Helt Perfekt Glob

Ocean’s Thirteen av J

Reuben Tishkoff (Elliott Gould) har bestämt sig för att investera i byggnationen av ett massivt nytt hotell-casino på Las Vegas strippen och ingår i ett partnerskap med den förmögne investeraren och casino-ägaren Willy Bank (Al Pacino), trots att hans vän och kumpan Danny Ocean (George Clooney) har avrått honom från att göra det – vilket han borde ha gjort. Bank tvingar Tishkoff att skriva över hans andel av byggnationen på Bank mot en struntsumma, varpå Tishkoff får en hjärtinfarkt och blir sängbunden.

Danny söker upp Bank och erbjuder honom en chans att ställa saker och ting till rätta, vilket Bank avböjer. Ett halvår senare står det nya hotell-casinot färdigt och dess premiärkväll närmar sig. Danny samlar ihop sina gamla kumpaner för att hämnas Tishkoff och ruinera Bank på premiärkvällen. Gänget inser dock snart att de behöver mer pengar för att genomföra stöten och blir tvungna att vända sig till den sista personen de vill ha något att göra med; Terry Benedict (Andy Garcia). Benedict, som också driver en vendetta mot Bank, går med på att skjuta in de pengar de behöver men på villkoret att de snor någonting som är väldigt värdefullt för Bank – vilket kommer bli lättare sagt än gjort.

Medan Ocean’s Twelve var ett steg ner från Ocean’s Eleven och inte alls som jag hade varken väntat mig eller hoppats på så tar Ocean’s Thirteen det steget tillbaka upp. Filmen ligger kanske inte riktigt på exakt samma nivå som Ocean’s Eleven, men den är inte långt ifrån och den har ungefär samma anda som den filmen – med den lilla skillnaden att det hela handlar mer om hämnd för karaktärerna än att dra in grova pengar så klart.

Ärligt talat har jag inte så där jättemycket att säga om Ocean’s Thirteen. Det jag skrev om Ocean’s Eleven går väl att överlag applicera även på den här filmen. Det är en underhållande kuppfilm som gick tillbaka till originalkonceptet från den första filmen, men som också lyckades baka in något nytt och eget – även om hämndkonceptet kanske är en aningen generiskt så tycker jag att det fungerade bra här. Jag hade en roligare stund i soffan med Ocean’s Thirteen än med Ocean’s Twelve i alla fall. Rekommenderas.

No Comments

Deadpool 2 av J

Efter att ha förlorat det enda som någonsin har betytt något för honom – varpå han sprängde sig själv i bitar – blir Wade Wilson aka Deadpool (Ryan Reynolds), motvilligt, intagen till X-Men programmet av Colossus (Stefan Kapicic’s röst) som lärling. Saker och ting går hur som helst snabbt åt skogen när Wade tillsammans med Colossus och Negasonic Teenage Warhead (Brianna Hildebrand) anländer till en incident involverande en ung mutant, Russell (Julian Dennison), som går berserk vid ett hem för unga mutanter. Russell och Wade blir gripna och skickade till Ice Box; ett specialfängelse för mutanter. Samtidigt anländer den mystiske Cable (Josh Brolin) från framtiden med ett specifikt mål i siktet; Russell.

Jag är inget die hard fan av Marvel’s superhjältefilmer och lär aldrig bli det heller, men tack vare att jag älskade Deadpool spelet som kom för några år sedan vart jag sjukt taggad inför den första filmen om karaktären – och den gjorde mig knappast besviken, vilket står klart om man läser min recension av den. Hur som helst var jag lika taggad inför Deadpool 2. Jag blev inte besviken den här gången heller.

Ska jag vara ärlig gillade jag nog faktiskt Deadpool 2 mer än föregångaren. Jag förstår givetvis att den första filmen behövde förklara vem Wade/Deadpool är och hur han blev den han är, men jag har ändå ofta svårt för originfilmer och även om jag älskar den första Deadpool filmen så slår Deadpool 2 den på fingrarna just på grund av att den inte behöver förklara hans bakgrund och kan således bara pumpa på med våldsam och komisk action – med någon enstaka lugnare scen för att driva storyn framåt så klart. Deadpool 2 känns hur som helst mer fartfylld och mer actionpackad än sin föregångare, samtidigt som humorn inte staplas lika mycket som i den första (det jag menar är att skämten avlöser inte varandra precis hela tiden, man får lite andrum här och där).

Skådespelarna (speciellt Reynolds så klart) är riktigt bra och bortsett från nämnda skådespelare ser vi även Bill Skarsgård och Matt Damon i mindre roller samt Brad Pitt i troligtvis filmhistoriens kortaste cameo (blinkar du missar du honom). Specialeffekterna är vad man kan förvänta sig av en Marvel film.. så det finns väl inte så mycket mer att tillägga där, antar jag.

Hur som helst är Deadpool 2 en suverän action-komedi och är, likt sin föregångare, det här årets bästa film hittills. Rekommenderas.

No Comments

True Grit av H

Coen-brödernas remake av John Wayne-rullen ”True Grit” visar upp en Jeff Bridges i toppform som den allt annat än mysige gubben som blir inhyrd av framfusige och självsäkra tonårsflickan Hailee Steinfeld (en skådis att hålla ögonen på även om hon ser ut att vara på väg att falla i familjefilmsfällan) att leta upp och ta hand om mannen som dödat hennes far. MATT DAMON hjälper oönskad till. En fin western med sköna karaktärer, toppendialog och lite fint pangpang. Rekommenderas!

1 Comment

The Adjustment Bureau av H

MATT DAMON är en kongressledamot som av en slump möter en tjej på herrarnas toalett innan han ska hålla ett viktigt tal. Hon påverkar honom att förändra sitt tal, vilket leder till att hans popularitet ökar. Ett år senare sitter en man i en park och väntar på MATT DAMON, med ett uppdrag att spilla kaffe på honom. Mannen slumrar dock till och missar sin tidpunkt. Det leder till att MATT DAMON hinner i tid till sin buss, där han återigen råkar på tjejen från toaletten.

De fattar tycke för varandra och han får hennes telefonnummer, men senare fångas MATT DAMON av en samling mystiska män. De berättar att han aldrig kommer att träffa henne mer, eftersom det skulle störa den gudomliga plan de jobbar efter. MATT DAMON är inte nöjd med det och ställer till det lite grann.

Jaha, en film efter en novell av Philip K. Dick (Blade Runner, Total Recall, etc, etc, etc) och det är väl en okej kärlekshistoria med lite klurig sci-fi i, men det är mer eller mindre förutsägbart och de kanske, kanske, kaaaanske får varann ändå i slutet. Duglig nörd-date-film. MATT DAMON.

No Comments

Feast av J

En trevlig liten film.

En snubbe kommer instormande på en pub mitt ute i ingenstans och säger att de måste barrikadera stället för inom loppet av några minuter kommer helvetet bryta lös där inne. Några få moment senare bryter helvetet lös och människorna som fortfarande är i livet måste slåss tillsammans för att överleva natten mot en ny, och okänd, ras av köttätande varelser.

Det här är film det här. Att den blivit producerad av Matt Damon och Ben Affleck förvånar mig dock, men att Wes Craven har haft ett finger med i spelet fick mig bara att fundera om filmen var värd att se egentligen, med tanke på allt skit Craven har lagt sina fingrar i senaste åren.

Filmen är en riktig smäll på käften, rent utsagt. Det är no bullshit, och straight action. En del scener är dock helt pajade pga vingel på kameran… ok, rent utsagt, dom slänger den förbannade kameran så man blir nästintill åksjuk. Detta gäller dock inte alla actionscener. Våldet har dom inte sparat ett dugg på, utan ungefär 5 minuter in i filmen (om det ens var det) så kommer det första blodet, och jag jublade förstås.

Dessutom har filmskaparna tryckt in en hel del riktigt sjuk humor, så man får sig ett rejält skratt också utöver allt våld.

Så, gillar man ultravåld, en hel del sjuk humor och något så när duktiga skådisar, så go for it! Om inte, se den ändå.

http://www.imdb.com/title/tt0426459/

No Comments