Helt Perfekt Glob

The Heat av J

Sarah Ashburn (Sandra Bullock) är en FBI agent som är extremt ambitiös och hon har satt ögonen på en befordran, men hon kommer inte överens med sina kollegor och är hatad av mer eller mindre alla på byrån. Hon blir ivägskickad till Boston för att ta reda på identiteten på en mystisk knarkkung endast känd som ”Mr. Larkin” genom att leta reda på en av hans langare, Rojas (Spoken Reasons), och att hon har en god chans att få en befordran om hon lyckas hitta Larkin. Väl i Boston får hon veta att Larkin har eliminerat sina konkurrenter och tagit över deras verksamheter och att Rojas sitter i Boston PD’s häkte. När hon begär att få förhöra honom blir hon varnad att snuten som tog in honom, kriminalaren Shannon Mullins (Melissa McCarthy), är väldigt territorial och inte direkt trevlig av sig.

När de två slutligen möter varandra kommer de inte alls överens och när Mullins får veta varför Ashburn är i Boston bestämmer hon sig för att leta reda på Larkin själv. Ashburn får order från sin chef att jobba med Mullins, vilket kommer bli lättare sagt än gjort då Ashburn gör allt efter boken medan Mullins gör hur hon själv vill.

Jag satte mig med en viss oro när jag skulle titta på The Heat och det berodde på Melissa McCarthy. Jag har i tidigare recensioner skrivit att jag har stört mig något fruktansvärt på henne och det var väl egentligen det som låg till grunden för all oro. Jag blev dock ganska överraskad när McCarthy kom in framför kameran. Hon verkar faktiskt kunna spela andra typer av roller än irriterande, självupptagna idioter som får mig att vilja kasta skräp på skärmen och skrika. Även om hennes karaktär är fruktansvärt överdriven, svär i nästan varenda mening hon säger och ska likna nån form av ”bad cop” som är stentuff (vilket till slut blir smått tröttsamt) så tyckte jag att hon gjorde ett ganska bra jobb – jag garvade faktiskt mest åt henne, medan Sandra Bullock mest kändes som den mindre roliga partnerkaraktären.

The Heat var betydligt roligare än vad jag trodde att den skulle vara, men filmen hade kunnat haft lite mer action än vad den hade (jag menar, filmen är för fan 2 timmar lång). Antingen det eller att de hade kortat ner manuset med, säg tio, femton minuter. Hur som helst gillade jag faktiskt The Heat även om den är långt ifrån perfekt, den gav mig en hel del gapskratt och underhöll ganska gott. Rekommenderas.

En uppföljare och en spin-off på två av bikaraktärerna verkar vara under produktion. Vi får väl se hur det går med dem.

A Haunted House av J

Malcolm (Marlon Wayans) och hans flickvän Kisha (Essence Atkins) har bestämt sig för att flytta ihop. Det dröjer dock inte länge efter att Kisha flyttat in hos Malcolm innan underliga saker börjar inträffa och det står snabbt klart för dem (åtminstone Kisha) att de har att göra med en demon.

Det har kommit ganska många olika typer av parodier av Paranormal Activity och A Haunted House är en i raden av dem och den är väl… kul. Ja, det är den. Kul är vad den är. Till större delen iaf. Ja, till större delen. A Haunted House har några riktigt roliga skämt som fick mig och polaren jag tittade på den med att vika oss dubbla av asgarv, samtidigt som den stundtals fes ur sig och blev småkul istället för gapskrattsvänlig. Marlon Wayans (som troligtvis är mest känd ifrån de två första Scary Movie filmerna) är jävligt rolig i vanlig ordning och framkallar de flesta skrattattackerna, medan de andra skådisarna hamnar mest i bakgrunden och tillför inte så värst mycket till humorn i filmen… till större delen.

Hur som helst; en underhållande parodi/spoof av en värdelös film. Uppföljare kommer i April (med bland annat Gabriel Iglesias i en av rollerna). Rekommenderas.

White Chicks av J

Efter att ha sett vissa filmer känner jag en viss ånger att jag inte har sett dem innan jag sett dem och White Chicks är en sådan film. De tre bröderna Keenen Ivory, Shawn och Marlon Wayans – som också medverkade i de två första Scary Movie filmerna – står för regi, producering, manus samt två av huvudrollerna. Och jag måste säga att de gjort ett bra jobb.

Shawn och Marlon spelar de två klantiga FBI agenterna och bröderna Kevin och Marcus Copeland som efter sitt senaste uppdrag sullat till det rejält för sig och ligger riktigt löst till hos chefen. Men när misstankar om att två välkända megarika hotellarvtagerskor – Brittany och Tiffany Wilson – kommer att kidnappas skickar Kevin och Marcus iväg för att hämta upp dem på flygplatsen för att sedan ta dem till Hampton, där de ska medverka i någon form av societets arrangemang.

Men på väg till Hampton kraschar de med bilen och Wilson systrarna vägrar att lämna hotellet efter att ha fått småsår i ansiktet. Istället för att förlora sina jobb måste nu Copeland bröderna genomföra det otänkbara: de måste förklä sig som Wilson systrarna och försöka luska ut vem som har planer på att kidnappa dem.

Påföljden blir givetvis att de två klantskallarna hamnar i situationer där de inte riktigt vet hur de ska ta sig till, vilket resulterar i många gapskratt och fnissningar – givetvis i en lagomt klichéfylld story. Speciellt många överaskningar eller snabba vändningar finns tyvärr inte i filmen, men jag tycker ändå att de har lyckats väldigt bra med den.

Mycket mer än så finns det inte att säga. Det är en ganska typisk mainstream komedi som levererar det den är menad att göra och gillar man bröderna Wayans tidigare verk gillar man säkert den här filmen också.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0381707/