Helt Perfekt Glob

The Walking Dead – Season 7, 8 & 9 av J

Ja, jag vet att jag ligger efter med The Walking Dead. Ska sanningen fram så var jag faktiskt osäker på om jag överhuvudtaget tänkte se vidare serien efter att ha stannat halvvägs in i säsong 7, men efter att ha sett om hela serien från början så har jag beslutat mig för att kämpa på framåt med den och skriva nåt kort om de kvarvarande säsongerna som kommit och kommer. Med det sagt;

På deras väg till Hilltop, då Maggie (Lauren Cohan) är i behov av läkarhjälp tack vare hennes graviditet, möter slutligen Rick (Andrew Lincoln) och hans grupp The Saviors ledare; Negan (Jeffrey Dean Morgan). Efter en natt av terror blir Rick och hans grupp tvugna att börja agera underhuggare åt The Saviors, men det dröjer inte länge innan de börjar forma en plan för att slå tillbaka och förgöra The Saviors en gång för alla.

Säsong 7’s första avsnitt är troligtvis ett av de mest notoriska avsnitten i hela The Walking Dead och jag minns i synnerhet hur fans världen över blev rent av förbannade när det precis hade släppts. Det kom ut videos på youtube där fans satt och grinade och skrek framför TVn när upplösningen av cliffhangern från säsong 6 äntligen kom. Jag själv blev väl ganska förvånad men brydde mig kanske inte lika mycket som många andra fans av serien gjorde. Jag fick senare veta att upplösningen av cliffhangern i säsong 6 även inträffar i serietidningen, så hade jag läst den sedan tidigare hade jag antagligen kunnat räkna ut vad som skulle hända i TV-serien…

I alla fall; säsong 7 tuffar på som de tidigare säsongerna. Tempot är kanske neddraget lite grann från säsong 6, men det är fortfarande spännande och Jeffrey Dean Morgan är så jävla bra som Negan (och är nog det bästa med säsong 7, skulle jag säga). Efter att ha sett klart säsongen kollade jag in några behind the scenes features och insåg till förvåning hur mycket CGI som faktiskt används i serien, vilket inte är något jag egentligen reflekterat över. Visst, här och där har jag hajat till då de använt en extremt uppenbar green screen eller om det skvätter CGI-blod så klart, men en del av effekterna de visade upp hade jag ingen aning om att det var CGI. Det mest förvånande med de här feature grejerna var nog dock att höra Andrew Lincoln’s och Lauren Cohan’s riktiga accenter då bägge pratar med brittisk accent, vilket blir helt fel för mig som bara sett dem i The Walking Dead där de pratar med amerikansk accent.

Hur som helst; säsong 7 är en bra fortsättning på serien, men känns samtidigt lite som ett mellanspel mellan säsong 6 och 8 för att trumma upp konflikten mellan Rick’s grupp och The Saviors – vilket är helt okej för mig, även om det kan kännas lite utdraget på sina ställen. Rent betygsmässigt skulle jag väl säga att säsong 7 ligger snäppet under säsong 6, men att serien fortsatt att hålla en något så när hög nivå på underhållningsfaktorn även den här säsongen.

Efter att ha blivit förnedrade och förtryckta av The Saviors inleder nu Rick (Andrew Lincoln) och hans grupp i Alexandria tillsammans med Hilltop och deras nyfunna allierade i Kungadömet – ledda av Kung Ezekiel (Khary Payton) – ett fullskaligt krig mot The Saviors för att säkra en bättre framtid och en ny början.

Tillsammans med säsong 6 är nog säsong 8 min favoritsäsong i The Walking Dead. Det händer i stort sett hela tiden någonting och inget avsnitt känns onödigt utdraget eller tråkigt, det finns hela tiden ett driv i händelseförloppet och även om det inte är speciellt mycket karaktärsuppbyggnad och drama som förekommer här så väger säsongen upp med action och spänning istället. Säsong 8 har nog också för den delen en av de största överraskningarna i seriens historia, vilket inte var någonting jag såg komma förrän precis innan det skedde.

Jag har inte så mycket mer att tillägga än så om säsong 8 faktiskt. Det är definitivt ett kliv upp från säsong 7 som, även om jag tyckte att den var bra, tog ett kliv ner från säsong 6. Dessutom får man se ännu mer av Jeffrey Dean Morgan som fortsätter leverera som Negan och är fortfarande en av de bästa aspekterna med serien.

Ett och ett halvt år har gått sedan kriget mellan Alexandria, Hilltop, Kungadömet och The Saviors avslutades och de överlevande har sedan dess börjat återuppbygga samhället, under Rick’s fasta ledning. Allt eftersom tiden går stöter lägren på oväntade hinder och faror, men ingenting kan förebereda dem på den fasansfulla kraft som är på väg och som hotar att tillintetgöra hela det samhälle som de arbetat så hårt för att bygga upp.

Säsong 9 drar ner på seriens action från säsong 8 och skruvar ner på tempot en aning men levererar samtidigt några riktiga snytingar rent handlingsmässigt, likt de som levererades i föregående säsong. Istället blir det lite mer karaktärsuppbyggnader och drama här då en handfull nya karaktärer dyker upp samtidigt som andra karaktärer förändras och utvecklas under säsongens gång. Men även om de dragit ner en aningen på seriens action och tempo kände jag mig aldrig nämnvärt uttråkad (vilket har hänt med några av de tidigare säsongerna), händelseutvecklingarna i säsongen är spännande och en del av de nya karaktärerna är intressanta (för att inte tala om creepy).

Men med allt det sagt tycker jag att säsong 9 är ett steg ner från säsong 8, likt säsong 7 var efter säsong 6. Det är inte en dålig säsong, den är bara inte lika bra som föregående.

Skulle jag rekommendera säsong 7, 8 och 9? Om man har sett resten av serien så varför inte? Många gnäller över att det är samma sak i varenda säsong av The Walking Dead – vilket det förvisso till större delen är, men vad kan man räkna med när det gäller en TV-serie på 10+ säsonger som handlar om en grupp överlevande i en zombieapokalyps? Något annat jag har sett folk gnälla om är att många karaktärer ”går säkra”, att de har en openetrerbar plotarmor. De som gnäller över det borde ta och sätta sig och se igenom de här tre säsongerna; de kommer ändra åsikt ganska omgående under deras titt av dem – det kan jag garantera.

Med allt det sagt så är det väl bara för mig att invänta att de ska få tummen ur och släppa säsong 10, vilken jag kommer återkomma till senare…

The Walking Dead – Season 6 av J

Rick (Andrew Lincoln) och de andra överlevande i hans grupp har funnit ett nytt hem; Alexandria, ett område med hus där invånarna har satt upp en stor vägg av plåt runt för att skydda från yttre hot. Allting ställer sig emellertid på sin spets då de upptäcker att en enorm hord av vandrande döda, som varit fångna i ett gigantiskt kalkbruk, snart kommer bli fria och att Alexandria ligger mitt i deras väg. Samtidigt nalkar ett nytt hot mot Rick’s grupp efter att de hjälpt Hilltop – ett annat läger med överlevande – att ta itu med den mystiske Negan’s (Jeffrey Dean Morgan) grupp, The Saviors…

Säsong 6 av The Walking Dead slutade för kring en månad sedan men jag har inte kommit till skott med att se det sista avsnittet i säsongen förrän nu och wow, vilken jävla avslutning. Majoriteten av säsong 6 är spännande och den är hittills den bästa säsongen i serien utan några som helst tvivel (även om den inte är helt felfri). Det rör nästan hela tiden på sig och mid-season finalen är troligtvis den mest spännande hittills i serien – för att inte tala om säsongens sista avsnitt.

The Walking Dead blir bara bättre och bättre och jag hoppas att säsong 7, som sänds i höst, fortsätter i samma fotspår.

Länkmaffian: H’s recension av pilotavsnittet och mina recensioner av säsong 1, 2, 3, 4 och 5 och säsong 1 av Fear The Walking Dead.

The Walking Dead – Season 5 av J

Rick (Andrew Lincoln) och de andra överlevande har lyckats ta sig till tågterminalen Terminus, där de hört över kortvågsradio att det ska finnas skydd och en fristad för överlevande. De upptäcker snabbt att allting inte står rätt till och blir tillfångatagna av Terminus’ invånare. Det dröjer dock inte länge förrän Carol (Melissa McBride), som tillsammans med Tyrese (Chad L. Coleman) lyckades ta sig ifrån fängelset under striden med The Governor, genomför en attack mot terminalen varpå de vandrande döda tar sig in. Rick’s grupp delar sig därefter in i två grupper; den ena ska bege sig till Washington för att med hjälp av Eugene (Josh McDermitt) skapa ett botemedel mot smittan som väcker de döda till liv och den andra leta efter Beth (Emily Kinney), som blivit kidnappad.

Säsong sex av The Walking Dead börjar nå sitt slut och jag blev alldeles nyligen klar med säsong fem. Anledningen till detta är att jag beslutade mig för att ta ett break ifrån serien efter mid-season finalen av säsong fem (som jag för övrigt fick spoilad tack vare idioter på facebook). Jag antar att om man gillar The Walking Dead så har man redan sett säsong 5, så varför ens bry sig i att skriva en recension på den säsongen? Ptja.. jag har skrivit om de fyra tidigare så varför inte fortsätta med trenden?

Hur som helst; säsong 5 rullar på utan några större bekymmer. Det är till större delen spännande och under andra halvan av säsongen börjar tempot öka och intrigerna tätnar allt eftersom handlingen fortgår. Jag skulle nog säga att det här är den hittills bästa säsongen (av de fem första åtminstone). Även om några karaktärer gör totalt stendumma grejer kan jag ursäkta det då det vägs upp av en hel del spänning och intressanta twister.

Säsong fem av The Walking Dead har tänt min låga för serien igen och jag ska snarast slänga mig över säsong sex… eller åtminstone börja titta på den innan säsong sju nästan är slut i alla fall.

Länkmaffian: recensioner på säsong 1, 2, 3 och 4 samt H’s recension av pilotavsnittet.

Mimic av J

En sjukdom som bärs av vanliga kackerlackor har spridit sig i Manhattan, New York, och skördar skoningslöst offer i form av barn. I ett försök att stoppa epidemin tillfrågas insektsforskaren Dr. Susan Tyler (Mira Sorvino) om hon kan hjälpa till att ta död på ohyran som sprider sjukdomen. Hon framställer en ny sorts insekt som utsöndrar en vätska som tar död på kackerlackorna, som hon väljer att kalla för ”Judas Breed”. Den här nya insekten är konstruerad att dö ut efter en generation, det vill säga efter ett halvår. Epidemin dör snabbt ut och Susan hyllas för sin gärning.

Tre år senare kommer Susan i kontakt med en ovanligt stor insekt som inte bör finnas i Manhattan och hon börjar misstänka att insekterna hon tog fram har överlevt. Det hon inte vet är att hon har rätt och att insekterna har muterats och kan nu mer imitera människor…

Det är väldigt ofta jag sågar Guillermo del Toro och hans filmer. Han är som regissör, producent och manusförfattare otroligt överskattad i mina ögon. Flera av hans filmer som blivit hyllade är ren smörja och skit, men han har ju också gjort bra filmer. Mimic är en av dem. Jag såg den för runt femton år sedan och mindes absolut ingenting om den bortsett från det att jag tyckte att den var medioker. Uppföljarna såg jag aldrig, vilket berodde troligen mest på att jag inte blev speciellt fascinerad av den första filmen. Det fanns inget sug att se uppföljarna helt enkelt.

Nu när jag har sett om Mimic måste jag säga att jag faktiskt är imponerad. Filmen är genuint bra. Förbannat bra, rent utsagt. Skådespelarna är suveräna, effekterna ser (än idag) riktigt bra ut och även om filmen är lite sölig till en början så bygger den upp berättelsen på ett snyggt sätt som sedan löper ut i ren spänning.

Bortsett från Mira Sorvino ser vi även Jeremy Northam (The Net), Charles S. Dutton (Alien 3, A Time To Kill), Josh Brolin (Hollow Man, Planet Terror) och Norman Reedus (The Boondock Saints, The Walking Dead) i en väldigt tidig (och liten) roll.

Jag gillar Mimic och begriper inte nu när jag har sett om den varför jag inte sett om den tidigare. Har du missat den och du gillar sci-fi/skräck tycker jag att du ska bänka dig framför TVn med den. Rekommenderas.

The Walking Dead – Season 4 av J

Det har gått en månad sedan någon incident inträffade i fängelset där Rick (Andrew Lincoln) och de andra överlevande i hans grupp gjort till sitt hem. Ljuset i tunneln försvinner emellertid snabbt när de upptäcker att det verkar som att viruset som förvandlar folk till zombies har lyckats utveckla sig och att smittan inte bara sprider sig igenom bett och sår, utan verkar ha hittat en ny väg att infektera levande ting. Samtidigt som de försöker hitta en lösning på problemet börjar en fiende från tidigare att rusta för krig mot dem…

Säsong 4 av The Walking Dead slutade för flera månader sen men jag har inte haft ork eller lust att se klart den förrän nu. Nåväl. Säsong 4 varierar lite grann. Vissa avsnitt är helt enkelt suveräna, medans andra är så jävla långt utdragna att jag började fundera på att stänga av och titta på nästa avsnitt istället. Mid-season finalen är episk och slutar med en riktig cliffhanger som gjorde att jag bara ville ha nästa avsnitt på en gång. Medan det avsnittet var bra rakt igenom var säsongsfinalen varierande istället. Bitvis spännande och bra, bitvis trögt och segt. Cliffhangern var emellertid riktigt bra och jag kan knappt bärga mig tills det att säsong 5 börjar sändas.

Varierande säsong med sina toppar och bottnar, klart sevärd om man gillar serien iaf.

Läs gärna mina recensioner av säsong 1, 2 och 3 och H’s recension av pilotavsnittet.

The Walking Dead – Season 3 av J

Med säsong 4 på ingång i mitten av Oktober i USA har jag kikat klart på säsong 3 av The Walking Dead (äntligen borde jag kanske tillägga). Säsong 3 fortsätter berättelsen om Rick (Andrew Lincoln) och de andra överlevande i hans grupp som intar ett fängelse som är fullproppat med vandrande döingar. Samtidigt stöter Andrea (Laurie Holden) – som kommit bort ifrån sin grupp – tillsammans med sin nyfunna vän Michonne (Danai Gurira) på The Governor (David Morrissey) och hans mannar som erbjuder skydd, mat och husrum i ett fortifierat Woodbury. Saker och ting är emellertid inte vad de verkar vara och The Governors syfte har betydligt mörkare sidor än vad Andrea trott…

Tredje säsongen börjar halvsegt och vad jag till en början trodde skulle bli ytterligare en plågsamt tråkig och utdragen säsong visade sig bli en ganska spännande säsong, faktiskt. Det är mer action, blod, gore, zombies och huvudkaraktärer som stryker med (även om jag faktiskt inte trodde att nåt sånt skulle hända) under säsongens gång. Karaktärerna känns inte heller lika irriterande och korkade som i de två tidigare säsongerna.. eller rättare sagt: de gör inte fullt lika många korkade saker som i de två första säsongerna.

Skådespelarna och effekterna följer standardformulär 12A och är upprepningar från föregående säsonger, mer eller mindre. Det är dock nice att de knyter ihop lite lösa trådar från föregående säsonger och besvarar några frågor som kan ha funnits för de som följer serien. Säsongen slutar så klart med nya trådar som inte knyts ihop och det är väl bara att se hur många säsonger som ska behövas för att vi ska få svar på dem.. eller nåt.

Säsong 3 av The Walking Dead är iaf en klar jävla förbättring från de två tidigare säsongerna och är, för mig, ett rejält uppsving från den tidigare idiotin och tristessen som härjat i serien. Förhoppningsvis fortsätter serien i samma stil nu (även om det kanske bara blir en säsong 4 och inget mer, även om jag tvivlar på det).

Läs gärna också mina recensioner av säsong ett och två.

The Walking Dead – Season 2 av J

Säsong 2 av The Walking Dead tog slut för typ ett halvår sen, men jag har inte orkat se den förrän nu när säsong 3 har haft sin början och sitt uppehåll för jul och nyår. Säsong 2 tar vid där säsong 1 slutade; Rick (Andrew Lincoln) och de andra överlevande fortsätter sin kamp om överlevnad i zombieapokalypsen och när en av dem blir skadeskjuten finner de en orörd farm där dess ägare, Hershel Greene (Scott Wilson), motvilligt tar in dem. Det dröjer emellertid inte lång tid innan komplikationer börjar inträffa och problemen som finns inom gruppen börjar komma upp till ytan – vissa värre än andra…

Säsong 2 är ungefär lika utdragen och slapp som den första säsongen var, fast utsmetad över fler avsnitt. Även om det händer saker blir det allt för ofta att karaktärerna står och trampar på samma ställe i tusen år och man undrar om de ska komma till skott någon gång, samtidigt som Captain Obvious har skrivit manus och klantar till de spännande momenten igenom större delen av säsongen. Twistarna som inträffar säsongen igenom känns inte speciellt genomtänkta och även den mest trögtänkta borde ha vett nog att räkna ut vad som komma skall i mer eller mindre vartenda avsnitt.

Skådespelarinsatserna är dock jävligt bra och är troligtvis det som håller upp serien så pass att den inte brakar ihop fullständigt. Effekterna håller TV-standard och det skvätter CGI-blod åt alla håll så fort någon döing får skallen bortskjuten/sönderslagen eller någon överlevande blir tuggad på. Mja…

Säsong 2 kunde ha varit så mycket bättre, skulle varit så mycket bättre, om inte Captain Obvious hade varit i farten återigen och skrivit oss tittare på näsan hela tiden. Men även om säsong 2 har sina stora brister har den dock sina ljusglimtar här och där och det, kombinerat med skådespelarnas insatser, var väl ungefär det som fick mig att se vidare på serien. Nåja. Nu hoppas jag bara säsong 3 inte apar efter de två första säsongerna och vrider serien till det bättre…

Läs gärna min recension av den första säsongen också.

The Walking Dead – Season 1 av J

Jag skulle tro att varenda jävel redan har plöjt igenom säsong 1 nu när säsong 2 av The Walking Dead har kört igång, men eftersom jag precis orkat se klart säsong 1 tänkte jag skriva nåt kort om den iaf…

Polismannen Rick Grimes (Andrew Lincoln) blir under en polisinsats skjuten och hamnar senare i koma på sjukhuset han blir inlaggd på. Efter en tid vaknar han upp ur komat och finner att han är ensam och övergiven på sjukhuset. Han beger sig hemåt och börjar inse att saker och ting har förändrats; de döda verkar komma tillbaka. Han beger sig hem enbart för att mötas av ett tomt hus och bestämmer sig för att bege sig till Atlanta, där militären ska ha satt upp flyktingförläggningar för överlevande, för att leta efter sin fru och son…

Många av de som följer TV-serier som jag känner följer The Walking Dead och ser varje vecka det nya avsnittet och saker så som ”sjukt bra” har dykt upp i konversationer angående serien. Nu när jag har sett klart den första säsongen av The Walking Dead så vet jag inte riktigt om jag faktiskt kan hålla med dem…

Exempelvis är vissa scener utdragna till det yttersta och jag börjar helt enkelt fundera om det faktiskt ska inträffa någonting. Ett bra exempel är redan i det första avsnittet (aka pilotavsnittet, som ni kan läsa en recension på av H här), där Rick går i ungefär tusen år och sedan sätter sig på huk för att prata med en döing som ligger på marken i en park, för att ungefär tvåtusen år senare skjuta den i huvudet. Kan det bli mer utdraget? Dessutom är det många frågetecken som aldrig blir besvarade i den första säsongen och flera karaktärer som dyker upp får vi inte se röken av igen. Vad hände med dem? Försvann de bara? Och varför verkar de övriga karaktärerna till större delen bara skita i att de är borta?

Utöver det så finns det säkert mer att gnälla över – speciellt om man har läst serietidningarna den här serien är baserad på (vilket jag dessvärre inte har gjort). The Walking Dead TV-serien’s första säsong är hyfsad, men det känns ändå som att de kunde ha gjort allting betydligt tightare och betydligt bättre. Det hela känns så förbannat…. långsamt, på alldeles för många ställen. Jag hoppas säsong 2 är bättre i sitt utförande. Over and out.