| Subcribe via RSS

Ash vs Evil Dead – Season 2 & 3 av J

januari 13th, 2019 | Postad i Komedi, Skräck/Rysare, TV

Varför jag inte såg säsong två (och tre för den delen) av Ash vs Evil Dead redan när den gick vet jag inte riktigt då jag älskade den första säsongen, men jag har nu äntligen tagit mig igenom den – och säsong tre. Om du inte har sett serien överhuvudtaget rekommenderar jag att du sätter dig och gör det innan du läser vidare då det kommer förekomma spoilers. Du har blivit varnad.

Ash (Bruce Campbell) lever livet i Jacksonville tillsammans med Pablo (Ray Santiago) och Kelly (Dana DeLorenzo) efter att ha lämnat över Necronomicon till Ruby (Lucy Lawless) – Necronomicon’s författare. Deras vistelse i Jacksonville blir emellertid abrupt avbruten då trion blir attackerade av deadites varpå de beger sig till Ash’s hemstad, Elk Grove. Ash är övertygad om att det är där Ruby befinner sig och det visar sig snart att han hade rätt. Trion hittar en skadad Ruby i stadens krematorium som förklarar för dem att hennes barn har förrått henne, att hon har tappat kontrollen över dem och att hon behöver deras hjälp för att skicka tillbaka dem till Helvetet – vilket kommer bli allt annat än enkelt.

Den andra säsongen av Ash vs Evil Dead fortsatte att leverera. Serien var fortfarande sjukt underhållande, äcklig, rolig och blodig. Bruce var återigen i finfin form som Ash och de övriga som stod framför kameran var även de suveräna (speciellt Ted Raimi som gjorde en ganska stor och en mindre biroll här). Effekterna varierade – likt första säsongen – mellan praktiska och CGI, men såg överlag jävligt bra ut. Det finns inte så mycket mer att säga om säsong två egentligen, mer än att det är en underhållande säsong i sann Evil Dead anda. Så.. med det sagt, här kommer säsong tre;

Efter att ha räddat Elk Grove och gett Ondskan på käften öppnar Ash upp sin fars gamla järnaffär som en kombinerad järn- och sexshop medan Pablo öppnar upp en taco-vagn utanför, medan Kelly har gett sig iväg. Lugnet varar emellertid inte länge då Necronomicon återigen blir hittad och läst ur, varpå Ruby lyckas lägga vantarna på den. Samtidigt blir Ash kontaktad av Candace Barr (Katrina Hobbs), som påstår att hon gifte sig med Ash under en blöt och dimmig kväll för många år sedan – och att de har en dotter tillsammans, Brandy (Arielle Carver-O’Neill). Efter att ha insett att Ondskan är tillbaka laddar Ash knallpåken, tankar motorsågen och beger sig iväg med sitt gäng för att slå tillbaka Ondskan en gång för alla.

Precis som i de två tidigare säsongerna av Ash vs Evil Dead var alla skådespelare i finfin form (speciellt Bruce, givetvis) och effekterna såg givetvis också väldigt bra ut.. vilket antagligen inte kommer som någon större chock. Säsong tre av Ash vs Evil Dead var givetvis inte sämre än de två första säsongerna och ska jag vara helt ärlig tycker jag nog faktiskt att det här var den bästa av de tre – och den har även den coolaste Deaditen i hela franchisén; Cougie.

Säsong tre var blodig, slafsig, äcklig, rolig, spännande och på några ställen till och med smått creepy (i synnerhet det första avsnittet i säsongen). Det enda negativa med säsong tre, (som jag ser det i alla fall) är att det var den sista säsongen av Ash vs Evil Dead…

Det är å andra sidan så här man avslutar en serie och – förmodligen – en franchisé (med Bruce framför kameran i alla fall), även om jag tycker att teasern som kommer precis i slutet på sista episoden känns som ett stort långfinger till fansen då Starz la ner serien strax innan sista episoden släpptes. Även om folk har gjort namninsamlingar för att serien ska få en fjärde och en femte säsong har Bruce Campbell själv gått ut och sagt att han har lagt knallpåken och motorsågen på hyllan en gång för alla. Jag kan på sätt och vis förstå Bruce – karln är ju inte jätteung längre – men jag hade inte tackat nej till en fjärde.. och femte.. och sjätte.. säsong av serien.

Säsong tre är hur som helst ett bra avslut (bortsett från den där sista teasern, i mitt tycke) för både serien och Bruce medverkande framför kameran i franchisén. Gillar man Evil Dead filmerna lär man även gilla samtliga säsonger av serien. Hail to the king, baby. Rekommenderas.

Läs gärna min recension av säsong 1 av Ash vs Evil Dead också.

No Comments

Drag Me To Hell av J

februari 8th, 2010 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

På banken där Christine (Alison Lohman) jobbar finns en ledig plats som chefsassistent och givetvis vill hon gärna ha den. Enda problemet som står i hennes väg är hennes arbetskamrat Stu, en skrupelfri fan som gör allt för att trycka till henne. För att få platsen måste Christine visa att hon kan ta hårda beslut och gör detta genom att neka den gamla tanten Sylvia Ganush (Lorna Raver) ett tredje lån på sitt hus – vilket visar sig vara ett stort misstag. Ganush visar sig vara en trollpacka och lägger en förbannelse över Christine, som nu har tre dagar av demonisk terror framför sig innan Lamia – Den Svarta Geten – kommer och tar hennes själ till helvetet…

Sam Raimi är på väg back on track, så att säga. Med Drag Me To Hell återvänder han till sitt ursprung; cheesigt komiska och halvdant gjorda skräckisar. Och visst är den underhållande, men personligen tycker jag inte den ligger i samma liga som Evil Dead filmerna – även om det inte är långt efter. Rolig, äcklig och hyfsat våldsam är nyckelord för filmen, men andra ord så som förutsägbar och stundtals billiga effekter dök även upp i huvudet på mig under tiden filmen rullade. Men tar man filmen för vad den är så är det faktiskt en underhållande rulle som förnöjer nog de flesta Evil Dead fansen – inklusive mig (även om jag störde mig lite grann på de förutsägbara händelserna i filmen).

Fans till Raimi’s större filmer – Spider-Man filmerna – blir troligtvis missnöjda med den här filmen. Drag Me To Hell är ungefär det motsatta av vad Spider-Man är; en liten film där Raimi själv har fått härja runt bäst fan han velat, istället för att bli styrd av en studio – vilket syns ganska väl.

Bla bla bla. Sam Raimi är hur som helst på väg tillbaka och vi får hoppas att han fortsätter på samma stig. Och som H skrev i sin recension av filmen; ”Om nu bara Peter Jackson kunde sluta göra sina mastodontrullar och återgå till det han egentligen vill göra så kan det snart bli balans i filmuniversum.”.

http://www.imdb.com/title/tt1127180/

No Comments

Stryker’s War av J

december 26th, 2009 | Postad i Action, Film

När Jack Stryker (Brian Schulz) återvänder ifrån Vietnam med två skottskador försöker han att leva ett lugnt och stilla liv i sin stuga tillsammans med sin hund Whiskey och fortsätter att dejta sin flickvän Sally (Cheryl Hansen). Men när en sekt dyker upp och börjar slakta lokalbefolkningen och kidnappar Sally drar Jack ihop sina gamla krigskamrater – som är på besök – för att rädda Sally och den lilla staden ifrån sekten.

Första gången jag fick nys om den här filmen var när jag såg en trailer på den på.. öh.. en vhs-release av någon äldre film, som jag inte minns vilken det är, då under titeln Thou Shalt Not Kill… Except. Nu när jag har sett den måste jag säga att filmen inte riktigt var så som jag trodde – och hoppades på – att den skulle vara. Den går ifrån krig till mer eller mindre drama till ren B-action. Just under drama-delen händer det inte så mycket och detta är filmens stora problem. Det händer inte så mycket. Och det hela känns och blir ganska gaggigt efter ett tag.. just för att det, typ, inte händer så mycket.

Skådespelarinsatserna är helt ok och största anledningen till att jag såg filmen var nog för att få se Sam Raimi som psykotisk sektledare. Utöver nämda skådisar så ser vi även Sam’s bror Ted Raimi i en rätt vrickad roll, Robert Rickman, John Manfredi, Timothy Patrick Quill och Perry Mallette, samt Bruce Campbell (som även skrev storyn tillsammans med regissören Josh Becker och Sheldon Lettich) som tv-reporter och hans äldre bror Don Campbell i en kort roll som marinkårssoldat. Det är alltså flera stycken ifrån Evil Dead-filmerna som medverkar och står bakom den här filmen. Becker var även han inblandad i Evil Dead-filmerna, samt Mosquito.

Det är givetvis lågbudget och effekterna är inte så där jättemycket att hurra över med dagens standarder, men är faktiskt bättre än många andra lågbudgettitlar. Tack och lov.

Storyn är bra, men manusskriptet är otroligt långdraget bitvis och blir rent av tråkigt stundtals. Hade det hänt lite mer under just de tröga sekvenserna hade filmen var en höjdarrulle.. av lågbudget- och B-filmsklass, alltså.

Stryker’s War är en helt ok film iaf. Det finns bättre lågbudgetfilmer (Evil Dead, exempelvis) men det finns defintivt sämre lågbudgetfilmer (Sabbath, exempelvis).

Sevärd, om man inte har något bättre att titta på.

http://www.imdb.com/title/tt0090093/

No Comments

Intruder av J

oktober 13th, 2009 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Strax innan stängningsdags på Walnut Lake Market dyker en av kassörskan Jennifer’s f.d pojkvän upp och startar ett slagsmål. Han blir utslängd, men tänker uppenbarligen inte ge sig så lätt – istället smyger han omkring utanför affären och på något sätt ska han få som han vill. Senare får de anställda ett sorgligt besked: butiken ska slås igen och säljas. De kommer förlora sina jobb och till råga på allt så har de ett långt kvällspass framför sig – butiken ska städas iordning och allt ska märkas om till halva priset.

Kvällen rullar på, men tar tvärt slut för vissa av de anställda då en galning smyger runt och tar livet av dem… en efter en…

Jag minns så väl när jag såg den här filmen för första gången för sisodär.. öh.. 13, 14 år sedan, på en klippt vhs release jag hyrde hos den lokala filmbutiken. Även om filmen hade klipp i sig så gillade jag den (jag minns inte om jag ens fattade att filmen var klippt). När jag flertalet år senare råkade komma över filmen på en oklippt tysk-releasad dvd införskaffade jag den givetvis direkt och såg om den – i oklippt form. Och älskade den. Och jag älskar den fortfarande.

Intruder är en välgjord, våldsam, småkomisk och ganska blodig slasherfilm som inte kom förrens 1989 – dvs i slutet av slashervågen under 80-talet – men är också en av de bästa slashertitlar som släppts. Visst följer den mallarna för slasherfilmer och den innehåller klichéer som förekom – och förekommer – väldigt ofta i såna här filmer, men istället för att vara helt förutsägbar erbjuds tittaren ett par twister i slutet som gör filmen lite mer märkvärdig.

För regi och screenplay står Scott Spiegel – som har arbetat tillsammans med Sam Raimi (Evil Dead och Spider-Man filmerna) samt Eli Roth (Hostel filmerna). I skådespelarassamblén ser vi bland annat Charlie Sheen’s och Emilio Estevez’ lillasyster – Renée Estevez (som ett år tidigare var med i den andra Sleepaway Camp filmen) – Sam och Ted Raimi, Bruce Campbell (som är med i ca 2 minuter i slutet av filmen), Dan Hicks (som är formidabel i sin roll) och Lawrence Bender (som också är med i ca 2 minuter i slutet, samt skrev manuset för filmen). Givetvis gör samtliga – och de jag inte har nämnt – ett riktigt bra jobb.

Intruder förblir en av mina favoritslashers – och till de som inte har sett den och som gillar filmer i samma stuk kan jag rekommendera den varmt.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0095379/

1 Comment

My Name Is Bruce av J

december 6th, 2008 | Postad i Film, Komedi, Skräck/Rysare

En av de filmer jag har sett fram emot under väldigt lång tid. Bruce Campbell är tillbaka för att sparka lite Ash.

När en grupp ungdomar åker till en gravplats strax utanför den lilla byn Goldlick råkar en av ungdomarna väcka den kinesiska guden Guan-Di, som ska beskydda de 100 kinesiska gruvarbetarna som blev begravda levande i Goldlicks gruva 1870. En av ungdomarna är ett stort Bruce Campbell-fan och i tron om att han kan stoppa Guan-Di kidnappar han Bruce, tar honom till byn och ber honom ta hand om problemet. Bruce tror givetvis att det är en födelsedagspresent-upplevelse (tack för ordet H) och hänger på.

Efter lång väntan och riktigt höga förväntningar har jag äntligen sett den här filmen. Jag är nöjd. Riktigt nöjd.

Bruce är som vanligt skitrolig och visar upp en riktig skitstövel-sida och skämtar hejvillt med sig själv. Ted Raimi dyker upp i flera roller och Grace Thorsen är en MILF. Speciellt läskig är den inte och den lär inte skrämma någon heller, utan framkallar mer eller mindre enbart gapskratt istället för rysningar. Våldet är medelmåttigt och är ganska lagomt.

Se den, helt enkelt. De som gillar Bruce Campbell’s tidigare filmer lär gilla den här filmen också.

Läs gärna recensionen hos Helt Perfekt också.

Hail to the king baby.

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0489235/

No Comments

Darkman Trilogy av J

maj 14th, 2008 | Postad i Action, Film

Dags för den första trilogi-recensionen! Först ut av dessa triologi-recensioner är den fina triologin Darkman.

Dr. Peyton Westlake är på väg mot ett stort genombrott i sin forskning om syntetisk hud när ett gäng under ledning av den ondskefulle och hänsynslöse Robert G. Durant förstör hans laboratorium. Med fruktansvärda brännskador och vanställd av ett medicinskt experiment, försöker Westlake bygga upp sitt laboratorium och återuppta sitt förhållande med ex-flickvännen Julie.

Men den svåraste kampen utkämpar han inom sig själv och han slits mellan sin önskan om ett nytt liv med Julie och sin hämndlystnad och detta resulterar i att karaktären Darkman uppträder i olika skepnader.

Den första Darkman-filmen är regisserad av en av mina favoritregissörer, Sam Raimi (Evil Dead-triologin, bland annat). Skådespelarna är bra och storyn är medryckande och det händer i princip hela tiden något. Effekterna är grymt bra och make-upen är även den grymt bra! Darkman är en riktigt bra film, mer kan jag nog inte säga. Dom som gillar lite udda action, lär gilla den här.

Rekommenderas starkt!

http://www.imdb.com/title/tt0099365/


Andra filmen om den svårt brännskadade doktorn.

Med hjälp av en allierad vetenskapsman, är Dr. Peyton Westlake slutligen på väg att upptäcka den hemlighet som gör att han kan återupprätta sitt gamla jag. Men genom en rad olyckliga händelser tvingas han återuppleva mardrömmen som vanställde honom, och Westlake gör den fruktansvärda upptäckten att Durant trots allt verkar vara vid liv.

Han ger sig av efter Durant på en hämndlysten jakt men upptäcker snart att hans ärkefiende är obehagligare och girigare än någonsin, och är fast besluten att bli den mäktigaste ledaren i den undre världen.

Andra filmen om Darkman är en något segare film, dessutom är den något snurrig med, med tanke på slutet på första filmen och hur Durant antogs vara död i den. Förklaringen till hur Durant klarade sig är rent utsagt ganska löjlig och rena bortförklaringen för att få göra en uppföljare.

Andra filmen duger att titta på om man inte har något bättre för sig, men mycket mer än så duger den inte till. Har man inte sett första lär man inte begripa mycket av den andra filmen, så har man tänkt se dom här filmerna bör man se dom i turordning för att få något hum överhuvudtaget om vad alltihop handlar om egentligen.

Effekterna är, som i första filmen, riktigt bra dock och skådespeleriet är väl ganska dugligt och så.. det är en hyffsad uppföljare om man tänker efter, men dom kunde ha gjort den betydligt mycket bättre än vad den är.

http://www.imdb.com/title/tt0109552/


Tredje och sista Darkman-filmen.

Darkman behöver pengar för att kunna fortsätta sina experiment på syntetisk hud, så han själ en bag med pengar ifrån knarkkungen Peter Rooker, vilket leder till Rookers uppmärksamhet.

Rooker är bestämd att hitta Darkmans superstyrka, och använder en vacker men ondskefull doktor för att lura Darkman in i en fälla. I tron om att doktorn ska hjälpa honom att få tillbaka känseln går Darkman rakt in i fällan och försent upptäcker han att dom har tagit ett prov av hans adrenalin, som dom ska sälja som supersteroider. Allt eftersom Darkman planerar sin hämnd mot Rooker och hans gäng börjar han sakta men säkert börja bry sig om Rookers fru och dotter. Han måste hitta en väg att hjälpa dom, men samtidigt stoppa Rooker innan han använder adrenalinet för att skapa kaos i stan.

Den tredje delen i Darkman-triologin är en riktigt bra film faktiskt.. iaf om man tänker på att det är en uppföljare. Filmen rullar på ganska fint och den känns inte speciellt seg vilket gör den lite mer intressant att titta på. Slutet är dock ganska klichéfyllt och drog ner betyget lite. Jag kan inte gnälla så mycket mer på den här filmen än så egentligen..

Tredje filmen är väl ungefär lika våldsam som dom övriga filmerna i triologin, och effekterna och make-upen är lika bra typ. Och precis som den andra filmen, måste man ha sett föregångarna för att begripa någontinga alls av den här filmen. Visserligen ges en kort resumé om vad som har hänt och vem Westlake är och så.. men har man inte sett dom två första filmerna kan det bli svårt att begripa ett par grejer i filmen.

http://www.imdb.com/title/tt0116033/

Summering av triologin blir att det är en riktigt bra triologi. Sevärd, medryckande och intressant. Rekommenderas starkt om man vill se ett par bra/hyffsade filmer en seg kväll.

Mycket nöje!

No Comments

Wishmaster av J

mars 29th, 2008 | Postad i Film, Skräck/Rysare

Första filmen i en serie av fyra.

Efter en olycka nere vid hamnen där en man blir krossad av en staty (spelad av Ted Raimi) hittar en av hamnarbetarna en röd rubin som han senare lämnar in på en pantbank. Rubinen visar sig innehålla en ond ande, en Djinn.

Pantbanksägaren lämnar in stenen på ett ställe där dom kollar värdet på ädelstenar etc. En av dom anställda åtar sig att kolla stenen och lämnar den till en vän som ska kolla upp den, vilket resulterar i att Djinnen släpps lös.

Djinnen uppfyller önskningar åt människor, mot deras själar…och Djinnen behöver 1000, så han börjar sakta men säkert arbeta sig framåt. När Djinnen uppfyllt 1000 önskningar och fått 1000 själar måste han uppfylla 3 önskningar åt den som var ansvarig till att han kom lös, dvs kvinnan som åtog sig att kolla upp värdet på stenen.

Den här filmen är riktig hygglig och innehåller en del riktigt slaskiga scener, samt en del svart humor som man kan sitta och småskratta åt. Att flera välkända skräckfilmsskådisar är med är också rätt skoj och att samtliga får på pälsen är nästan ännu roligare.

Kane Hodder (aka Jason Voorhees eh?) får veta hur det känns när någon, bokstavligt talat, ”går igenom en”, Robert Englund får veta hur en bläckfisk känner sig och sist, men inte minst, Ted Raimi får veta hur köttfärs blir framtaget på ett ganska maskulint sätt.

Effekterna är riktigt bra i den här filmen och är riktigt påkostade, även om det här är i grund och botten en B-film.

Öhm, vet inte riktigt vad jag ska skriva mer om den här filmen. Det är en hygglig skräckfilm som faller nog dom flesta i smaken som gillar skräck.

Mycket nöje.

http://www.imdb.com/title/tt0120524/

No Comments

  • Arkivet

  • Senaste kommentarer

  • Tag cloud