Helt Perfekt Glob

VFW av J

När krigsveteranen Fred Parras (Stephen Lang) och hans veterankamrater firar hans födelsedag i hans VFW (Veterans of Foreign Wars) pub störtar den unga kvinnan Lizard (Sierra McCormick) in efter att ha stulit kilovis med narkotika från gängledaren Boz (Travis Hammer). Veteranerna, tillsammans med den nyligen hemkomna soldaten Shaun Mason (Tom Williamson), bestämmer sig för att sätta sina liv på spel en sista gång och beskydda Lizard från Boz och hans armé av påtända underhuggare.

Throwbacks till 70- och 80-talets grindhouse och exploitation filmer ploppar upp då och då  och personligen välkomnar jag dem med öppna armar. Det handlar i stort sett alltid om ultravåldsamma actionfilmer som blåser på i ett sjuhelvetes tempo – inte sällan med en hel del svart humor – som påvisar att det faktiskt går att göra actionfilmer som inte nödvändigtvis måste vara PG-13.

VFW är exakt en sådan film. Det är våldsamt, det är kul och det är sjukt underhållande att titta på de här gubbarna när de sparkar röv och visar vart skåpet ska stå. Att filmen tekniskt sett är betydligt mer välgjord och välspelad än vad filmerna från 70- och 80-talet någonsin var spelar inte så stor roll, det här är God Underhållning när den är som bäst.

Gillar man actionfilm så är VFW ett säkert kort att satsa på och jag personligen kommer definitivt att se om den här filmen fler gånger. Rekommenderas varmt.

Man On A Ledge av J

Ex-polisen, och nu mer förrymd fånge, Nick Cassidy (Sam Worthington) står på en avsats på den tjugoförsta våningen på ett hotell i New York och hotar att hoppa till sin död. En massiv polisinsats sätts in tillsammans med brandkåren för att försöka förhindra honom från att göra sina hot till verklighet. På hans begäran kallas förhandlaren Lydia Mercer (Elizabeth Banks), vars senaste fall slutade olyckligt, in för att försöka prata ner honom från avsatsen. Saker är dock inte vad de verkar vara…

Jag är osäker på vart jag plockade upp Man On A Ledge, men jag misstänker att det var i en sån där låda som finns på de flesta matvarubutiker där man kan köpa en film för femtionio kronor eller två för nittionio. Hur som helst så var filmen ett blindköp och ett riktigt bra sådant.

Man On A Ledge är en välspelad, spännande och tight thriller som, efter en något svajande inledning, bränner på i en jävla fart. Filmen blir bitvis lite av en nagelbitare och bjuder på en hel del vändningar längs vägen – även om en del av dem går att se på flera mils avstånd så funkar de hyfsat.

Det finns inte så där värst mycket att tillägga. Man On A Ledge är definitivt ett av de bättre blindköpen jag har gjort när det gäller film. Rekommenderas.

From Dusk Till Dawn: The Series – Season 1 av J

Efter ett bankrån som gått käpp rätt åt skogen är bröderna Seth (D.J. Cotrona) och Richie Gecko (Zane Holtz) på flykt från lagens långa arm och på väg mot den Mexikanska gränsen för att möta upp deras uppdragsgivare, den mystiske Carlos (Wilmer Valderrama). På väg dit stöter de på familjen Fuller (Robert Patrick, Madison Davenport och Brandon Soo Hoo), som efter en tragisk händelse begett sig ut på vägarna för att försöka läka såren efter en av deras största förluster. Familjen Fuller blir emellertid en perfekt gisslan för bröderna Gecko på deras väg mot Mexiko och friheten. Men allting är inte vad det verkar, vilket de snart blir varse om…

Okej. För att göra saker och ting väldigt klara; jag fucking älskar filmen From Dusk Till Dawn från 1996. Den ligger lätt på min topp 10 bästa filmer någonsin och jag har sett den otaliga gånger och jag kan helt enkelt inte få nog av den. Uppföljarna är inte i närheten så bra som den första, men har ändå ett visst underhållningsvärde i mina ögon – å andra sidan är det inte filmerna jag ska skriva om här (även om jag kanske återkommer till dem senare, vem vet..).

När jag fick höra att From Dusk Till Dawn skulle bli adopterad till en TV-serie tog jag mig för pannan och undrade om Robert Rodriguez hade tappat förståndet fullständigt. ”Hur i helsike skulle ett koncept som From Dusk Till Dawn kunna bli en TV-serie?” var min tanke. När jag väl satte mig och såg serien stod det emellertid klart för mig att det här… det här, gott folk, är bra. Sjukt bra. TV-serien är som en extended version av den första From Dusk Till Dawn filmen och följer ungefär samma plot som den, men allting är förlängt och det hela går betydligt djupare än vad filmen gjorde, vilket också gör serien förbannat sevärd. TV-serien är filmen trogen, men bjuder samtidigt på någonting nytt och fräscht.

Det blir nästintill aldrig tråkigt och även om jag var skeptisk till de nya skådisarna (bortsett från Robert Patrick som medverkade i From Dusk Till Dawn 2) så gjorde de ett fantastiskt jobb. Effektmässigt ligger det (oftast) över TV-standard, så när som på någon enstaka CGI-explosion som fick mig att haja till.

From Dusk Till Dawn TV-serien visar hur en remake (eller nytolkning) av någonting redan bra ska göras och jag kan gott säga att TV-serien ligger i samma nivå som filmen – kanske till och med över. Det verkar dessutom komma ytterligare en säsong nästa år, vad nu den kan komma att handla om…

Rekommenderas starkt.

Machete Kills av J

Machete (Danny Trejo) blir kontaktad av USA’s president (Charlie Sheen) och får ett erbjudande; om han beger sig till Mexico och har ihjäl kartelledaren Mendez (Demian Bichir), som säger sig ha en missil som han planerar att skicka ner i Washington, så kommer Machete få sitt straffregister raderat och bli en amerikansk medborgare. Det visar sig emellertid ganska snabbt att uppdraget var betydligt mer komplicerat än vad det till en början verkade.

Machete Kills fortsätter i samma spår som Machete; ultravåld, orealistisk action, en lista med stora skådespelarnamn, en stor portion humor och det där medvetet billiga utseendet på effekter och bakgrunder. Och jag älskar det, från början till slut. Allt är stenhårt, överdrivet och sjukt underhållande från början till slut, även om filmen kanske inte når ända fram till sin föregångare. Machete Kills är ren popcorn-action som sin föregångare och underhåller gott från början till slut. Enklare än så blir det inte. Nu är det bara vänta på trean. Rekommenderas.

Läs gärna min recension av Machete, samt H’s recension av den också.

Die Hard 2 av J

Dö hårdare.

Det är återigen jul och John McClane är på Dulles International Airport i Dulles, Virginia, för att invänta sin fru Holly då deras barn är hos Holly’s föräldrar i det närliggande Washington DC.

Men julefriden blir återigen bruten då en grupp terrorister, ledda av överste Stuart, tar kontrollen över flygplatsen och kräver att den gripna knarkkungen general Ramon Esperanza ska släppas när hans plan anländer till flygplatsen. De hotar med att se till att planen som är i luften kraschar om inte deras krav uppfylls, men då hade de inte räknat med en nagel i ögat; John McClane.

Den andra filmen i serien är sämre än den första filmen och dessutom den sämsta i serien (enligt mig), men den är inte usel. Den är underhållande, har många fina actionscener, en twist på slutet, bra skådespeleri, en lite större nypa humor och emellanåt är den lite av en nagelbitare. Även om flera av nagelbitarscenerna är ganska orealitiska, men who gives a shit?

Den andra filmen i serien är bra, men den når inte upp till de övriga filmerna. Jag gillar den minst då det känns väldigt mycket som att de upprepar den första filmens story, fast att platsen är utbytt till en flygplats och att handlingen är lite förändrad.

Men den andra filmen är en bra underhållningsfilm, men når inte upp till de övriga filmernas toppskikt. Filmen är dock en jävligt bra actionfilm. Samtidigt så vill jag påpeka att den…

Rekommenderas!

http://www.imdb.com/title/tt0099423/