Helt Perfekt Glob

Russian Terminator av J

Efter att en organisation har kidnappat pojkvännen till dottern av en högt uppsatt regeringstjänsteman, i syfte att använda henne emot honom, tvingas den pensionerade spionen Mark Robinson (Frederick Offrein) att åta sig ett sista uppdrag; hitta henne, hennes pojkvän och ta ner organisationen.

Jag följer en del podcasts och folk som recenserar filmer och serier på olika sätt – både i videoform och i text – och väldigt ofta försöker jag ha sett det dessa personer recenserar för att själv ha en uppfattning om vad det är de pratar/skriver om. Russian Terminator är en just en sån film.

H, som är skaparen av Helt Perfekt Glob, driver nu mer en YouTube kanal som heter Flimmer där just Russian Terminator har blivit avhandlad (tillsammans med den eminente Anders) – och då jag inte hade sett filmen tidigare bänkade jag mig så klart för en titt innan jag skulle titta på recensionen av den.

Nu i efterhand känner jag mest att jag lika gärna hade kunnat tittat på recensionen H och Anders gjorde på filmen utan att ha själv sett den innan. Russian Terminator är bedrövlig från början till slut med skådespelare som varken kan skådespela, slåss eller prata engelska. Filmens speltid ligger på snett över åttiofem minuter, men tog mig i runda slängar tre timmar att ta mig igenom tack vare ren tristess och totalt oengagemang ifrån min sida då filmen på det stora hela bara var tråkig – mycket tack vare hur styltig och oengagerande all action var.

Manuset är överlag osammanhängande och följer inte bara standardmallen för den här typen av film, den gör det jävligt dåligt också. Det är taffligt, ointressant och fullkomligen oengagerande.

Jag kan uppskatta trashiga och dåliga filmer, men när allt som händer i filmen är lika intressant och tilltalande som att sitta och stirra på mossa som växer så har jag jävligt svårt att uppskatta vad jag ser. Russian Terminator var och är skräp. Skippa.

Flimmer Duo’s recension av filmen:

Blood Tracks av J

Glamrockgruppen Easy Action beger sig tillsammans med ett filmteam och en grupp fotomodeller upp i bergen för att spela in en musikvideo till deras kommande skiva. Men kort efter att de är klara inträffar en lavin som avskärmar dem från civilisationen. Som om det inte vore nog bor en familj med psykotiska galningar i en intilliggande och övergiven fabrikslokal och de ser gruppen som inkräktare – inkräktare som måste röjas ur vägen.

Blood Tracks (som släpptes som Heavy Metal i Sverige och Shocking Heavy Metal i Västtyskland) är en brittiskt producerad slasherfilm från 1985, regisserad och skriven av svensken Mats Helge Olsson (tillsammans med Derek Ford och Anna Wolf, respektive) och inspelad i Funäsdalen i Jämtlands län.

Blood Tracks är inte en bra film, men den är å andra sidan sjukt underhållande i sin härliga dumhet. Majoriteten av skådespelarna kan inte skådespela överhuvudtaget och vad jag har kunnat läsa mig till var flera av dem även fulla under inspelningen för att övervinna sin scenskräck – det märks. Hela filmen är extremt cheesig och korkad, effekterna varierar mellan okej och bedrövliga och filmen är överlag en lättsam (om än blodig) och rolig titt. Det är helt klart en festfilm där man sitter ett större sällskap och tittar.

Gillar man cheesiga och dumma slasherfilmer är Blood Tracks en given titt. Rekommenderas.