| Subcribe via RSS

Jumanji av J

november 16th, 2020 | Postad i Film, Komedi, Äventyr/Fantasy

Året är 1969. Tonåringen Alan Parrish (Adam Hann-Byrd) har problem att stå upp för sig själv och har således blivit utstött och mobbad av sina jämnåriga. En dag efter att han varit på besök hos sin far på dennes skofabrik hittar han ett underligt brädspel med namnet Jumanji. Väl hemma sätter sig han och hans bästa vän Sarah (Laura Bell Bundy) ner och börjar spela det mystiska spelet, varpå Alan blir insugen i det.

Tjugosex år senare flyttar Nora Sheperd (Bebe Neuwirth) in i det gamla Parrish huset tillsammans med sina brorsbarn, Judy (Kirsten Dunst) och Peter (Bradley Pierce), som hon har fått vårdnaden av efter att hennes bror och dennes fru omkommit i en bilolycka. Judy och Peter finner snart det mystiska brädspelet och sätter sig för att spela, varpå den nu vuxne Alan (Robin Williams) kommer ut ur spelet – och med honom livsfarliga djur och naturkrafter. Trion inser snart att de måste spela klart färdigt för att återställa allting, vilket kommer visa sig vara enklare sagt än gjort.

Med den fjärde filmen – som kommer vara en prequel till den här filmen – i franchisén på ingång, Jumanji: Level One, så tyckte jag att det var dags att ta tjuren vid hornen och se om Jumanji från 1995 och sedan se dess uppföljare från 2017 respektive 2019.

Jag såg Jumanji för första gången kort efter att den hade släppts på VHS i Sverige, antagligen någon gång under 1996. Jag mindes absolut ingenting av filmen nu när jag skulle se om den och ska jag vara helt ärlig så tog det emot lite grann att faktiskt sätta mig och se den, mycket tack vare hur effektstung jag visste att den skulle vara – och tjugofem år gamla CGI effekter brukar se väldigt daterade ut.

Filmen var hur som helst helt okej. Den är en ganska typisk 90-tals komedi med äventyrsinslag i sig. Den är välspelad och humorn håller väl överlag ganska bra än, effekterna å andra sidan ser ut precis som man kan föreställa sig; daterade och tidig CGI från 90-talet. En del av effekterna ser fortfarande helt okej ut, medan andra sticker ut som en sårig tumme. De praktiska effekterna som använts ser emellertid både plastiga och förjävliga ut.

Nåja. Jag förväntade mig inte speciellt mycket av filmen egentligen och fick en helt okej stund i soffan i slutändan. Effekterna ser som sagt daterade ut, men det rör hela tiden på sig och filmen är överlag hyfsat underhållande i all sin 90-tals glans.

No Comments

Melancholia av H

januari 1st, 2012 | Postad i Drama, Film

Kirsten ”Jag har ögonen halvslutna” Dunst gifter sig och spenderar en timme av filmen med att uppföra sig underligt på bröllopsfesten. Sen tröttnar brudgummen och drar. Filmens nästa timme spenderas med att folk är, eller inte är, oroliga för en planet som ska passera jorden. I slutet kolliderar planeterna och alla dör. Slut. ÅÅÅÅÅHHHHHH UTTRÅKNINGEN! Hela första timmen skulle kunna plockas bort! Fy fan, vilken outhärdlig och utdragen dynga!

1 Comment

Spider-Man 3 av H

juni 6th, 2007 | Postad i Action, Film

Spider-Man 3Spindelmannen 3 är jävligt fullspäckad. Skaparna själva medger att de först tänkt göra två filmer av manuset, men inte hittat nån bra cliffhanger att dela dom med. Istället smäckar man ihop allt i en 150-minuters röra, där det händer saker precis hela tiden, på gott och ont.

Det goda är att det är gott om action och specialeffektsporr på hög nivå. Scenen där Sandman vaknar till liv är fantastisk. På det hela taget är den första halvan av filmen riktigt underhållande. Hisnande jakter och hyfsat intressant manus.

Det onda är att det är mycket effekter och vilda kameraåkningar, till synes mest för effekternas skull. Vem som gör vad varför känns högst sammanfogat av tre-fyra olika historier (som bevisat ovan) och det hela känns föga engagerande. Sen hjälper det ju inte att Tobey Maguire är en hysteriskt usel skådis, och mest påminner mig om sitt framträdande på Saturday Night Live där han imiterar Keanu Reeves. Kirsten Dunst ser som vanligt ut som om hon håller på att falla i en droginducerad sömn, och den alltid pålitlige Bruce Campbell får sin sämsta cameo någonsin.

Specialeffektsälskarna får sitt, ni andra kan se nåt annat.

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud