Helt Perfekt Glob

The Avengers av H

Dags att bränna av ett gäng recensioner igen lite snabbt för att försöka komma ikapp… ”The Avengers” är den senaste stora Marvel-rullen och visst är det bra. Det är underhållande, effekterna är toppen och det är härligt dunder och brak mest hela tiden. Om du inte hängt med i de tidigare serietidningsfilmerna så kan det bli lite rörigt, men den viktigaste filmen att ha sett innan är väl ”Thor”. Kanske ”Iron Man” samt ”Captain America”.

Regissören är Joss Whedon, och vet ni inte vem det är så kan ni väl sluta läsa min blogg direkt. Hej då! Han visar att det går att göra enorm stadsdestruktion utan att kasta runt med kameran som en idiot (I’m looking at YOU, Chris Nolan och Michael Bay) men om jag måste klaga – och det måste jag ju – så får jag väl säga att jag saknar en av Whedons största förmågor: den att plötsligt krossa hela ditt hjärta när du minst anar det. I övrigt: tjacka upp dig på en packe öl/cola och hugg in på popcornen.

Melancholia av H

Kirsten ”Jag har ögonen halvslutna” Dunst gifter sig och spenderar en timme av filmen med att uppföra sig underligt på bröllopsfesten. Sen tröttnar brudgummen och drar. Filmens nästa timme spenderas med att folk är, eller inte är, oroliga för en planet som ska passera jorden. I slutet kolliderar planeterna och alla dör. Slut. ÅÅÅÅÅHHHHHH UTTRÅKNINGEN! Hela första timmen skulle kunna plockas bort! Fy fan, vilken outhärdlig och utdragen dynga!

Thor av H

Ännu en i raden av Marvels serietidningsfilmer, denna gång helt otippat regisserat av Kenneth Branagh. Shakespearemästaren själv bjussar på 100% serietidningsröj med fantastiska specialeffekter och bra drag. Handlingen i korthet: Asaguden Thor går till attack mot elaka frostjättarna. Pappa Oden blir arg och Thor förvisas ner till jorden utan superkrafter. Hans bror Loke ser chansen att ta över tronen och ställer till med trubbel i Asgård, medan Thor lallar runt med Natalie Portman och Stellan Skarsgård som tror att han är knäpp. Uppföljare 2013, men Thor återvänder redan i ”The Avengers” nästa år ihop med Iron Man, Captain America och en drös andra lallare.

Anita – ur en tonårsflickas dagbok av J

Anita (Christina Lindberg) är en tjej på 16 år som tillsammans med sin fysiska utveckling även tyvärr utvecklat nymfomani – vilket varken gillas av lokalbefolkningen, hennes föräldrar eller hennes vänner. Mitt uppe i allt spektakel stöter hon på den unge psykologistudenten Erik (Stellan Skarsgård), som försöker hjälpa henne att finna ett sätt ta sig ur sin situation.

Anita – ur en tonårsflickas dagbok är inte något vidare. Det är ett rätt typiskt mjukporr-drama från 70-talet med håriga brudar och en tunn story som bara är trist i längden. Enda anledningen man kan ha att se den här filmen är att se Christina Lindberg halvnäck större delen av filmen och det är ju inte helt fel, eller nåt. Det är dock lite kul att se Stellan i en väldigt tidig och ung roll, innan han blev Hollywood kändis.

Det här är ingenting man behöver slösa sin tid på iaf – så som jag gjort. Undvik och se någonting annat.

Mamma Mia! av H

Okej, filmen är fläckvis underhållande, och förstås strävar den inte efter att vara mer än banal underhållning, men flera av sångnumren känns överflödiga – kanske till och med krystade – och slutprodukten är exakt summan av sina beståndsdelar utan överraskningar. Verkar Mamma Mia! vara en film för dig, då kommer du gilla den. Verkar den inte vara det, så kommer du inte att gilla den. Men hade det inte varit enklare med ett faderskapstest?