Helt Perfekt Glob

Sin City (Recut, Extended & Unrated) av J

Basin City. En stad infesterad av kriminella, korrupta poliser och sexiga damer; en del söker hämnd, en del försoning och andra både och. Hartigan (Bruce Willis), en hederlig snut som har problem med hjärtat, har svurit en ed att beskydda strippan Nancy (Jessica Alba) som vid en ung ålder blev bortrövad av pedofilen Roark Jr. (Nick Stahl) – som inte bara har en försmak för unga flickor utan är också son till Senator Roark (Powers Boothe), som styr Basin City med en hjärnhand genom korruption. Den utstötta misantropen Marv (Mickey Rourke) är på ett självutnämnt uppdrag att utkräva hämnd för mordet på hans enda sanna kärlek, Goldie (Jaime King). Dwight (Clive Owen), Shellie’s (Brittany Murphy) hemliga kärlek, finner sig själv i trubbel när han plötsligt får lov att hjälpa Gail (Rosario Dawson) och hennes Old Town tjejer med ett problem i form av den korrupta snuten Jackie Boy (Benicio Del Toro), som har en böjelse för våld. Samtidigt står en torped (Josh Hartnett) på ett hustak och genomför sitt senaste uppdrag för att dra in lite pengar till sitt leverne.

Vad finns det att säga om Sin City som inte har sagt en miljon gånger tidigare? Inte ett skit skulle jag tro. Även om filmen har över tio år på nacken nu så står den sig väldigt bra än idag och de serietidningsinspirerade (och baserade) scenerna i den är fortfarande makalöst snygga. Ensemblén med skådespelare är fantastisk och även om flera av de välkända ansiktena bara dyker upp i mindre roller under ett par minuter här och där så är det ändå en väldigt imponerande samling av stora namn som de lyckats knöka in i en och samma film.

Jag har inga större klagomål på Sin City faktiskt. Det var, är och förblir en milstolpe i thrillergenren och det är fortfarande en suverän film. Rekommenderas.

Om du är intresserad av att få veta vad skillnaden mellan bioversionen och recut, extended & unrated versionen är så kan du titta här för att få en sammanfattning.

Canes av J

David Goodman (Edward Furlong) hankar sig fram på PR-byrån han jobbar för och är nära en befordran till PR chef, som han dessvärre blir snuvad på av sin rival Tony (Tobias Mehler). Som om inte det räckte blir han samma kväll attackerad på väg från affären och sprayad i ansiktet med kemikalier som gör honom blind. Några dagar senare får han ett mystiskt meddelande på sin telefonsvarare som berättar om en viss Dr. Guillermo List (Michael Madsen), som säger sig kunna hjälpa David att återfå sin syn och sin karriär tillbaka på banan igen – till ett mycket högt pris…

Jag gick in på Amazon en kväll för att se om Laid To Rest och Laid To Rest 2 fanns att köpa där, vilket de gjorde. Jag bestämde mig för att beställa hem de tyska extreme uncut blurayerna av bägge filmerna, då de ska ses i oklippt format. Sagt och gjort, jag beställde och fick hem paketet från den ena säljaren (då jag fick lov att beställa från två olika) och fick mig en liten överraskning när jag sprättade upp paketet; där i låg inte bara Laid To Rest blurayen, utan även en penna med säljarens tryck och en nederländsk utgåva av filmen Canes, under titeln The Covenant.

Canes (som hette Brotherhood Of Evil i Sverige och Norge, The Covenant i Nederländerna och The Covenant: Brotherhood Of Evil i USA och Italien vid dess dvd release) är ett riktigt bottenskrap. Edward Furlong har medverkat i enstaka bra filmer efter Terminator 2, men man skulle väl kunna säga att han karriär har gått ner i rännstenen med tanke på vilken skit han oftast medverkar i. Michael Madsen medverkar ofta i B- och C-filmer och har väl alltid gjort det egentligen, men den här filmen måste vara utan tvekan en av hans sämsta val han gjort i sin karriär som skådespelare. Madsen är dock (till skillnad från Furlong) hyfsad här. Det är knappast en stjärnroll han har lagt labbarna på, men han gör så gott han kan med den skiten han har fått utdelad till sig.

Filmen hade en budget på cirka 2 400 000 dollar. Vad användes de pengarna till egentligen? Var majoriteten av dem arvode till Furlong och Madsen? Anledningen till att jag undrar är för att hela filmen ser ut som en billig TV-produktion med urusla CGI-effekter och typiska fade-övergångar mellan scenerna. Det hela påminner mycket starkt om något man troligen skulle kunna se i en Syfy (tidigare The Sci-Fi Channel) produktion. Manuset är dessutom fullständigt ointressant. Filmen har flera fullständigt onödiga drömsekvenser och smyga-runt-i-hus-montage som inte leder till direkt någonting överhuvudtaget mer än att man ser något springa förbi i tvåhundra knyck, vilket är varken läskigt eller spännande.

Canes är en av de där filmerna jag såg i hyllorna hos den lokala (och nu mer nedlagda) videobutiken under titeln Brotherhood Of Evil. Jag hyrde den aldrig. Och det var lika bra, då jag troligen hade begärt pengarna tillbaka om jag gjort det. Smörja.

Species II av J

Under ett uppdrag till Mars inträffar någonting med besättningen och under 7 minuter tappas all kontakt med dem. Väl tillbaka på Jorden verkar allting vara helt normalt med besättningen, men det dröjer inte länge förrän teamets ledare – Patrick Ross (Justin Lazard) – börjar visa symptomer på att han har blivit smittad av någonting på Mars. Ross börjar sakta men säkert att förändras och blir allt mer inställd på en enda sak; att para sig.

Forskaren Dr. Laura Baker (Marg Helgenberger) och den f.d legosoldaten Press Lenox (Michael Madsen) (från den första filmen) sätts på att hitta Ross och förinta honom och till deras hjälp har de Eve (Natasha Henstridge) – en klon framtagen igenom mänskligt och utomjordiskt DNA (som Sil i den första filmen). Dessvärre går inte riktigt saker och ting som planerat…

Species II såg jag, precis som med den första filmen, vid dess VHS-release runt 98 snåret där någon gång. Iaf så är nummer 2 i serien inte alls lika bra som den första, tack vare flera olika anledningar.

Skådisarna är medelmåttiga. Madsen ser mest ut som att han bara vill ha pröjs för sin insats och sedan dra fort som fan. Helgenberger gör en rätt klyschig insats som forskare och vi har sett karaktären i så sjukt många andra filmer. Det bör tilläggas att karaktären är lite annorlunda i den här filmen mot vad hon var i ettan. Henstridge har rätt dåligt med screentime och när hon faktiskt står framför kameran gör hon inte så där fruktansvärt mycket.. fram till slutet av filmen typ (då hon dessutom visar tuttarna). Effekterna är fortfarande väldigt utdaterade och man kan nog egentligen inte gnälla över dem så där fruktansvärt mycket i dagens läge. De var bra när filmen kom, nu ser de bara förjävliga ut.

Storyn är inte så värst – den är rätt klyschig och vi har sett såna här storys många gånger innan och efter att den här filmen kom. Händelseförloppet är intressant till en början, men efter ett tag blir det hela bara utdraget och det känns mycket som att filmen inte kommer någon vart utan står och stampar på samma ställe fram till 10, 15 minuter innan sluttexten.

Nåväl. Species II är sämre än den första filmen, men den är väl.. hyfsad. Å andra sidan är den viktig för filmseriens kompletta story, då den tredje filmen tar vid snett efter den här andra – vilket gör att man bör kolla igenom även den här om man vill begripa någonting överhuvudtaget efter film nummer 1. Såatte… Species II är lika med hyfsad rulle.

Species av J

1974 skickade amerikanska forskare ut ett medelande i rymden innehållande information om Jorden och dess invånare – inkluderande mänskligt DNA – ut i resten av galaxen. 1993 fick forskarna till slut ett svar, innehållande ett unikt DNA – tillsammans med en instruktion om hur de skulle kunna kombinera det med mänskligt DNA. Ett topphemligt experiment sätts upp och inom loppet av ett par veckor har en av de kombinerade utomjordiska och mänskliga DNA-proverna vuxit till en tillsynes normal flicka, kallad Sil (Michelle Williams). Det dröjer dock inte länge förrän det visar sig att hon besitter farliga utomjordiska karaktärsdrag. Forskningsteamet får order om att förinta henne – vilket misslyckas och Sil flyr.

Regeringsagenten Xavier Fitch (Ben Kingsley) sätter snabbt ihop ett team för att hitta Sil – som har hunnit bli en fullvuxen kvinna (spelad av Natasha Henstridge) – och förgöra henne innan hon hinner para sig med en mänsklig man…

Jag såg faktiskt Species när den släpptes på video i Sverige 1995.. eller om det var 1996. Whatever. Jag älskade filmen iaf och jag kan inte säga att den blivit så där jättemycket sämre sen den kom, bortsett ifrån att effekterna är jäkligt utdaterade. Bortsett från det rullar filmen på i ett hyfsat högt tempo och har rätt liten dötid där man bara sitter och väntar på att någonting ska hända. I rollistan ser vi blanda annat Michael Madsen, Marg Helgenberger, Forest Whitaker och Alfred Molina i viktiga roller. Samt Ben Kingsley och Natasha Henstridge (som gör sin debut i den här filmen och visar tuttarna flertalet gånger) som jag nämnde här ovanför.

Bortser man ifrån de utdaterade effekterna så gillar jag fortfarande Species jävligt mycket. Rekommenderas.

BloodRayne av J

Rayne (Kristanna Loken), en halv-vampyr, är det stora dragplåstret på en omkringresande karnevals freakshow i Rumänien. Efter att ha lyckats fly stöter hon på en spåkärring som berättar att hennes moder blev våldtagen av vampyrernas konung – Kagan (Ben Kingsley) – som dessutom mördade modern inför Rayne’s ögon. Rayne bestämmer sig för att förgöra Kagan och beger sig iväg för att hitta tre talismaner som tillsammans kan ge henne kraften att förgöra sin fader. Under sitt sökande stöter hon på Vladimir (Michael Madsen), Sebastian (Matthew Davis) och Katarin (Michelle Rodriguez) – tre stycken vampyrjägare från Brimstone-sällskapet som också är sugna på att nita Kagan.

Okej. Jag tänker gå rakt på sak. BloodRayne är inte en direkt skitdålig film.. men det innebär så klart inte att den är bra heller. Filmens koregrafi är fruktansvärd och rent utsagt skrattretande när skådisarna springer mot varandra för att stanna upp i ett par sekunder för att sedan börja veva med svärden. Effekterna är sisådär; blodutgjutelsen är helt okej och blodet skvätter åt alla håll (om än i ganska överdrivna fontäner) vilket gör filmens actiondelar hyfsat underhållande, medans de (få) CGI-effekter som används ser förjävliga ut, i sann Boll anda. Storyn är inte överdrivet intressant och händelseförloppet kunde lätt ha kortats ner lite grann för att filmen skulle ha blivit lite snabbare i svängarna.

Skådespelarlistan innehåller ett par ”stora” B-skådisnamn (samt ett par namn som faktiskt har varit med i större produktioner ett flertalet gånger) dessutom. Kristanna Loken visar tuttarna och är sisådär som Rayne – helt okej. Ben Kingsley ser vi inte så där fruktansvärt mycket av men agerar som han brukar. Michael Madsen ser ut att bara vilja lägga sig ner och få en hjärtinfarkt när som. Matthew Davis gör ett hyfsat jobb och slickar Loken på tuttarna. Michelle Rodriguez kan inte bestämma sig för en dialekt. Udo Kier spelar nån munk eller nåt och dör i vanlig ordning. Meat Loaf spelar härligt över och verkar inte ta produktionen allt för seriöst. Och Billy Zane dyker upp i en snabb roll som Rodriguez farsa – tror jag.

Ingen av de två första (utav tre, varav den tredje kom nyligen) filmerna kan kopplas samman på något som helst sätt till spelen de är baserade på – mer än att det handlar om en halv-vampyr som heter Rayne. Mjae.. njae.. jag föredrar jag nog faktiskt spelen före den här filmen, även om den duger att dötitta på om man verkligen inte har någonting annat i filmhyllan för tillfället. Läs också gärna H’s hyfsat korta recension av filmen här.

Strength And Honour av H

Ännu en recension av mig på DVDKritik.se: Strength And Honour.

”…summan av det hela är ett mellanbra drama som inte kommer att stanna kvar i dina tankar särskilt länge efter att sluttexterna rullat klart.”

Andra recensioner jag gjort på DVDKritik och glömt att länka här:

Älska mig till döds
Din morsa också!
Skötsam gift man söker kvinna
Adam

Kill Bill 1 & 2 (Blu-ray) av H

Kill Billarna finns utgivna på billig blu-ray av Nordisk Film (du kan hitta dem för en hundring stycket på Webhallen) och det är trevligt. Vi får en bildkvalité som är så bra den kan bli. Den är tydligt gjord direkt från en digital master, vilket främst avslöjas av den 100% perfekta kvalitén på bildtexter vid t.ex. kapitelindelningarna. Den enda gången bilden blir märkbart sämre är i ettans animeavsnitt då det blir lite brusigt.

Ljudet får vi i både vanlig Dolby Digital likväl som DTS Master Audio, men var uppmärksam då du startar filmen eftersom du manuellt måste byta till DTS-spåret. Meny (sånär som på ett språkval) och extramaterial (trailers för andra filmer räknas inte) saknas, och trots att det är för billigt för att klaga så bör ju ändå nämnas att Nordisk Films tidigare DVD-releaser faktiskt haft runt 45 minuter featurettes.

Scary Movie 4 av H

Scary Movie 1 var inte en rolig film. Visst fanns det kul skämt i den, men om du kastar ut 1.000 skämt i minuten så träffar oundvikligen några rätt. Tvåan var ganska rolig och jag minns speciellt Chris Elliott som den deformerade butlern. När trean skulle göras så bytte man ut i stort sett alla personer bakom kameran och man lyckades göra en riktigt kul film som jag gärna ser om. Nu har man alltså släppt del 4.

Anna Faris är tillbaka som Cindy Campbell, som tar ett jobb som personlig assistent åt en tant som bor i ett hemsökt hus. Huset står granne med Tom Ryans hus, och de båda blir kära i varann. Tyvärr dyker illasinnade trIpods upp ur marken, och Tom tvingas fly staden med sin son och dotter, medan Cindy ger sig iväg till en by för att leta upp den enda som vet hur man stoppar utomjordingarna.

Man behöver ha sett tre filmer för att ta till sig SC4 ordentligt. Först och främst The Grudge, The Village och Saw. Världarnas Krig spoofas också extensivt, men det känns inte lika nödvändigt att ha sett den i förväg.

Scary Movie 4 är tyvärr ett steg tillbaka. Det kan sägas om många filmer, och det får sägas igen: de flesta roliga scener är med i trailern. Det var synd.