The Bannen Way av J
Neal Bannen (Mark Gantt) sitter i en rejäl knipa; han är skyldig gangsterbossen Sonny (Ski Carr) 150 000 dollar, hans far – polischef Bannen (Michael Ironside) – är mer än villig att låta åklagarna låsa in Neal en gång för alla och slänga bort nyckeln om han inte sätter dit sin farbror Mr. B (Robert Forster), som i sin tur vill att han ska genomföra ett uppdrag åt honom som går ut på att Neal ska sno tillbaka en värdefull låda som The Mensch (Michael Lerner) – en tidigare rabbin som blev en del av den judiska maffian och satsade också på sexindustrin – har snott från honom. Dessvärre vill fler lägga labbarna på lådan och Neal – tillsammans med den sexiga Madison (Vanessa Marcil) – hamnar mitt emellan allting…
Med inga förhoppningar överhuvudtaget på att The Bannen Way skulle vara ens uthärdlig satte jag mig för att titta på den. Döm då av min förvåning att den faktiskt var sebar och att den dög att se. Filmen börjar väldigt lovande men allt eftersom den fortgår börjar den mynna ut i en medelmåttig lördagsrulle som man handplockar ur videobutikens filmhyllor för att man inte hittar någonting som verkar bättre. Filmen går lite i fotspåren till mer välkända rullar så som Lock, Stock And Two Smoking Barrels och Snatch och använder sig av berättarrösten, sekvenserna som stannar av för att berätta vilka karaktärerna är, snabbspolningen som görs fram och tillbaka igenom filmen osv. för att presentera filmen på det där småkomiska sättet som de två andra filmerna gör.
Skådisarna presterar bra och Gantt är bra i huvudrollen – även om jag stör mig bara efter ett par minuter på hans hånflin som han bär större delen av filmen. Ironside är kul att se igen och både han och Forster börjar bli till åren komna. Lerner har jag bara sett i ett av Tales From The Crypt avsnitten tidigare och det är rätt intressant att se honom i något annat än den serien. Marcil har jag inte sett sen jag såg The Rock för ca 300 år sedan och hon passar bra i sin roll – även om hon, precis som med Gantt, går och hånflinar större delen av filmen.. vilket sticker mig som fan i ögonen.
Även om filmen är medelmåttig och fiser ur sig en bit in så är den ändå sebar och hyfsat god underhållning under de ca 90 minutrarna den brummar på och duger alldeles utmärkt att slå ihjäl en tråkig lördagskväll med.
No Comments