Back in da dayz, 1981 för att vara exakt, så var Yuen Woo Ping inte riktigt den världskända actionkoreografen från ”The Matrix”. Men jag upprepar mig.
”Dreadnaught” – vad titeln har med filmen att göra vet jag ej – är historien om skurken White Tiger som gömmer sig för polisen genom att ta jobb hos en teatergrupp. …ja, alltså, de vet väl inte hur han ser ut eller nåt. I alla fall.
Yuen Biao och hans fru (eller om det är syster, whatever, I forget) har en tvättfirma och han är alldeles för feg för att begära betalning av sina kunder. White Tiger har nån psykisk störning eller nåt antar jag, för han sminkar sig enligt omslagsbilden och lallar runt och försöker ha ihjäl folk, däribland Biao. Men Biao har via sin tvätterfarenhet ovetandes lärt sig kungfu-stilen ”tvåfingrar”!
Mja, det kanske inte låter så värst när jag berättar det sådär. Men filmen är rätt underhållande med rätt bra action, fin lejondans och lite finurlig humor. Duger!
Denna tredje film om Ip Man är en prequel om Ip Mans unga år. Som vanligt intressant om personer och Wing Chun, dock tar filmen ett konstigt steg åt sidan mot slutet och blir ett morddrama. Man glömmer helt diskussionerna om den rena Wing Chun-stilen gentemot influenser från Judo med mera. Nåväl, det är bra fightingscener (som vanligt med någon enstaka för mycket vajer) och Yu-Hang To som får gestala Man istället för Donnie Yen är minst lika bra som honom. Förvirring uppstår dock när Sammo Hung dyker upp igen fast i en helt annan roll. Dessutom, Yuen Biao! Yaaaay!
Lite snabbt då: När Bruce Lee dog 1973 hade han spelat in bitar av filmen Game of Death. Den släpptes först 1978 efter att man filmat resten med olika stand-ins. 1981 kom Game of Death II (även känd som Tower of Death) där man använt klipp av Bruce Lee från andra filmer tillsammans med en stand-in vid namn Tai Chung Kim. Som du nu förstår så räknas varken Game of Death 1 eller 2 egentligen som riktiga Bruce Lee-filmer.
I Game of Death 2 blir kungfu-mästaren Chin Ku (Hwang Jang Lee) mördad. Hans vän Billy Lo (Bruce Lee) misstänker en man vid namn Lewis, men Billy blir dödad när en helikopter stjäl Chin Kus kista vid begravningen. Billys bror, Bobby (Tai Chung Kim), beger sig till Lewis’ hemliga ö för att finna mördaren och undersöka vad det legendariska Dödstornet har med det hela att göra.
Strikt sett är detta Bruceploitation av den grövsta sort. Man försöker inte bara luras lite lätt att det kanske är Bruce Lee man tittar på, utan hävdar helt enkelt att det är det! I själva verket spelas han av minst två olika personer, utöver de klipp på den äkta Bruce (mest från Enter The Dragon) man får se. Kim är mycket duktig på sparkar, men man tog hjälp av Yuen Biao (yaaay) när han behövde göra volter och sådant.
Storyn är väl inte helt nonsens, men dialogen är horribel och vissa scener ser så gräsliga ut som bara en lågbudgetfilm från 1981 kan se ut. Som sagt är Kim duktig, och Hwang Jang Lee är jävligt grym i vanliga fall men här har han väl knappast anledning att anstränga sig. Hade man haft en budget och mer kompetent folk i produktionen kunde det ha blivit riktigt bra.
Mer kompetent folk?! Vad fan, filmen är regisserad av TRE personer varav två är Sammo Hung och Corey Yuen! Actionscenerna är skapade av Yuen Biao och Yuen Woo-Ping! ”I need cash, man!!”
Game of Death II är mestadels skräp, med några få ljustecken här och där. En schysst hoppspark genom en låda rakt i huvet på en snubbe är definitivt höjdpunkten, men utöver det är det bara att ignorera.
En av Jackie Chans största succéer på 80-talet var Project A. I Sverige gavs den ut under titeln Piratpatrullen (Pirate Patrol var faktiskt filmens arbetstitel). Den följde på några mindre framgångsrika Jackie-rullar, och hans rykte som inkomstbringande skådis var på nedgång. Filmbolaget Golden Harvest hade tanklöst placerat honom i dussinrullar med ointresserade regissörer som ibland somnade under inspelningarna, varpå Jackie tog actionsekvenserna i egna händer för att ge filmerna något värde.
Jackie bad filmbolaget ta en stor risk. Han hade ett manus, det skulle bli dyrt, och han ville regissera och spela huvudrollen. Golden Harvest kastade fram en rekordstor budget för en Hong Kong-film, men behövde inte ångra sitt beslut då filmen drog in 20 miljoner dollar…
Jackie spelar en havspolis i 1900-talets början, som får kämpa mot (och med) kaxiga landpoliser, elaka pirater och skurkar som langar vapen mellan de båda. Han får hjälp (och motstånd) från Yuen Biao (landspolis) och Sammo Hung (skurk) och hela filmen är tjockfull med gymnastiska slagsmål och trixiga stunts. Bland annat ser vi en klassisk scen där Jackie faller från ett klocktorn och rasar genom två markiser innan han dunkar i marken. Detta stunt gjorde han tre gånger och var en hårsmån från att bryta nacken av sig.
En välförtjänt klassiker även om de finslipade sin slapstick-action till senare filmer. Kul humor med massor av vilda idéer.
Fyra år senare fick man oundvikligen göra en uppföljare, fantasifullt betitlad Project A II. Även denna skriven och regisserad av Jackie, men med märkbar avsaknad av humor och galna stunts i jämförelse. Inte heller är varken Yuen Biao eller Sammo Hung med. Storyn följer direkt på ettan, men rör ganska lite vid piraterna.
Jackie befodras till superintendent inom polisen, och får ett eget område att sköta. Dock är den superintendent som tidigare hade området en riktig skojare som inte bara tar mutor i överflöd, utan också fejkar arresteringar genom att betala skurkar. Bovarna i området blir förstås gramse över Jackie och hans iver att sätta dit dem.
Hong Kong Legends, som numer har gått under, gav under några år ut ypperliga remastrade DVD av toppfilmer från Hong Kong, och deras Project A-box är inget undantag. Filmerna ser riktigt bra ut (om än några ljusfluktuationer som de förmodligen ändå gjort underverk med jämfört med originalet) och ljudet är likaså oklanderligt. Förstås är det både kinesiskt originalljud och engelsk dubbning.
Extramaterialet är även det i vanlig HKL-klass. Intervjuer, dokumentärer och kommentarsspår (med Bey Logan, surprise) som berättar allt om allt. Faktum är att det är så mycket och så ingående att jag inte orkade se allt. Mest givande av det jag såg var intervjun men Yuen Biao, en normalt ganska privat kille som inte ger så mycket intervjuer.
För ett Jackie Chan-fan är detta en no-brainer – bättre än såhär blir det nog inte. För den med ett flyktigt intresse räcker det nog med ettan, som är representativ för Jackie Chan och hans stil.
Poliskvinnan Cynthia Khan åker till Indonesien för att gå undercover i ett kvinnofängelse. Där ska hon bli vän med flickvännen till en storskurk, sedan ska hon med hjälp av polisen Yuen Biao, undercover som hennes man, rymma från fängelset och bli ledda till skurken som tack.
Tough Beauty And The Sloppy Slop är inte bara en bra titel, utan en hyfsat bra film. På en lågbudget-HongKong-newwave-skala alltså. Det rör på sig, och folk slåss, skjuter och åker MC med sidovagn. Ibland flyger folk lite väl långt efter en spark, men man utnyttjar redigering på ett ganska bra sätt för att fixa de förmodligen snabbt koreograferade och framförda actionscenerna. Det finns betydligt sämre new wave, och det finns en hel del bättre, men det här duger.
(Observera även att omslaget ovan har en bild från en helt annan film, nämligen Eastern Condors.)
Japaner bråkar med koreanska rebeller i Korea. En västerländsk tjej och en präst dras in i det hela, men tjejen har lärt sig taekwando av prästens trädgårdsmästare som samtidigt är rebellernas ledare. Hyfsat imponerande men glest utportionerade slagsmål följer.
En av Angela Maos första filmer från 1973 som rider hårt på hennes storfilm från året innan: Hapkido. Man går till och med så långt att man låter henne bära samma kläder. Det är samma regissör, och vi återser många av samma skådespelare i tidiga roller: Carter Wong, Sammo Hung och Yuen Biao smyger också runt i bakgrunden. Sammo spelar dessutom en av de japanska skurkarna!
When Taekwando Strikes gavs nyligen ut remastrad i Hong Kong – något jag givetvis inte visste innan jag såg den här suddiga och dubbade versionen jag köpt. Toppen.
Ännu en film med den fantasifulla titeln Hero, som i original är döpt efter huvudkaraktären Ma Wing-Ching. Det är en klassisk story, och inte lite identisk med Boxer From Shangtung.
Ma (Takeshi Kaneshiro, House of Flying Daggers) och hans vän kommer till Shanghai för att skaffa jobb, men Ma vill bli nåt större i sitt liv. När de jobbar med att lasta säckar konfronteras han med sin chef, Tam See (Yuen Biao), som efter en jämn kamp erbjuder honom hjälp att komma upp sig i världen. Ma nekar, för han vill ta sig fram för egen hand.
Sen är jag inte helt på det klara med vad som händer, precis som det anstår sig reguljär Hong Kong-film från mitten av 90-talet. Men det gör inte så mycket då man fyller ut rätt bra med actionscener. Det är en av Shaw Brothers-studions sista filmer (den sista?) från 1997, och regissören Corey Yuen anstränger sig lite mer än nödvändigt med kameravinklar och utstuderade upplägg. Nåt mästerverk är det ju inte, men det är dugligt för HK-fans.
Extra bonus för sluttexterna som förkunnar: ”No animals were hurt or dead during making of this film” – det vill säga att under tiden som man tillverkade filmen, så fanns det inga skadade eller döda djur. Alls. I världen.
En långtråkig westernactionkomedi där det är långt mellan actionscenerna och… ja, roligt är det inte heller. Filmens enda räddning är en (alltför kort) fight mellan Sammo Hung och Yuen Biao vid en tågstation, samt den stora free-for-all i slutet. Sammo och Biao är suveräna när det väl rör på sig, men Cynthia Rothrock får visa vad hon kan i allt för få scener.
Handlingen har jag bara en svag uppfattning om. Filmen i sig inte verkar ha nån direkt vettig handling, och den stundtals usla textningen gör inte saken bättre:
-If I return, scenery will pick up.
-Believe? I believe it. You’ll definitely return.
Samma dialog nedskriven från den engelska dubbningen:
-If I stay here, things will surely get better, won’t they?
-Of course. I’m sure they will.
25-minutersintervjun med Rothrock i extramaterialet var iallafall intressant.
Trailern nedan innehåller nästan uteslutande fightsekvenser ur filmens sista 10 minuter. Det är för att det nästan inte finns några före det.
Dragons Forever är den sista filmen där både Jackie Chan, Sammo Hung och Yuen Biao medverkar. Jackie är en skurkaktig advokat som anlitar sina vänner Sammo och Yuen för att försöka lura en kvinna att sälja sin fiskerörelse. Tyvärr faller Sammo för kvinnan och Yuen är ett instabilt psykfall… Filmen är bitvis ganska rolig och fightscenerna är för det mesta riktigt bra. Slutscenen mellan Jackie och Benny The Jet är suverän, och Yuen är mycket rolig som neurotisk tok. Regisserad av Sammo.
Corey Yuen är mest känd häromkring för att ha regisserat The Transporter, men har givetvis gjort en mängd filmer i Hong Kong med bland annat Jet Li och Jackie Chan. 1986 gjordes Righting Wrongs med Yuen Biao i huvudrollen, en lågbudgethistoria med massor av våldsam action.
Biao är en advokat vars mentor blir skjuten av skurkar som ogillar lagens män. Han bestämmer sig för att polisen inte sköter sitt jobb och ger sig ut att jaga bov – en bov som i det här fallet visar sig vara en högt uppsatt polis-sergeant, vars ovetande konstaplar i sin tur jagar Biao. Givetvis är filmen full av logiska knepigheter, biljakter, slagsmål, skottlossning och scener där stuntmännen (och kvinnorna) garanterat slagit sig rejält illa.
Man tyckte också att det skulle vara en jättebra idé att dubba den till engelska, klippa bort en del våld och lägga till ett lycklig(are) slut, så det gjorde man och döpte spektaklet till Above The Law. Jag föredrar nog originalversionen – låt oss säga såhär: Alla dör.
Yuen Biao har gjort över 100 filmer, många av dom är ungefär såhär. Lågbudgetaction helt enkelt. Väldigt få av hans filmer har hittat till väst, och i många fall ska vi vara glada för det. Den kvinnliga polisen spelas av Cynthia Rothrock, en amerikansk kvinna som gjort en hel del liknande saker. Hon imponerade i actionscenerna så jag ska leta upp nåt mer att se med henne.
Back in da dayz, 1981 för att vara exakt, så var Yuen Woo Ping inte riktigt den världskända actionkoreografen från ”The Matrix”. Men jag upprepar mig.
Ännu en film med den fantasifulla titeln 
