Helt Perfekt Glob

American Ultra av J

Mike (Jesse Eisenberg) är en småstadsstoner som lever ett ganska bekymmersfritt liv med sin flickvän Phoebe (Kristen Stewart). Han spenderar större delen av sin tid på att röka på, rita ett seriealbum om en superhjälte apa och jobba i den lokala matvarubutiken. Det Mike inte vet om är att han har blivit en måltavla för CIA efter ett misslyckat försök att åka till Hawaii med Phoebe då han anses vara en fara för landets säkerhet efter att ha medverkat i ett av deras topphemliga projekt – vilket han inte heller vet om. Efter att ha fått sina vilande kunskaper aktiverade av sin före detta tränare, agent Lasseter (Connie Britton) förvandlas den annars så lugna latmasken till ett dödligt vapen och måste nu använda sig av sina nyfunna förmågor för att rädda både sig själv och sin flickvän från de misslyckade testobjekt, från samma projekt, som CIA har skickat efter honom.

Den amerikansk-schweiziska samproduktionen American Ultra är en stoner-komedi i grund och botten men involverar även en hel del action – och en nypa drama inklämt i mixen. Filmen är dessutom överraskande våldsam för att vara en stoner-komedi, vilket definitivt höjer betyget hos mig. Men medan filmens action levererar bättre än vad jag hade förväntat mig så faller humorn lite platt till och från. Ibland slänger jag bak huvudet och lägger av ett gapflabb, medan andra gånger skakar jag bara på huvudet och suckar. Droghumorn är så pass uttjatad vid det här laget att det är förvånansvärt att filmmakare fortfarande försöker med den typen av humor då den oftast slår fel hos publiken nu för tiden.

Speltiden på strax över nittio minuter springer iväg utan några som helst problem och jag hade aldrig tråkigt under filmens gång, så även om filmen inte är felfri så levererar den tillräckligt med underhållning för att jag ska ge den en rekommendation.

The Twilight Saga: Breaking Dawn – Part 1 av J

Den som läser i kvällsblaskor som exempelvis Aftonbladet har säkerligen ögnat igenom artiklar om att det har varit stormigt mellan Twilight-paret Kristen Stewart och Robert Pattinson den senaste månaden, då det kommit fram att Stewart vänstrat med regissören till den senaste Snövit filmen – eller nåt åt det hållet. Med tanke på stormen runt paret tyckte jag att det var dags att se den fjärde delen i serien (som jag har haft liggandes ett bra tag), som likt sista Harry Potter historien är uppdelad på två filmer.

Bella (Stewart) och Edward (Pattinson) har gift sig och Bella är nu mer en del av familjen Cullen. Det nygifta paret beger sig iväg till familjen Cullen’s idylliska privata ö för att spendera smekmånaden där. Det dröjer emellertid inte länge förrän Bella och Edward inser att Bella är gravid och att fostret inom henne växer snabbare än vad hennes kropp kan hantera. Som om det inte vore nog ställs allting på sin spets då varulvsflocken i staden får veta om Bella’s ofödda barn – vilket de ser som ett hot både mot flocken och invånarna i Forks.

Mina förväntningar när jag satte mig för att se Breaking Dawn del 1 var ungefär som med de tidigare Twilight filmerna, det vill säga väldigt låga. Och filmen levde så klart upp till mina förväntningar. Hade det inte varit för att jag tittade på filmen med min kära mor hade jag troligtvis spolat igenom den första timmen då det händer nästintill ingenting mer än att det är en massa svammel, kärlekssliskiga sånger som spelas i bakgrunden utan att skådespelarna har några repliker, utdragna scener där Bella och Edward har sex, badar, hånglar och så vidare.

I början av den andra timmen börjar det helt otroligt röra på sig lite grann och intresset börjar komma krypande, för att hålla i sig rätt hyfsat fram till den obligatoriska cliffhangern, som självfallet är hur förutsägbar som helst. Men även om jag faktiskt blir hyfsat intresserad under den andra timmen så kan jag inte låta bli att känna att filmmakarna skriver tittaren på näsan hela jävla tiden. Ett väldigt bra exempel är scenen då Bella förstår att hon är på smällen. Istället för att vara rakt på sak drar de ut scenen i flera minuter, ungefär som att tittaren inte begriper vad som pågår i filmen. Hur jävla dum tror de att folk är egentligen?

Det finns inte riktigt någon mening med att skriva något om skådespelarna och effekterna i filmen, då de ligger på ungefär samma nivå som de tidigare filmerna. Något som slog mig med varulvseffekterna under den här filmen var dock att de ser betydligt snällare och mer hundliknande ut än vad det kanske var meningen att de skulle göra. Å andra sidan är ju inte filmen gjord för skräckfilmsfans heller, så……

Nåja. Den första delen av den sista delen i Twilight serien är inte bra hur som haver. Det skrivs på tok för mycket på näsan på tittaren och en stor del av filmen känns väldigt händelselös även om den andra timmen intresserade mig rätt hyfsat. Men frågan är dock om Twilight inte gjort en Harry Potter och sparar det bästa till del två. Visserligen tvivlar jag på det, men man kan alltid hoppas….

Läs gärna mina tidigare recensioner av de tre första Twilight filmerna som ni finner här, här och här. Tack.

The Twilight Saga: Eclipse av J

När en plötslig våg av mystiska mord och försvinnanden inträffar i Seattle börjar Cullen-klanen ana att en gammal fiende kan vara den ansvariga. Samtidigt måste Bella (Kristen Stewart) välja mellan sin kärlek till Edward (Robert Pattinson) och sin vänskap till Jacob (Taylor Lautner) – medveten om att hennes val kan utlösa ett krig mellan vampyrer och varulvar. Med hennes student annalkandes ställs Bella inför det viktigaste beslutet i sitt liv.

Nu minns jag inte hur Twilight eller New Moon var, mer än att Twilight var okej (inte bra, men okej) och att New Moon var en värdelös skitfilm som var mer en utfyllnad där alla karaktärer sprang runt i 2 timmar och tyckte synd om sig själva – med någon enstaka händelse däremellan. Och jag skiter ärligt talat högaktningsfullt i hur de två föregående filmerna var då den här tredje filmen inte är speciellt mycket bättre.

Karaktärerna springer visserligen inte runt och tycker synd om sig själva i 2 timmar, men samtidigt är det en hel del kärleksslisk och ”Jag älskar dig..”-snack hit och dit ungefär 3 miljoner gånger under filmens gång. Och sen händer det lite grejer då och då, fram till ”den stora striden” i slutet av filmen som är överstökad på ca 3 minuter. Effekterna är.. som i de tidigare filmerna tror jag. CGI-effekter som inte ser trovärdiga ut någonstans och töntiga linser som på något sätt ska särskilja vampyrerna ifrån människorna – vilket hade kunnat göras betydligt bättre igenom att, ptja, t ex att de kunde haft huggtänder – vilket de inte har, vad jag kunde se iaf. Skådespelarna är okej, men deras repliker är så sliskiga emellanåt att jag känner en viss avsmak efter många scener (speciellt de ”romantiska” scenerna).

The Twilight Saga: Eclipse är ett steg upp från den urusla New Moon, men hamnar i ungefär samma liga som Twilight – okej film, men inte bra. Å andra sidan får de här filmerna mig mest att tänka på ett smörpaket av någon anledning. Jag avslutar den här recensionen med två bilder som jag tycker är väldigt passande till de här filmerna (klicka för att förstora). Enjoy.

The Twilight Saga: New Moon av J

Efter att Bella (Kristen Stewart) har återhämtat sig från vampyrattackerna som nästan kostade henne livet har hon planerat att fira sin födelsedag tillsammans med Edward (Robert Pattinson) och hans familj. Men en mindre olycka inträffar under festandet och Bella börjar blöda, vilket visar sig vara allt för intensivt för familjen Cullens, som bestämmer sig för att flytta från Forks, Washington för Bella’s och Edward’s skull. Med hjärtat krossat finner Bella en ny väldigt-nära-vän i Jacob Black (Taylor Lautner), som dessvärre besitter mörka hemligheter…

Och priset till 2009 års tråkigaste film går till: New Moon! Första halvan av filmen går ut på att Stewart’s karaktär knallar runt och tycker synd om sig själv, sen blir det lite uppenbara CGI-effekter och en massa utdraget och tråkigt dramasnack.. och så håller resten av filmen på.

Visst, filmen har goda skådespelare som gör bra ifrån sig – det kan jag inte säga emot – men filmens manus (och säkerligen boken också för den delen) har så många avvikande saker när det kommer till vampyrer och varulvar att det blir löjligt (precis som i första filmen). Exempelvis kan inte vampyrer enligt regel gå ut i solljus och de måste dricka människoblod för att överleva, borta. Varulvar som förvandlas mitt på ljusa dagen? Bullcrap. Att varulvarnas förvandlingar är otroligt uppenbara CGI-effekter gör det hela ännu töntigare.

En annan sak jag tyckte var besynnerligt är att alla vampyrer i filmen ser mer ut som lik (dvs kritvita), och inte en jävel reagerar på det. Att varulvarna dessutom knallar runt halvnäck under alla årstider (vad det verkar som iaf) verkar inte heller någon lägga märke till. Besynnerligt.

Den första filmen var okej, den andra känns mer som en utfyllnad av storyn och lämnar tittaren med en ”jättespännande” cliffhanger som fick mig att sucka djupt och högt. Onödig film i mina ögon – men andra gillar den säkert.

http://www.imdb.com/title/tt1259571/

Twilight av J

Omtalat drama med avsmak av.. typ.. skräck?

Tonårstjejen Bella flyttar till den lilla staden Forks, till sin biologiska pappa, efter att hennes mamma gängat sig med en baseball stjärna, vilket innebär en hel del flyttande.

Väl i Forks möter hon den mystiske Edward. Efter att Edward räddat henne ur en situation som vore omöjlig att han skulle lyckats göra det begriper Bella att Edward döljer någonting. Bella börjar rota i det hela och upptäcker att Edward är en vampyr.

Jag har blandade åsikter kring den här filmen. Jag börjar med gnället.

Till att börja med tycker jag att de har dragit ut på tiden väldigt mycket. För helvete, de har använt en bra bit av filmen enbart för att visa Kristen Stewart när hon försöker luska ut Robert Pattison’s hemlighet. Vilket är ganska snark. Vi tittare VET ju redan att han är vampyr, så.. vem fan bryr sig?

Sedan tycker jag att slutet var väldigt utdraget. Efter ett antal händelser satt jag och tänkte ”Jaaaa, det var ju en förjävla bra film.” och trodde givetvis att filmen var slut. Men, nä. Det var den inte. Det var runt 15 minuter kvar av den. Detta medförde oundvikligen att det blev ett klassiskt drama-slut. Huvudrollerna är jättekära, alla är lyckliga och växer som människor (tack för uttryckt H!). Snark.

De goda sidorna med filmen var dock när det väl började röra på sig och någonting av intresse faktiskt hände. Vilket var runt.. typ, 40 minuter in i filmen, eller nåt. Jag höll inte reda på tiden. Whatever.

Skådespelarna var jävligt bra och trovärdiga. Effekterna – iaf de man fick se – var givetvis bra. Manuset var väl rätt bra med, men jag tycker som sagt att de kunnat kortat ner händelseförloppet.

Summan av kardemumman blir väl att jag tycker filmen är.. sevärd. Men det är ingen film jag tänker lyfta till skyarna, som jag har hört av många andra att de gör.

Sevärd. Kanske fler gånger än bara en. Vad vet jag?

http://www.imdb.com/title/tt1099212/