China O’Brien av H
Jag hörde för länge sen att China O’Brien-filmerna var nåt speciellt. Redig action, typ. Jag fick slutligen tag på den första filmen, och eftersom Cynthia Rothrock har huvudrollen så hoppades jag att det skulle bli en trevlig film att se. Nu var tyvärr så inte fallet.
Storyn är förutsägbar – mer eller mindre bara en variant av Walking Tall. Cynthia är en storstadspolis som efter en olyckshändelse slutar och åker till sin lilla hemstad där hennes pappa är sheriff. Där träffar hon sin gamla flamma (Richard Norton förstås) och upptäcker att staden blivit korrumperad, etc. Hennes farsa är förstås en rättskaffens man, och blir förstås mördad, varpå Cynthia bla, bla, bla.
Det är mycket svårt att tro att Robert Clouse, regissören av Enter The Dragon, ligger bakom det här. I stort sett hela filmen är så otroligt taffligt gjord att jag ibland bara skrattar och skakar på huvet samtidigt. Visst lyser det till ibland när Cynthia och Richard får visa vad de kan, men det är på tok för lite för att man behöver anstränga sig för att se hela filmen. I Sverige hade man dessutom den goda smaken att klippa bort mer än sju minuter, så man får ännu mindre anledning att titta.