Helt Perfekt Glob

Under The Skin av J

En utomjordisk entitet har tagit den jordiska formen av en ung kvinna (Scarlett Johansson) och finkammar vägar och gator i Skottland i sökandet efter mänskliga byten som hon har kommit för att plundra. Hon förför sina isolerade och övergivna mansoffer in i en verklighetsfrämmande dimension där de förvrids och konsumeras. Men, existensen i all sin komplexitet börjar att förändra den utomjordiska besökaren och hon börjar att upptäcka och utforska sig själv som människa, med tragiska konsekvenser.

Under The Skin är en engelsk-amerikansk-schweizisk-polsk samproducerad sci-fi thriller med stora drag av drama från 2013 med Scarlett Johansson i huvudrollen. Filmen är baserad på den nederländske författaren Michel Faber’s bok med samma titel från år 2000. Scarlett Johansson är bra i sin rollsättning och troligtvis det största dragplåstret till filmen då hon slänger kläderna mer än en gång här, i övrigt är filmen ren dynga. Jag skiter i hur filosofisk en film är menad att vara eller att det finns underliggande betydelser i den när det i stort sett inte händer någonting överhuvudtaget under majoriteten av speltiden – eller att när det väl faktiskt händer något så finns det inget som helst sammanhang och/eller förklaring till vad som händer. Jävla arthouse skräp.

American Ultra av J

Mike (Jesse Eisenberg) är en småstadsstoner som lever ett ganska bekymmersfritt liv med sin flickvän Phoebe (Kristen Stewart). Han spenderar större delen av sin tid på att röka på, rita ett seriealbum om en superhjälte apa och jobba i den lokala matvarubutiken. Det Mike inte vet om är att han har blivit en måltavla för CIA efter ett misslyckat försök att åka till Hawaii med Phoebe då han anses vara en fara för landets säkerhet efter att ha medverkat i ett av deras topphemliga projekt – vilket han inte heller vet om. Efter att ha fått sina vilande kunskaper aktiverade av sin före detta tränare, agent Lasseter (Connie Britton) förvandlas den annars så lugna latmasken till ett dödligt vapen och måste nu använda sig av sina nyfunna förmågor för att rädda både sig själv och sin flickvän från de misslyckade testobjekt, från samma projekt, som CIA har skickat efter honom.

Den amerikansk-schweiziska samproduktionen American Ultra är en stoner-komedi i grund och botten men involverar även en hel del action – och en nypa drama inklämt i mixen. Filmen är dessutom överraskande våldsam för att vara en stoner-komedi, vilket definitivt höjer betyget hos mig. Men medan filmens action levererar bättre än vad jag hade förväntat mig så faller humorn lite platt till och från. Ibland slänger jag bak huvudet och lägger av ett gapflabb, medan andra gånger skakar jag bara på huvudet och suckar. Droghumorn är så pass uttjatad vid det här laget att det är förvånansvärt att filmmakare fortfarande försöker med den typen av humor då den oftast slår fel hos publiken nu för tiden.

Speltiden på strax över nittio minuter springer iväg utan några som helst problem och jag hade aldrig tråkigt under filmens gång, så även om filmen inte är felfri så levererar den tillräckligt med underhållning för att jag ska ge den en rekommendation.

Frontière(s) av J

Tack vare valet av en konservativ kandidat till presidentposten i Frankrike bryter ett upplopp ut i Paris. I skydd av upploppet bestämmer sig en grupp muslimska småförbrytare – Alex (Aurélien Wiik), Tom (David Saracino), Farid (Chems Dahmani), den gravida Yasmine (Karina Testa) och hennes bror Sami (Adel Bencherif) – för att fly från Paris till Amsterdam med en väska full i pengar. Sami har emellertid blivit skadeskjuten och gruppen bestämmer sig för att splittra på sig; Alex och Yasmine beger sig iväg till akuten med Sami medans Tom och Farid fortsätter mot gränsen med pengarna. Tom och Farid bestämmer sig emellertid att ta in på ett bed and breakfast ställe i närheten av gränsen, där de blir erbjudna både gratis rum och sex. De ringer Alex och Yasmine, som nu är på flykt ifrån Paris, för att säga åt dem att möta upp dem där. Det dröjer emellertid inte länge förrän det står klart för dem att de har tagit in på helt fel ställe…

Jag vet sedan tidigare att fransmännen är ena jäklar på att göra bra action- eller skräckfilm. Den senare nämnda genren brukar oftast vara jävligt blodiga dessutom. Men, precis som med typ alla andra länder, släpper de ifrån sig rätt usla filmer också; Frontière(s) är en av de filmerna. Filmen har sina stunder då det är småspännande och riktigt blodigt och grisigt, men har inte den där dragningskraften en sån här typ av film behöver för att hålla intresset uppe. Folk blir dödade på diverse olika tortyraktiga sätt och filmen följer väl ungefär de vanliga klyschorna, vilket gör att jag inte kan skaka av mig känslan under större delen av filmens speltid att jag sitter och tittar på en fransk/schweizisk version (med vissa förändringar så klart) av The Texas Chainsaw Massacre – med en nypa inspiration snott direkt ifrån Hostel-filmerna. Likt de filmerna finns även här en del dödtid som känns som en ren utfyllnad vilket gör att vissa partier blir antingen sega eller bara jävligt tråkiga att titta på. Skådespelarna är dock bra och gör trovärdiga insatser, samtidigt som effekterna i filmen imponerande nog inte är litervis med CGI-blod – vilket höjer filmen lite, lite grann.

Men i det stora hela är Frontière(s) en ganska ointressant film med på tok för lång speltid (ca 100 minuter), som borde ha kortats ner. Manuset hade behövt sig en extra koll och vissa saker borde ha blivit omskrivna eller helt borttagna i den färdiga filmen, i mitt tycke. Bättre än så här kan fransmännen, det är då ett som är säkert.

Cargo av H

Wow, rymdfilmen ”Cargo”! ”Out there you are all alone”! Oh my God! ”Hon börjar ana att de inte är ensamma ombord och att något väntar på dem i lastrummet…”! OH SWEET JESUS! Ja, förutom att detta ”något” är en person och att lasten består av en massa nerfrusna människor i nån slags Matrix. That’s right – det är inte nån Alien, det finns inga monster – det är inte ens en läskig film, för fasen. Dessutom blir filmjäveln bara segare och segare ju längre man kommer, och har man inget bättre att fylla ut speltiden med – varför inte slänga in ännu ett klipp på rymdskeppet som åker förbi kameran?

Nåväl, allt är inte skit med rymdfilmen ”Cargo”. Bara det faktum att den är schweizisk. Hur många såna filmer har du sett? Jag har faktiskt en till liggande på kö här, men det måste ju bara vara ett fantastiskt sammanträffande. Specialeffekterna är toppen och ligger i klass med en amerikansk storproduktion. Det är inte några större fel på manuset, och det är definitivt promotionens fel att de vilselett mig inför denna film och därmed underminerat min möjlighet att ta till mig den på rätt sätt.

Men nej, det funkar inte. Det är för segt, det mesta skådespeleriet är för stelt, många scener handlar mer om ”kolla vilka fantastiska grejer vi kan datoranimera” än att föra handlingen framåt och så fort själva hemligheten är avslöjad (halvvägs in i filmen) så är det helt enkelt inte spännande längre. Skippa den här rullen.