är våldsamt, det är blodigt, det är högljutt och det är underhållande. CGI effekterna sticker fortfarande ut som en sårig tumme i mitt tycke även om de är nödvändiga för en hel del av actionscenerna som förekommer även här.

Även om Underworld: Blood Wars inte är perfekt kan jag ursäkta en hel del av dess brister (det är trots allt den femte filmen i en serie som gjort samma sak i fem filmer, duuh..). Den underhöll mig gott under de knappa nittio minuter den brummade på under och det är det som räknas i mina ögon. Vill man ha något sofistikerat och välskrivet får man nog dessvärre ursäkta den här filmen och titta på något annat. Jag själv rekommenderar den likt de fyra tidigare filmerna i serien.

Kate Beckinsale har tidigare sagt att det här skulle bli hennes sista film i Underworld serien, men efter att ha sökt runt lite verkar det vara en sjätte film planerad inom några år där Beckinsale möjligen kan reprisera hennes roll som Selene en sista gång. Den som lever får se…

Underworld Awakening av J

Mänskligheten har upptäckt vampyrers och Lycans existens och startar ett krig mot dem för att utrota raserna. När Selene (Kate Beckinsale) möter upp Michael (Scott Speedman) i hamnen i ett försök att fly blir de träffade av en granat och Selene svimmar…

Selene vaknar upp från en kryogen sömn i företaget Antigen’s laboratorium. Hon får snart veta att hon har varit där i tolv år och att hon på något sätt är ihopkopplad med ett annat forskningsexperiment, som hon tror är Michael. Hon följer synerna hon får tack vare kopplingen och möter snart den unga vampyren David (Theo James), som berättar att vampyrer och Lycans nästintill är utrotade. De två hinner snart ikapp det andra forskningsexperimentet och finner en ung och rädd flicka (India Eisley) – som snart kommer spela en stor roll i det fortsatta kriget mellan vampyrer och Lycans…

Underworld Awakening dundrar vidare i Underworld franchisén och är både högljudd, actionpackad och våldsam. Som en fantasyfilm fungerar den inte så värst bra. Som en regelrätt actionfilm med vampyrer och varulvar tuffar den på ganska bra och personligen gillade jag det lite mer ösiga tempot den här fjärde filmen erbjöd. Med det sagt finns det så klart brister i filmen…

Storyn börjar intressant och ger en twist på Underworld berättelsen, men återgår senare till det gamla vanliga temat som genomsyrat de tre tidigare filmerna – vilket troligtvis är det största problemet jag har med filmen. Jag vet att det Underworld filmerna är vampyrer mot varulvar filmer, men jag tycker att de kunde gott ha provat en ny vinkel för att fräscha upp serien. Jag menar, det är trots allt den fjärde filmen. Effektmässigt är filmen en ren CGI-fest och några praktiska effekter kunde jag inte urskilja. Å andra sidan är det skit samma då filmen kräver just CGI för att genomföra de actionscener som förekommer här.

Hur som helst gillar jag den här bristfälliga fjärde filmen i serien. Den är inte perfekt, men den underhåller gott, vilket är anledningen till att jag rekommenderar den.

Läs gärna H’s motsatta åsikt om filmen också.

Underworld: Rise Of The Lycans av J

Någon gång under den mörka medeltiden föder en varulv en mänsklig son i en cell i en vampyrklans fängelsehålor. En av klanens ledare, Viktor (Bill Nighy), bestämmer sig för att skona varelsens liv och ger honom namnet Lucian. Under hans uppväxt tvingas Lucian att transformera andra människor till en ny ras – Lycans; hälften människor, hälften varulvar. Allt eftersom åren går växer Lucian (Michael Sheen) upp till en modig krigare som har inflytande över de andra Lycans och ses som deras ledare samtidigt som han försvarar de aristokratiska vampyrerna under dagtid från de blodtörstiga och smittosamma varulvarna, som inte kan förvandla sig till människor igen.

Utan hans vetskap har Viktor’s dotter, Sonja (Rhona Mitra), och Lucian inlett en kärleksaffär och träffas i hemlighet då och då – vilket skulle ses som en vedervärdig handling bland de andra vampyrerna. När så Lucian transformerar sig själv till en varulv för att rädda Sonja’s liv i ett slag mot varulvarna fängslas han av Viktor och planeras att bli avrättad. Lucian och Sonja gör upp en plan för att fly tillsammans, vilket snart får oanade konsekvenser för båda blodslinjerna…

I Underworld: Rise Of The Lycans har de alltså tagit flashbackscener ifrån den första Underworld och dragit ut det till cirka nittio minuter film. Och det fungerar ganska bra. Faktiskt. Det är hyfsat spännande, blodigt och berättelsen är ganska fängslande. Bill Nighy som ond vampyr är filmens starkaste kort och varje scen han är med i erövrar han fullständigt. Gubben är helt enkelt suverän. Övriga skådespelare (speciellt Michael Sheen) gör även de bra prestationer.

Filmens största problem är just dess story. Har man sett den första filmen vet man precis vad som kommer hända vilket dödar spänningen ganska ordentligt. Filmens känns lite grann som en filler för del fyra i serien, Underworld Awakening, som kom tre år senare. Effektmässigt fungerar filmen för vad den är. CGI-effekterna ser okej ut men jag hade gärna sett lite praktiska effekter också utöver dem.

Hur som helst blev jag ändå överraskad över hur väl filmen ändå fungerar då den berättar en berättelse vi redan har sett i en flashbackscen i den första filmen. Mitt råd är dock att se den här först innan man ser de två första filmerna i serien då det faktiskt är en bra film. Rekommenderas.

Läs gärna H’s recension av filmen också.

Underworld: Evolution av J

Som jag skrev i min recension av Underworld misstänker jag att gänget bakom den filmen redan visste när de gjorde den att de skulle göra en uppföljare. Tre år efter Underworld släpptes kom således dess uppföljare, Underworld: Evolution, som tar vid precis där den första filmen slutar – vilket medför att vissa spoilers av den första filmen kommer att vara inkluderade i den här recensionen, you have been warned.

Selene (Kate Beckinsale) och Michael (Scott Speedman) är på flykt från vampyrerna. Selene har emellertid avsikt att avslöja sanningen bakom Viktor’s (Bill Nighy) död till den första riktiga vampyren, Marcus (Tony Curran), som hon tror fortfarande hibernerar. Det visar sig dock snart att Marcus redan har vaknat och har för avsikt att befria sin Lycan broder, William, från hans flera hundra år gamla fångenskap. Med kort om tid måste Selene och Michael försöka pussla ihop de sista ledtrådarna för att låsa upp deras blodlinjers hemligheter och sätta stopp för Marcus innan det är för sent…

Så.. Underworld: Evolution. Ska jag vara ärlig tycker jag den här är bättre än den första filmen. Manuset är inte lika välskrivet och det är väldigt många hål i storyn, men det skiter jag i. Filmen är mer actionpackad, mer högljudd, blodigare och har färre dialogscener där twistar ska slängas i ansiktet på tittaren. Med andra ord; God Underhållning. Enda problemet jag har med filmen är att många effekter ser väldigt utdaterade ut tack vare den förlegade CGI-teknologin som används under majoriteten av filmen, vilket bara påvisar att praktiska effekter fungerar så mycket bättre.

Underworld: Evolution är inte en perfekt film och den har en del rätt grova brister på sina ställen, men den underhåller och min åsikt har definitivt förändrats sen jag såg den för första gången; den är bättre än den första, underhållningsmässigt. Jag ger den här filmen en definitiv rekommendation, även om man bör ha sett den första innan.

Läs gärna H’s recension av filmen också.

Underworld av J

I århundraden har ett krig mellan vampyrer och Lycans – varulvar – pågått och vampyrerna är nära att lyckas med deras mål; att utrota de sista Lycans. Under ett skuggningsuppdrag upptäcker dock den unga vampyrkrigaren Selene (Kate Beckinsale) att Lycans har någonting i görningen och när hon börjar undersöka saken närmare inser hon att Lycans’ ledare Lucian (Michael Sheen), som trots ha varit död sedan länge, har funnit en lösning på deras problem i form av människan Michael (Scott Speedman). Men allt eftersom Selene börjar komma närmare sanningen börjar mörka hemligheter från det förflutna involverande hennes herre, Viktor (Bill Nighy), att komma fram i dagsljuset…

Jag minns när den amerikansk-engelsk-tysk-ungerska samproduktionen Underworld släpptes. Alla pratade om den. Om hur actionpackad den var och hur bra effekterna var. Och Kate Beckinsale i latex också givetvis. Så här fjorton år efter dess release står sig filmen ganska bra än. Manuset är välskrivet, actionscenerna är fortfarande ganska spektakulära och de praktiska effekterna ser fortfarande bra ut (CGI effekterna, not so much…).

Jag har dock ett problem med filmens tempo. Manuset är som sagt välskrivet och ett stort fokus på storyberättande finns här, vilket dessvärre gör att filmen släpar lite på sina ställen. Jag förstår att filmens manus kräver alla twistar och avslöjanden men efter att tredje twisten avslöjats börjar det kännas smått löjligt. Med det sagt; Underworld är en bra actionfilm, men jag kände under den här titten att mitt tålamod inte höll riktigt hela vägen och när den femtioelfte dialogscenen där en stor twist ska avslöjas inträffar rullade jag mest med ögonen.

Som många andra stora produktioner fick givetvis Underworld uppföljare och jag skulle tro att gänget bakom filmen redan hade bestämt sig för att åtminstone en uppföljare skulle göras med tanke på slutet på den här filmen. Det blev desto fler uppföljare än så…

För att avrunda; jag gillar Underworld, men tycker samtidigt att den lider av problem med dess tempo. Den får dock en marginell rekommendation. Jag menar, Kate Beckinsale i latex är väl bara det en selling point – am I right?

Vacancy av J

Det gifta paret David (Luke Wilson) och Amy Fox (Kate Beckinsale) blir strandade mitt ute i ingenstans när deras bil pajar på vägen till en fest Amy’s föräldrar ska ha. Lyckligtvis hittar de ett motell inte långt ifrån där deras bil går sönder och bestämmer sig för att övernatta där. Väl på rummet sätter de igång några VHS band som ligger framme, som visar sig vara våldsamma slasherfilmer…. som verkar vara inspelade i samma rum som de befinner sig i.

Vacancy är en bra och fläckvis spännande film, även om vissa klyschor finns där som spökar. Skådisarna är riktigt bra och tempot ligger på en lagom nivå fram till slutet som jag kan känna är filmens svagaste stund. Såatteh… överlag en bra film även om den har några brister här och där. Sevärd.

Everybody’s Fine av H

Pensionären och nyblivna änklingen Robert de Niro städar i huset och gör fint i trädgården. Han köper hem ordentligt med mat och en ny grill, för de fyra barnen ska komma och hälsa på över helgen. En efter en ringer de dock och lämnar återbud. Robban packar en väska och åker för att hälsa på barnen själv. Under resans gång får han lära sig sanningen om sina barn.

Ett fint drama om familjer, och de små lögner vi kör med för att hålla skenet uppe. Alla mår bra, som titeln säger. Inte direkt en feelgood-film (som postern försöker få dig att tro), men lite tänkvärt och inte så tragiskt som man kan vara rädd för att det blir. En remake av en italiensk film från 1990

Underworld: Awakening av H

Underworld del fyra rullar på. Det dundrar och brakar och man bryr sig nästan inte alls. Storyn är lika ointressant som att se färg torka, och actionscener där huvudkaraktären är i princip omöjlig att skada blir inte särskilt intressant. Några ljuspunkter här och där, men inte i närheten av tidigare filmer som även de kanske inte hade så bra manus, men desto bättre action.

Vacancy av H

Vacancy är en skitfilm i vilken Luke Wilson och Kate Beckinsale är det grälande paret som tvingas ta in på ett motell när deras bil pajar. De hittar videokassetter i rummet och upptäcker snart att motellet gör snuff-filmer av alla som checkar in. Sen jagas de runt av motellägaren och två snubbar i mask, tills paret upptäcker att de fortfarande älskar varann, mördar skurkarna och överlever alltihop. Slut.

Alltså, det börjar helt okej. Men det blir bara mer och mer överdrivet och osannolikt ju längre filmen går. Otaliga gånger skriker man åt karaktärerna att uppföra sig vettigt och bara springa därifrån, och en till synes helt vanlig bilmekaniker verkar vara Hulken när han kan lyfta hur tunga saker som helt med en enda hand. Den Starka Kvinnan är förstås den som mördar skurkarna. Luke knivhuggs i magen, och ligger och förblöder i flera timmar, varpå han förstås vaknar till liv i slutet och överlever.