Om du sett Jackie Chans film ”Rumble in the Bronx” så är chansen stor att du sett den dubbade och klippta versionen som släpptes till den internationella marknaden. Det finns dock en längre version som innehåller runt en kvart minuter mer film. Denna version har varit mycket svår att få tag på med både originalspråkets ljud och engelsk text, men internetpiraterna fixar förstås som alltid biffen när filmbolagen inte fattar någonting.
Om du inte har sett filmen, så har du gått miste om en av Jackie Chans bästa rullar. Actionscenerna är på topp och humorn är skön. Jackie åker till New York för att bo hos sin ”uncle” (för alla kineser är uncle med varandra) som har en kvartersbutik ihop med sin fru. De vill sälja butiken till Anita Mui – inte för att, som de säger, de ska gifta sig och resa bort utan för att området är bråkigt och det lokala gänget ställer till trubbel hela tiden. Jackie är ju inte den som backar från en fajt, så han hamnar förstås i slag med gänget. Samtidigt hamnar en stulen påse juveler i huset, och de skurkarna ställer till med ännu mer problem. Jackie ger sen alla på nöten.
Hur skiljer sig då denna längre version från den kortare? En mycket detaljerad beskrivning finns som vanligt på movie-censorship.com, men i princip rör det sig om putsningar i tempot och några sekunder här och där i dialoger och actionscener. Egentligen inget väsentligt som saknas, men ändå ganska onödiga trimningar då den oklippta filmen ändå inte är längre än 1:45. Behållningen ligger väl mest i att man får originalljudet. Visserligen talar folk engelska och kinesiska huller om buller, men de är åtminstone inte dubbade. Värt att se för Jackie Chan-fans, men ”vanligt folk” kan nöja sig med den allmänt tillgängliga versionen. Observera att den nyligen släppta brittiska blu-rayen är censurerad i ”flask-scenen”.
Donnie Yen är en slags hemlig agent som med sina fjorton blad (alltså, knivar, svärd osv) upprätthåller kejsarens rättvisa. Fast han blir lurad i en fälla och nu jagar de andra agenterna honom. Donnie är grym som vanligt men hela filmen som sådan är inget man lägger på minnet. Moving on.
En rörig handling om lite folk och lite guld. Diverse actionscener på det. Den här billiga Hong Kong/Filipinska samproduktionen är förstås ungefär som väntat inte något speciellt. Tan Tao Liang som är bra kickare får inte många chanser att visa vad han kan. Man använder sig också samvetslöst av stora portioner av soundtracket till Bond-filmen ”Live and let die”. Vilka som är draken, ödlan och boxaren hade jag ingen aning om innan jag såg postern.
Hou Jie (Andy Lau, ”Infernal Affairs”) är en samvetslös krigsherre som härjar runt. Han mördar en motståndare mitt i ett Shaolintempel, som han sedan hänsynslöst vanhelgar. Hans andreman, Cao Man (Nicholas Tse, ”New Police Story”), känner att han inte får den ära han förtjänar och drar igång en plan för att döda Hou Jie och hans familj. I tumultet lyckas Jie fly med sin fru och skadade dotter till Shaolintemplet, där man inte lyckas att rädda dotterns liv. Jies fru anklagar honom och hans livsstil för händelserna och lämnar honom. Jie blir knäckt av händelserna och ansluter sig till Shaolinmunkarna för att bli en god människa, alltmedan Cao Man blir en allt mäktigare och farligare krigsherre.
Det här är ett bra actiondrama där Andy Lau visar upp sina skådespelartalanger och Nicholas Tse visar… ja, det lilla han har. Laus karaktärs personliga resa kanske inte är den mest övertygande, men jag tycker att filmen funkar bra och att det finns mycket att titta på (till exempel några mindre övertygande specialeffekter). Alla andra nämner Jackie Chans lilla biroll så då får jag väl också göra det.
Jack Black återvänder som pandan Po i en hygglig och actionfylld historia som lyckligtvis tonat ner på snubbelskämten och Blacks värdelösa improviserade ”skämt”. Det blir kul ibland och fighterna är bra koreograferade med lagom mycket dunder och brak. Helt okej.
Såg jag klart den här? Jag minns inte. Jag kanske stängde av, eller snabbspolade eller nåt. Det var ganska tråkigt i alla fall. Nån doktor botar folk från heroinberoende, och det gillas inte av de lokala knarkmånglarna. Lite taskig fighting följer.
Okej, det här är rätt komplicerat, men jag ska försöka räta ut det så gott jag kan.
1986 kom Wong Ga Jin Si, som ungefär betyder Royal Warriors vilket också var filmens engelska titel i Hong Kong. I England fick filmen heta Police Assassin, medan den fick heta In The Line Of Duty i övriga världen.
I huvudrollerna fanns Michelle Yeoh (i rollen som Michelle), Michael Wong (i rollen som Michael) och Hiroyuki Sanada (i rollen som en japan vid namn Peter), regisserade av David Chung.
Men året innan gjordes Huang Gu Shi Jie (ungefär Kunglig Kvinnlig Polisaspirant) som hade fått den engelska titeln Yes, Madam!, men som nu gavs ut som In The Line Of Duty 2. Tyskland döpte båda filmerna till Ultra Force 1 & 2, också i omvänd ordning. För att skapa ytterligare förvirring fick den också heta Police Assassins ibland. Och Super Cops.
Michelle Yeoh har fortfarande huvudrollen, och spelar en annan karaktär vid namn Ng, men nu tillsammans med Cynthia Rothrock och Tsui Hark. Regisserade gjorde Corey Yuen.
1988 gjorde man så Huang Jia Shi Jie Zhi III: Ci Xiong Da Dao, vilket ungefär blir Kunglig Kvinnlig Polisaspirant III: Manlig Och Kvinnlig Stortjuv. Logiskt nog fick den heta In The Line Of Duty 3, In The Line Of Fire 3 (trots att ingen av de tidigare filmerna haft denna titel), Ultra Force 3, och Yes, Madam 2. It gets better.
Ingen av de tidigare skådespelarna eller regissörerna är tillbaka, istället får vi Cynthia Khan i huvudrollen som Rachel Yeung.
Härnäst kom Huang Jia Shi Jie Zhi IV: Zhi Ji Zheng Ren, det vill säga Kunglig Kvinnlig Polisaspirant 4: Vittne Till Raka Slag. Eller nåt. Lite lurigt att översätta, så man valde att kalla den In The Line Of Duty 4: Witness helt enkelt. Eller Key Witness. Eller Survival. Men inte Ultra Force nånting, men däremot Yes, Madam 4. I England valde Hong Kong Legends att ge ut filmen som In The Line Of Duty utan siffra.
Cynthia Khan är kvar som Rachel Yeung, och Michael Wong från.. öhh.. den från 1986, är tillbaka i rollen som Michael Wong. Donnie Yen tittar in och idag regisserar också Yuen Woo-Ping.
Det är först nu som det börjar bli lurigt. så håll i dig.
1990 gjordes Huang jia shi jie zhi: Zhong jian ren med Cynthia Khan i en ny roll och med en ny regissör. Den fick titeln In The Line Of Duty 5: Middle Man, men även In The Line Of Fire 3 (det finns alltså två Fire 3, och inga andra Fire alls), Police Assassins 2, Supercops, Key Witness och Yes, Madam 5…
Samma år gjordes Hai Lang med Cynthia Khan, fast nu tillbaka i rollen som Yeung. Ny regissör. Engelsk Hong Kong-titel blev Sea Wolves, och lanserades internationellt som In The Line Of Duty 7.
Och så rundar vi av med Di Xia Bing Gong Chang från samma år, där Cynthia Khan återigen spelar Yeung. I Hong Kong fick den heta Forbidden Arsenal på engelska, men blev internationellt tilldelad det saknade numret och titulerades In The Line Of Duty 6.
Den saknade titeln Yes, Madam 3 har använts på Yeoh-filmen Magnificent Warriors från 1987. Wei qing zhui zong med Cynthia Khan i rollen som Yeung från 1996 döptes till Yes, Madam 5 (men inget med In The Line Of Duty) så det finns alltså två femmor.
Som om inte det vore nog, så gjorde Cynthia Khan ytterligare en film kallad Yes, Madam! 1995, med originaltiteln Shi je ye feng wang vilket ungefär betyder Den galna barnvakten.
Dessutom gjorde Cynthia Khan filmen A Serious Shock! Yes, Madam! som är en kategori III-film utan relation till de andra filmerna.
Frågan är om det ens går att sammanfatta det här.
In The Line Of Duty 1-7 gjordes i ordningen: 2, 1, 3, 4, 5, 7, 6. Yes, Madam-filmerna med motsvarande Duty-nummer inom parentes: 1 (2), 2 (3), 3 (X), 4 (4), 5a (5), 5b (X) samt 1b (X). Michelle Yeoh är med i Duty 1 (2) och 2 (1) samt Yes, Madam 3. Cynthia Khan är med i övriga Duty (3-7) samt Yes, Madam 5b, Yes, Madam 1b och A Serious Shock! Yes, Madam!
Karaktären Yeung är med i 3 (3), 4 (4), 6 (7) och 7 (6), samt Yes, Madam 5b.
Glasklart. Jag bestämde mig för att se filmerna i Duty-ordning. Det gick dock sådär, men recensionerna presenteras ändå i den ordningen.
In The Line Of Duty 1 (Royal Warriors / Police Assassin):
På ett flygplan med en fångtransport bland passagerarna sker ett fritagningsförsök. Detta stoppas av poliserna Michelle Yeoh, Michael Wong och Hiroyuki Sanada (Ninja In The Dragon’s Den) som finns bland passagerarna. Fången och hans kumpan dödas, men deras vapenbrödrar vill förstås hämnas.
Första halvan av filmen är riktigt fartfylld och innehåller mängder av hård action. Fighter, skottlossning och biljakter i varje hörn, men andra halvan slår av på takten och kulminerar i en rätt dålig slutscen. Dock är filmen absolut sevärd trots detta.
In The Line Of Duty 2 (Yes, Madam! / Police Assassins):
En man blir mördad i ett hotellrum men hinner först gömma en mikrofilm i sitt pass. Ett par tjuvar utklädda till room service tar sig in i rummet och stjäl bland annat passet utan att märka den döde mannen. Passet använder de till att göra ett nytt falskt pass med, som sedan säljs. Det nya passet blir dock upptäckt, och spåras till den döde mannen, och vidare till förfalskarna, som slits mellan möjligheten att tjäna stora pengar genom att sälja mikrofilmen till skurkarna, eller ge den till polisen.
Michelle Yeoh och Cynthia Rothrock (i sin första stora filmroll) kickar ordentlig röv här, speciellt slutfighten är verkligen något att se. Tyvärr innehåller filmen alltför mycket dålig comic relief i form av tjuvarna (som är nämnda efter huvudvärkstabletter) och deras käbbel sinsemellan. Det drar ner slutbetyget något, men i övrigt är det toppenaction i bästa Hong Kong-stil.
In The Line Of Duty 3 (Yes, Madam! 2)
En japansk polis följer några juveltjuvar till Hong Kong och får hjälp av poliskvinnan Cynthia Khan. Ganska mycket action, men i sedvanlig billig Hong Kong-stil med många snabba kameratricks och väldigt många osynkade ljudeffekter. En del rätt bra scener, men slutscenen bjuder på flera konstiga tricks och världshistoriens längsta fem sekunder. Endast för de HK-frälsta.
In The Line Of Duty 4: Witness
En hamnarbetare råkar klampa in i en uppgörelse, men kommer undan. Dock tror skurkarna att han har en filmrulle, som egentligen ramlat ner i hamnen. Cynthia Khan och Donnie Yen försöker reda ut, men den amerikanske polisen Michael Wong ”hjälper” till i egenskap av elak CIA-agent.
Ibland blir filmen lite seg och pratig, men när actionscenerna kickar in så dundrar det på ordentligt. Cynthia sparkar på som vanligt, men Donnie Yen visar verkligen hur grym han är. Jag måste verkligen se fler filmer med honom. Del fyra här är i alla fall en sevärd film.
In The Line Of Duty 5: Middle Man
Cynthia Khans bror blir felaktigt misstänkt för att vara spion, och de blir inblandade i en massa strul som inte känns särskilt viktigt. Det som är viktigt är att Cynthia Khan ger en massa folk bra på käften i rätt bra höghastighetsaction. Hög hastighet är även det som en biljakt vill ge sken av i några riktigt uppenbart uppsnabbade filmklipp. Den engelska textningen bjuder även den på underhållning i form av repliker som ”Get out of my son”. Kul också att se Lieh Lo i en roll. Blott 50 år gammal, men han ser betydligt äldre ut…
In The Line Of Duty 6: Forbidden Arsenal
Några skurkar importerar hela 600 pistoler till Hong Kong från en hemlig vapenfabrik i Kina. Dessa 600 pistoler är tydligen så mycket att hela Hong Kong är i fara. Två poliser från fastlandet kommer för att jaga skurkarna, och sätts att jobba ihop med Cynthia Khan. Man sätter alltså tre personer (varav två inte ens har vapen) att jaga det största nationella hotet – som består av typ 5 skurkar.
Det här är mer en vanlig thriller än en actionfilm, och Cynthia Khan är knappt inblandad i några actionscener. Faktum är att hon nästan är en biroll i filmen, då man mest fokuserar på poliserna från Kina. Actionscenerna är väl okej, men det är mest skottlossning. På slutet blir det lite fighting men inte något nämnvärt. Inte så värst bra.
In The Line Of Duty 7: Sea Wolves
En bror och syster flyr från Vietnam till Hong Kong, för att möta sin äldre bror som åkt för flera år sen. Båten de smugglas på fångas dock upp av ett skepp med moderna pirater som tänker döda alla flyktingar och ta deras pengar. Den äldre brodern råkar vara en av piraterna, som försöker rädda sina syskon. Systern dör dock, och yngre brodern slår i huvudet och får minnesförlust.
När båten lagt till i Hong Kong upptäcks yngre brodern av de andra piraterna, och flyr iland. Polisen blir intresserad och förbjuder båten att åka innan brodern hittats. Piraterna vill dock åka iväg för en viktig leverans, och försöker hitta rymlingen, som fått ihop det med polisens tjejkompis. På nåt sätt. Ja.
Cynthia Khan spelar poliskvinnan i den här rullen, men är inte med så jättemycket. Fokus ligger istället på bröderna (storebror spelas av Simon Yam från Ip Man och över 160 filmer till) och deras vedermödor. Det rör på sig hyfsat. Actionscenerna är okej, speciellt mot slutet så är det bra drag i en storfight med alla inblandade.
Magnificent Warriors (Yes, Madam! 3)
Nej, det här har inget med de andra filmerna att göra, förutom att regissören gjorde In The Line Of Duty året innan, och att vi återser Michelle Yeoh. Hon är en patriotisk spion på 30-talet som flyger runt och grejar. Hon får i uppdrag att rädda en ledare som lever under japanskt förtryck i sin by. Till sin hjälp får hon diverse folk. Typ.
Det här är en bra äventyrsrulle med mycket action och grymma stunts. Den är dessutom rätt rolig emellanåt. Vi ser också Jang Lee Hwang i en skurkroll (förstås). Rekommenderas!
Yes, Madam! 5 (b)
En snubbe stjäl företagshemligheter (eller om det är maffiainformation kanske) och gömmer på en diskett i sin flickväns speldosa. Och som Sean Connery sa: ”I forget the rest, but your mother’s a whore”.
Ytterligare en nollbudgetrulle från mitten av 90-talet, utpumpad enligt löpande band-principen i Hong Kongs överaktiva filmvärld. Ingen har något behov av att se den här filmen, med mycket utfyllnad, dålig action och ointressant handling.
Yes, Madam! (1b, 1995)
Som en bekant sa: ”Yes Madam (1995) makes Yes Madam 5 (1996) look like Yes, Madam! (1985)!”
A Serious Shock! Yes, Madam! (aka Death Triangle)
Sist, och minst, har vi en nollbudgetrulle av regissören bakom Avenging Quartet. En tråkig soppa i vilken poliskvinnorna Cynthia Khan och Moon Lee upptäcker att de har samma pojkvän, och en av dem (vem vet vilken) får tokspel. Och den andra är släkt med en streethustler-tjej. Det handlade säkert om nåt mer, men det var svårt att avgöra. Dålig action, och filmens Cat III-status baseras på en helt onödig sexscen samt att en snubbe får en kniv i halsen.
————–
SAMMANFATTNING
Egentligen ska det ju inte behövas någon sammanfattning, eftersom du borde läsa allt däruppe, men det gör du väl ändå inte? Det finns dessutom ett flertal filmer till som skulle passat in i den här recensionen (Madam City Hunter, Fighting Madam, osv) men man måste ju dra gränsen nånstans. Ehm, ja.
Två unga män tränas i kung-fu av varsin mästare. Den ena killen har man egentligen ingen aning om vad han har med handlingen att göra förrän mot slutet av filmen. Före det interpunkteras bara handlingen av några klipp från hans träning med sin vänliga mästare.
Den andra killen och hans mästare står däremot i handlingens centrum. De är båda riktigt duktiga – och de vet om det – och de är inte ödmjuka. De lattjar mest runt och kivas med varandra. Av någon anledning skickas tio mördare för att ta kål på mästaren, något som han lätt avvärjer – eller låter sin elev ta hand om.
Actionscenerna avlöser varann tätt inpå och det är mestadels riktigt underhållande. Humorn är rolig och dum, och Bolo med mustasch är alltid positivt. Rekommenderas, och om du har svårt att hitta filmen i en fin widescreen version kan du titta här.
En man kommer ut från fängelset efter att ha tagit fem år för ett mord hans styvbror utfört. Han färdar till sin adoptivmors grav och gräver upp det hemliga guldet hon lämnat åt ett barnhem, men styvbroderns hantlangare kommer och stjäl guldet. Mannen börjar en kamp för att återfå guldet och hjälpa sin bror från brottslighetens bana.
Mycket action i välutförda fightingscener, men 80 minuter med bara slag och sparkar utan att det händer något extra blir lite tradigt. ”Gold snatchers” får godkänt.
Stephen Chows version av ”Fist of Fury” har inte mycket gemensamt med Bruce Lees original, bortsett från att några japaner dyker upp i dojon med en tolk och en ”Sick men of Asia”-skylt. Nej, det här är en komedi om en kille som lovat sin familj att aldrig mer använda sin otroligt starka högerarm.
Det har visats sig väldigt svårt att sammanfatta handlingen lite kort, men jag ska försöka. Stephen Chow anländer till Hong Kong och blir direkt bestulen på sin resväska. Han jagar tjuven, och efter att ha fått lite stryk så bryter Chow sitt löfte och drämmer till tjuven med högernäven. Tack vare tjuvens umgänge blir han involverad med en kung fu-skola som vill vinna en stor tävling, och de värvar Chow att slåss för dem. Typ så, och lite annat.
En ganska kul film som i typisk asiatisk stil ibland blir liiiite för brutal för att funka som ren komedi. Ändock ett hyfsat sätt att spendera 90 minuter om man gillar den här typen av film. Följdes året efter av Fist Of Fury 1991 II.
Om du sett Jackie Chans film ”Rumble in the Bronx” så är chansen stor att du sett den dubbade och klippta versionen som släpptes till den internationella marknaden. Det finns dock en längre version som innehåller runt en kvart minuter mer film. Denna version har varit mycket svår att få tag på med både originalspråkets ljud och engelsk text, men internetpiraterna fixar förstås som alltid biffen när filmbolagen inte fattar någonting.
