Helt Perfekt Glob

Rambo av J

John J. Rambo (Sylvester Stallone) har dragit sig tillbaka och lever nu mer ett stillsamt liv i Thailand. En grupp missionärer tar kontakt med honom för att få hjälp att ta sig in i grannlandet Burma – som är en krigszon – med medicin och sprituell hjälp. Efter att först ha nekat dem går han med på deras förfrågan och tar dem in i det krigshärjade landet.

Han blir några dagar senare kontaktad av missionärernas uppdragsgivare och får då veta att gruppen har blivit tillfångatagna av militära styrkor i Burma och blir ombedd att ta en grupp legosoldater in i landet för att frita dem.

Den fjärde Rambo filmen är – för mig – den andra bästa Rambo filmen. Den är extremt grafisk och påvisar sådant våld som skulle sätta morgonkaffet i halsen på censuren under 80-talet i Sverige. Folk skjuts i småbitar, kroppsdelar flyger åt alla möjliga håll och det blir gigantiska hål i de som skjuts. Filmens action är så långt ifrån nedtonad det bara går att komma och slår nog faktiskt andra actionfilmer med extremt våld lite grann på fingrarna än idag.

Rambo från 2008 är en jävligt bra och jävligt våldsam actionfilm – som också, i allt våld, doppade tårna lite grann i verkligheten. Rekommenderas.

Läs gärna H’s tankar om filmen också.

407 Dark Flight 3D av J

För tio år sedan inträffade en plankrasch med enbart en överlevande, den unga flygvärdinnan New (Marsha Wattanapanich). Under utredningen till varför planet kraschade insisterade New att en hämndlysten ande låg bakom det hela, vilket ledde till att hon fick lov att genomgå psykoterapi.

Det är nu dags för New att börja arbeta som flygvärdinna igen men redan när hon kliver ombord får hon en obehaglig känsla av déjà vu. Flygplanet hon precis klivit på känns bekant och New inser ganska snart att det är samma flygplan som kraschade för tio år sedan, men som har blivit reparerat och omlackat. Inte långt efter att de påbörjat flygningen börjar passagerarna ombord att dö en efter en och det verkar som att andarna från tio år har bestämt sig för att ta med sig New den här gången…

Gode Gud vilken skitfilm 407 Dark Flight 3D är. Asiaterna brukar kunna överlag göra läskiga och underhållande skräckfilmer, men det här är verkligen inte en av dem. Storyn är otroligt virrig, varenda jävel framför kameran spelar över, effekterna är CGI-effekter i stuk med något skit Asylum hade använt i någon av sina filmer och en hel del scener är ren utfyllnad. Det blir aldrig spännande, alla karaktärer beter sig som totala idioter och filmens speltid på en timme och fyrtiofem minuter är på tok för lång. De hade lätt kunnat klippt bort tjugo minuter utan att det hade stört filmens story speciellt mycket. Det hade faktiskt gett filmen ett högre och tightare tempo, även om det troligtvis inte hade gjort filmen speciellt mycket bättre men ändå…

Den thailändska skräckfilmen 407 Dark Flight 3D är kort och gott skit. Skippa.

The Killer Elephants av H

Idag kan ni läsa om ”Biljakter, skottlossning, fajter och elefanter” i min recension av ”The Killer Elephants” som publicerats på DVDKritik.se

13: Game of Death av H

Inte bara är det ytterligare en film med nummer 13 i titeln, det verkar vara jävligt svårt att bestämma sig för vad filmen heter över huvud taget. Den thailändska originaltiteln ”13 เกมสยอง” (uttalas 13 Game Sayong, eller Sayawng som IMDb skriver) betyder ”13 skräckspel”, men den engelska titeln på filmen i Thailand är ”13 Beloved”. Internationellt heter filmen ”13: Game of Death”, och i USA tyckte man att filmen behövde klippas. Mesar.

Nåväl. Pusit har en usel dag. Hans bil blir återtagen för att han inte betalt lånet. Han blir av med jobbet för att han säljer för lite. Hans mamma lånar hans sparpengar. Hans flickvän har gjort slut och vill inte bli ihop igen. Cigaretterna är slut. Men då ringer det i telefonen.

Rösten i andra änden berättar att Pusit får vara med i en gameshow där han behöver utföra 13 uppgifter så han kan vinna upp till 100 miljoner baht (23.6 miljoner kr). För att få sina första 10.000 baht behöver han bara smacka en fluga med en tidning. Sagt och gjort, och ett SMS bekräftar att han fått pengarna på kontot. Telefonen ringer igen. Nästa uppgift: Ät flugan för 50.000 baht.

Pusits uppdrag blir förstår bara värre och värre… och även när det inte verkar så illa så kanske det händer nåt ändå. Slutet är förstås lite sådär, men fram tills dess är jag underhållen. Helt okej rulle.

Ong Bak 3 av H

En kvart, tjugo minuter in i filmen känner jag att jag behöver läsa min recension av Ong Bak 2 för jag har ingen som helst aning om vad som pågår. Efter att ha läst den så blev jag inte nämnvärt mer upplyst. I vilket fall som helst så verkar filmen handla om att Tony Jaa får en massa stryk, Kråkkungen ger nån annan kung mardrömmar, och sen dödar Kråkkungen den andra kungen, Tony Jaa tränar upp sig efter misshandeln, och ger Kråkkungen stryk. Slut.

Detta tar världens absolut längsta 98 minuter. Filmjäveln är så otroligt jävla seg, att den nästan fick mig att somna i 4x snabbspolning. Dessutom är alla fightingscener så förbannat fulla med slowmotion att det går att snabbspola dem med. Alltså, visst är det en del ball fighting och ett fåtal coola stunts, men det väger verkligen inte upp resten av filmen. Jag tror man spenderar runt en halvtimme med att visa hur Jaa läker sin brutna kropp med tai-chi i superslowmotion. Nej, det här har verkligen ingenting att göra med Ong Bak 1. Det är en jävligt bra film, och det här är en jävligt usel film.

Zen / Chocolate av H

Thaimaffia-tjejen Zin får ihop det med Japanmaffia-killen Nr. 8, och det går ju inte för sig. Hon straffas genom att få stortån avkapad och förbjuds att träffa honom igen. Givetvis hann de ju bygga en unge ihop, flickan Zen som är autistisk. Hon lär sig att spöa folk genom att kolla på Tony Jaa på tv (de funkar ju så, autistiska) och när Zin får cancer och behöver pengar till behandling plöjer Zen genom mammas lilla svarta bok med Folk Som Är Skyldiga Pengar.

Filmen Zen heter i original Chocolate, och har lika mycket med choklad att göra som Prachya Pinkaews tidigare film Tom Yum Goong har med den titulära soppan att göra. Den finns i en restaurangscen i den filmen, och chokladkartonger finns i en lagerlokal i motsvarande film. Bra, va? Ingen idé att klämma ur sig töntiga titlar som ”The Protector” och ”Warrior King”. Döp filmjäveln till ”limpmacka” bara. Hur bra som helst.

Zen spelas av då 24-åriga Yanin Vismistananda i sin genombrottsroll, och man måste imponeras. Bortsett från en del klipp med allt för tidigt blockande, så finns det en rejäl dos coola stunts och akrobatisk fighting att se på. Till skillnad från exempelvis Ong Bak och TYG, så använder man här vajrar emellanåt, men det är bara att acceptera. Uppfinningsrikedomen är det inget fel på, och när man gör en throwback till Ong Baks breakdansbaserade fighting (komplett med blå träningsoverall) så flinar jag bara glatt.

Den svenska bluray jag köpt är utgiven av Atlantic och startar föredömligt snabbt. Bara ett litet språkval, följt av ett ”play” så rullar filmen på några korta sekunder. Ahh, om bara Universal kunde lära sig…
Bilden är skarp och fin, men lider av kompressionsartefakter i toningar ibland. På ljudfronten kan jag bara säga: Patetiskt, Atlantic!! Där resten av världen njuter av ett DTS-ES 7.1-spår, så får vi vanlig jävla stereo! Helloooo? Omslaget viftar glatt med en 5.1-logo, men det finns icke att finna på skivan.

Extramaterial får vi inget, när övriga världen får runt 80 minuter dokumentärer och annat att gosa med. Det kan jag visserligen leva med när vi talar om en budgetutgåva, men ljudspåret är inget annat än skandalöst. Go for import.

Ong Bak 2 av H

Äntligen är då Ong Bak 2 här – fast vad den har med Ong Bak 1 att göra vet jag inte, till och med Tom Yum Goong var mer relaterad och det var verkligen inte mycket. I vilket fall som helst så ser vi återigen Tony Jaa i rollen som Jakan Spöalla, och det hela berättas i olika hopp fram och tillbaka i tiden.

Som barn fångas Jakan och ska säljas som slav, men ett gäng pirater dyker upp på marknaden och tar kål på slavhandlarna. Jakan visar talang på att ge stryk, och tas in till piraternas kungfu-skola där han blir bäst i världen på alla kampsporter och vapen. Han vill även hämnas på de som dödat hans föräldrar.

Och det är mycket action, det är jävligt snyggt och Tony Jaa är en hävert på att studsa omkring. Men någon Ong Bak 1 är det ju inte. Mestadels för att det tar ett bra tag innan fightingen kommer igång på allvar – det är mest uppvisningar och träning – och det är liksom inte kul på samma sätt. Visst är det sjukt bra fighting när det väl är igång, men det är en viss avsaknad av sjuka stunts. Han knäar nästan ingen, och det är bra för det började bli lite tradigt.

Som sagt är filmen jävligt snygg (lite mörk ibland men vafan) och det är bra drag i ljudet. Skulle sitta fint med en blu-ray på denna, men man får ta vad man får när det uppenbarligen är månader kvar till en officiell engelskspråkig version… Slutligen då: Jag placerar denna film under Ong Bak 1 (förstås) men ovanför Tom Yum Goong. TYG hade sina ljuspunkter men var i allmänhet inte tillräckligt uppfinningsrik. OB2 är tyngre, med bra äkta action och få filmtricks, men har ofta tyngdpunkten på atmosfär och blir nästan nån slags kostymdrama ibland. Givetvis har både Panna Rittikrai (regissör/författare av OB1) och Petchtai Wongkamlao (skådis i OB1, The Bodyguard 1 & 2) fingrarna i smeten.

Shutter (2004) av H

Blev rekommenderad att se den thailändska rysaren Shutter för ett bra tag sen, och nu har det slutligen blivit av. Ett kompisgäng går ut skolan, och på väg hem från avslutningsfesten kör fotografen Tun och hans flickvän på en tjej som plötsligt kliver ut i gatan. De smiter från olycksplatsen. Några dagar senare framkallar Tun sina avslutningsfoton och ser vita spökliknande drag i dem. Har tjejen de körde på börjat spöka för dem?

Shutter är en bra rysare med flera vändningar och en hel del läskiga scener. Några enstaka smyyyyyyyyyyygarscener drar ner betyget, men ibland lyckas man riktigt bra och storyn är helt klart godkänd. Bonus för tjejen som spelar spöket, som verkar vara fullständigt slät i hyn utan en enda rynka eller veck.

Remake finnes, remake ignoreras.