Helt Perfekt Glob

Ghosts Of Mars av J

2176, planeten Mars. En grupp marsianska poliser är på väg till Shining Canyon, en liten gruvutpost i närheten av Södra dalen i den yttre sektorn, för att hämta en livsfarlig fånge så att han kan ställas inför rätta. När de anländer upptäcker de att utposten ligger öde och börjar att leta efter invånarna. Det dröjer inte länge förrän de hittar invånarna och det visar sig att de tidigare hårt arbetande gruvarbetarna har blivit blodtörstiga vildar som dödar allt som kommer i deras väg.

Ghosts Of Mars är en av John Carpenter’s mest underskattade filmer i min mening. Det är ingen klassiker som Halloween eller The Thing, men det är en underhållande sci-fi action/skräck rulle som har några bra namn i sig (Jason Statham i en tidig roll, till exempel). Effektmakarna Robert Kurtzman och Greg Nicotero var involverade i effekterna och de som har sett filmer där dessa två herrar har haft fingrarna med i effektskapandet vet att det är bra skit som syns på skärmen, även om filmen har närmare 15 år på nacken.

Det var över tio år sedan jag såg den här filmen sist så jag tyckte att det var dags att se om den och jag är inte besviken. Det kanske inte är världens bästa film, manus- eller skådespelarmässigt, men den underhåller gott under de ca 95 minuterna den rullar. Rekommenderas.

Species III av J

Eve (Natasha Henstridge) är död… tror man. Hon är emellertid i allra högsta grad levande och under transporten till en anläggning där hennes kropp ska undersökas och sedan brännas föder hon en liten flicka, för att i nästa stund bli dödad av ett halv-blod – hälften människa, hälften utomjording. Dr. Abbot (Robert Knepper) tar flickan med sig och ett par dagar senare har den lilla flickan utvecklats till en vuxen kvinna, som ges namnet Sara (Sunny Mabrey).

Abbot har i åtanke att framställa ett perfekt DNA igenom att använda sig av Sara’s ägg och därigenom vinna Nobelpriset. Han bjuder in studenten Dean (Robin Dunne) till att bli hans assistent och att dela med sig av forskning och framtida belöningar. Samtidigt försöker Sara att hitta en perfekt partner för att kunna para sig. Dessvärre är fler ute efter Sara och hennes perfekta gener – halv-blodena, som riskerar att dö om de råkar ut för en mänsklig sjukdom…

Species III är inte speciellt bra. Den är trög som satan och speltiden är på tok för lång. Närmare 1 timme och 50 minuter är alldeles för lång speltid för den här typen av film. Under stora delar av filmen inträffar det nästintill ingenting och man sitter bara och väntar på att något ska inträffa. Det hade helt enkelt varit mer givande att sitta och stirra på en avstängd skärm än att se större delen av den här filmen. Skådisarna är väl hyfsade. Lika så är effekterna. De fungerar för den här typen av produktion helt enkelt. Storyn och händelseförloppet är så sjukt tråkiga att jag tappade intresset ett flertalet gånger under filmens gång.

Gillar man den första och/eller den andra filmen lär man bli besviken på den här filmen iaf. Det är alldeles för mycket kackel och alldeles för lite verkstad – helt enkelt.

Species II av J

Under ett uppdrag till Mars inträffar någonting med besättningen och under 7 minuter tappas all kontakt med dem. Väl tillbaka på Jorden verkar allting vara helt normalt med besättningen, men det dröjer inte länge förrän teamets ledare – Patrick Ross (Justin Lazard) – börjar visa symptomer på att han har blivit smittad av någonting på Mars. Ross börjar sakta men säkert att förändras och blir allt mer inställd på en enda sak; att para sig.

Forskaren Dr. Laura Baker (Marg Helgenberger) och den f.d legosoldaten Press Lenox (Michael Madsen) (från den första filmen) sätts på att hitta Ross och förinta honom och till deras hjälp har de Eve (Natasha Henstridge) – en klon framtagen igenom mänskligt och utomjordiskt DNA (som Sil i den första filmen). Dessvärre går inte riktigt saker och ting som planerat…

Species II såg jag, precis som med den första filmen, vid dess VHS-release runt 98 snåret där någon gång. Iaf så är nummer 2 i serien inte alls lika bra som den första, tack vare flera olika anledningar.

Skådisarna är medelmåttiga. Madsen ser mest ut som att han bara vill ha pröjs för sin insats och sedan dra fort som fan. Helgenberger gör en rätt klyschig insats som forskare och vi har sett karaktären i så sjukt många andra filmer. Det bör tilläggas att karaktären är lite annorlunda i den här filmen mot vad hon var i ettan. Henstridge har rätt dåligt med screentime och när hon faktiskt står framför kameran gör hon inte så där fruktansvärt mycket.. fram till slutet av filmen typ (då hon dessutom visar tuttarna). Effekterna är fortfarande väldigt utdaterade och man kan nog egentligen inte gnälla över dem så där fruktansvärt mycket i dagens läge. De var bra när filmen kom, nu ser de bara förjävliga ut.

Storyn är inte så värst – den är rätt klyschig och vi har sett såna här storys många gånger innan och efter att den här filmen kom. Händelseförloppet är intressant till en början, men efter ett tag blir det hela bara utdraget och det känns mycket som att filmen inte kommer någon vart utan står och stampar på samma ställe fram till 10, 15 minuter innan sluttexten.

Nåväl. Species II är sämre än den första filmen, men den är väl.. hyfsad. Å andra sidan är den viktig för filmseriens kompletta story, då den tredje filmen tar vid snett efter den här andra – vilket gör att man bör kolla igenom även den här om man vill begripa någonting överhuvudtaget efter film nummer 1. Såatte… Species II är lika med hyfsad rulle.

Species av J

1974 skickade amerikanska forskare ut ett medelande i rymden innehållande information om Jorden och dess invånare – inkluderande mänskligt DNA – ut i resten av galaxen. 1993 fick forskarna till slut ett svar, innehållande ett unikt DNA – tillsammans med en instruktion om hur de skulle kunna kombinera det med mänskligt DNA. Ett topphemligt experiment sätts upp och inom loppet av ett par veckor har en av de kombinerade utomjordiska och mänskliga DNA-proverna vuxit till en tillsynes normal flicka, kallad Sil (Michelle Williams). Det dröjer dock inte länge förrän det visar sig att hon besitter farliga utomjordiska karaktärsdrag. Forskningsteamet får order om att förinta henne – vilket misslyckas och Sil flyr.

Regeringsagenten Xavier Fitch (Ben Kingsley) sätter snabbt ihop ett team för att hitta Sil – som har hunnit bli en fullvuxen kvinna (spelad av Natasha Henstridge) – och förgöra henne innan hon hinner para sig med en mänsklig man…

Jag såg faktiskt Species när den släpptes på video i Sverige 1995.. eller om det var 1996. Whatever. Jag älskade filmen iaf och jag kan inte säga att den blivit så där jättemycket sämre sen den kom, bortsett ifrån att effekterna är jäkligt utdaterade. Bortsett från det rullar filmen på i ett hyfsat högt tempo och har rätt liten dötid där man bara sitter och väntar på att någonting ska hända. I rollistan ser vi blanda annat Michael Madsen, Marg Helgenberger, Forest Whitaker och Alfred Molina i viktiga roller. Samt Ben Kingsley och Natasha Henstridge (som gör sin debut i den här filmen och visar tuttarna flertalet gånger) som jag nämnde här ovanför.

Bortser man ifrån de utdaterade effekterna så gillar jag fortfarande Species jävligt mycket. Rekommenderas.