Helt Perfekt Glob

Masterminds av J

David Ghantt (Zach Galifianakis) är en okomplicerad man som är fast i ett monotont liv. Dag in och dag ut kör han en värdetransportsbil för Loomis Fargo, transporterandes miljoner av andra människors pengar utan några förändringar i vardagen i sikte. Den enda glimten av spänning han har är hans flörtiga ex-kollega tillika förälskelse Kelly Campbell (Kristen Wiig), som snart lurar in honom i en kupp mot hans arbetsgivare. Tillsammans med en grupp halvkorkade kriminella ledda av Steve Chambers (Owen Wilson) och en inte nämnvärt genomtänkt plan för kuppen lyckas David med det omöjliga och kommer iväg med sjutton miljoner dollar i sedlar. I tron om att han ska få en andel av bytet och att Kelly vill vara med honom beger han sig iväg till Mexiko för att ligga lågt, men Steve har inga avsikter att ge honom några pengar och har redan i förväg planerat att David ska få ta hela skulden för kuppen.

Masterminds från 2016 är en smårolig dussinkomedi som är inspirerad av verkliga händelser som inträffade i Oktober, 1997. Filmen bjuder inte på några större överraskningar och man vet på ett ungefär vart allting är på väg redan från början. En del gags i filmen var hysteriskt roliga, medan andra föll platt på ansiktet och kändes väldigt generiska för den här typen av film. Kort sagt; vi har sett dem många, många gånger förr. Å andra sidan tror jag samtidigt att filmen gör sig bäst tillsammans med gott sällskap, vilket jag inte hade när jag tittade på den. Kanske hade den varit roligare, kanske inte. Vad vet jag. Masterminds är hur som helst en lättsam komedi och ett okej tidsfördriv en tråkig söndagskväll.

Mästerkatten av H

Egentligen en prequel till Shrek, där vi får veta vad som hände Mästerkatten I Stövlar (Antonio Banderas) tidigare i livet. Det visar sig att hans bästa vän Humpty Dumpty (Zach Galifianakis) och katten Kitty Softpaws (Salma Hayek) lurat med honom på jakt efter en gås som lägger guldägg i slottet ovan molnen över de magiska bönornas klängranka. Är ni med? Bra.

”Mästerkatten” är en kul film – som förmodligen är ännu bättre i 3D – med humor och fartfyllda äventyr. Inget som går till historien, men helt okej för dig som gillar den här typen av film.

The Hangover Part II av J

Det är dags för Stu (Ed Helms) att gifta sig och tillsammans med Doug (Justin Bartha), Phil (Bradley Cooper), sin blivande svåger Teddy (Mason Lee) och Alan (Zach Galifianakis) beger han sig iväg till Thailand för att genomföra giftermålet. Stu vill inte ha någon svensexa och är bestämd på den punkten, men ett par öl på stranden tillsammans med sina närmast bekanta kan ju inte skada… eller?

Dagen därpå vaknar Stu, Phil och Alan upp i en nedgången lägenhet i Bangkok med inget som helst minne om den föregående kvällens händelser. Och som om det inte vore nog är Teddy spårlöst försvunnen. Trion beger sig ut på Bangkoks gator för att försöka ta reda på vad som egentligen hände kvällen innan och hitta Teddy innan de kan åka tillbaka till bröllopet.

The Hangover hade ett ganska klyftigt koncept som fläckvis var riktigt skojigt, även om den dessvärre också bitvis blev utdragen och fick (iaf mig) att sitta och vänta på att något kul skulle inträffa. The Hangover Part II är ungefär allt det där sistnämnda – nästan hela filmen igenom. Det är precis samma film igen, fast på en annan plats på jordklotet och jag tror minsann att jag skrattade till ungefär 3 gånger under hela filmens gång. Skådespelarna är visserligen bra, men det hjälper inte så värst mycket då de arbetar med ett manus som bara upprepar föregående films hyfsat skojiga koncept. Sen vet jag inte riktigt om jag är blödig eller vad det är, men jag tycker mest synd om Zach Galifianakis’ karaktär Alan när de andra skäller på honom – snubben har ju märkbart en skruv eller två lös och begriper uppenbarligen inte bättre, helt enkelt. Hrm…

Nej. The Hangover Part II var verkligen ingenting att hänga i granen och känns mest som en cash-cow på den första filmens framgång. Nästa år kommer dessutom en andra uppföljare, vilket påvisar vilken cash-cow The Hangover-titeln har blivit på bara två filmer.

Ettan finner ni recenserad här av mig och en kort kommentar av H om både ettan och tvåan finner ni här och här.

Baksmällan II av H

Samma film igen fast med kanske fem garv istället för femhundra. Skippa.

Dinner For Schmucks av J

Tim (Paul Rudd) jobbar på ett riskkapitalföretag och vill inget hellre än att klättra i karriärstegen. Han och hans assistent är lagomt trötta på våning sex och när en av snubbarna på våning sju gör ett misstag och får packa ihop sina prylar ser Tim sin chans till en befodran. På ett möte lägger han fram ett djärvt förslag och får chefernas ögon på sig.

Snett efter mötet blir Tim inbjuden till en månatlig middag hos högsta chefen, som kan vara hans biljett till våningen över. Men det finns ett krux i det hela: alla inbjudna måste ta med sig en ”speciell” person och den som tar med sig den största idioten vinner. Tim’s samvete och flickvän Julie (Stephanie Szostak) tycker att det är en elak idé och att den här befodran inte är värt det. Men när han av misstag råkar köra på den minst sagt märklige Barry (Steve Carell) – som har som hobby att klä upp döda möss – tar hans karriärinriktade sida över och han ser sin chans att överträffa alla på middagen. Dessvärre hade inte Tim räknat med vilken vandrande Tjernobylkatastrof Barry är…

Jag drog ner den här filmen efter att ha läst H’s korta recension om den och, well.. den var helt okej. Dinner For Schmucks är inget mästerverk och är rätt klichée (man ser ganska snabbt vart det hela är på väg åt för håll), men mycket tack vare Carell’s gestaltning av idioten Barry gör filmen sevärd och underhållande. Filmen levererar en del gapskratt och en del fnissningar, men jag kan inte direkt påstå att jag asgarvade filmen igenom – vilket H verkar ha gjort.

Det är en okej komedi som, för en gångs skull, inte koncentrerar sig på en massa kärleksslisk.. som verkar ha blivit rätt standard bland dagens komedier. Nåja. Helt okej komedi – även om jag tycker att de kunde kortat ner den lite.. närmare 2 timmar speltid i en komedi brukar oftast resultera i scener med dötid.

Due Date av H

På väg hem till sin gravida fru råkar Robert Downey Jr på Zach Gallifinijakinakilalis som är en levande olycka. Han lyckas få de båda portade från USAs flygrum och då Downeys väska med tillhörande plånbok försvunnit tvingas han åka hyrbil med Zach tvärs över USA. Det är med andra ord i princip ”Plains, Trains & Automobiles” fast roligare. På det hela taget är ”Due Date” en okej komedi för en lördagskväll, inga storyöverraskningar men ett par schyssta bilkrascher räcker långt.

Dinner For Schmucks av H

Paul Rudd jobbar på ett riskkapitalföretag och vill inget hellre än att klättra i karriärstegen. Han och hans assistent är mer än lovligt trötta på våning sex, och när en av killarna på våning sju tar ett snedsteg och får packa ihop sina prylar ser Paul sin chans. På ett möte lägger han upp ett djärvt förslag och får chefernas ögon på sig.

För att cementera sin befodran till våningen över blir han inbjuden till en månatlig middag hos högsta chefen, men det är ett krux: Alla inbjudna måste ta med sig en ”speciell” person, och den som tar med sig den största idioten vinner. Pauls samvete samt flickvän tycker det är en elak idé och att det inte är värt det, men Pauls karriärinriktade sida tar över, och när han kör på knäppskallen Steve Carell som har som hobby att klä upp döda möss ser han sin chans att överträffa alla på middagen. Han hade dock inte riktigt räknat med den tornado av vansinne som Steve drar med sig…

”Dinner for schmucks” har fått rätt ljumna recensioner. Själv kan jag bara säga att jag sitter och asgarvar nästan hela filmen genom. Visst, vi ser snabbt varthän hela storyn barkar men resan dit är ett rent nöje. Carell är så jävla blåst, och hör och häpna: Zach Galifianakis är rolig!

Up In The Air av H

George Clooney är expert på att ge folk sparken, och åker runt på företag landet runt och sparkar folk. Han spenderar så mycket tid på resande fot att han ser flygplanen som sitt hem. Han möter en tvillingsjäl i Alex, som även hon spenderar stor tid med att flyga runt. De båda startar en kravlös relation där de möts om de ska flyga till samma del av landet vid något tillfälle.

Företaget som Clooney jobbar åt ändras. Man ska införa ett webkamerasystem där man kan ge folk sparken över internet – inga fler flygresor. Clooney försöker förklara att man måste sköta jobbet mer personligt, på plats, och får i uppdrag att ta med sig tjejen som utvecklat systemet på några resor för att lära sig mer. Natalie (Anna Kendrick från ”Twilight”-serien och ”Scott Pilgrim vs The World”) är ung, självsäker och framåt, men fullständigt naiv inför världen.

Mja. Ett halvromantiskt drama som kanske är lite underhållande ibland. En bagatell som man kan se på tv någon kväll när man inte vill anstränga sig. Regisserad av Jason Reitman (”Juno”, ”Thank you for smoking”) med biroller av Jason Bateman, Melanie Lynskey och Zach Galifianakis minsta biroll sedan han blev känd (han är nog med i typ 10 sekunder).

The Hangover av J

Två dagar innan han ska gifta sig med Tracy Garner (Sasha Barrese) beger sig Doug Billings (Justin Bartha) tillsammans med sina två vänner Phil Wenneck (Bradley Cooper) och Stu Price (Ed Helms) och Tracy’s bror Alan (Zach Galifianakis) iväg till Las Vegas för att ha en svensexa. Efter att ha checkat in på hotellet Caesar’s Palace beger de sig upp till takvåningen och bestämmer där att oavsett vad som händer under kvällen så ska det stanna i Las Vegas utan att de ska prata om det efteråt. Dessvärre blir det exakt som de bestämt…

Phil, Stu och Alan vaknar upp med århundradets bakfylla utan att ha en aning om vad som hände kvällen innan.. och inte nog med det; Doug är spårlöst försvunnen. Phil, Stu och Alan börjar successivt att undersöka vad som egentligen hände kvällen innan för att försöka hitta Doug.

Vad som följer är en del fniss och en del gapskratt. Och, vad jag själv tycker, tyvärr en del utdragna sekvenser där jag mest sitter och väntar på att någonting kul ska inträffa. Men även om det blir segt till och från så är The Hangover – eller Baksmällan som den så fint heter i Sverige – en rolig film med goda skådespelare framför kameran och en lagomt underhållande story, även om de hade kunnat saxa ner speltiden med ett par minuter.

Uppföljare kommer nästa år.

Sevärd.

http://www.imdb.com/title/tt1119646/

The Hangover av H

Ett gäng killar vaknar efter en rejäl svensexa i Las Vegas. Två problem: De vet inte var brudgummen är, och ingen minns någonting. Mycket rolig komedi.