Helt Perfekt Glob

The Wolf Of Wall Street av J

Jag hade inga planer på att se The Wolf Of Wall Street fram tills det att en polare berättade att han tyckte att den var skitbra och i och med att vi har liknande filmsmak så bestämde jag mig således att se den. Filmen handlar (som troligtvis de flesta redan vet) om Jordan Belfort’s (här porträtterad av Leonardo DiCaprio) uppgång och fall som börsmäklare, vilket resulterade i kriminalitet, korruption, missbruk och problem med lagens långa arm. Filmen är baserad på Jordan Belfort’s memoarer och hur trogen filmen är boken eller hur mycket sanningshalt det överhuvudtaget ligger i vad som händer i filmen har jag ingen aning om. Jag bryr mig inte heller ett dugg i det.

Filmens största problem i mina ögon är dess längd på 2 timmar och 53 minuter (utan eftertexter), vilket gör att det känns som att filmen stannar upp emellanåt. När det är kul så är det kul, men när det inte är kul blir det ren transportsträcka till nästa komiska situation som inträffar i filmen, vilket snabbt blir gammalt. En biografi/komedi som denna hade nog mått ganska bra av att vara lite kortare än vad den är trots bra skådespelare (speciellt DiCaprio) och ett hyfsat engagerande manus. Hade speltiden på filmen varit lite kortare hade jag nog rent av rekommenderat filmen faktiskt.

Corman’s World av H

Är du en filmälskare är chansen liten att du missat namnet Roger Corman. I dagsläget har karln regisserat över 50 filmer och producerat över 400. Däribland ett otal skräprullar designade för att fylla ut drive-in- och grindhouse-biografer som aldrig setts sedan de premiärvisades på 50- och 60-talet. Idag producerar han monsterfilmer för tv-kanaler som SyFy och diverse direkt-till-DVD-skräp.

Dokumentären ”Corman’s World” är en underbar hyllning till denna produktiva och effektiva, och allt annat än pretentiösa och ambitiösa, man. Vi får intervjuer med skådisar som börjat sin karriär hos Corman, som Jack Nicholson och David Carradine, intervjuer med Corman själv och klipp från filmer och inspelningar.

Mja, du har ju redan läst J:s recension av filmen, så varför ska jag anstränga mig med att skriva mer? Är du filmintresserad är det här en no-brainer som du borde se, helt enkelt.

Corman’s World: Exploits Of A Hollywood Rebel av J

De som är insatta i B-filmsgenren känner ganska säkerligen till Roger Corman – som varit aktiv i filmbranschen sedan mitten av 1950-talet och gjort sig ett namn, även om hans produktioner inte alltid håller speciellt hög klass. Corman’s World: Exploits Of A Hollywood Rebel handlar om just Roger Corman och hur han gjorde sig ett namn i Hollywood, igenom att göra lågbudgetfilmer till exempelvis drive-in biografer, och hans fortsatta karriär inom filmbranschen som en av de mest välkända B-filmsproducenterna som finns.

Dokumentären är intressant och ger en ganska bra bild av Roger Corman – vilket kan vara av intresse för den filmintresserade (speciellt om man är intresserad av B-filmer eller är ett fan av Corman) – samtidigt som det är rätt intressant att höra om stora skådespelares tidigaste prestationer – däribland Jack Nicholson, William Shatner och David Carradine – och deras arbete tillsammans med Corman.

En givande dokumentär för oss filmintresserade, en axelryckning för alla andra. Rekommenderas till den förstnämnda gruppen.

Mean Streets av H

Egentligen rätt konstigt att jag inte haft någon som helst pejl på Harvey Keitel före Reservoir Dogs. Karln har 125 credits på IMDb, och en av de första är ”Mean Streets” i regi av Martin Scorsese. Martin Scorsese är en såndär regissör som man som filmvetare måste tycka är extremt viktig, typ. Av hans 48 filmer har jag sett exakt sju (och då har jag räknat med Michael Jacksons video ”Bad”) och med undantag för Taxi Driver så är alla filmerna ganska whatever. Ja, Departed är sämre än Infernal Affairs.

I vilket fall som helst så låg jag däckad i sängen och stoppade i en gammal DVD som suttit på omslaget av nån tidning. Efter exakt halva filmen började jag fundera på vad filmen handlar om egentligen. När filmen slutar så funderar jag fortfarande.

Alltså, jag fattar att det handlar om Harvey Keitel och hans liv. Hans vedermödor med knäppa Johnny Boy (Robert De Niro), den hemliga romansen med Johnnys kusin, och allmänt gangsterliv. Men det är en såndär typisk… ååååh. Det finns ingen story, ingen start, mitt och slut. Poängen är bara ”det är illa att vara gangster”. Det är allt man vill säga. Filmen börjar mitt i ett liv, och slutar mitt i detsamma. En liten slice gangsterliv för att visa hur illa det går när man är gangster. Jaja, vi fattar, whatever.

Harvey Keitel är för övrigt svinbra. Musikvalet för direkt tankarna till Tarantinos rullar, och det är lätt att se att filmen tydligt inspirerat honom i hans verk. Men i slutändan är det bara en lågbudgetrulle med tjafsande gangsters.