Helt Perfekt Glob

Scary Movie 5 av J

Efter att det gifta paret Dan (Simon Rex) och Jody (Ashley Tisdale) fått hem Dan’s sedan tidigare försvunna brorsbarn börjar underliga saker att inträffa i deras hem och det dröjer inte länge förrän de förstår att de börjat bli hemsökta av en ondskefull demon.

Det var ju ett par år sedan Scary Movie 4 kom ut och med tanke på hur lång tid det tog för dem att få ut Scary Movie 5 inbillade jag mig av någon anledning att den skulle vara hysterisk. Men nej.. nej, den här filmen är ren dynga. Jag skrattade ungefär 10 gånger totalt under hela filmens gång och 95% av alla skämt i hela filmen kändes ungefär lika utdragna som i ett avsnitt av Family Guy, vilket bara gjorde mig matt. Det är verkligen inte kul att sitta och titta på något där skämten ska dras ut i fem minuter bara för att och idéerna är så jävla klyschiga att när de väl kommer till poängen bryr man sig inte längre.

En rolig fun fact är att Marlon Wayans (en av skaparna av Scary Movie serien) blev tillfrågad om han och hans bröder (som också var med och skapade serien) ville komma tillbaka och göra del 5 i serien. De tackade nej och Marlon skapade istället en ny skräck-spoof/parodi (som jag redan recenserat); A Haunted House.

Scary Movie 5 fungerar helt enkelt inte, även om den har några stora skådespelarnamn med i rollistan (som till större delen bara har små biroller) och några få fina gapskratt så håller det hela inte i längden. Skit i den här filmen och se A Haunted House istället.. eller de första fyra i serien som faktiskt var underhållande.

The Comedy Central Roast Of Charlie Sheen av J

Efter tonvis med skandaler, överdoser, knarkorgier, sex med prostituerade och porrstjärnor och så vidare fick Charlie Sheen förra året en egen roast vid Comedy Central där olika kändisar blev inbjudna för att ”rosta” Charlie Sheen – och varandra. Bland kändisarna ser vi Seth MacFarlane, William Shatner, Kate Walsh, Jon Lovitz, Mike Tyson, Steve-O, Amy Schumer, Patrice O’Neal, Jeffrey Ross och Anthony Jeselnik – och Charlie Sheen himself!

Kändisarna slänger skit på varandra och skämtar hej vilt om varandras skandaler, alkohol- och drogproblem och slänger in en skopa dynga över varandra titt som tätt. Det hela är jävligt roligt… till större delen iaf. De flesta av kändisarna som ställt upp i roasten är riktigt roliga och levererar riktiga gapskratt-skämt, men sen har vi ju också de som egentligen inte hade något på roasten att göra heller – så som Amy Schumer exempelvis, som inte är ett dugg jävla rolig. Dessutom har jag lite svårt för Mike Tyson som rostare också, mest tack vare att han läspar så in i helvete att det bara blir mummel och gröt av det han säger – vilket så klart sabbar hans skämt. Han är säkert en skitrolig snubbe, men då jag inte hör vad en person säger under en standup så skrattar jag inte – oavsett hur kul skämtet egentligen kunde ha varit.

Nåja. The Comedy Central Roast Of Charlie Sheen är till större delen riktigt kul och går att se om flertalet gånger (vilket jag personligen faktiskt har gjort innan jag behagade skriva om den). Kommer man över den tycker jag att man absolut ska se den – iaf en gång. Eller så.

The Hangover Part II av J

Det är dags för Stu (Ed Helms) att gifta sig och tillsammans med Doug (Justin Bartha), Phil (Bradley Cooper), sin blivande svåger Teddy (Mason Lee) och Alan (Zach Galifianakis) beger han sig iväg till Thailand för att genomföra giftermålet. Stu vill inte ha någon svensexa och är bestämd på den punkten, men ett par öl på stranden tillsammans med sina närmast bekanta kan ju inte skada… eller?

Dagen därpå vaknar Stu, Phil och Alan upp i en nedgången lägenhet i Bangkok med inget som helst minne om den föregående kvällens händelser. Och som om det inte vore nog är Teddy spårlöst försvunnen. Trion beger sig ut på Bangkoks gator för att försöka ta reda på vad som egentligen hände kvällen innan och hitta Teddy innan de kan åka tillbaka till bröllopet.

The Hangover hade ett ganska klyftigt koncept som fläckvis var riktigt skojigt, även om den dessvärre också bitvis blev utdragen och fick (iaf mig) att sitta och vänta på att något kul skulle inträffa. The Hangover Part II är ungefär allt det där sistnämnda – nästan hela filmen igenom. Det är precis samma film igen, fast på en annan plats på jordklotet och jag tror minsann att jag skrattade till ungefär 3 gånger under hela filmens gång. Skådespelarna är visserligen bra, men det hjälper inte så värst mycket då de arbetar med ett manus som bara upprepar föregående films hyfsat skojiga koncept. Sen vet jag inte riktigt om jag är blödig eller vad det är, men jag tycker mest synd om Zach Galifianakis’ karaktär Alan när de andra skäller på honom – snubben har ju märkbart en skruv eller två lös och begriper uppenbarligen inte bättre, helt enkelt. Hrm…

Nej. The Hangover Part II var verkligen ingenting att hänga i granen och känns mest som en cash-cow på den första filmens framgång. Nästa år kommer dessutom en andra uppföljare, vilket påvisar vilken cash-cow The Hangover-titeln har blivit på bara två filmer.

Ettan finner ni recenserad här av mig och en kort kommentar av H om både ettan och tvåan finner ni här och här.

Baksmällan II av H

Samma film igen fast med kanske fem garv istället för femhundra. Skippa.