Helt Perfekt Glob

Undisputed II: Last Man Standing & Undisputed III: Redemption av H

Uppföljarna till Undisputed har tydligen inte mycket gemensamt med den första filmen. Skådisarna och karaktärer är annorlunda, och den är inte så bra. Har jag hört. Jag har inte kollat upp saken. Jag gick direkt på uppföljarna som däremot skulle vara bra.

Fightingmästaren ”Iceman” Chambers (spelad av Michael Jai White från ”Black Dynamite” och ”Spawn”) blir falskt anklagad för knarkinnehav när han befinner sig i Ryssland. Han skickas till ryskt fängelse och blir indragen i olagliga fightturneringar som arrangeras av fängelsedirektören. Hans huvudsakliga motståndare är ryssen Boyka (spelad av Scott Adkins från ”Ninja” och ”Expendables 2”) och de båda möts snart i en match.

I Icemans hörna smygs det fram en drogad vattenflaska, så han blir omtöcknad och Boyka slår ner honom. Oväntat visar det sig att Boyka inte alls var inblandad, istället blir han arg då han inte fått en ärlig fight mot denna värdiga motståndare. Sen tränar Iceman upp sig och så blir det en slutfight förstås. Duh.

Michael Jai White är grym som alltid i ”Undisputed II: Last Man Standing”, men Scott Adkins är nästan snäppet bättre. Snabb, smidig och hård som stål. Även om storyn är ganska menlös så är fighterna riktigt bra, och helt klart är filmen en finfin produkt från Nu-Image, förstås filmad i Bulgarien.

Fyra år senare kom ”Undisputed III: Redemption” där SPOILER! Boyka limpar runt med sitt krossade knä som städare i fängelset. Direktören håller fortfarande på med sina turneringar, och planerar att expandera till internationella fängelseturneringar. Han behöver bara en fighter som är tillräckligt bra.

Uttagningsturneringen avslutas och en man står som vinnare. Då kliver Boyka fram och utmanar honom, och sänker förstås honom totalt trots sitt trasiga knä. Boyka får åka till Georgien där den stora turneringen äger rum, och han kan fightas mot ett gäng färgstarka figurer för att vinna sin frihet. Tyvärr är tävlingen allt annat än sportslig.

I trean ser vi alltså Scott Adkins i huvudrollen, och det är tammefan inte illa. Återigen är storyn ganska menlös, men Adkins och de flesta andra röjer loss bra i ett flertal finfina matcher. Kort sagt, två finfina filmer med en hel del grymma fajter. Filmernas regissör Isaac Florentine verkar vara nån man ska hålla koll på. Vi glömmer hans synder med ”Power Rangers”.

Blood And Bone av H

Om du inte redan visste det, så är Michael Jai White grym. Han är så pass grym att jag inte bryr mig det minsta om hur tunn och förutsägbar storyn givetvis är. Han ger folk stryk filmen genom på ett mycket fint sätt. Det är allt du behöver veta. Se ”Blood And Bone” nu.

Black Dynamite av H

Recension, DVDKritik, Black Dynamite. Läs.

Spawn av J

Al Simmons (Michael Jai White) är en lönnmördare för regeringsorganisationen A-6, ledd av Jason Wynn (Martin Sheen). Simmons vill dock dra sig tillbaka och under sitt sista uppdrag blir han förådd av Wynn och blir dödad – varpå han skickas till helvetet där han får ett erbjudande av Satan själv; om han leder Helvetets armé i Armageddon kommer han att få återse sin älskade fru Wanda (Theresa Randle). Simmons tackar ja.

Fem år senare återvänder Simmons till jorden och upptäcker rätt snart att saker och ting har förändrats. Wanda har gift sig med hans bästa vän Terry (D.B. Sweeney) och de har ett barn – Cyan (Sydni Beaudoin) – tillsammans. Jason Wynn besitter nu ett dödligt virus som han har planer på att släppa lös över jorden för världsherravälde. Samtidigt blir Simmons beordrad och tillsedd av The Clown (John Leguizamo) – en av Satans undersåtar – så att han genomför sitt uppdrag: att döda Jason Wynn för att hämnas sin egen död..

Spawn kom 97 och något år efteråt införskaffade jag den på vhs.. och älskade den. Effekterna var grymma, storyn var skitcool och händelseförloppet var allt annat än tråkigt. Nu – 12 år efter att den kom – känns den ganska.. förlegad. Effekterna är bitvis riktigt snygga för att vara 90-tal, men då och då vrider och vänder man på sig i fotöljen tack vare utgångna 90-talseffekter (speciellt in-hell-sekvenserna, som liknar mer ett tidigt FPS-spel än en film).

Det som räddar en stor del av filmen är skådespelarna. Michael Jai White gör ett lysande jobb som Simmons/Spawn och Martin Sheen (fader till bland annat Charlie Sheen) är sevärd som skurk. Men den som snor hela showen ganska rakt av är John Leguizamo som clownen – som senare visar sitt riktiga jag (förvandlingen är rätt ass i jämförelse med dagens standarder). Övriga skådisar gör sitt jobb, men gör inga direkta lyfta-på-ögonbrynen-insatser.

Actionmomenten är bra och snyggt gjorda, men det är lite snålt med dem i min mening. De hade nog kunnat tryckt in iaf ett par actionsekvenser till än vad som redan finns där.

Till min stora förvåning så är det tydligen på väg en uppföljare som är beräknad att släppas 2011. Att de har väntat ca 14 år med att släppa en ny Spawn film är rätt besynnerligt.. fast å andra sidan är ju Spawn en sån där storfilm som kom, blev hyllad och för att sedan bli bortglömd.

Missförstå mig inte, jag gillar fortfarande Spawn även om den kan kännas förlegad – men de kunde ha gjort den ännu bättre om de gjort om några bitar av manuset. Det är åtminstone vad jag tycker.

Mycket sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt0120177/