Helt Perfekt Glob

H talar ut av H

Hej. Jag har inte skrivit någon recension här sedan nyår, och snart har det gått sex månader. Kommer jag sen att börja recensera igen? Vem vet? Det märks.

Tills dess tänkte jag att jag snabbt skulle avhandla de filmer jag lade in som utkast på bloggen innan jag tog en paus, så jag liksom kan rensa min backlogg och bli av med lite bagage. Då kör vi!

The Giant Mechanical Man (svensk titel ”Kärlek i Detroit”): Romantiskt drama om en man som målar sig i silver och står på stan, och en tjej som pratar med honom. Helt okej.

Frankenweenie: Bra, men inte alls lika bra som ParaNorman som kom samtidigt.

Crossfire / Pyrokinesis: Japansk skräckis om en tjej med förmågan att sätta eld på saker. Duglig, men verkar ibland inte riktigt veta vad den vill. Givetvis lite för lång.

Accident: Kinesisk rulle om ett specialgrupp som tar ihjäl folk genom att orkestrera olyckor. Sen börjar de själva dö i olyckor. Vem är skyldig – är någon skyldig? Helt okej rulle som jag köpte för en spottstyver på DVD i Nya Zeeland.

Extracted: Ej att förväxlas med Mike Judge-komedin ”Extract”. En scifi-rulle i vilken man uppfunnit en maskin som kan ta in folk i andras minnen. En man går in i en knarkares minnen för att se om han är skyldig till ett mord, men fastnar givetvis där. Helt okej.

ParaNorman: stopmotion-animerad rulle om en pojke som kan prata med spöken och tvingas ta hand om en häxa som återuppstår för att förstöra staden. Mer än lovligt spännande för barnen, och är faktiskt belagd med 11-årsgräns i Sverige. Snygg, rolig och spännande. Flummar kanske ut lite mycket i slutet.

Men In Black 3: Ja, vad tror du?

Repeaters: Tre knarkare i rehab hamnar i Groundhog Day. Börjar bra, men glider över i förutsägbar högskolepsykologistandard. Undvik.

Excision: En av 2012 års bästa rullar. En suverän svart komisk psykologisk thriller med bl.a. en underbar Traci Lords som bekymrad familjemor. Originell och grym.

Lenny Bruce: Swear To Tell The Truth: Gammal dokumentär om ståuppkomikern/samhällskommentatorn Lenny Bruce. Intressant, men inte tillräckligt djuplodande.

A Fantastic Fear Of Everything: Brittisk indiekomedi med Simon Pegg om en barnboksförfattare som är rädd för allting men verkligen måste gå och tvätta ett par byxor. Okej, men inget speciellt. Recension av J här.

The Woman In Black (1989): Originalet till nyinspelningen med Harry Potter. Creepy som bara gamla brittiska tv-rysare kan vara. Helt okej.

Lorax: Datoranimerat baserat på en bok av Dr. Seuss. Inte särskilt bra faktiskt.

Snake in the Eagle’s Shadow: Jackie Chan-klassiker. Minns inte så mycket. Lite slagsmål gissar jag på.

One In The Chamber: Dolph och Cuba Gooding Jr skjuter och slåss. Dolph är skön som ”I don’t give a fuck”-hitman och Cuba-Cola… ja, han grinar lite ibland. Kul film så länge Dolph är i bild.

Some Guy Who Kills People: En svart komedi om en mobbad kille som kanske eller kanske inte har ihjäl folk. Plus för sheriffen spelad av Barry Bostwick, borgmästaren från ”Spin City”. Kul och knepig.

No Strings Attached: En tjej och en kille är KK för de vill ju inte ha nåt förhållande, men GUESS WHAT?! Du har just snubblat in i samma romantiska komedi IGEN! LURAD!

Cube, Cube²: Hypercube & Cube Zero: Såg om de här i HD. Tyckte inte Zero var lika bra som förra gången. Du lär ju ska ha sett åtminstone ettan.

The Prodigal Son: Yuen Biao tror sig vara kungfu-expert, men egentligen mutar hans farsa alla motståndare så de lägger sig. Hyfsat. (1981)

Förstås har jag ju sett ett antal filmer under första halvåret 2013, men de kommer jag troligen inte att skriva om här ändå. Tills det blir 1:a juli får du nöja dig med de här DVDKritik.se-recensionerna som jag skrivit den senaste tiden. Mors!

This Must Be The Place: Drama med Sean Penn.

Love And A .45: Actionthriller med Reneeee Zwelllwellgeller.

Chop: Skräckkomedi av Troma-räven Trent Haagas.

Castle: Säsong 3: Säsong 3 av Castle.

Red Dawn: Remaken av en bättre film.

Maximum Conviction: Steven Seagal och Steve Austin nitar skurkar.

In Their Skin: Idéfattig rysare.

The Fog (Dimman): Carpenters gamla skräckis.

No Comments

2012: The Avslutning av H

2012 är i princip slut och resultatet ska sammanställas. Tar även med filmer här som getts ut under de senaste åren som jag inte sett förrän i år. Såg återigen inte några rekordmängder film, men nog fanns det en hel del guldkorn och kånkelbär i gröten. Fan, vilken gräslig liknelse. Nåja, här är några topprekommendationer, några godkända grejer och lite skitusel dynga som förmodligen vunnit en massa priser.

The Best:

The Raid: Redemption: ”Oj, oj, oj, vilket drag. Hårda fighter, grymma originella stunts, skottlossning, explosioner och inte en död sekund. […] det är mycket våldsam underhållning för hela slanten. Det finns inte mycket mer än att säga att det här nog är årets bästa actionrulle och en klar rekommendation.”

Merantau: ”Efter en något svag uppförsbacke avlöser actionscenerna varandra på ett mycket behagligt sätt med många fina stunts. Helt klart en rekommendation för actionfansen.”

The Cabin In The Woods: ”The Cabin In The Woods” är utsökt underhållning från början till (precis före) slutet. Man har kul och sitter på helspänn nästan hela tiden. Fingertoppskänslan är som på en blind snabbläsarmästare. En solklar rekommendation.”

Excision: Ännu inte recenserad på siten pga slapphet, men en suverän svart komisk psykologisk thriller med bl.a. en underbar Traci Lords som bekymrad familjemor. Originell och grym.

The Good:

Some Guy Who Kills People (En Snubbe Som Dödar Folk): Inte heller orkat skriva den här recensionen. En svart komedi om en mobbad kille som kanske eller kanske inte har ihjäl folk. Plus för sheriffen spelad av Barry Bostwick, borgmästaren från ”Spin City”. Kul och knepig.

ParaNorman: Mer orecenserat, stopmotion-animerad rulle om en pojke som kan prata med spöken och tvingas ta hand om en häxa som återuppstår för att förstöra staden. Mer än lovligt spännande för barnen, och är faktiskt belagd med 11-årsgräns i Sverige. Snygg, rolig och spännande.

The Beaver: ”ett bra drama med skön humor som kanske inte har så mycket att säga egentligen, men det är kul att se Gibson i såna här halvgalna roller. Värd att se, om inte bara för den mycket roliga självmordsscenen.”

Rampage: ”Helt klart Uwe Bolls bästa film. Ja, alltså inte ens relativt – det är en BRA film. Skådisarna är bra, manuset är tänkvärt och det är en sjuhelvetes massa action samt en dos skön humor.”

The Crazies (2010): ”ett bra tempo med en del spännande sekvenser. Det är lite som en zombiefilm, fast folk är bara hackabitamördatokiga istället för levande döda. Det är helt okej underhållning bara”

I Saw The Devil: ”en bra och blodigt våldsam thriller, men […] var beredd på att klia dig i huvudet lite.”

Perfect Creature: ”Att den här filmen passerat under radarn är inte bara synd, det är lite konstigt. Det är Nya Zeelands sjätte dyraste film någonsin och det är en riktigt hygglig film. Det är snyggt, välgjort och originellt. Leta rätt på och se.”

Mission: Impossible – Ghost Protocol: ”det är betydligt roligare och mer underhållande än den ganska usla trean. Helt klart sevärd. När får Cruise headlina en riktig idiotkomedi egentligen?”

New Kids Nitro: ”Nu vet man hur karaktärerna är, vilka återkommande skämt som gäller (något som de själva satiriserar) och tempot är förstås inte lika bra. Ändå är det jävligt roligt emellanåt och man måste säga att det är en godkänd uppföljare.”

Confessions (Kokuhaku): ”En riktigt välgjord och genomarbetad thriller med både stil och substans i mängder. […] det är snyggt och smart, för att inte tala om intrikat och detaljrikt. Stil och klippning funkar utmärkt utan att ta över huvudrollen, och manuset är utsökt utformat med välutmejslad utportionering av avslöjanden. Rekommenderas.”

The Avengers: ”Det är underhållande, effekterna är toppen och det är härligt dunder och brak mest hela tiden. […] jag saknar en av Whedons största förmågor: den att plötsligt krossa hela ditt hjärta när du minst anar det. I övrigt: tjacka upp dig på en packe öl/cola och hugg in på popcornen.”

The Whisperer In Darkness: ”en underhållande och ganska originell film, om än kanske lite härligt cheesy med flit. Värd att se.”

Cell 211: ”Det här är en toppenrulle med bra spänning. Ibland känns det som det är lite luckor […] men det är ju film och då får man ha överseende med sånt när det funkar så bra i övrigt. Rekommenderas.”

The Expendables 2: ”Det är mer action i öppningsscenen, innan filmtiteln ens visas, än det är i första filmen eller för den delen nästan vilken annan actionfilm som helst. Våldet är i Rambo 4-klass och blod och kroppsdelar flyger och folk får stora hål i sig. Det skjuts, slåss och exploderar allteftersom one-liners kastas ut. Det blir snabbt överdrivet och direkt löjligt, men det är ju det som är poängen.”

Dredd: ”Det här är god underhållning. Inte nån PG-13 tonårsrulle, utan hård action. Blodet skvätter direkt när filmen börjar och sen flödar det tills den slutar. Om något så är serien mer lättsam!”

The Amazing Spider-Man: ”den har en skurk som är mångfacetterad som en betongvägg, logiska luckor i storlek med Grand Canyon och ett flertal karaktärer med samma djup som en torr vattenpöl. Men det är underhållande. Det har fart och fläkt, humor och spektakulära actionscener. Det är en film för en 130-minutersbunke med popcorn.”

The Skin I Live In: ”Flera vändningar i den här spanska dramathrillern av Pedro Almodóvar. Lätt förvirrande om du inte är uppmärksam, men en bra story med Almodóvars sedvanligt småbisarra karaktärer. Sevärd.”

The Best of Televisionen:

Dirk Gently: Säsong 1: ”Knäppig humor, finurliga mysterier och härlig dialog. Skådespeleriet är toppen, med en perfekt Stephen Mangan i rollen som Dirk Gently. Det hela är roligt och underhållande och tre avsnitt är på tok för lite.”

The Big Bang Theory: Säsong 5-6: Fortfarande gapskratt rakt genom varje avsnitt.

NTSF:SD:SUV:: Säsong 2: Svagare än säsong ett, men ibland fullständigt genialiskt.

Castle: Säsong 1-4: Det är konstigt. Det är bara en vanlig omaka-par-deckare med veckans-brott-avsnitt. Men Nathan Fillion är med. Kan inte sluta titta.

Falling Skies: Säsong 1 & 2: Om säsong 1: ”Jag plöjde hela säsongen som en trimmad traktor, och cliffhangern sände mig i halv panik. […] en klockren rekommendation för scifi-fans.” Med glädje meddelar jag att säsong 2 är precis lika bra.

The Shit:

Melancholia: ”ÅÅÅÅÅHHHHHH UTTRÅKNINGEN! Fy fan, vilken outhärdlig och utdragen dynga!”

Piranha 3DD: ”Skit.”

Apflickorna: ”Jag kan ha nämnt det tidigare, men svensk film är skit. Apflickorna är skit med skit på. Skitnödig och pretentiös dynga […] Pisstråkigt skit utan story, utan känsla, utan poäng. BAJS BAJS BAJS BAJS”

Kill List: ”det funkar rätt bra fram till slutet där man försöker vara pretentiösa och originella och twista till det och tvinga folk att se om filmen för att se alla detaljerna som leder till finalen etc, men det är bara skräp, skräp, skräp, dumt och fullt med logiska luckor och andra dumheter så man bara blir trött, trött, trött. Se för Guds skull aldrig den här filmen.”

Prometheus: ”Hahahahaha, nej nej nej nej! Hahahahaha! Noomi Rapace pratar engelska som Björk, och MediPod-scenen kommer att hånas i tiotals år framöver! Jag skrattade högt under hela scenen. Ridley Scott regisserar som Spielberg och telegraferar varje vändning tio mil i förväg. Betyg: 0 av 5.”

Bridesmaids: ”Vad som tydligen skulle vara en av förra årets roligaste komedier visade sig vara en helt vanlig fullständigt förutsägbar chickflick med trötta skämt.”

Chillerama: ”Suck. Det är inte roligt, det är knappast läskigt (det försöker filmen iofs inte att vara, men ändå) och det är bara kasst. Jag småler inte en enda gång under hela filmen.”

Looper: ”Ååh, det börjar ju så bra. Sen når vi mitten av filmen och det blir dryyyygt. Det blir förutsägbart. Det står still. Nej. Det håller inte och det som kunde, det som SKULLE bli så bra… det faller. En stor besvikelse.”

No Comments

Remakes 2008-2010, uppföljning av H

I början av 2008 så skrev jag en lista över kommande remakes. Låt oss ta en titt på vad som hänt med dessa filmer, såhär fyra år senare.

A Nightmare On Elm Street. Kom, gick, ingen brydde sig.

Scanners. Det blev inget, men Dimension har sagt att de håller på att utveckla en tv-serie.

Escape From New York. Fortfarande på gång, men inga nyheter kring filmen har kommit sedan november 2010.

The Thing visade sig bli en prequel med exakt samma handling som Carpenters film.

Dirty Dozen är nerlagd. Kanske.

Logan’s Run ska filmas under 2012 med Ryan Gosling och regissören Nicolas Winding Refn. Japp, samma killar som gjorde ”Drive”.

I Dream of Jeannie, fortfarande på gång, kanske med Katherine Heigl.

Clash of the Titans kom ut, och glömdes bort. Uppföljaren ”Wrath of the titans” har precis haft premiär.

Meatballs gjordes aldrig av Lionsgate, och när rättigheterna löpte ut köpte Paramount dem och planerar nu en familjevänlig film av materialet.

Death Wish med Sylvester Stallone hände inte, men regissören Joe Carnahan jobbar nu med en egen remake.

Magnum P.I.… verkar död.

Cannibal Holocausts ”companion piece” som skulle heta ”Cannibals” lades ner, troligen av ekonomiska skäl.

The Evil Dead är i full sving, med regissören Fede Alvarez och ingen Bruce Campbell. Premiär april 2013.

Kiki’s Delivery Service verkar död.

Child’s Play (Den Onda Dockan) blir två filmer, både remake och spinoffen ”Revenge of Chucky”. Läs mer på Moviehole.

Howard Stern’s Porky’s har stött på problem, då någon annan nu hävdar att de köpte rättigheterna till filmserien först. Dessutom gjordes en Porky’s-uppföljare 2009, men då man inte kunde komma överens med rättighetshavarna slängde man ut den under titeln ”Pimpin Wee Wee” och ingen har någonsin sett den.

Piranha blev Piranha 3D och följs inom kort av Piranha 3DD.

The Birds verkar stå still, inga nyheter sedan december 2009.

The Wolf Man kom ut, och glömdes bort.

Friday the 13th kom ut, och glömdes bort.

Hellraiser… ja, vem fan orkar hålla koll på alla vändningar där? På gång, i vilket fall. Men det har den ju alltid varit.

The Warriors verkar död, The Taking Of Pelham 123 kom ut med Denzel Washington och John Travolta.

It’s Alive kom ut, nästan ingen märkte nåt. Utom J.

Footloose kom ut, ingen brydde sig.

The Fly blev inget, men gjordes till en opera 2008 och Cronenberg själv har skrivit manus till en uppföljare som han gärna filmar.

The Driller Killer fick inga pengar och gick hem.

The Seven Samurai är fortfarande på gång, och ska utspela sig i Thailand.

The Day the Earth Stood Still kom ut och alla pekade och skrattade, Get Smart kom ut och väldigt få skrattade.

Där har ni ett facit (med några luckor i). Ja.

No Comments

2011: The Avslutning av H

Så ska det till att sammanfattas, film & tv-året 2011. Jag känner mig givmild idag och listar därför även film som kanske inte är solklara rekommendationer, men som ändå är rätt bra liksom. Ni fattar. Alla filmer är inte ens släppta i år. Skitsamma liksom. Dock vill jag speciellt framhäva ett par filmer först: (alla titlar är länkade till den fulla recensionen)

De bästa filmerna

Four Lions: ”Den här komedin […] är helt enkelt klockren. Man garvar åt det träffsäkra porträttet […] men samtidigt mår man lite svagt illa i magen […] Rekommenderas starkt.”

Tucker and Dale vs Evil: ”en enormt rolig komedi som tar alla klassiska skogsslasherklichéer och vänder bakfram på dem. Jag garvar mig halvdöd”

New Kids Turbo: ”en av de absolut roligaste filmer i år – om inte många år. Det här är helt enkelt skitroligt. Det är allt annat än politiskt korrekt, det svärs och härjas precis hela tiden och vi garvade oss halvt förlamade.”

De bra filmerna

Little Big Soldier: ”En rätt kul actionkomedi där Jackie mest är en klumpig fegis istället för den fighting machine han oftast spelar.”

RED: ” […] betydligt bättre än väntat. Jag hade skitkul i alla fall. En mycket underhållande popcornhistoria”

Devil’s Playground: Det är inte mycket nytt i storyn. […] ändå sevärt, inte bara för att det är bra gjort (inte en CGI-blodskvätt så långt ögat når) utan för att det faktiskt är spännande också.”

Dinner For Schmucks: ”jag sitter och asgarvar nästan hela filmen genom. Visst, vi ser snabbt varthän hela storyn barkar men resan dit är ett rent nöje.”

Trassel: ”Kul film med korta sånger, bra humor och spännande actionscener […] En av de bättre Disney-filmerna de senaste 20 åren.”

Jackass 3D: ”fläckvis helt sjukt, och inte sällan precis hur jävla roligt som helst.”

The Horseman: ”En hård och gripande hämndthriller”

Blood And Bone: ”Michael Jai White […] är så pass grym att jag inte bryr mig det minsta om hur tunn och förutsägbar storyn givetvis är. Han ger folk stryk filmen genom på ett mycket fint sätt.”

Let The Bullets Fly: ”en rätt galen actionkomedi med snabba repliker och en sorts tokhumor […] lite god underhållning.”

Sound Of Noise: ”fin humor, knepiga karaktärer och härlig musik som du bara måste stampa takten till.”

True Grit: ”Jeff Bridges i toppform […] En fin western med sköna karaktärer, toppendialog och lite fint pangpang.”

Trolljägaren: ”en finfin norsk rulle i bästa ”found footage”-stil. Effekterna är riktigt bra och det är finurligt och ganska underhållande. Betydligt bättre än jag väntat mig.”

Trust: ”riktigt bra, framför allt på grund av att det känns äkta.”

Fast Five: ”Man […] låter diverse folk slåss, skjuta och köra bilar och slutligen släpa runt ett stort jävla kassaskåp i en av de mest underhållande och sanslöst orealistiska biljakter jag sett på oerhört länge.”

Dogtooth: ”Svart underhållning med filosofiska funderingar”

The Human Centipede 2: Full Sequence (klippt version): ”får ettan att se ut som en Disney-film. Även i klippt skick.”

30 Minutes Or Less: ”god underhållning med ett par fina asgarv.”

Revenge: A Love Story: ”en stark och obehaglig thriller”

Rare Exports: ”en kul mysrysare där tomten och hans nissar inte nödvändigtvis är de snälla och glada figurer vi är vana vid.”

Super: ”Det är roligt, det är svart och det är våldsamt.”

Cowboys & Aliens: ”ett toppenbra matinéäventyr. Det är en bra popcornrulle helt enkelt.”

De bästa tv-serierna

”The Big Bang Theory” fortsätter att vara gapflabbsrolig och är helt enkelt den roligaste komedin på tv just nu.

Dexter: Säsong 6: ”har inte varit direkt spännande [..] I vilket fall så är det ändå bra och slutet är helt jävla toppen.”

NTSF:SD:SUV:: – Säsong 1: ”totala idioter, skurkarnas planer och hjältarnas försök att stoppa dem är idiotiska och ganska ofta är ingenting vettigt eller logiskt alls. […] det här är komiskt guld.”

De värdelösa skitfilmerna

Devil: ”Det är EXTREMT JÄVLA SUPERLÄTT att lura ut vem som är den skyldige efter bara typ 30 sekunder […] Skitfilm.”

Mannen Under Trappan: ”småspännande och lite läskig ända till slutet där det förstås visar sig att pappan inbillat sig allt eftersom han är psyksjuk. HATAAAAAAA”

Huset vid vägens ände: ”Jag ljuger inte när jag säger att filmens sista tio minuter består av en kille som går. Och går. Och går. Och går.”

Vampire Girl vs Frankenstein Girl: ”Jag är så arg på hur usel den här filmen är att jag knappt kan behålla fattningen. […] Det hela påminner om en ratad Bolibompasketch, skriven och skådespelad av en samling LSD-påverkade halvidioter. […] samma hantverk som från en förstaklassare på en nedbrunnen förskola. […] Skit i det här skräpet.”

Psalm 21: ”inte alls en skräckis, utan bara ytterligare en tråkig psykesskildring iklädd vargakläder. […] där egentligen inget läskigt faktiskt händer utom i någons huvud. […] billiga berättargrepp för att täcka över att den egentliga historien inte alls är spännande.”

Sucker Punch: ”Tio minuter in i filmen tröttnar jag på all slowmotion och börjar snabbspola. […] Alla karaktärer är extremt tydliga och ytliga, och bara en total idiot skulle kunna misslyckas med att ha räknat ut rymningsplanen långt innan tjejerna själva presenterar den. […] vem bryr sig om att kolla på när en tjej fightas mot ett par datorgenererade figurer? [..] Det är inte coolt, det är bara utdraget och tråkigt.”

Gutterballs: ”Gruppvåldtäkt som underhållning”

Wrecked: ”ENORMT utdraget och de 89 minuterna jag mestadels snabbspolar känns som femton timmar. Det är också helt jävla idiotiskt och sluttwisten är så jävla simpel att man bara blir förbannad. […] Se aldrig den här filmen.”

Mutants: ”Manuset är skrivet av Captain Obvious som avverkar varje klyscha i genren [..] bla di bla di fucking blaaaaaa.”

---

Så såg det alltså ut under året. Bra, va? Ni kanske fick några bra tips till mellandags/nyårsrean. Det var väl toppen? Gott nytt på er och så syns vi nästa år! Ajöss!

1 Comment

DVDKritik-statistik av H

Det senaste året har jag skrivit 45 recensioner till dvdkritik.se (med en 46:e rejäl sågning som kommer ut på torsdag) och jag tänkte se efter ifall det är sant som alla säger – att jag bara klagar jämt. Jag har delat upp filmerna i ”bra”, ”neutral” och ”dålig”:

Bra	Neutral	Dålig
Adam Coffy Contestant #13 Death Hunt Eleganten Från Vidderna Faust: Love of the Damned FlashForward – The complete series Ironmaster – Järnkriget Skin Soraya M. The Good, The Bad, The Weird Thirst True Legend	8 miljoner sätt att dö Cass City of life and death Bad Lieutenant: Port of Call New Orleans Black Dynamite Electra Glide in Blue Farewell Five Minutes of Heaven Futureworld Herre på täppan Lebanon Ninja RoboGeisha Skötsam gift man söker kvinna Strength and Honour The Sniper Älska mig till döds	Blow Out Deadly Cargo Din morsa också! Dorian Gray Gisaku Kampen om elden The Limits of Control Noise Närkontakt – The Fourth Kind Rick & Steve: Säsong 1 & 2 Samurai Princess Until the End of the World Wendigo Yatterman Zu Warriors

Så att eee…. det är väl ganska balanserat?

No Comments

2010: The Avslutning av H

2010 har varit ett okej år. Några vrickade rullar och lite kul grejer. Inte så mycket skitextremt pissuselt så man blir förbannad. Svårt att kora årets bästa rulle. Listar några hyfsade från året här nere… det känns som man skulle kunna tipsa om fler men de får ni hitta själva i bloggen. Alla filmer är som vanligt inte från 2010, jag har tagit med relativt nya filmer som jag sett under året bara. Let’s go, in order of tittning:

Drag Me To Hell: Sam Raimis bejublade återgång till skräckhumorn. Mycket underhållande.
Pontypool: Smart rysare om en småstad där invånarna blir komplett galna, sett inne från en radiostation.
Prinsessa: En svensk film? Vad i helvete… men bara för huvudrollsinnehaverskan som är smärtsamt perfekt i rollen.
Soraya M.: Verklighetsbaserat drama om kvinnoförtryck av ynkliga män som gömmer sig bakom skevtolkad religion.
Defendor: Woody Harrelson gör en grym insats i en svart drama någonstans mellan Kick-Ass och Observe And Report.
Flashforward: Najs scifi/thriller/action-serie som givetvis lades ner efter säsongen. Alla på jorden får en blackout och vaknar med en vision av sitt liv sex månader senare. FBI reder ut.
Thirst: Koreansk vrickad svart dramakomedi om en präst som blir vampyr.
The Good, The Bad, The Weird: Koreansk westernactionäventyr om tre män och en skattkarta. Full fart hela vägen.
Scott Pilgrim vs The World: Hade det inte varit för Michael Cera hade detta varit årets film. Det är ändå en rolig och hysterisk actionkomedi för damp/tv-spelsgenerationen.
Machete: Machete don’t write reviews.
La Horde: Fransk ”snabba zombier”-rulle. Action, blod och spänning. Inget speciellt egentligen, bara underhållande att se.
Monsters: Dramathriller om ett par som måste ta sig genom den ”infekterade zonen” där enorma utomjordingar tagit över. Kostade fem kronor att göra och har bättre specialeffekter än valfri Hollywood-produktion.
World’s Greatest Dad: Robin Williams gör ännu en skön vrickad roll i Bobcat Goldthwaits svarta komedi.
Dexter, Säsong 5: Fortfarande svinbra.
The Big Bang Theory, säsong 4: Fortfarande svinbra.

That’s it, that’s all. Mot stora äventyr 2011 där förhoppningsvis Helt Perfekt Glob expanderar på ännu hemliga sätt.

No Comments

Filmer jag glömde i Årtusendelistan, del 1. av H

År 2000 så kom ju Ju-On – alltså originalet. Okej, jag drar det lite snabbt: Först gjordes två tv-filmer (Ju-On och Ju-On 2, båda år 2000) som släpptes i övriga världen som Ju-On: The Curse 1 & 2. De nyinspelades som biofilmer (Ju-On år 2002 och Ju-On 2 år 2003) och släpptes i övriga världen som Ju-On: The Grudge 1 & 2. Sedan gjordes den amerikanska remaken som fick heta The Grudge, som följdes av The Grudge 2 och The Grudge 3. Efter det så har japanerna gått tillbaka och gjort The Grudge: Old Lady in White och The Grudge: Girl in Black (som internationellt fick heta Ju-On: White Ghost och Ju-On: Black Ghost). Men det är alltså den första tv-filmen som jag ville ha med på listan. Den är creepy.

År 2001 så kom ju The Royal Tenenbaums, Wes Andersons knepiga komedi om en minst sagt dysfunktionell familj. I rollerna ser vi Ben Stiller, Gene Hackman, Owen Wilson, Luke Wilson, Gwyneth Paltrow och Anjelica Huston.

No Comments

10 filmer du måste se innan du hinner somna av H

Discshops nyhetstidning damp ner i brevlådan, och i den fann jag artikeln ”10 filmer du måste se innan du dör” där man bett Orvar Säfström och Hans Wiklund att välja 10 filmer var. Okej, suck. Jaja.

Hans säger att han har en lista på 20 filmer färdig som han väljer ur. Wow. Han har en lista klar i fall att om.
Orvar säger att han ”försökt hoppa över de mest självklara valen som alltid dyker upp i sådana här sammanhang” och det låter ju bättre. Nåväl, här är herrarnas lista:

Orvar:
Blade Runner
Breakfast Club
Fifflaren
Hajen
Conan Barbaren
Paris, Texas
Once Upon A Time In The West
Liftaren
The Thing
Timmarna

Hans:
Citizen Kane
Tjuren Från Bronx
Det Rätta Virket
Hajen
En Studie I Brott
Apocalypse Now
Sjunde Inseglet
Gudfadern-trilogin
Chinatown
Yojimbo – Livvakten.

Igen, suck. Orvar smyger in ett par mindre kommersiella filmer där, men Hans lista är ju bara så sjukt pretto/klyschig att det är löjligt. Men vad väntar man sig av en man som degraderats till programledare för Lyckohjulet?

2 Comments

Filmer jag stängt av eller halvtittat på den senaste tiden 2 av H

Här kommer en uppföljare till mitt tidigare inlägg som hyllats av filmkännare världen över.

Män som hatar luftslott: Första och tredje filmen i Milleniumserien har rullat på tv:n bakom mig, och min enda reaktion har väl egentligen varit att den första filmen för ett jävla liv. Sen var det lite kul med spikpistolen på slutet. Mja.

Fireball: Thailändsk lågbudgetrulle om underground-basketfighting. Förstörs mest av att man filmat med videokameror och konverterat till film, med överdriven motionblur som resultat. Sen har man förstås filmat dåligt så actionsekvenserna mest blir ett stort sudd. Stängde av efter c:a 15 minuter.

The Man Who Fell To Earth: Mysko 70-talsrulle med David Bowie. Ungefär halvvägs in i filmen gick jag in på Wikipedia för att ta reda på vad filmen egentligen handlade om. Läser slutet, skiter i allt. Segt och pretentiöst.

Not My Kid: Denna tv-film från 1985 hittade vi på Google Video, ett tonårsknarkdrama med namn som Nancy Cartwright (Bart Simpson), Andrew Robinson (Hellraiser), Stockard Channing (Grease) och George Segal (tidningschefen i Just Shoot Me). Ganska grovhugget mot ungdomsdrogande om än klyschig och obalanserad. Drugs are bad, mmkay?

No Comments

2009: The Avslutning av H

År 2009 har jag tyvärr inte sett så otroligt mycket film. Det har funnits en del hyfsat bra film, och några få riktigt minnesvärda rullar. Tydligt är att 2009 är semikolonets år.

District 9 är klart årets bästa. Så var det avklarat.

Andra bra rullar: Coraline, Crank: High Voltage, Inglourious Basterds, Ink, Punisher: War Zone, Terminator: Salvation (bättre än väntat), Watchmen (Director’s Cut).

Bäst på tv var förstås Dexter, som hann med både säsong 3 & 4.
The Big Bang Theory är tveklöst den serie som får mig att garanterat gapskratta varje gång.

Tre minnesvärda individer gick också hädan: Dom DeLouise, David Carradine och John Hughes.

Har inte orkat se några riktigt ruttna filmer i år, så det slipper ni.

No Comments