Helt Perfekt Glob

Inferno in diretta (aka Cut And Run) av J

Efter att deras TV producents son har försvunnit spårlöst börjar kameramannen Mark (Leonard Mann) och reportern Fran (Lisa Blount) att rota i det hela och spåren pekar mot de sydamerikanska djunglerna. De bestämmer sig för att bege sig dit i hopp om att hitta en stor story, men finner istället att de hamnat mitt i ett knarkkrig som hotar att ta deras egna liv.

Inferno in diretta (eller Cut And Run som den är känd som utanför Italien) är den tredje och sista filmen i Ruggero Deadato’s kannibaltrilogi… men den har inga kannibaler i sig. Det närmsta filmen kommer kannibaler är att den har infödingar i sig, men that’s it. Men filmen är inte så värst dålig för det, nej nej. Deodato har här istället valt att göra en regelrätt actionfilm med en hel del gore och pang pang som förnöjer ganska bra. Enda problemet jag har med filmen är att den hade lite mycket utfyllnad här och där. Ett par scener var rent av onödiga faktiskt. Filmen hade säkert kunnat varit tio minuter kortare och fått ett lite tightare händelseförlopp än vad det i slutändan blev.

Nåja. Inferno in diretta är en okej actionrulle hur som helst och är troligtvis en av de våldsammaste jag har sett som blivit filmad under 80-talet.

Cannibal Holocaust av J

Fyra dokumentärfilmare beger sig iväg till Colombias djungel för att dokumentera och filma de lokala kannibalstammarna som bor där. Två månader senare har de fortfarande inte kommit tillbaka. Professor Harold Monroe (Robert Kerman) blir ombedd att åka ner till Colombia för att försöka ta reda på vad som hänt dem. Med hjälp av två lokala guider träffar Monroe två av stammar, Yacumo och Yanomamo. Under besöket hos den senare stammen finner han kvarlevorna av dokumentärfilmarna och några rullar film. Väl tillbaka i New York börjar han att titta på det oredigerade materialet och får snart klart för sig vad som hände med gruppen…

Cannibal Holocaust. Behöver den verkligen någon närmare presentation? Det här är en av tidernas mest omtalade filmer (och nummer två i Ruggero Deodato’s kannibaltrilogi) och den har god anledning till att vara det också. Det är inte bara en milstolpe inom skräckgenren, utan också en betydande film för hela kannibal-subgenren samtidigt som det är en film alla skräck-fans borde se eller ha sett även om filmen i sig är bitvis anstötande och grotesk (jag tänker på scenerna där riktiga djur blir slaktade).

Det finns ganska mycket trivia om Cannibal Holocaust. Bland annat blev filmen beslagtagen av italienska myndigheter tio dagar efter att den visats i Milan för första gången och Deodato blev arresterad, för att senare bli åtalad för att ha mördat flera av skådespelarna på film. Skådespelarna hade emellertid skrivit kontrakt att hålla sig undan i ett år för att förstärka illusionen om att de faktiskt var döda och att materialet som visas i filmen faktiskt hände på riktigt, vilket på sätt och vis gör den här filmen till den första found footage filmen. För mer trivia, klicka här.

Mer än så tänker jag inte skriva. Cannibal Holocaust är en film man ska ha sett, hur motbjudande den än må vara. Rekommenderas.

Ultimo mondo cannibale (aka Last Cannibal World) av J

En grupp anställda från ett oljeföretag skickas iväg till den filippinska ön Mindanao för att undersöka ett nytt fynd. Efter en misslyckad landning mitt ute i djungeln finner de att lägret de skulle till ligger öde. De bestämmer sig för att övernatta i planet och försöka flyga därifrån morgonen därpå. Under natten försvinner en av dem och morgonen därpå beger de andra sig ut för att leta i den tjocka, ogenomträngliga djungeln. Dessvärre bebos området av Tashitos, en stam infödingar som lever kvar i stenåldern och som är kannibaler, vilket de snart blir varse om.

Ultimo mondo cannibale från 1977 är den första filmen i Ruggero Deodato’s kannibaltrilogi och är känd under flera olika titlar. I Sverige hette den De sista kannibalerna, i Danmark hette den Jordens sidste kannibaler, i England hette den Cannibal och i USA har den haft flera olika titlar, The Last Survivor (som är den censurerade versionens titel), Jungle Holocaust och Carnivorus (som är återutgivningstiteln på filmen). Filmens mest kända titel är nog dock Last Cannibal World.

Filmen i sig är helt okej. Den blir lite långtråkig på sina ställen där de envisas med att visa naturbilder och scener där det egentligen inte händer speciellt mycket, men varvar samtidigt med lite spänning och gore (som bland annat involverar djurslakt av riktiga djur). Filmen är mer en (hyfsat) realistisk bild av hur farlig en djungel kan vara än en gore-fest likt många andra kannibalfilmer.

Å ena sidan gillar jag Last Cannibal World, men å andra sidan har den sina långsamma och stentrista stunder också, så den faller någonstans mitt emellan för min del. Helt okej film och en hyfsad start på trilogin, som jag egentligen inte hade några skitstora förhoppningar på.