Helt Perfekt Glob

The Hitcher (2007) av J

Det unga paret tillika collegestudenterna Grace (Sophie Bush) och Jim (Zachary Knighton) har bestämt sig för att tillbringa semestern i Grace’s hemstad, Lake Havasu City. Humöret är på topp när de sätter sig i Jim’s gamla Oldsmobile 442 och påbörjar resan över kontinenten.

Under en regnig natt får de med sig en liftare i bilen efter att nästan ha kört över honom. Liftaren presenterar sig som John Ryder (Sean Bean). Efter att ha blivit hotade av Ryder med kniv lyckas paret sparka ut honom bokstavligt talat ur bilen och lämnar honom på den ödsliga vägen bakom dem – vilket snart visar sig bara vara början på deras mardröm…

Fyra år efter att The Hitcher fick en uppföljare ingen bad om kom den ofrånkomliga remaken (som inte bara tar element ifrån den första filmen utan även den andra) ingen ville ha, men till skillnad från majoriteten av remakes är The Hitcher från 2007 en väldigt sevärd film. Sean Bean är fantastisk i sin tolkning av Rutger Hauer’s rollkaraktär i den här nytolkningen om den galne liftaren och även om filmen inte når upp i samma höjder som originalet är det en skön popcornrulle som underhåller gott under sina knappa åttio minuter speltid. Zachary Knighton gör en hyfsad Jim Halsey och jag klagar inte direkt över Sophie Bush’s medverkan i filmen.

Jag har dock två problem med filmen; det första är Dave Meyers och det andra är musikvalet i filmen. Dave Meyers har överlag gjort ett bra jobb med The Hitcher remaken men stundtals märker man av att det är en musikvideoregissör som sitter i registolen för filmen. Inledningen av filmen skriker musikvideo och mitt sällskap jag såg filmen tillsammans med påpekade till och med detta. En annan regissör hade nog varit att föredra, är väl det jag vill komma till. Musikvalet i filmen är överlag okej men i en handfull scener börjar jag undra vad de egentligen tänkte med. I en av de återskapade scenerna från originalet där en hetsig biljakt genomförs börjar plötsligt en låt som inte passar överhuvudtaget in i scenen att spelas. Känslan i låten i kombination med biljakten är helt off och dödar spänningen fullständigt just tack vare musiken. Vad fan tänkte de med?

I alla fall så tycker jag att The Hitcher remaken från 2007 är en underhållande film trots sina brister. Den kommer aldrig bli en klassiker som originalet, men det är å andra sidan åttio minuter God Underhållning. Rekommenderas.

Silent Hill: Revelation 3D av J

Kort efter att den första Silent Hill filmen (recenserad här och här) kom släpptes nyheten om att en tvåa skulle komma. Det dröjde emellertid hela 6 år innan vi såg röken av någon uppföljare och i alla fall jag var sjukt förväntansfull när den kom. Men av någon anledning lät jag den ligga tills nu. Det visade sig emellertid att jag lika gärna kunnat skita i den helt och hållet och låta den första (och bra) filmen vara en egen film istället för att involvera det här skräpet. Jag såg filmen hemma hos en polare som råkar ha en 3D TV. Givetvis såg vi den i 3D och det var ju coolt. Men det är ungefär vad filmen går ut på också; att vara en cash in på Silent Hill namnet och för att visa så mycket 3D effekter som möjligt i ett så rörigt och hattigt manus som möjligt.

Filmen är en fortsättning på den föregående filmen (som i mitt tycke klarar sig fint på egen hand) och följer Heather Mason (Adelaide Clemens), som lidit av underliga hallucinationer och mardrömmar sedan barnsbenen. Hon och hennes far, Harry (Sean Bean), har precis flyttat till en ny stad. Det dröjer dock inte länge förrän Harry plötsligt blir kidnappad och Heather får instruktioner av kidnapparna att bege sig till Silent Hill.

Det händer lite mer däremellan men jag orkar inte lägga ner någon större energi på den här filmen mer än nödvändigt, så…

Det som sumpade hela filmen för min del var manuset (som jag troligtvis gjort klart här ovanför). Skådisarna var bra och effekterna såg faktiskt bra ut (åtminstone i 3D), men manuset känns inte utvecklat och allting känns så jävla snabbt överstökat med tanke på att filmen ligger på 90 minuter i runda slängar. Silent Hill: Revelation 3D är en ren cash in och kärleken till spelen och berättelsen om spökstaden Silent Hill är nästintill helt bortblåst. Skippa den här.

Flightplan av J

Efter att hennes make har dött bestämmer sig flygplansingenjören Kyle Pratt (Jodie Foster) för att flytta ifrån Berlin och hem till USA. Tillsammans med sin dotter Julia (Marlene Lawston), och kistan med hennes döda make, tar de flyget till New York för att starta på ny kula.

Men efter att ha somnat och vaknat efter tre timmars flygning upptäcker Kyle att Julia är spårlöst försvunnen. Kyle börjar söka igenom den stora dubbeldäckaren, men varken passagerarna eller personalen ombord verkar ha sett henne och enligt incheckningslistorna var Julia aldrig med på planet. Håller Kyle på att tappa förståndet? Eller är det någon som har tagit hennes dotter?

Jag såg faktiskt den här filmen när den gick på bio och tyckte den var ruskigt bra då, runt 2005, och jag har haft planer på att se om den bra länge, men det har inte blivit av, förrän nu. Och min åsikt om filmen har inte förändrats speciellt mycket egentligen, mer än att jag har några frågetecken jag inte riktigt fick svar på under filmens gång. Skådisarna är suveräna och manuset är välskrivet (till större delen) och har en viss Hitchcock-känsla över sig under större delen av filmen, vilket kanske säger en del om hur spänningen i filmen är.

Flightplan är en spännande och nervpirrande thriller som jag rekommenderar helt enkelt. Se den. Nu.

Death Race 2 av J

6 månader efter ett misslyckat bankrån blir flyktbilsföraren Carl ’Luke’ Lucas (Luke Goss) förflyttad till Terminal Island Penitentiary för att avtjäna ett livstidsstraff. Dessvärre är Terminal Island platsen för ett grymt underhållningsprogram kallat Death Match – där fångarna ska slåss på liv och död för att underhålla allmänheten. Men när tittarsiffrorna är som högst känner en av programmets skapare, September Jones (Lauren Cohan), att programmet behöver en fräsch idé för att dra fler tittare och behålla de gamla. Då fängelseön har en stor del oanvänd mark sätts hennes plan i verket; ett race – Death Race.

Death Race 2 – som egentligen är en prequel och inte en uppföljare – är ganska sisådär. Det är några bra namn i rollistan, så som Ving Rhames, Danny Trejo, Sean Bean och Robin Shou (som återvänder i sin roll som 14K ifrån Death Race), samtidigt som det är en bunt mindre kända namn i listan också. Paul W.S. Anderson (som producerade, skrev manus och regisserade den första Death Race) producerade och skrev manus och enligt creditsen i Death Race 2 medverkade även Roger Corman (som var inblandad i Death Race 2000 och Death Race) som producent, men om man sedan kikar på IMDB (vars storybeskrivning av filmen spoilar en stor del av den) står det absolut inte ett skit om att Mr. Corman medverkat i det här projektet. Hm.

Är man dessutom uppmärksam (och har sett de två tidigare Death Race filmerna) så kan man faktiskt skymta förbi Death Race 2000 i en snabb sekvens under filmens gång. En annan trivia är att Rhames’ roll, Weyland, är ägare till Weyland Corporation – som är lite av en flört till Alien-filmerna, där Lance Henriksen’s rollkaraktär är ägare av Weyland-Yutani Corporation. Ja, ni fattar…

Death Race 2 är hur som helst sisådär, som jag skrev här ovanför. Största anledningen till det är att man har valt att göra det här till en prequel, vilket drar ut på storyn – vi vet ju redan vad Death Race är, så varför då göra en hel film om dess uppkomst? Det tar närmare en timme innan racet faktiskt ska komma igång och även om det är en del action innan det så känns filmen ändå seg – I want to see some race damn it! Själva racing-sekvenserna är inte så värst imponerande heller; det exploderar lite, det är lite skottlossning, ett par stycken dör osv., men det blir aldrig riktigt spännande på något sätt.

Missförstå mig rätt, Death Race 2 är inte usel men den är sämre än både Death Race 2000 och Death Race och känns, till större delen, ganska onödig. Hade de försökt sig på en direkt uppföljare istället hade de nog kunnat lyckats lite bättre. Eller nåt. Hyfsad rulle, även om jag föredrar dess två föregångare.

Läs gärna mina recensioner av Death Race 2000 och Death Race också.

Silent Hill av J

Efter att dottern Sharon (Jodelle Ferland) har gått i sömnen upprepade gånger bestämmer sig Rose Da Silva (Radha Mitchell) för att ta med sig henne till den plats Sharon pratar om i sina rastlösa drömmar – Silent Hill. På vägen dit kliver dock någon mitt ut i vägen, varpå Rose tvärnitar och kraschar bilen – för att sedan slå huvudet i ratten och svimma av. När hon vaknar igen är Sharon spårlöst försvunnen och Rose beger sig iväg för att leta efter Sharon på Silent Hill’s dimmiga gator. Allt eftersom hennes sökande fortgår börjar en mörk hemlighet kring Silent Hill och dess förflutna att komma fram i dagsljuset…

Jag har sett den här filmen ett par gånger sedan den släpptes för 5 år sen (!), men jag har inte recenserat den förrän nu. Hm. Nåväl..

Silent Hill från 2006 är, så klart, baserad på Silent Hill spelen (de två första för att vara närmare bestämd) och är ganska trogen till spelen (åtminstone det första), samtidigt som den har ett par ändringar i sig – fast det vet troligtvis de flesta redan. Första halvan av filmen är sjukt bra och effekterna håller sig faktiskt riktigt bra än idag, även om filmen har 5 år på nacken (i skrivande stund), medans filmen börjar dala kring den andra halvan av filmen då det börjar förekomma lite väl mycket ointressant babbel och snack – som dessvärre även förekommer i flera av Silent Hill spelen. Hrm…

Nåja. Silent Hill filmen är iaf i det stora hela en bra film, som har stått sig bra trots att den fått ett par år på nacken. En intressant grej med filmen är dock att den skulle fått en uppföljare redan kring 2007, som sedan har blivit uppskjuten för varje år som har gått och ska nu (tydligen) bli släppt nästa år under titeln Silent Hill: Revelation 3D. Hur det blir med det återstår ju så klart att se…

Läs gärna H’s recension av filmen, som han skrev för 4 (!) år sedan, här. Läs gärna också mina recensioner av de fem första spelen av Silent Hill spelen – ni finner dem här.