Helt Perfekt Glob

Fear And Loathing In Las Vegas av J

Året är 1971 och journalisten Raoul Duke (Johnny Depp) får i uppdrag att bege sig ner till Las Vegas för att skriva en artikel om ett sportevenemang där. Han och hans advokat, Dr. Gonzo (Benicio Del Toro), får den briljanta idéen att göra det hela till en maxad affärsresa. Det dröjer emellertid inte länge förrän allt vad affärer och artiklar heter har glömts och resan omvandlats till en tripp.

Fear And Loathing In Las Vegas är en sån där film som, vad jag tror iaf, de flesta redan har sett. Så vad finns det egentligen att säga som inte redan sagts om den här filmen? Egentligen inte så mycket. Johnny Depp och Benicio Del Toro snor hela showen och de skådisar som supportar dem – t ex Tobey Maguire, Gary Busey, Christina Ricci, Cameron Diaz och Penn Jillette (Penn i Penn & Teller duon) – får gott ställa sig på sidan och låta dessa två herrar härja lös i närmare 2 timmar. Filmens story är väldigt vriden och filmen i sig blir bitvis något osammanhängande pga olika anledningar. Humorn i filmen är nattsvart och levererar en del fina garv, samtidigt som det finns ett underliggande och allvarligt budskap, om man tänker efter…

Och yeah; jag gillar den här filmen. De största anledningarna till det är Depp och Del Toro, men samtidigt att filmen faktiskt får mig att garva och fnissa större delen igenom – om vi bortser ifrån ett par småsega bitar som inträffar här och där. Rekommenderas.

Cats & Dogs av J

Katter och hundar ses som vänliga sällskapsdjur.. men under ytan döljer sig ett hemligt krig mellan de två raserna som vi människor inte känner till. Efter att en hundagent, som vaktat Professor Brody’s (Jeff Goldblum) familj och hans experiment för att framställa ett serum som botar allergier mot hundar, blivit kattnappad skall en ny agent tillsättas. Dessvärre går någonting snett och den lilla valpen Lou (Tobey Maguire’s röst) blir adopterad till famijen och blir serumets nya beskyddare från Mr. Tinkles (Sean Hayes’ röst) och hans armé av katter som vill lägga tassarna på serumet och vända det emot hundarnas fördel…

Det var länge sen jag såg den här familje-action/komedin och med en uppföljare vid ytterdörren såg jag om den. Och den är fortfarande bra, så när som på en del utdaterade CGI-effekter, Mr. Tinkles-karaktären som stundtals är sjukt irriterande och den småtöntiga stämningen över filmen. Filmen är givetvis barnslig och de flesta skämten framkallar mer fnissningar än gapskratt (för oss äldre) och det hela känns lite som en barnslig spoof på Bond filmerna, men som underhåller.

En bra film för barn, en helt okej film för oss äldre. Jag gillar den för vad den är iaf.

Spider-Man 3 av H

Spindelmannen 3 är jävligt fullspäckad. Skaparna själva medger att de först tänkt göra två filmer av manuset, men inte hittat nån bra cliffhanger att dela dom med. Istället smäckar man ihop allt i en 150-minuters röra, där det händer saker precis hela tiden, på gott och ont.

Det goda är att det är gott om action och specialeffektsporr på hög nivå. Scenen där Sandman vaknar till liv är fantastisk. På det hela taget är den första halvan av filmen riktigt underhållande. Hisnande jakter och hyfsat intressant manus.

Det onda är att det är mycket effekter och vilda kameraåkningar, till synes mest för effekternas skull. Vem som gör vad varför känns högst sammanfogat av tre-fyra olika historier (som bevisat ovan) och det hela känns föga engagerande. Sen hjälper det ju inte att Tobey Maguire är en hysteriskt usel skådis, och mest påminner mig om sitt framträdande på Saturday Night Live där han imiterar Keanu Reeves. Kirsten Dunst ser som vanligt ut som om hon håller på att falla i en droginducerad sömn, och den alltid pålitlige Bruce Campbell får sin sämsta cameo någonsin.

Specialeffektsälskarna får sitt, ni andra kan se nåt annat.