| Subcribe via RSS

Slice And Dice: The Slasher Film Forever av J

februari 9th, 2018 | Postad i Dokumentär

Slice & Dice - The Slasher Film ForeverSlice And Dice: The Slasher Film Forever är en cirka sjuttiofem minuter lång dokumentär där personer som varit involverade i subgenren slasherfilm på ett eller annat sätt blir intervjuade. För ett slasherfilmsfan som mig själv fanns det inte jättemycket här att hämta då det mestadels var det gamla vanliga tugget, men det var ändå kul att höra lite mer om vad folk som varit inblandade i den här typen av filmer har för tankar om genren.

Efter att jag hade sett klart dokumentären beslutade jag mig för att ta mig igenom allt extramaterial som följde med på de bägge diskarna som följde med i 88 Films utgåva av dokumentären. Först ut var kommentarspåret för dokumentären med dess regissör, Calum Waddell, och Justin Kerswell från The Hysteria Continues (som även producerat den här dokumentären), vilket troligtvis var det mest intressanta med den första skivan. Waddell, som tillsammans med sin partner spelar in extramaterial för filmbolaget Arrow, hade en del intressanta saker att berätta om och då jag är en riktigt stor fanboy av The Hysteria Continues var det kul att även höra herr Kerswell diskutera och prata med Waddell.

Utöver dokumentären följde det även med en handfull ”outtakes” med några av dem de intervjuat. Dessa ”outtakes” hade jag hellre sett att de inkluderat i den faktiska dokumentären då en del av det som det pratas om var intressant – däribland en förlängd intervju med Kevin Tenney, där han pratar kort om Night Of The Demons filmerna.

Vidare följer det med tre korta klipp från introduktionerna vid tre premiärvisningar av den här dokumentären och ett lite längre klipp med en Q&A med James Moran och Norman J. Warren vid Glasgow Film Theatre, 24 Mars 2013. Alla dessa klipp var föga intressanta. En musikvideo av The Acid Fascists till deras låt All Kinds Of Twisted (Theme From Slice & Dice) och tio stycken trailers följer även med på den första skivan.

Skiva nummer två innehåller en trettiosju minuter lång bonusdokumentär – Don’t Go In The Backwoods. Här pratas det om en av de mest återkommande miljöerna i slasherfilmer; skogen och landsbygden. Det är ungefär samma upplägg som Slice And Dice dokumentären med folk som varit involverade på ett eller annat sätt i subgenren där de pratar kort om deras tankar om slasherfilmer överlag och så. Återigen; inte speciellt givande för ett slasherfilmsfan, men ändå kul att höra vad folk som varit på plats när filmerna spelades in har att säga om dem.

Det sista i den här dubbeldisken som följer med är en ”trailer park” med slasherfilmstitlar från 1960 till 1988 med en totalspeltid på cirka fyrtiofem minuter, som man kan välja att titta på med eller utan kommentarspår av Waddell och Kerswell. Personligen såg jag dem med kommentarspår, because fanboy.

Är man ute efter att lära sig mer och fördjupa sig i slasherfilmsgenren så finns det inte så mycket att hämta här egentligen, men är man inbiten och bara vill ha något att slötitta på utan att behöva använda huvudet så är Slice And Dice en okej dokumentär att spana in, som jag personligen tycker blev bättre med kommentarspåret av Waddell och Kerswell.

No Comments

Hostel: Part III av J

mars 3rd, 2012 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Då Scott (Brian Hallisay) snart ska gifta sig har han och hans bästa vän Carter (Kip Pardue) bestämt att de ska fara iväg över en helg för att ha kul tillsammans innan det nämnda giftermålet ska äga rum. Men istället för att åka iväg till stället de sagt till Scott’s blivande fru att de ska till sticker duon iväg till Las Vegas, där de möter upp två andra vänner – Justin (John Hensley) och Mike (Skyler Stone).

Efter en del spelande och supande stöter de på eskorttjejerna Kendra (Sarah Habel) och Nikki (Zulay Henao), som tipsar dem om ett fantastiskt ställe lite utanför huvudgatan och kort därpå bestämmer sig grabbarna för att dra dit. Väl inne på klubben dröjer det inte länge förrän de delar upp sig och morgonen därpå är en av dem spårlöst försvunnen. I sitt sökande efter sin försvunna vän finner grabbarna en betydligt mörkare sida av Vegas än vad de själva någonsin önskat sig…

Den tredje installationen i Hostel serien fortsätter på ungefär samma spår som tidigare, med några få nya idéer till konceptet om en professionell organisation som har lagt sin expertis till att kidnappa och låta rika människor ha ihjäl dem igenom tortyr. Händelseförloppet är inte lika långdraget som i de två första filmerna där ingenting händer förrän runt 50 minuter in i filmen, men vi får likförbannat vänta 30 minuter (av ca 88) innan det börjar röra lite på sig i ett par minuter – för att sedan få lov att vänta lite till. Det är den här filmens – och de tidigare filmernas – stora problem; man får som tittare sitta och vänta på att någonting ska hända. För att vara ”ultravåldsfilmer” så är det otroligt lite ultravåld i dem, så att säga…

Effekterna ser hyfsade ut, men då de flesta mordscenerna är utdragna till det allra yttersta och sker, oftast, off screen blir det hela totalt ointressant. Skådisarna är rätt okej, men deras karaktärer är så klyschiga att det får mina nackhår att ställa sig upp. Blåsta amerikaner som hamnar i klorna på slovakiska sadister, jeez, kom med något nytt – tack. Vilket för oss till nästa grej; manuset. Filmens manus är en ren klyscha och många av de saker som inträffar i filmen är så förutsägbara att jag som tittare mer känner mig sömnig än chockad över vad som händer.

Med allt det sagt måste jag ändå säga att jag föredrar nog faktiskt Hostel: Part III före de två första Hostel filmerna. Dels för att den är ganska kort och dels för att den inte försöker att skriva förklaringar på näsan åt tittaren, som tittaren redan bör veta om (om denne har sett de två tidigare filmerna that is). Men… det är inte heller en bra film, vilket är synd då jag älskar Scott Spiegel’s gamla blod- och våldrökare Intruder (recenserad här av mig).

Hostel: Part III är en cash-cow som enbart surfar på de tidigare filmernas rykte om att vara ultravåldsfilmer, vilket de absolut inte är. Skippa den här (och de två tidigare filmerna) och se någonting annat.

Läs gärna också mina recensioner av Hostel och Hostel: Part II, samt H’s recensioner av ettan och tvåan.

No Comments

Drag Me To Hell av J

februari 8th, 2010 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

På banken där Christine (Alison Lohman) jobbar finns en ledig plats som chefsassistent och givetvis vill hon gärna ha den. Enda problemet som står i hennes väg är hennes arbetskamrat Stu, en skrupelfri fan som gör allt för att trycka till henne. För att få platsen måste Christine visa att hon kan ta hårda beslut och gör detta genom att neka den gamla tanten Sylvia Ganush (Lorna Raver) ett tredje lån på sitt hus – vilket visar sig vara ett stort misstag. Ganush visar sig vara en trollpacka och lägger en förbannelse över Christine, som nu har tre dagar av demonisk terror framför sig innan Lamia – Den Svarta Geten – kommer och tar hennes själ till helvetet…

Sam Raimi är på väg back on track, så att säga. Med Drag Me To Hell återvänder han till sitt ursprung; cheesigt komiska och halvdant gjorda skräckisar. Och visst är den underhållande, men personligen tycker jag inte den ligger i samma liga som Evil Dead filmerna – även om det inte är långt efter. Rolig, äcklig och hyfsat våldsam är nyckelord för filmen, men andra ord så som förutsägbar och stundtals billiga effekter dök även upp i huvudet på mig under tiden filmen rullade. Men tar man filmen för vad den är så är det faktiskt en underhållande rulle som förnöjer nog de flesta Evil Dead fansen – inklusive mig (även om jag störde mig lite grann på de förutsägbara händelserna i filmen).

Fans till Raimi’s större filmer – Spider-Man filmerna – blir troligtvis missnöjda med den här filmen. Drag Me To Hell är ungefär det motsatta av vad Spider-Man är; en liten film där Raimi själv har fått härja runt bäst fan han velat, istället för att bli styrd av en studio – vilket syns ganska väl.

Bla bla bla. Sam Raimi är hur som helst på väg tillbaka och vi får hoppas att han fortsätter på samma stig. Och som H skrev i sin recension av filmen; ”Om nu bara Peter Jackson kunde sluta göra sina mastodontrullar och återgå till det han egentligen vill göra så kan det snart bli balans i filmuniversum.”.

http://www.imdb.com/title/tt1127180/

No Comments

Stryker’s War av J

december 26th, 2009 | Postad i Action, Film

När Jack Stryker (Brian Schulz) återvänder ifrån Vietnam med två skottskador försöker han att leva ett lugnt och stilla liv i sin stuga tillsammans med sin hund Whiskey och fortsätter att dejta sin flickvän Sally (Cheryl Hansen). Men när en sekt dyker upp och börjar slakta lokalbefolkningen och kidnappar Sally drar Jack ihop sina gamla krigskamrater – som är på besök – för att rädda Sally och den lilla staden ifrån sekten.

Första gången jag fick nys om den här filmen var när jag såg en trailer på den på.. öh.. en vhs-release av någon äldre film, som jag inte minns vilken det är, då under titeln Thou Shalt Not Kill… Except. Nu när jag har sett den måste jag säga att filmen inte riktigt var så som jag trodde – och hoppades på – att den skulle vara. Den går ifrån krig till mer eller mindre drama till ren B-action. Just under drama-delen händer det inte så mycket och detta är filmens stora problem. Det händer inte så mycket. Och det hela känns och blir ganska gaggigt efter ett tag.. just för att det, typ, inte händer så mycket.

Skådespelarinsatserna är helt ok och största anledningen till att jag såg filmen var nog för att få se Sam Raimi som psykotisk sektledare. Utöver nämda skådisar så ser vi även Sam’s bror Ted Raimi i en rätt vrickad roll, Robert Rickman, John Manfredi, Timothy Patrick Quill och Perry Mallette, samt Bruce Campbell (som även skrev storyn tillsammans med regissören Josh Becker och Sheldon Lettich) som tv-reporter och hans äldre bror Don Campbell i en kort roll som marinkårssoldat. Det är alltså flera stycken ifrån Evil Dead-filmerna som medverkar och står bakom den här filmen. Becker var även han inblandad i Evil Dead-filmerna, samt Mosquito.

Det är givetvis lågbudget och effekterna är inte så där jättemycket att hurra över med dagens standarder, men är faktiskt bättre än många andra lågbudgettitlar. Tack och lov.

Storyn är bra, men manusskriptet är otroligt långdraget bitvis och blir rent av tråkigt stundtals. Hade det hänt lite mer under just de tröga sekvenserna hade filmen var en höjdarrulle.. av lågbudget- och B-filmsklass, alltså.

Stryker’s War är en helt ok film iaf. Det finns bättre lågbudgetfilmer (Evil Dead, exempelvis) men det finns defintivt sämre lågbudgetfilmer (Sabbath, exempelvis).

Sevärd, om man inte har något bättre att titta på.

http://www.imdb.com/title/tt0090093/

No Comments

Intruder av J

oktober 13th, 2009 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Strax innan stängningsdags på Walnut Lake Market dyker en av kassörskan Jennifer’s f.d pojkvän upp och startar ett slagsmål. Han blir utslängd, men tänker uppenbarligen inte ge sig så lätt – istället smyger han omkring utanför affären och på något sätt ska han få som han vill. Senare får de anställda ett sorgligt besked: butiken ska slås igen och säljas. De kommer förlora sina jobb och till råga på allt så har de ett långt kvällspass framför sig – butiken ska städas iordning och allt ska märkas om till halva priset.

Kvällen rullar på, men tar tvärt slut för vissa av de anställda då en galning smyger runt och tar livet av dem… en efter en…

Jag minns så väl när jag såg den här filmen för första gången för sisodär.. öh.. 13, 14 år sedan, på en klippt vhs release jag hyrde hos den lokala filmbutiken. Även om filmen hade klipp i sig så gillade jag den (jag minns inte om jag ens fattade att filmen var klippt). När jag flertalet år senare råkade komma över filmen på en oklippt tysk-releasad dvd införskaffade jag den givetvis direkt och såg om den – i oklippt form. Och älskade den. Och jag älskar den fortfarande.

Intruder är en välgjord, våldsam, småkomisk och ganska blodig slasherfilm som inte kom förrens 1989 – dvs i slutet av slashervågen under 80-talet – men är också en av de bästa slashertitlar som släppts. Visst följer den mallarna för slasherfilmer och den innehåller klichéer som förekom – och förekommer – väldigt ofta i såna här filmer, men istället för att vara helt förutsägbar erbjuds tittaren ett par twister i slutet som gör filmen lite mer märkvärdig.

För regi och screenplay står Scott Spiegel – som har arbetat tillsammans med Sam Raimi (Evil Dead och Spider-Man filmerna) samt Eli Roth (Hostel filmerna). I skådespelarassamblén ser vi bland annat Charlie Sheen’s och Emilio Estevez’ lillasyster – Renée Estevez (som ett år tidigare var med i den andra Sleepaway Camp filmen) – Sam och Ted Raimi, Bruce Campbell (som är med i ca 2 minuter i slutet av filmen), Dan Hicks (som är formidabel i sin roll) och Lawrence Bender (som också är med i ca 2 minuter i slutet, samt skrev manuset för filmen). Givetvis gör samtliga – och de jag inte har nämnt – ett riktigt bra jobb.

Intruder förblir en av mina favoritslashers – och till de som inte har sett den och som gillar filmer i samma stuk kan jag rekommendera den varmt.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0095379/

1 Comment

The Dead Next Door av J

mars 22nd, 2009 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Zombies!

1989. En forskare har tagit fram ett nytt sorts serum som återuppväcker de döda, men något går snett och en zombie-epidemi bryter ut.

Ett par år senare har regeringen bildat en grupp som tränats för att ta itu med zombieproblemet: Zombie Squad. En grupp, bestående av Raimi, Mercer, Kuller, Dr. Franklin och Dr. Moulsson får i uppgift att ta sig till Ohio för att leta reda på forskarens noteringar för att kunna framställa ett vaccin mot viruset som zombierna bär på.

Väl i Ohio stöter de dock på ytterligare ett problem utöver zombierna: en zombiekult som vill bevara zombierna och som tror att det här är ”Hans” (Gud, alltså) vilja, att mänskligheten ska utrotas genom vår egen dumhet.

Jag hade velat se den här filmen i några år och när jag slutligen kom över den växte nyfikenheten ännu mer. Jag visste att det var en amatör/lågbudget zombiefilm. Därmed anade jag att skådespelarna, effekterna, filmningen, storyn.. ja, typ allt.. skulle vara ass. Men jag var fortfarande sugen på att se den då jag hade läst en hel del om den och fått höra av bekanta att den var underhållande på sitt sätt. Sagt och gjort. Jag slog igång den..

Det första som slog mig var att filmen gav väldigt många referenser till andra skräckfilmer, så som The Texas Chainsaw Massacre, Dawn Of The Dead, Day Of The Dead, Creepshow och The Evil Dead. Vissa scener, och händelser, i filmen påminde mig mycket om Day Of The Dead dessutom. På Anchor Bay Entertainment dvdn finns även trailers till Day Of The Dead, The Evil Dead, Evil Dead II: Dead By Dawn och All Souls Day, samt dokumentärer och annat skräp.

Så.. efter att jag nu har sett den här filmen, så rotade jag runt lite efter lite rolig information kring filmen. Jag citerar från Trivia kring filmen på IMDB: The executive producer credited as ”The Master Cylinder” is actually Sam Raimi. Some of the main characters are named after important people involved in the horror movie industry: Raimi – Sam Raimi, Savini – Tom Savini, Cmdr. Carpenter – John Carpenter. Among these listed, the Captain also includes of soldiers that they have lost which include Romero (George A. Romero) and King (Stephen King). Bruce Campbell’s voice can be heard dubbed for the characters Raimi and Commander Carpenter. Sam Raimi used his pay from Evil Dead II (1987) to fund this film.

Ytterligare lite trivia kring filmen är en kommentar jag läste om filmen och det angår det här med att Sam Raimi ingick i producentteamet: This movie is so bad. Sam Raimi put up a small amount of cash for this after his success with evil dead and then saw how bad it was and how they used all horror peoples names as characters in the film, so he took them to court so they wouldn’t use his name as producer and he won…

Jag tror att ni börjar förstå vart jag vill komma. Att Sam Raimi medverkat i det här projektet begriper jag inte. Att Bruce Campbell lånat ut sin röst för att dubba två idioter som inte vet, någonstans, vad skådespeleri innebär begriper jag inte heller. Att filmen fått släppas på dvd begriper jag, förstås, inte heller.

Skådespelarna i filmen går inte att beskriva med ord, hur dåliga de är. Nästan allihop står, i princip, och läser direkt ur manus och deras agerande är ungefär lika trovärdigt som att titta på en grupp barn som leker krig.

Effekterna är dock ganska godkända, då de emellanåt ser ganska trovärdiga ut. Och effekter finns det gott om. Från nästan första scen skvätter det blod och den slaskgalne som skiter i hur filmen i sig är i övrigt jublar troligtvis och gör vågen flera gånger om under filmens gång.

Storyn var halvintressant, men var uselt framförd och blev tråkig på sina håll då det mest kändes som om filmen aldrig skulle ta slut. Stundtals fick man sitta som en snäll liten gosse och titta på uselt framförda scener (bortse för guds skull från Bruce Campbell’s insatts som röst!) och stelt agerande. Suck…

Hade jag fått en chans hade jag (citat av T) målat en måltavla på J.R. Bookwalter’s arsle, gått ut i skogen och kåtat upp en älg genom att tvångsmata fanskapet med viagra och sedan skickat den efter Bookwalter.

Nog för att jag tycker lågbudget/amatör film kan vara satans kul att titta på, men den här filmen kommer inte ens i närheten av de filmerna. Jag har förståelse för Sam Raimi, varför han gick till domstol och krävde få sitt namn borttaget. Jag hade också skämts ögonen ur mig om jag varit korkad nog att medverka i ett sånt här skitprojekt.

Jag nämde, lite längre upp, att på Anchor Bay Entertainment dvdn fanns det bland annat trailers och dokumentärer (två stycken). Vi får se om jag recenserar dem längre fram.

Men hur som helst, jag kommer säkert inte att se om den här filmen. Den är inte bra och den är inte dåligt bra heller.

Undvik.

http://www.imdb.com/title/tt0094962/

No Comments

2001 Maniacs av J

maj 4th, 2008 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

Remake av den gamla klassiska 2000 Maniacs.

Ett gäng vårystra studenter ger sig av på en gemensam bilsemester med siktet ställt på öl i massor, ”Wet T-shirt”-tävlingar och sololjeglänsande kvinnor iförda minimala bikinis. Men på väg ner till den varma södern kör dom fel och hamnar i den lilla staden Pleasant Valley och kommer lagomt till den stora lokala ”Guts and Glory”-festivalen, som hålls årligen i den lilla staden. De hälsas varmt välkomna av stadens enögde borgmästare, Buckman (Robert Englund), och det verkar som om de står inför ett dukat bord av sex, mat, dryck och lössläppta nöjen. Men den lössläppta stämningen som först tedde sig som ett paradis, förvandlas snart till rena helvetet!

Jag säger bara: Robert Englund. Det räcker va? Jag har inte sett originalet, tyvärr, så jag kan inte jämföra originalet med den här remaken.. men med tanke på att Englund medverkar är den helt suveränn.

Filmen gör verkligen rätt för sitt namn. Den här filmen är rena slakthuset, ifört ett grymt bra manus, mycket våld och en hel del humor.

Finns inte så mycket mer att säga egentligen.. filmen är underbar. Den som inte tål våld får nog ta och söka vidare, för den här präglas av krossade människor, skallkrossningar, spett-genom-ändtarmen-metoden, syrabongar och diverse annat man kan tänkas använda sig av för att ha ihjäl ett gäng glada ungdomar som vill ha sex och supa.

Peter Stormare dyker även upp i en snabb roll som lärare och Eli Roth (mannen bakom Cabin Fever och Hostel-filmerna) dyker även upp i en snabb roll.

Varsegod.. hugg in.. bokstavligt talat.

http://www.imdb.com/title/tt0264323/

1 Comment

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud