Helt Perfekt Glob

Ghost In The Machine av J

Utåt sett är Karl Hochman (Ted Marcoux) en tystlåten och tillbakadragen datortekniker som jobbar i en liten datorbutik, men det ingen vet är att han också är den ökände seriemördaren ”Adressboksmördaren” – ett smeknamn pressen har myntat då han stjäl folks adressböcker och mördar alla som står listade i dem.

Terry Munroe (Karen Allen) och hennes son Josh (Wil Horneff) kommer in i butiken en dag för att köpa mjukvara till Terry’s chef. Försäljaren hon pratar med använder Terry’s adressbok för att demonstrera en handhållen scanner, varpå hon glömmer den i butiken. Karl lägger vantarna på adressboken och kör av vägen på väg till Terry’s hus under ett kraftigt åskväder samma kväll. Medan Karl genomgår magnetröntgen på sjukhuset han blev förd till lyckas en svallvåg av elektricitet att transformera hans medvetande till elektrisk energi. I form av en elektronisk entitet fortsätter således Karl med sin mordvåg och han har nu satt siktet på personerna i Terry’s adressbok…

Ghost In The Machine (vars arbetstitel var Deadly Terror) är en slasherfilm från 1993 som regisserades av Rachel Talalay – en av producenterna till några av A Nightmare On Elm Street filmerna. Okej, nu ljög jag. Ghost In The Machine är inte en bonifierad slasherfilm men har så pass många likheter med den genren att den likaväl hade kunnat varit en – så jag trycker in den där med skohorn och glidmedel. Bra så? Bra. Då fortsätter vi…

Jag hörde om Ghost In The Machine på en podd där de pratade om 90-talets skräckfilmer varav denna var en av titlarna som dök upp. De pratade kort om dess premiss och jag vart givetvis genast intresserad och köpte hem den. I tron om att jag skulle få se någonting extremt cheesigt och 90-talssunkigt satte jag mig för att se filmen och blev förvånad över hur välspelad och underhållande filmen var. Men även om filmen hade en väldigt seriös ton och inte hade någon direkt form av humor i sig så var det svårt att ta konceptet på något större allvar. Filmen var dum och bitvis ganska cheesig, men inte alls i den grad jag trodde att den skulle vara.

Effekterna var så klart bedrövliga och fick mig att tänka på The Lawnmower Man (Gräsklipparmannen i Sverige) och dess fantastiskt utdaterade effekter och ”cybervärld”. Jag kan ursäkta det hur som helst då filmen är en produkt av sin tid och den här typen av utdaterade ”cybervärldar” och usla CGI-effekter hör till och är en liten del av den här typen av filmers charm.

Jag gillade Ghost In The Machine. Jag fick inte det jag trodde att jag skulle få (till större delen i alla fall) men klagar å andra sidan absolut inte. Det här är en underhållande och antagligen ganska bortglömd liten hidden gem i B-filmsarkivet. Rekommenderas.

Tank Girl av J

Har ni någonsin fått en rekommendation på en film där personen/personerna ifråga som rekommenderar säger ”Ja, men den där filmen är svinbra.” och när ni har sett den själva så var den inte där värst egentligen? Ja, självklart har ni varit med om det. Tank Girl är just en sån film för min del. Den är inte dålig eller så, men den är inte så där värst bra heller. Filmen är baserad på en brittisk serie som började släppas 90 och som genom åren släpptes lite titt som tätt. En av skaparna, Jamie Hewlett, gick senare vidare med att skapa Gorillaz tillsammans med Damon Albarn från gruppen Blur. Men det är en annan historia…

Tank Girl är en typisk sci-fi/postapocalyptisk historia och utspelar sig år 2033. Efter att en komet kraschade in i planeten Jorden ödelades mer eller mindre hela planetens yta och förvandlade den till en öde öken där vatten är en bristvara. Rebecca (Lori Petty) och hennes vänner är några av de få kvarvarande civila som fortfarande bor ute i ödemarken och kämpar dagligen för att överleva bristen på vatten, som styrs av företaget/regeringen Water & Power – som är ledda av den ondsinte Kesslee (Malcolm McDowell). Water & Power kommer emellertid på Rebecca och de övriga med att ”sno” ”deras” vatten och intar deras hem, för att arrestera dem – och döda de som gör motstånd.

Rebecca blir arresterad och förd till Water & Power’s anläggning, där hon blir satt i slavarbete och senare träffar mekanikern Jet (Naomi Watts). Under deras flykt lyckas de sno ett jetplan och en pansarvagn, i syftet att slå tillbaka mot Water & Power, samtidigt som en oväntad hjälp är på väg…

Karaktären Tank Girl är visserligen en sån där karaktär som ska spelas över och vara flamsigare än andra hjältar/huvudkaraktärer i den här typen av film, men jösses vad jag stör mig på Lori Petty. Hon är inte ett dugg rolig under de tänkta roliga scenerna och får mig mest att känna avsky och irritation mot karaktären i sig. Naomi Watts ser ut som en geek med sina överdimensionerade bågar på brillorna och känns mest som en sidokaraktär som bara finns där för att Petty ska ha någon att stödja sig mot. Malcolm McDowell är helt otroligt helt okej i rollen som styggingen, även om det spelas över lite här och där. Vi ser även Ice-T i en roll som vi aldrig sett honom tidigare, Iggy Pop i en snabb biroll som pervers pedofil och för regin stod ingen mindre än A Nightmare On Elm Street filmernas producent Rachel Talalay.

Som jag nämde här ovanför är humorn i botten. Det märks väldigt fort att de försöker vara roliga och få en att skratta, men istället lyfter jag på ögonbrynet och tycker enbart att det är löjligt. Jag garvade till ungefär hela två gånger under hela filmen och jag är helt enkelt inte nöjd på den punkten. Actionbitarna var lite bättre – när de väl inträffade. Det är ganska långt mellan actionbitarna och filmen börjar visserligen bra, men fiser sedan ur sig tack vare en massa trist dialog där ”humorn” tryckts in. Ett plus de ska ha är emellertid makeupen karaktärerna, som kommer in senare i filmen, har. Den ser faktiskt förvånansvärt bra ut för att vara en B-rulle från 95, konstigt nog. Filmen i sig är hyfsat klyschig dessutom och bjuder inte på några som helst vändningar. Vi har sett den här storyn så pass många gånger (både före och efter filmens release) att storyn blir automatiskt ointressant och förutsägbar.

Nä. Tank Girl blev en besvikelse för mig som hade hyfsade förhoppningar på den. Å andra sidan kanske man ska se den tillsammans i ett sällskap för att få ut full effekt av den? Vad vet jag.

Freddy’s Dead: The Final Nightmare av J

Freddy Krueger (Robert Englund) har slutligen lyckats döda alla ungdomar och barn i Springwood.. bortsett ifrån en kille, som har tappat minnet om vem han är. Efter att ha blivit indragen till en avdelning där ungdomar med problem behandlas av polisen beger sig han och en av de anställda på avdelningen, Maggie Burroughs (Lisa Zane), iväg till Springwood för att försöka luska ut hans bakgrund. Freddy har emellertid andra planer för dem…

Nightmare 6, som inte alls heter Nightmare 6, är en klar förbättring från den tråkigt utdragna och rent av usla femte Nightmare filmen – även om det är en förbättring i en mer komisk riktning. Nightmare 6 är mer en komedi än skräckfilm och till större delen sitter jag och gapskrattar åt Freddy som fular runt. Det är inte ett dugg läskigt, men riktigt underhållande på sitt egna lilla vis.

Skådespelarna är bra och Englund snor som vanligt hela showen. Vi ser även Tom Arnold, Roseanne och Johnny Depp i snabba biroller. Effekterna är bra, bortsett från de sedvanliga utdaterade CGI-effekterna. Storyn är utvecklande och vi får veta ganska mycket om Freddy’s bakgrund – synd nog var även det här filmen det avslutande kapitlet i Nightmare-serien (New Nightmare är inte inkluderad i själva serien, utan är mer av en fristående film). Händelseförloppet är drivande och är, som jag skrev här ovanför, underhållande.

En sak som bör nämnas om Freddy’s Dead är att slutsekvenserna (typ de sista 10 minutrarna) finns i två versioner; en 2D och en 3D version. Vid biopremiären delades 3D-glasögon ut just för dessa sekvenser, men när filmen senare släpptes till video togs 3D-effekterna bort ifrån de flesta av releaserna. Min personliga dvd-release av filmen har emellertid båda versionerna, men huruvida båda versionerna finns med på alla dvd-releaser av Freddy’s Dead vet jag inte.

Nightmare 6 är inte ett dugg skrämmande, men underhåller gott och väl speltiden ut. Det enda jag kan gnälla över är nog slutet som känns som ett stort ”Meh!”, då det hela är väldigt snabbt överstökat. Jag gillar Freddy’s Dead hur som haver och tycker att det är en underhållande film, helt enkelt.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0101917/

A Nightmare On Elm Street 4: The Dream Master av J

Observera; det kommer finnas spår av spoilers i den här recensionen då storyn är mer eller mindre omöjlig att förklara utan att spoila. Läs vidare på egen risk.

Freddy Krueger (Robert England) är död och begraven… eller? Efter att ha lyckats besegra honom försöker Kristen (nu spelad av Tuesday Knight), Joey (Rodney Eastman) och Kincaid (Ken Sagoes) att gå vidare med sina liv som att ingenting har hänt, men när Freddy plötsligt återuppstår letar han reda på de tre ungdomarna och dödar dem. Innan Kristen dör överför hon sin kraft (som låter henne dra in personer i hennes egna drömmar) till sin vän och pojkväns syster Alice (Lisa Wilcox)…

Och vad som följer är våld och snygga (till en viss del) 80-tals effekter som titt som tätt är hyfsat äckliga och de med svag mage borde kanske se någonting annat. Anyway; jag gillar Renny Harlin’s del i Nightmare serien (som bevisar att Harlin en gång i tiden kunde regissera bra filmer).

Våld, slasksekvenser, Englund i toppform och en söt Wilcox. Är något fel med Nightmare 4? Tyvärr, ja. Felet heter Tuesday Knight som tog över Kristen rollen från Patricia Arquette, som gjorde en betydligt bättre insats än Knight. Knight ser ut som en vandrande död, läspar, agerar tungstyrt och klumpigt och för att inte tala om att jag mest irriterar mig på henne. Tack och lov är hon inte med så där avsevärt länge i filmen och vi får istället vila våra ögon på den söta Wilcox. Thumbs up. Även om det inte är något större problem så tycker jag att slutet är lite snålt och snabbt överstökat jämfört med de tidigare delarna i serien.

Nightmare 4 kommer trea på listan över favoriterna i Nightmare serien för min del, utan tvekan.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0095742/

A Nightmare On Elm Street 3: Dream Warriors av J

När en plötslig våg av självmord och självmordsförsök bryter ut i Springwood blir de överlevande ungdomarna intagna på den lokala psykriatrin där Neil Gordon (Craig Wasson) försöker att hjälpa de drabbade. Samtidigt får Nancy Thompson (Heather Langenkamp) jobb på samma avdelning och det dröjer inte länge förrens det står klart för henne att hennes nemesis Freddy Krueger (Robert Englund) är tillbaka. Tillsammans med de överlevande ungdomarna och Neil försöker hon att sätta stopp för Krueger en gång för alla och svaret de söker verkar ligga i Kristen (Patricia Arquette)…

Personligen så anser jag att Nightmare 3 är en klar jävla förbättring från den hyfsade andra filmen i serien. Och inte bara det, jag tycker också att den tredje filmen är även den andra bästa i serien utöver originalet. Skådespelarna är nästan lika bra som i den första filmen och att få återse Langenkamp som Nancy är trevligt. Vi återser givetvis även Englund som Freddy, som i vanlig ordning för en strålande insats, och John Saxon som Nancy’s farsa. Vi ser även Laurence Fishburne i en mindre roll som mentalskötare och Arquette i hennes första roll. För regi stod Chuck Russell – mannen bakom exempelvis The Blob (1988), Eraser och The Mask. Storyn återgår till originalkonceptet och precis som med originalfilmen kan jag se den här hur många gånger som helst utan att tröttna. Effekterna är bra och ser som oftast snygga ut, men är titt som tätt utdaterade med bland annat stop motion och ganska töntiga ”el”-effekter.

Men för att ha 23 år på nacken (i skrivande stund) och vara den tredje filmen i en serie är den förbannat bra och underhållande.. mycket tack vare Englund’s agerande som Freddy som utvecklats lite sen de två första filmerna.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0093629/

The House On Sorority Row av J

Ytterligare en slasherfilm ifrån 80-talet, med en enkel men effektiv story.

19 Juni, 1961. En gravid kvinna går igenom flertalet psykiska belastningar. 24 år senare, har kvinnan blivit husmor till ett föreningshus. En grupp med studenttjejer spelar henne ett spratt, men något går fel och kvinnan dör. I panik gömmer dom undan liket.

Men är hon verkligen död? Eller såg någon vad dom gjorde?

Den här slasherfilmen är faktiskt riktigt bra, fastän storyn är så simpel som den är. Och den innehåller en och annan blodig scen dessutom. Utöver det så är skådespelarna bra och filmen känns inte speciellt träig. Den hade dock en del dötid, emellanåt, som kunde ha klippts bort vilket hade gjort filmen ännu bättre.

Uhm, finns inte så mycket mer att säga om den här filmen egentligen. Den är bra, helt enkelt. Sen vet jag inte om den är speciellt känd eller inte.

Gillar man slashers, lär man gilla den här.

http://www.imdb.com/title/tt0085694/