Helt Perfekt Glob

xXx: Return Of Xander Cage av J

Efter att hans tidigare arbetsgivare Augustus Gibbons (Samuel L. Jackson) blivit dödad i ett attentat kontaktas Xander Cage (Vin Diesel), som sedan länge har trotts vara död, av NSA som ger honom i uppdrag att ta tillbaka ’Pandoras Ask’ – ett vapen som kan skicka ner satelliter från deras omloppsbanor och använda dem som bomber. Tillsammans med en grupp våghalsar och galningar beger sig Cage iväg efter den mystiske Xiang (Donnie Yen) och hans team med tränade elitsoldater som har stulit vapnet. Saker och ting visar sig dock snart vara mer komplicerade än vad de till en början verkade vara…

Så här femton år efter den första och tolv år efter den andra filmen i xXx serien har nu alltså den tredje installationen kommit. Inför den här filmen bestämde jag mig, som vanligt, att se om de tidigare filmerna i serien bara för att fräscha upp minnet (jag hade inte sett dem på runt tio år så det var väl dags antar jag). Hur som helst så blev jag lite häpen över att inse hur cheesig och töntig den första filmen egentligen är. Den har en del bra actionsekvenser, ja, men scenerna emellan dessa känns väldigt smöriga och rent utsagt cringe-vänliga. Det är helt enkelt en skitdum actionfilm som fungerar bra just tack vare sin dumhet och action. Den andra filmen är, i mitt tycke, bättre än den första. Den är hårdare, råare, mörkare… men den delar samtidigt ut en del cheese också. De utdaterade datoreffekterna som används i slutet är skrattretande dåliga och jag vet inte om jag ens blev imponerad av dem år 2005 när filmen precis släppts. Tar man den, precis som med första filmen, för vad den är – en stor dum actionfilm – så är den dock förbannat underhållande.

Så. xXx: Return Of Xander Cage. Jag vill minnas att den här filmen var på tapeten redan för några år sedan men att det dröjde ända till förra året innan den började spelas in. Hur som helst tror jag nog att jag tycker att det här är den bästa av de tre filmerna. Den är lika stendum som de två tidigare filmerna (om inte ännu dummare) men har ett högre tempo, mer action, bättre (modernare kanske är ett bättre ord?) effekter, en del komik och så klart en del cheese här och där.

Tar man filmen för vad den är – en stor stendum actionfilm – så är den underhållande som fan. Så stäng av hjärnan, slå igång de två första filmerna och se sedan den här tredje och (hittills) sista delen i trilogin om xXx-agenterna i kompani med goda vänner och en stor skål med snacks. Rekommenderas.

Läs gärna mina svingamla recensioner av ettan och tvåan också.

Ong Bak 3 av H

En kvart, tjugo minuter in i filmen känner jag att jag behöver läsa min recension av Ong Bak 2 för jag har ingen som helst aning om vad som pågår. Efter att ha läst den så blev jag inte nämnvärt mer upplyst. I vilket fall som helst så verkar filmen handla om att Tony Jaa får en massa stryk, Kråkkungen ger nån annan kung mardrömmar, och sen dödar Kråkkungen den andra kungen, Tony Jaa tränar upp sig efter misshandeln, och ger Kråkkungen stryk. Slut.

Detta tar världens absolut längsta 98 minuter. Filmjäveln är så otroligt jävla seg, att den nästan fick mig att somna i 4x snabbspolning. Dessutom är alla fightingscener så förbannat fulla med slowmotion att det går att snabbspola dem med. Alltså, visst är det en del ball fighting och ett fåtal coola stunts, men det väger verkligen inte upp resten av filmen. Jag tror man spenderar runt en halvtimme med att visa hur Jaa läker sin brutna kropp med tai-chi i superslowmotion. Nej, det här har verkligen ingenting att göra med Ong Bak 1. Det är en jävligt bra film, och det här är en jävligt usel film.

Ong Bak 2 av H

Äntligen är då Ong Bak 2 här – fast vad den har med Ong Bak 1 att göra vet jag inte, till och med Tom Yum Goong var mer relaterad och det var verkligen inte mycket. I vilket fall som helst så ser vi återigen Tony Jaa i rollen som Jakan Spöalla, och det hela berättas i olika hopp fram och tillbaka i tiden.

Som barn fångas Jakan och ska säljas som slav, men ett gäng pirater dyker upp på marknaden och tar kål på slavhandlarna. Jakan visar talang på att ge stryk, och tas in till piraternas kungfu-skola där han blir bäst i världen på alla kampsporter och vapen. Han vill även hämnas på de som dödat hans föräldrar.

Och det är mycket action, det är jävligt snyggt och Tony Jaa är en hävert på att studsa omkring. Men någon Ong Bak 1 är det ju inte. Mestadels för att det tar ett bra tag innan fightingen kommer igång på allvar – det är mest uppvisningar och träning – och det är liksom inte kul på samma sätt. Visst är det sjukt bra fighting när det väl är igång, men det är en viss avsaknad av sjuka stunts. Han knäar nästan ingen, och det är bra för det började bli lite tradigt.

Som sagt är filmen jävligt snygg (lite mörk ibland men vafan) och det är bra drag i ljudet. Skulle sitta fint med en blu-ray på denna, men man får ta vad man får när det uppenbarligen är månader kvar till en officiell engelskspråkig version… Slutligen då: Jag placerar denna film under Ong Bak 1 (förstås) men ovanför Tom Yum Goong. TYG hade sina ljuspunkter men var i allmänhet inte tillräckligt uppfinningsrik. OB2 är tyngre, med bra äkta action och få filmtricks, men har ofta tyngdpunkten på atmosfär och blir nästan nån slags kostymdrama ibland. Givetvis har både Panna Rittikrai (regissör/författare av OB1) och Petchtai Wongkamlao (skådis i OB1, The Bodyguard 1 & 2) fingrarna i smeten.