| Subcribe via RSS

Child’s Play (2019) av J

mars 30th, 2020 | Postad i Skräck/Rysare

Leksaken Buddi är den största sensationen som leksaksföretaget Kaslan Industries har tillverkat tack vare dess artificiella intelligens, vilket gör att ägaren kan koppla upp dockan till andra Kaslan produkter. När en programmerare får sparken av sin överordnade i en vietnamesisk fabrik slår han av säkerhetsprotokollen i en av dockorna för att sedan begå självmord.

Den ensamstående modern Karen (Aubrey Plaza) har precis flyttat till en ny stad tillsammans med sin trettonåriga son Andy (Gabriel Bateman) och för att muntra upp honom inför hans födelsedag ger hon honom en Buddi docka. Andy fäster sig snabbt vid dockan – som får namnet Chucky – som blir hans bästa vän. Andy börjar snart dock inse att någonting är riktigt fel med hans Buddi docka – och att ingen tror på honom att det är Chucky som ligger bakom det kaos som pågår.

De som känner mig väl och vet vad jag har för filmsmak vet att jag älskar Child’s Play filmerna, med Brad Dourif som rösten till den onda dockan. När jag fick höra att en remake var i görningen vart jag en aningen skeptisk till hur filmen skulle bli då Dourif inte skulle göra rösten till dockan den här gången. Det har tagit lite tid men nu har jag äntligen sett remaken av Child’s Play och jag är ärligt talat ganska förvånad över hur mycket jag faktiskt gillade filmen. I ärlighetens namn tror jag faktiskt att jag tycker att det här är en av de bästa remakes som gjorts de i alla fall senaste tio, femton åren.

Filmen skiljer sig extremt mycket från originalet så klart och att de gjort Chucky till en AI som går berserk istället för en mördare som är fast i en dockas kropp får säkert många fan boys av originafilmerna att rynka på näsan i avsky. Personligen gillade jag just den ändringen då den passar vårt moderna samhälle, även om jag samtidigt saknade Chucky’s personlighet lite grann. Å andra sidan är inte det här en Dourif-Chucky film heller, så att gnälla över att Chucky i den här filmen inte är exakt likadan vore bara tramsigt.

Filmen är hur som helst välspelad och jag tycker nog att de valde rätt när röstrollen till Chucky gick till ingen mindre än Mark Hamill. Effekterna ser överlag bra ut och Chucky dockan ser fucking creepy ut, även under scener då den inte är menad att göra det. Filmen kvarhåller även den mörka humorn som originalfilmerna (åtminstone de två, tre första) hade till en viss del, vilket jag så klart gillade.

Jag tycker att Child’s Play från 2019 är en genuint bra remake och film i sig. Den lär knappast gå till historien, men det är en underhållande popcornrulle som jag definitivt kommer bänka mig framför fler gånger – antagligen i anslutning till mina marathons jag har emellanåt med originalfilmerna. Hur som helst; jag rekommenderar den här filmen.

Läs gärna mina recensioner av originalfilmerna också:
1, 2, 3, 4, 5, 6 och 7

3 Comments

Batman: The Killing Joke av J

februari 13th, 2020 | Postad i Action, Film, Tecknat/CGI

Jokern (Mark Hamill’s röst) har återigen lyckats rymma från Arkham Asylum och har satt sitt sikte på Kommisarie Gordon (Ray Wise’s röst) med ett enda syfte; att bevisa att allt som krävs är en dålig dag för att man ska kunna bli lika galen som honom. Kan Batman (Kevin Conroy’s röst) stoppa hans vansinniga plan i tid?

Batman: The Killing Joke är baserad på serien med samma namn från 1988, som fungerar som en originstory för Joker. Men då serien bestod av strax över sextio sidor behövdes det hela paddas ut för att få ihop en 60+ minuter film. Så, filmen inleds med material som inte har någonting överhuvudtaget med The Killing Joke att göra under de första trettio eller så minuterna för att sedan hoppa in i källmaterialet. Jag är ganska kluven kring vad jag tycker om den här filmen egentligen…

Å ena sidan gillar jag den mörkare och mer vuxenorienterade tonen filmen har, men å andra sidan känns det som att de första trettio minuterna av filmen är slutet på en film och när de väl börjar använda källmaterialet från serien så känns det som att en ny film startar från ingenstans. Skiftningen mellan den första delen av filmen och den andra känns väldigt abrupt och ärligt talat tror jag att de bägge delarna hade fungerat bättre var för sig i varsin trettio minuters kortfilm istället för den här mashupen då de bägge delarna har så olika ton.

Även om jag tycker att serien är helt okej så kan jag inte direkt påstå att jag är något jättestort fan av den. Den här adoptionen av serien är väl okej för vad den är antar jag, men den hade antagligen fungerat bättre som jag skrev här ovanför som en egen kortfilm på runt trettio minuter. Animationerna är snygga och voiceactingen är bra – i synnerhet Kevin Conroy och Mark Hamill, som gjort rösterna till de karaktärerna i flera andra Batman produktioner, däribland Batman: The Animated Series från 90-talet och Arkham spelen.

Jag är som sagt ganska kluven vad jag tycker om filmen på det stora hela. Jag gillar som sagt den lite mörkare och vuxnare tonen filmen har, men tycker samtidigt att dess första och andra del skär sig i ton och berättande. Filmen hade kunnat varit så mycket bättre än vad den är, men den är å andra sidan inte en fullständig katastrof som inte går att titta på. Den duger väl, skulle jag säga.

No Comments

Batman: Mask Of The Phantasm av J

augusti 5th, 2015 | Postad i Action, Film, Tecknat/CGI

Batman - Mask Of The PhantasmNär någon plötsligt bestämmer sig för att börja fimpa av flera välkända hajar inom maffian blir Batman (Kevin Conroy’s röst) utpekad som den ansvarige, varpå en häxjakt av honom påbörjas av Gotham City polisen. Samtidigt rivs gamla sår upp när Andrea Beaumont (Dana Delany’s röst), som Bruce Wayne hade ett seriöst kärleksförhållande tillsammans med, plötsligt kommer tillbaka till Gotham City efter att ha mystiskt försvunnit tio år tidigare med sin far. Minnena av det förflutna tuggar nu på Bruce’s sinne, minnen av en tid innan Batman då Bruce slets mellan glädje och det löfte han gav till hans föräldrar.

Mysteriet med nykomlingen som tar ut maffiamedlemmar sätter Batman’s skicklighet på prov då polisen närmar sig allt mer och svaret finns någonstans i Bruce Wayne’s förflutna…

När jag var liten tittade jag ofta på barnprogram som gick på TV4 på helgerna. Ett av många program som sändes var Batman: The Animated Series (som jag då veterligen kallade enbart för Batman) och det var ett av mina absoluta favoritprogram. Serien gick i fyra säsonger borta i USA mellan 1992 och 1995, men vad jag vet visades enbart två säsonger här i Sverige. Under seriens gång släpptes en spin-off film på serien, Batman: Mask Of The Phantasm (Batman möter mörkrets härskare i Sverige), som till en början var menad att släppas direkt till video men som sedan fick en biopremiär 1993. Jag har något svagt minne av att jag såg den här filmen för en sisådär 20 år sedan på TV4 och med tanke på hur mycket jag älskade serien måste jag ha älskat även den här långfilmen.

Jag vet inte om det har med nostalgivärdet att göra eller ej, men jag tycker faktiskt den här filmen står sig bra än idag till större delen. Animationerna är för mig klassiska och även om filmen blir halvseg på sina ställen levererar den en del action (som barn tyckte jag säkerligen att den till och med var spännande). Skådespelarna som lånat ut sina röster gör ett bra jobb (speciellt Kevin Conroy och Mark Hamill i sina respektive roller från TV-serien, som senare skulle göra samma röster i Arkham spelserien) och även om jag inte direkt får någon jättestor wow-känsla av storyn är den förvånansvärt välskriven för att vara en barnfilm.

Jag vet inte om jag lever på nostalgivärdet eller inte som sagt, men jag gillar Batman: Mask Of The Phantasm och var man, som mig, ett fan av den animerade serien tycker jag absolut man ska ta sig en titt. Rekommenderas.

No Comments

Airborne av J

oktober 20th, 2012 | Postad i Film, Skräck/Rysare, Thriller

Tack vare en stor storm har alla brittiska flyg blivit inställda, bortsett ifrån ett. Det dröjer inte länge efter det att planet har lyft från brittisk mark innan flera av de fåtal passagerare ombord börjar försvinna, en efter en. De kvarvarande passagerarna börjar frenetiskt att försöka ta reda på vem – eller vad – som är ansvarig för det, innan de själva faller offer…

Enda anledningen till att jag skaffade hem Airborne var att Billy Murray och Alan Ford var med i rollistan (att Mark Hamill har en viktig roll märkte jag inte förrän jag slog igång filmen). Filmen i sig påminner om en gammal Hitchcock chiller, där det egentligen inte händer så där värst mycket egentligen förrän mot slutet av filmen då en twist avslöjas (som förvisso är rätt förutsägbar i det här fallet), som sedan vrids ytterligare ett varv, vilket bara kändes jävligt onödigt. Skådespelarinsatserna varierar från suveräna till usla. Effekterna ser okej ut, men är inget man egentligen märker av speciellt mycket då de verkligen inte står i fokus.

Airborne är inget jag rekommenderar, men den duger helt klart att döglo på om man inte har några större krav på att en film ska vara genomtänkt och smart.

No Comments

NTSF:SD:SUV:: – Säsong 1 av H

oktober 20th, 2011 | Postad i Action, Komedi, TV

National Terrorism Strike Force: San Diego: Sport Utility Vehicle::” började sitt liv som en låtsastrailer i komediserien ”Childrens Hospital”. Nån tyckte att det var en så bra idé att man producerade serien på riktigt, och det tycker jag är toppen. I tolv avsnitt á 15 minuter får vi följa idioterna i NTSF:SD:SUV:: och hur de löser veckans brott.

Vi har den hetlevrade Trent Hauser (Paul Scheer, ”Piranha 3D”, ”Funny Or Die”), skjutglada Jessie (Rebecca Romijn), flottans president (Rob Riggle), gruppledaren Kove (Kate Mulgrew, kapten Janeway i ”Star Trek: Voyager”) och roboten S.A.M. (Peter Serafinowicz, ”Shaun of the Dead”). I klassiskt Adult Swim-manér är alla totala idioter, skurkarnas planer och hjältarnas försök att stoppa dem är idiotiska och ganska ofta är ingenting vettigt eller logiskt alls. Lägg därtill några fina gästinhopp av bl.a. Jeff Goldblum, Mark Hamill, Lorenzo Lamas, John Cho och Julian Sands så fattar du att det här är komiskt guld. Se, nu.

Kolla den här toppentrailern: http://www.youtube.com/watch?v=RFL8KxT4wZE

1 Comment

Gen 13 av J

augusti 12th, 2011 | Postad i Action, Film, Sci-Fi, Tecknat/CGI

Tonåringen Caitlin Fairchild (Alicia Witt’s röst) blir kontaktad en dag av en NCS agent och får ett erbjudande om att börja på ett institut för begåvade tonåringar. Efter att ha tackat ja blir hon transporterad till en avsides ö, där hennes utbildning börjar. Det dröjer dock inte länge förrän hon får klart för sig att skolan egentligen inte är en riktig skola, utan ett militärt projekt för att förvandla ungdomarna – med hjälp av en genetiskt speciella strukturer – till supersoldater.

Gen 13 (som är löst baserad på serier ifrån serietidningsföretaget WildStorm) är för mig rena nostalgitrippen. Jag minns när jag hyrde den här filmen på VHS 1999 och älskade den.. och har sedan dess letat som en idiot efter den men inte funnit den. Största anledningen är troligtvis att filmen fick en limiterad utgivning i Europa, samt Australien, men inte i USA. Enligt vad jag har läst handlade det hela om att Disney Studios hade ett visst intresse av filmen till en början, men att när den sedan var klar för release så backade Disney ur tack vare att de inte ville marknadsföra en film som hade kopplingar till en rivaliserande studio. Ja, nåt sånt.

Nu när jag äntligen fått se om filmen så tycker jag fortfarande att den är bra, men tycker att den kunde ha varit lite längre eller haft ett bättre slut – eller fått en uppföljare (vilket den säkerligen hade fått om det inte vore för ovannämnda problem). Det är lite segt till en början, men när actionbitarna drar igång är det fullt med slagsmål, explosioner och skottlossning – och nästan ett par stycken animerade tuttar och lite svordomar. Och så en liten nypa humor på det också.

Skådisarna som lånat ut sina röster gör sitt jobb bra och det är kul att höra Mark Hamill (Joker i Batman: Animated Series) igen, samt Elizabeth Daily som gjort ca 3 miljarder röstskådespelarjobb i sin karriär. Och Flea så klart, som står för den största delen av den förekommande humorn i filmen. Animeringarna ser rätt typiskt amerikanska ut och är ganska standard för den här typen av produktion, men det är ingenting speciellt med dem heller – de är varken fula eller skitsnygga.

Nåja. Även om filmen kanske inte är top-notch på samtliga punkter så tycker jag om den ändå – kanske mest för att den innehar nostalgi för min del, vad vet jag. Jag gillar den iaf. Rekommenderas.

No Comments

Stjärnornas Krig – Och Fred av H

januari 30th, 2008 | Postad i Musik, Sci-Fi, TV

1979, när jag var fem år gammal, gick Stjärnornas Krig – eller nåt – på tv. Förstås låter det helt orimligt att en av världens största filmer skulle gå på svensk tv redan två år efter biopremiären, men här är min berättelse.

Jag, min mor och troligen min syster befann oss hos någon bekant. Jag ber om ursäkt ifall jag är lite vag på vissa detaljer, men jag var som sagt fem år gammal. Bäst som vi sitter där på kvällskvisten börjar man visa Stjärnornas Krig på tv. Jag blir förstås helt mållös och tittar intresserat. Wow, rymdfilm på tv!

Jag hade förstås inte sett den riktiga filmen, men det hette Stjärnornas Krig. Man räddade en prinsessa ur skurkarnas våld och det hela var helt fantastiskt.

Mitt i filmen deklarerar mor att det är dags att åka hem. Mina förmodligen ljudliga protester gick ohörda och vi åkte. Jag hoppades att vi skulle komma hem snabbt så jag kunde se slutet, men det var tydligen dags att äta nånting för vi åkte till Ståkäka. Just precis, Ståkäka i Västhaga, de som hade en figur liknande Helgonets streckgubbe som symbol. Detta tog en evighet i mitt hyperaktiva femåriga sinne.

När vi kom hem var det förstås slut, och sängdags. Dagen efter pratade jag om det på dagis: Jag lovar, de körde Stjärnornas Krig på tv igår! Ingen trodde förstås på mig, det var inga av de andra femåringarna som hade varit uppe så sent och kollade på tv. Tiden gick vidare, men av någon anledning fastnade datumet hos mig: den sista maj.

Allt eftersom åren gått har jag försökt lösa gåtan. Vad var det jag såg egentligen? Jag har aldrig sprungit på det igen. Ingen jag har pratat med minns det eller vet vad jag pratar om. Har jag i själva verket inbillat mig att hela händelsen ägt rum? Nåt jag fantiserat ihop som unge, och sen blivit till ett falskt minne i huvet? Men jag har alltid kommit ihåg datumet.

Idag slog jag slag i saken. Nu får det vara nog. This is it, end of the line, let’s go motherfucker! Jag gick till biblioteket, och ner till tidningsarkivet. Upp med Nerikes Allehanda, 31:a maj 1979. There it is: ”Nu har bio-succén blivit TV-film”.

NA-790531-SW

Det är sant! TV 2 har visat ”en bearbetning för TV av den stora biografsuccén”!

NA-790531-TV

Wait, what? Sång, dans och underhållning? Öhhh…

Och här går det upp ett ljus. Ett ljus som borde gått upp för länge sen. Men jag slänger in Örebro-Kurirens motsvarande artiklar först:

Kuriren-790531-SW
Kuriren-790531-TV

För er som inte lurat ut det än: Japp, det är Star Wars Holiday Special! Universiellt hatad av alla, inklusive George Lucas själv som sagt att han skulle slå sönder varje kopia med en slägga om han kunde!

Varsågod: Här är hela programmet, inklusive reklamfilmerna från dess originalvisning i USA, med en speltid av nästan två timmar. Hör av dig med åsikter…

3 Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud