Helt Perfekt Glob

Sin City: A Dame To Kill For av J

Marv (Mickey Rourke) vaknar upp på en motorväg omgiven av kroppar utan något som helst minne av vad som har hänt varpå han börjar att pussla ihop vad han har gjort sedan han lämnade Kadie’s bar i Basin City. Tidigare under kvällen steg den kaxige spelaren Johnny (Joseph Gordon-Levitt) in på Kadie’s bar och lyckades utan några större problem få jackpot på två av spelautomaterna där för att sedan spela poker med den mäktige Senator Roark (Powers Boothe). Han vann spelet men fick betala konsekvenserna för sin arrogans. Privatdeckaren Dwight (Josh Brolin) blir kontaktad av sin ex-älskarinna Ava (Eva Green) som ber honom att möta henne på Kadie’s bar. Ava ber om hans förlåtelse för att hon lämnade honom och gifte sig med den snuskigt rike Damian Lord (Marton Csokas),  men hennes avsikter är emellertid av en helt annan natur än att bli förlåten av Dwight. Samtidigt håller strippan Nancy (Jessica Alba), som jobbar på Kadie’s pub, på att koka ihop en plan för att utkräva hämnd på Senator Roark för John Hartigan’s (Bruce Willis) död.

Jag vill minnas att Sin City: A Dame To Kill For var planerad att släppas redan 2007 (då under titeln Sin City 2) men åren gick och vi fick aldrig någon film – förrän 2014. Jag vet inte vad andra tycker om uppföljaren till 2005 års Sin City men jag själv gillar den, till en viss del i alla fall. Huvudstoryn kring Dwight och Ava är tyvärr långdragen på sina ställen och emellanåt tappade jag fokuset lite grann på filmen. Det är inte jätteintressant hela tiden och berättelsen känns väldigt klyschig och återanvänd. De kortare berättelserna före och efter som knyts ihop med huvudstoryn är emellertid top notch och väldigt actionfyllda, vilket lyfter ganska ordentligt.

Jag hade inte räknat med att Sin City: A Dame To Kill For skulle vara lika bra som sin föregångare och fick ungefär det jag trodde att jag skulle få. Hade de kortat ned huvudstoryn lite grann och förlängt de andra hade nog filmen faktiskt hamnat jämsides med sin föregångare – men icke. Det är hur som helst en bra film och jag tycker att man gott kan se filmen om man har sett den föregående filmen (vilket på sätt och vis nästan är ett måste). Rekommenderas.

Sin City (Recut, Extended & Unrated) av J

Basin City. En stad infesterad av kriminella, korrupta poliser och sexiga damer; en del söker hämnd, en del försoning och andra både och. Hartigan (Bruce Willis), en hederlig snut som har problem med hjärtat, har svurit en ed att beskydda strippan Nancy (Jessica Alba) som vid en ung ålder blev bortrövad av pedofilen Roark Jr. (Nick Stahl) – som inte bara har en försmak för unga flickor utan är också son till Senator Roark (Powers Boothe), som styr Basin City med en hjärnhand genom korruption. Den utstötta misantropen Marv (Mickey Rourke) är på ett självutnämnt uppdrag att utkräva hämnd för mordet på hans enda sanna kärlek, Goldie (Jaime King). Dwight (Clive Owen), Shellie’s (Brittany Murphy) hemliga kärlek, finner sig själv i trubbel när han plötsligt får lov att hjälpa Gail (Rosario Dawson) och hennes Old Town tjejer med ett problem i form av den korrupta snuten Jackie Boy (Benicio Del Toro), som har en böjelse för våld. Samtidigt står en torped (Josh Hartnett) på ett hustak och genomför sitt senaste uppdrag för att dra in lite pengar till sitt leverne.

Vad finns det att säga om Sin City som inte har sagt en miljon gånger tidigare? Inte ett skit skulle jag tro. Även om filmen har över tio år på nacken nu så står den sig väldigt bra än idag och de serietidningsinspirerade (och baserade) scenerna i den är fortfarande makalöst snygga. Ensemblén med skådespelare är fantastisk och även om flera av de välkända ansiktena bara dyker upp i mindre roller under ett par minuter här och där så är det ändå en väldigt imponerande samling av stora namn som de lyckats knöka in i en och samma film.

Jag har inga större klagomål på Sin City faktiskt. Det var, är och förblir en milstolpe i thrillergenren och det är fortfarande en suverän film. Rekommenderas.

Om du är intresserad av att få veta vad skillnaden mellan bioversionen och recut, extended & unrated versionen är så kan du titta här för att få en sammanfattning.

Iron Man 2 av H

Okej, det är väl lite konstigt av mig att recensera ”Iron Man 2” efter att ha recenserat ”The Avengers”, trots att jag såg dem i rätt ordning. Jaja, men strunt i det. Du läste ju ändå J:s recension redan 2010, så det är ju inte som om du är helt svältfödd. Jag tycker det är en bra film som utvecklar sig bra från den första filmen. Det är bra action, bra karaktärer och Downey Jr är härligt dampig hela tiden.

Läs också min recension av ”Iron Man” om du har lust!

Spun av J

Efter att inte ha fått någonting av sin langare Spider Mike (John Leguizamo) kommer pundaren Ross (Jason Schwartzman) i kontakt med ”Kocken” (Mickey Rourke) – mannen som förser Spider med metamfetamin – med hjälp av Nikki (Brittany Murphy). Därefter blir Ross involverad i en rad märkliga händelser där Spider Mike, ”Kocken” och Nikki är inblandade under en 3 dagars vaka.

Emellanåt snavar man över filmer som varken är bra eller dåliga, utan mest underliga och märkliga. Ibland är de här underliga och märkliga filmerna såna där filmer som har ett visst budskap under allt det underliga och märkliga – men ofta måste man ha varit i kontakt med det här budskapet för att begripa sig på det.

Spun är just en sån film. Den porträterar ett gäng pundare och deras vardag på ett hyfsat realistiskt sätt och jag skulle tro att om man själv suttit fast i amfetaminträsket att man faktiskt uppskattar filmen. Har man aldrig varit i kontakt med pundare och droger (i det här fallet amfetamin) så kan man nog ha ganska svårt att uppskatta filmen – för att inte tala om att avsky den.

Jag själv kliar mig mest i huvudet och undrar vad jag egentligen tycker om filmen. Den är underlig och märklig, men inte på det roliga sättet även om den är kategoriserad som en komedi, utan känns mest som ett drama med svagt komiska situationer som inträffar här och där filmen igenom. Det enda som fick mig att garva under filmens gång var Peter Stormare’s korrupta och galna poliskaraktär.

Spun är inte en film för alla och jag har svårt att tro att någon svensson skulle uppskatta den här filmens innehåll – även om den har en bunt riktigt bra skådisar. Jag tänker varken rekommendera den eller såga den, utan säger bara att det är en underlig och märklig film.

The Expendables av J

En grupp av legosoldater, kända som Expendables, blir kontaktade av den mystiske Mr. Church (Bruce Willis) som har ett uppdrag åt dem; att döda en diktator på en liten ö i sydamerika. Barney Ross (Sylvester Stallone) och Lee Christmas (Jason Statham) – ledaren för gruppen och gruppens kniventusiast – beger sig iväg till ön för att kolla vad de har för motstånd att vänta sig. Väl på ön möter de upp sin kontakt och luskar ut den verkliga anledningen till konflikten på ön. Men efter att de blivit attackerade flyr de från ön och deras kontakt stannar kvar, varpå Ross står inför ett val; antingen går han åt andra hållet och fortsätter sitt liv eller så försöker han sig på ett räddningsuppdrag som är rena självmordet för att försöka rädda sin egen själ.

Efter flera års väntan har jag (äntligen, borde jag tillägga) sett The Expendables. Och den fyllde alla förväntningar. Actiondelen levererar gott och humordelen är.. godkänd. Och så blir det lite snack då och då, som avlöses av action – och lite humor. Och så vidare. Det är God Underhållning för oss grabbar som tycker den här typen av film är bra, helt enkelt.

Men sen har vi ju alla gnällfittor där ute också. Det är bara att ta sig en kik på kommentarerna om filmen på IMDB, där vi finner slagord så som ”awful” och ”worst movie ever” och så vidare, varpå de gnäller om att filmen enbart går ut på att visa gamla gubbar med stora överarmar som skjuter folk och inte tar några som helst skador själva, halvtaskiga prestationer och overkliga element. Well.. vad fan förväntar sig folk av en sån här film? En romantisk komedi? Prisvinnande prestationer? Djupa dialoger?

The Expendables är inte en film som är riktad till de som vill se någonting verklighetstroget eller djupt, utan till de som vill bli Underhållna. Filmen ÄR B och påminner starkt om de gamla B-actionrullarna från 80-talet, fast med en fläskigare budget. Och jag älskar det (speciellt att se flera av mina gamla hjältar agera framför kameran igen och dessutom tillsammans i samma rulle) – och rekommenderar definitivt den här rullen till alla Hårda Grabbar där ute som vill se någonting med ös i. Uppföljare kommer 2012.

Iron Man 2 av J

Tony Stark (Robert Downey Jr.) har nu berättat för världen att det är han som är Iron Man och en enorm press ifrån regeringen, media och allmänheten har laggts på hans axlar att han ska dela med sig av sin teknologi till militären – vilket han vägrar av rädsla att teknologin ska falla i fel händer. Samtidigt planerar ryssen Ivan Vanko (Mickey Rourke) en hämndaktion jämtemot Stark, tack vare något hans far gjorde för många år sedan. Som om inte det vore nog bär Stark på en tung hemlighet som kan vara slutet för Stark Industries – och honom själv…

För att friska upp minnet såg jag om Iron Man innan jag såg den här första uppföljaren. Och.. ja.. den är fortfarande lika bra som den var när den kom. Iron Man 2 ligger inte långt efter sin föregångare – bortsett från ett par saker. Händelseförloppet i filmen känns rätt klichée och bitvis märks dessa av allt för mycket, vilket också resulterar i att filmen blir småseg och utdragen på sina ställen. Slutstriden mellan Iron Man, Styggingen och en gammal, men samtidigt ny, karaktär känns rätt snål och snabbt överstökad. Actionscenerna är snyggt och bra gjorda så när som på någon enstaka skakig kamera. Om man ska se till vad Iron Man 2 är så är det En Bra Film och även om den inte når ända upp till sin föregångare så vill jag rekommendera den lite försiktigt till de som gillade den första.

Och har man inte fått nog av Iron Man så kommer det en tredje del redan om 2 år och duger inte detta fullt ut så kommer det även en fristående film (som står som en uppföljare till Iron Man filmerna på IMDB) samma år med titeln The Avengers – där vi inte bara kommer få se Iron Man, utan också Hawkeye, Black Widow, Captain America, The Incredible Hulk och War Machine m.fl. Alla superhjältekåta-fans där ute, håll ut.

The Expendables av H

Många års väntan från ett envist rykte till faktisk film, och nu har jag äntligen sett den. I princip är hela actionfilmvärlden samlad i en och samma film, och om vi tar en kort, kort recension: Yes, actiondelen levererar. Humordelen… ja, den är väl okej. Sen blir det en del snack (i princip varje scen med Mickey Rourke är överflödig) men japp – det är helt okej. Bring on the uppföljare.

Övriga tankar: Bonus för Charisma Carpenter i en biroll. Schwarzenegger är en usel skådis. Kul att Jet Li inte bara spelar Oövervinnerlig Kungfu-kille Typ 1A. Doffe spelar smågalen mycket bra. Det är mycket svårt att höra vad Stallone säger. Skönt att se lite hederlig knivaction också.