There’s Nothing Out There
Sju ungdomar beger sig under vårlovet till en av ungdomarnas fars stuga för att koppla av och umgås – med alla dess fördelar. Men redan när de anlänt till stugan börjar skräckfilmsfreaket Mike (Craig Peck) att se tecken på att den sköna vistelsen i stugan kommer att bli någonting fruktansvärt. De övriga i gänget viftar undan Mike’s varningar och menar på att han bara har tittat för mycket på film – men när de börjar snava in i alla olika typer av klyschor som brukar inträffa i skräckfilmer börjar de inse att Mike kan ha rätt… eller?
Öh, jag har rätt lite att skriva om There’s Nothing Out There faktiskt. Många ser den som en klassiker, medans andra ser den som värdelös. Jag själv hamnar någonstans mitt emellan där. Filmen är sjukt kultig, cheesig och har sina stunder då man garvar högt, men i det stora hela är inte filmen så där värst jättebra. Den är okej, men det är inte någonting man bör se fler än en gång…
Händelseförloppet är ganska trögt till en början. Det tar ett tag innan det faktiskt börjar röra på sig i filmen och när det väl börjar röra på sig blir det, så klart, inte speciellt imponerande. Effekterna är cheesiga och är, till större delen, billiga och rätt uselt gjorda (även för att vara tidigt 90-tal). Skådisarna är väl rätt hyfsade för den här typen av produktion, men det är inga Oscars-vinnare om vi säger så. Storyn är, så klart, sjukt klyschig och om man aldrig har sett en skräckfilm förut eller bara är lobotomerad så kan det hända att man tycker att den är spännande.. nån gång. Eller nåt. Filmen duger som sagt att se en gång, max – om man orkar genomlida det tröga partiet i början av filmen dvs.
No Comments