Helt Perfekt Glob

Poltergeist (2015) av J

Paret Eric (Sam Rockwell) och Amy Bowen (Rosemarie DeWitt) flyttar med sina tre barn Kendra (Saxon Sharbino), Griffin (Kyle Catlett) och Madison (Kennedi Clements) in i ett nytt hus för att börja på ny kula efter att Eric blivit uppsagd. Kort efter att de börjat göra sig hemmastadga i det nya huset börjar underliga saker att inträffa; saker förflyttar sig av sig själv och Madison pratar med individer som inte finns där. Det dröjer inte länge innan det hela börjar eskalera och snart tillfångatar krafterna i huset Madison…

Jag har varit föga intresserad av att titta på Poltergeist remaken från 2015 och jag har haft på känn att filmen skulle vara ytterligare en generisk spökhusskräckfilm, vilket knappast är något som får mig att vilja springa efter den.

Jag hade rätt om den här remaken. Jag tycker att den är okej för vad den är även om den i stort sett följer varenda standardmall för den här typen av film utan att bjuda på några större överraskningar. Den återanvänder en del från det mästerliga originalet samtidigt som den försöker sig på några egna idéer – som överlag fungerar rätt bra, trots att de osar PG-13 lång väg.

Skådespelarna är bra (Sam Rockwell’s karaktär är ganska lustig emellanåt med sina dad-jokes) och effekterna ser givetvis bra ut. Problemet med filmen är att den är fruktansvärt generisk och känns som vilken annan spökhusskräckfilm som helst som kommit de sista tjugo åren. Hade filmen haft en annan titel och om de skrivit om en handfull scener hade filmen antagligen försvunnit in i den stora massans glömska väldigt snabbt. Om de vågat ta ut mer på svängarna här och blåst på med lite mer grafiskt innehåll utan att förlita sig på tretusen jumpscares som ändå inte leder någon vart så hade antagligen filmen blivit en aningen mer intressant.

Det låter kanske som att jag hatar filmen, men det gör jag inte. Jag förväntade mig en generisk skräckfilm utan några större överraskningar och det var exakt det jag fick.

Läs gärna mina tio år gamla (!) recensioner av originalet, samt dess uppföljare. Du finner dem här, här och här.

Charlie’s Angels av J

Natalie (Cameron Diaz), Dylan (Drew Barrymore) och Alex (Lucy Liu) är tre snygga och tuffa agenter, ledda av den hemlighetsfulle miljardären Charlie som bara kommunicerar med dem via radio. Deras senaste uppdrag blir att hitta den kidnappade affärsmannen Eric Knox (Sam Rockwell), chefen för datorföretaget Knox Technologies. Spåren pekar mot hans konkurrent och rival, Roger Corwin (Tim Curry). Tjejerna inser emellertid snart att de är brickor i ett invecklat spel, där de och deras chef Charlie är levande måltavlor.

Det var länge sedan jag såg något så urflamsigt, over-the-top och fullständigt verklighetsfrånvarande som Charlie’s Angels rebooten från 2000. All action är uppskruvad till max och allt vad som heter realism har slängts ut genom fönstret. Det är fullt ös nästan hela tiden och humorn går mellan att vara flamsig till att vara ren cringe (även om en del skämt fick mig att gapskratta).

Det är ganska imponerande över hur många stora skådespelare som medverkade i filmen, även om flera av dem bara är med i en scen eller två. Effekterna är emellertid inte fullt lika imponerande längre – i synnerhet inte de green screens och den förlegade CGIn som användes. Det är hur som helst ingenting som direkt stör då jag hade en ganska kul stund i soffan. Filmens soundtrack är nog en av filmens starkaste sidor skulle jag säga, med klassiker så som The Prodigy’s Smack My Bitch Up, Blur’s Song 2 och Fatboy Slim’s Ya Mama som brölar på i bakgrunden under flera actionscener.

Charlie’s Angels från 2000 är stendum men är ändå rolig popcorn-underhållning som blåser förbi väldigt fort. Rekommenderas.

Iron Man 2 av H

Okej, det är väl lite konstigt av mig att recensera ”Iron Man 2” efter att ha recenserat ”The Avengers”, trots att jag såg dem i rätt ordning. Jaja, men strunt i det. Du läste ju ändå J:s recension redan 2010, så det är ju inte som om du är helt svältfödd. Jag tycker det är en bra film som utvecklar sig bra från den första filmen. Det är bra action, bra karaktärer och Downey Jr är härligt dampig hela tiden.

Läs också min recension av ”Iron Man” om du har lust!

Everybody’s Fine av H

Pensionären och nyblivna änklingen Robert de Niro städar i huset och gör fint i trädgården. Han köper hem ordentligt med mat och en ny grill, för de fyra barnen ska komma och hälsa på över helgen. En efter en ringer de dock och lämnar återbud. Robban packar en väska och åker för att hälsa på barnen själv. Under resans gång får han lära sig sanningen om sina barn.

Ett fint drama om familjer, och de små lögner vi kör med för att hålla skenet uppe. Alla mår bra, som titeln säger. Inte direkt en feelgood-film (som postern försöker få dig att tro), men lite tänkvärt och inte så tragiskt som man kan vara rädd för att det blir. En remake av en italiensk film från 1990

Cowboys & Aliens av H

Bara titeln är ju klockren. Cowboys mot utomjordingar. Harrison Ford och Daniel Craig är cowboys. Jon Favreau (”Iron Man”, ”Iron Man 2”) regisserar. Det kan inte gå fel.

Craig vaknar i öknen och minns inte vem han är, men han har ett mystiskt armband som han inte får loss. Han knallar in till en stad där han känns igen av den lokale storliraren Ford som inte gillar honom. De hinner dock inte bråka så mycket då utomjordingar attackerar och för bort stora delar av befolkningen. Nu måste de förstås samarbeta för att slå tillbaka.

De flesta recensioner av filmen var rätt ljumna. Jag vet inte vad folk hade väntat sig egentligen av en sån här film. De flesta sågningar verkar vara skrivna av folk som inte ens tittat på filmen. Några citat från IMDb-kommentarer:

”There was no reason for this movie to be made other than to take my money and dupe people like me who want something new and different than the conventional western or sci-fi movie. This movie was just two hours of people riding around on horses.”

Öhh… vilken film såg du? Var alla actionscener bortredigerade?

”But it’s when Craig’s gorgeous love interest, supposedly the town whore, becomes ”enlightened” by Indians and knows everything about the aliens… spouting exposition like directions on a new stove… that the film sinks beneath the surface of banality, completely losing its rough and tumble origins to a science-fiction melodrama.”

Öhh… du kanske skulle varit mer uppmärksam. Hon är ju utomjording själv…

”The plot was thread bare at best, some incomprehensible mess about aliens mining for gold, capturing humans, blah blah blah.”
”In fact, why are there aliens in the movie, anyway. They are indeed very pointless and they feel forced in just to create some pointless conflict involving gold, which gets left to naught in the end.”

Och så vidare. De flesta verkar helt ha missat varför utomjordingarna är där (de gräver guld som fungerar som bränsle) och återigen kanske de borde varit mer uppmärksamma eftersom det förklaras tydligt i filmen.

Själv var jag väldigt underhållen och tyckte att det var ett toppenbra matinéäventyr (jag såg den långa versionen). Det är en bra popcornrulle helt enkelt. Så det så.

Iron Man 2 av J

Tony Stark (Robert Downey Jr.) har nu berättat för världen att det är han som är Iron Man och en enorm press ifrån regeringen, media och allmänheten har laggts på hans axlar att han ska dela med sig av sin teknologi till militären – vilket han vägrar av rädsla att teknologin ska falla i fel händer. Samtidigt planerar ryssen Ivan Vanko (Mickey Rourke) en hämndaktion jämtemot Stark, tack vare något hans far gjorde för många år sedan. Som om inte det vore nog bär Stark på en tung hemlighet som kan vara slutet för Stark Industries – och honom själv…

För att friska upp minnet såg jag om Iron Man innan jag såg den här första uppföljaren. Och.. ja.. den är fortfarande lika bra som den var när den kom. Iron Man 2 ligger inte långt efter sin föregångare – bortsett från ett par saker. Händelseförloppet i filmen känns rätt klichée och bitvis märks dessa av allt för mycket, vilket också resulterar i att filmen blir småseg och utdragen på sina ställen. Slutstriden mellan Iron Man, Styggingen och en gammal, men samtidigt ny, karaktär känns rätt snål och snabbt överstökad. Actionscenerna är snyggt och bra gjorda så när som på någon enstaka skakig kamera. Om man ska se till vad Iron Man 2 är så är det En Bra Film och även om den inte når ända upp till sin föregångare så vill jag rekommendera den lite försiktigt till de som gillade den första.

Och har man inte fått nog av Iron Man så kommer det en tredje del redan om 2 år och duger inte detta fullt ut så kommer det även en fristående film (som står som en uppföljare till Iron Man filmerna på IMDB) samma år med titeln The Avengers – där vi inte bara kommer få se Iron Man, utan också Hawkeye, Black Widow, Captain America, The Incredible Hulk och War Machine m.fl. Alla superhjältekåta-fans där ute, håll ut.

Moon av H

Sam (Sam Rockwell) har snart klarat av sina tre år på månstationen. Med enbart datorsystemet Gerty som sällskap (med Kevin Spaceys röst) har han ansvarat för driften av ”skördetröskorna” som gått över månens yta för att samla en mineral som sänds till jorden som energikälla. När en av tröskorna rutinmässigt går sönder, och Sam ger sig ut för att fixa den, så kör han snett och krockar. Han vaknar till i sjukrummet på basen, och Gerty har gett honom utegångsförbud. Sam lyckas ändå ta sig ut, och iväg till det krockade fordonet – där han själv fortfarande sitter kvar…

Jag hade väntat mig något annat av den här filmen. Trailern får den att se ut mer som en rysare, men det är egentligen mest ett scifi-drama. Den är helt okej, mestadels på grund av att Sam Rockwell är så bra. Det kan inte vara lätt att vara i stort sett den enda skådisen i en hel film, och inte bara vara i bild nästan hela tiden utan ibland vara två personer samtidigt. Storyn är väl egentligen inte särskilt nyskapande, utan känns som en klassisk scifi-novell ungefär. Som sagt, jag hade väntat mig nåt annat, men det här fick väl duga.

Anonymous Rex av H

Sci-Fi Channel har producerat den här tv-filmen i vilken dinosaurierna aldrig dött ut, utan istället lever bland oss människor – i människoförklädnad. En av dessa dinosaurier är Vincent Rubio (Sam Trammel, känd från typ inget, men han påminner om Sam Rockwell i Confessions of a Dangerous Mind) som tillsammans med Ernie Watson (Daniel Baldwin, känd från… tjaa, Vampires?) är två privatdetektiver som försöker lösa en mordgåta men springer på en sekt som vill starta krig mellan människor och dinosaurier, för att dinosaurierna (jävla ord att skriva hela tiden) ska kunna leva utan förklädnad i världen som de blev skapta. Isaac Hayes och Faye Dunaway (!) dyker upp också.

Det är hyfsat bra, man beskriver den hemliga dinosaurievärlden inom vår egen på ett intressant sätt och ställer intressanta frågor om vårt samhälle och bla bla bla som man inte orkar bry sig om för det är ju faktiskt bara en billig tv-film. Effekterna är helt klart dugliga i sammanhanget, även om det inte är så mycket av dom. Inget att springa efter, men duger om den råkar dyka upp på tv. Som den gjorde för mig.